Svensk Språkhistoria

5 röster
24743 visningar
uppladdat: 2006-05-16
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Runsvenska ca 300-1225
En av de första frågorna jag ställe till mig själv när jag började med detta arbete var, hur gammalt är det svenska språket egentligen? Det ända sättet att ta reda på det är att finna olika anteckningar så som sagor och andra texter. Då hittade man runor, vilket är olika tecken som människorna ristade in i olika material, från början trä. Enligt de få runskrifter man hittat så tror man att svenskan började skrivas omkring 300-talet. Dessa stenar som de ristade in runorna i var från början, som sagt, oftast av trä. Formen på tecknen var raka och skrevs då i vågräta rader, s.k. runrader. Träet gjorde att de flesta försvann snabbt i naturen och det är på så sätt svårt att hitta några bevis på att runsvenskan fanns så tidigt.
På samma sätt som det är idag så skildes språket varandra i olika delar av Sverige, fast då talades ungefär samma språk i hela Norden. Skillnaden var då, som nu, att samma bokstav uttalades olika i olika områden.
På 800-talet förkortades runalfabetet från 24 tecken, s.k. äldre runalfabet, till 16 tecken, s.k. yngre runalfabet. Vid 1000-talet började runorna att skrivas på stenar och tog då form i slingrande rader. Passande till detta så började eller/och slutade dessa ”rader” med ett orm- eller drakhuvud.
De flesta människorna i Sverige bodde i Mellan- eller Sydsverige och därmed finns förklaringen till att många runstenar hittats just där. En känd runsten är Rökstenen som står i Östergötland, se bild på framsida. Orsaken till att den är så omtalad är att den troligen skrevs på 800-talet och är därför svår att tyda. Det ända som forskare vet om den, är att den handlar om sagor och hjältar från den tiden.
Runorna användes också som märken på olika varor som skickades för att veta vem som gjort t.ex. verktyget. Kalendrar med runor fanns ända in på 1700-talet.
Runorna ansågs ha en magisk kraft. Människorna trodde att runorna skulle kunna skydda en själv mot olika sjukdomar, vinna någons kärlek eller kanske till och med skada en fiende.
Runor användes även ända till 1800-talet i vissa avlägsna landsområden, där den blev det enkla folkets skriftspråk.

Ljud och uttal
Läspljud fanns i språket som liknar den nuvarande engelskans läspljud, t.ex. thing och father.
Diftongerade ord fanns också, vilket är när två vokaler står efter varandra. Om ett ord är diftongerat så ändras böjningen i olika tempus, t.ex. som i engelskans fine och how.
En del ljud, inte bilden ovan, hade samma runa. Bokstäverna p och b var sådana, liksom t och d.


Äldre fornsvenska ca 1225-1375
Genom att den kristna tron spreds sig upp hit till norden så ersattes runorna till slut av latin. Det latinska språket användes nästan enbart av kyrkan i form av psalmer och katolska skrifter. Orsaken till det kan ha varit att det bara var prästerna som fick lära sig att skriva och läsa.
Den fösta boken som skrevs på svenska var Västagötalandslagen. Den skrevs omkring 1225 och är därmed den händelse som inleder just denna period. Även om den skrevs på svenska så var den mycket influerad av latin.

Ljud och uttal
Läspljuden fanns fortfarande kvar från runsvenskan. Det var redan då vanligt med ä-ljud fastän ordet stavas med e, t.ex. havre. Man använde sig också av a-ljud där vi i dagens språk använder å-ljud, t.ex. på.


Yngre fornsvenska ca 1375-1525
Omkring år 1000 delades vikingarnas språk, s.k. dansk tunga, till östnordiska och västnordiska. Dagens danska och svenska härstammar från östnordiska medan dagens norska och isländska härstammar från västnordiska.
Under 1300- och 1400-talet började människorna översätta sagor och berättelser från latin, franska och tyska till svenska. Andra skrivelser som ägde rum var historiska beskrivningar, köpebrev, rättegångsprotokoll med mera.

Ljud och uttal
De kommande 500 år efter det delades språken ytterligare, en gren blev danska och den andra blev svenska. Om man tittar närmare kan man se att danskan utvecklades fortare. Bokstäverna P blev B, D blev T och K blev G.
Senare, i början av 1500-talet, övergick svenskan från aa (långa a-ljud), a (i ord med å-ljud) och o (i ord med ö-ljud) till å, ä och ö. Även om detta existerade så användes det inte i ofta skriftligt, utan bara i talspråket.
Läspljuden blev, istället för engelskans th-ljud t.ex. the, till t- och d-ljud. Oftast användes t-ljud.


Äldre nysvenska ca 1525-1732
I slutet av 1400-talet kom boktryckarkonsten och de första böckerna sattes i tryckning. Det gjorde att analfabeterna minskade kraftigt genom att de tryckta böckerna var mycket billigare än de handskrivna som hittills fanns. Fler hade råd att köpa böcker helt enkelt.
År 1520 övergick kyrkan från att ha varit katolsk till att vara protestantisk. Där spelade boktryckarkonsten ännu en stor roll; Bibeln började tryckas vilket resulterade i att den spriddes ut i Sverige. Det gjorde att det svenska språket blev mer enhetligt och stabilt.

Ljud och uttal
T-ljud användes fortfarande oftare än d-ljud, t.ex. tu och tina istället för dagens du och dina. På grund av att man har hittat stavningen hw i t.ex. orden hwad och hwiladhe, ser man att från ca 1500-talet till 1906 uttalades v-ljudet annorlunda än idag. Ljuden th och gh var vanliga men uttalades som rena t- och g-ljud. Böjningen på orden blev också enklare.


Yngre nysvenska ca 1732-
Cirka 1732 till 1734 kom den första veckotidningen ut. Författaren hette Olof Dalin och han döpte tidningen till ”Then Swänska Argus”, Den Svenska Argus. Han lät undvika att blanda in franska ord och undvek också att blanda in svenska ord som kändes gamla i texterna. Dessa förenklade meningsbyggnader betydde mycket för det svenska språkets utveckling.

Ljud och uttal
Genom radion så försvann vissa pluralformer ca 1940, t.ex. vi gingo blev vi gick, ni flögo blev ni flög, de sprungo blev de sprang och vi läsa blev vi läser.


Mina tankar och åsikter
Det som jag tycker är mest spännande i detta ämne, är hur det svenska språket kommer att utvecklas i framtiden. Som man ser så har språket bara förenklats ju längre fram man kommer med enklare böjningar med mera. Och det är precis det jag tror kommer att hända i framtiden, språket kommer att bli enklare. Jag tror att vi kommer att influeras mer av engelskan eftersom man redan ser tecken på detta, för det mesta hos ungdomar. Dock tror jag inte att vi kommer att byta till engelska helt och hållet, om det händer så kommer det inte att hända på ett tag. Jag tycker vi s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Svensk Språkhistoria

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-05-10

    sämst arbete

Källhänvisning

Inactive member [2006-05-16]   Svensk Språkhistoria
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6221 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×