Dopning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att arbeta med doping för att jag tycker att det verkar intressant. Jag vet inte så mycket om doping, inte mer än det man får höra dagligen under de stora mästerskapen i radio och TV.
Jag skulle vilja veta hur mycket dopingen har ökat sedan det första fallet upptäcktes. Vilket preparat är vanligast? Starkast? Farligast? Och hur länge varar doserna? Detta är några av dem frågorna som jag har ställt mig. Jag är också intresserad av hur många som blev avslöjade för doping under Olympiska spelen 2004.
Något som jag också kommer att skriva om är hur kroppen påverkas av dessa olika doping preparat.


Fysisk påverkan

Snabb viktökning
När man använder anabola androgena steroider (ASS) och samtidigt tränar så kan man på kort tid gå upp i vikt. Det är inte ovanligt att man går upp 10-15 kg på 3 månader.

”Moon face”
När vikten ökar så beror detta delvis på att kroppen binder mer vätska. Då kan skinnet strama och kroppen ser ofta lite ”uppblåst” ut. Detta kallas ”Moon face”.

Akne
Något som är väldigt vanligt vid bruk av ASS är akne. Det kan ofta utvecklas från vanlig finnig hy till stora bölder, alltså än väldigt svårartad akne.

Hårigheten
När man använder ASS så kan man i framtiden få ökad kroppsbehåring. Men det finns också risker att det går på andra hållet, flintskallighet är ett exempel.

Män får bröst, kvinnor får basröst
Man kan jämföra ASS med manligt könshormon. Men trots detta så kan männens bröstkörtlar börja växa, som hos kvinnor. Så här blir det p.g.a. att steroiderna omvandlas i kroppen till östrogen (kvinnors könshormon).
Män kan också bli sterila. Då luras kroppen att inte producera detta manliga könshormon. Detta kan bli ett men för livet, men inte hos alla.
I vissa fall så har också kvinnor fått ett sänkt röstläge, en mera manlig röst.
Andra biverkningar
Inte fullt så vanliga biverkningar är t. ex. leverskador, impotens, allergiska reaktioner och diabetes.
Men missbruket kan inte bara ge kroppsliga skador och men. Dopingpreparaten kan också leda till döden, som det har gjort ett antal gånger.


Psykisk påverkan

”Kort stubin”
En person som missbrukar AAS kan ofta bli aggressiv under pågående missbruk. Personen ifråga kan vara väldigt lättretad och lynnig. Denna aggressivitet och irritation kan även leda till dem mest outhärdliga vansinnesutbrotten. I vissa fall så har den påverkade begått grova våldsbrott som har slutat med dödsfall.
Men det allra största hotet för allmänheten är när en person missbrukar AAS samtidigt som han/hon dricker stora mängder alkohol. Då blir den dopade oerhört aggressiv.

Bergochdalbana
Man kan jämföra en person som tar AAS med en tonåring i puberteten. Ofta så har missbrukarna precis som tonåringarna stora humörsvängningar. Ibland så känner man säg hur bra som helst, stark som en oxe och snabb som en vessla.
Men bara dagen efter så känner man säg alldeles trött, hängig och svag.
Detta kan man kalla att humöret åker bergochdalbana.
Men man kan också drabbas av svåra depressioner, hallucinationer och mardrömmar.


Beteende förändringar

Kropps- och prestationsfixering
Samtidigt som man blir starkare och snabbare och bättre på alla sätt så har dem dopade ofta en fixering av kroppen och framförallt av sin prestation. De vill hela tiden slå personliga rekord och vara stora och starka.

Träningsfixering
Missbrukarna av AAS tränar ofta mer än vad de har gjort tidigare, de blir helt enkelt fixerade av träning. För att inte stöta på några dopingkontroller så lägger dem gärna upp träningarna på ovanliga ställen eller på annorlunda tider.

Kosten
För den ”medvetne” missbrukaren så har kosten väldigt stor betydelse. Man tänker väldigt mycket på hur man sammansätter maten. Ofta så används det också kosttillskott.

Dålig ekonomi
Den långvarige missbrukaren får efter ett tag också dålig ekonomi. Doping behöver inte vara så dyrt till en början, men det blir dyrt i längden. Och sen så tillkommer kostnaderna för kosttillskott och andra hjälpmedel.


Dopingkontrollerna

När man är medlem i en förening som är med i Riksidrottsförbundet (RF) så får man enligt RF:s regler inte neka till en dopingkontroll. Fast än att man inte är medlem utan bara är med på ett träningsläger eller liknande som idrottarens specialförbund (SF) arrangerar så är man tvungen att medverka vid eventuella dopingkontroller.
En doping kontroll kan utföras vars som helst och när som helst, även utomlands och utanför idrotten. RF:s funktionärer eller dess motsvarigheter i andra länder, idrottarens internationella idrottsförbund (ISF) och World Anti-Doping Agency (WADA) är dem olika förbund som har rätt att utföra dopingkontrollerna. Kontrollerna får endast göras av legitimerade funktionärer. Om man någon gång skulle smita ifrån en dopingkontroll så är det enligt RF samma sak som att åka fast för användning av ett otillåtet preparat.
Om man tävlar för föreningar i andra länder så kan man bli intagen för dopingkontroller enligt andra regler än de vi har i Sverige, d. v. s. de regler som finns i detta land. Detta är fullt lagligt.
Under en dopingkontroll så får man lämna ett urinprov eller ett blodprov och ibland båda delarna.
Det finns en kontrollprocedur som styrs av RF:s regler, de flesta regler här gäller också i övriga världen.


Därför är doping förbjudet

Sedan länge så är det förbjudet med doping inom idrotten. Det finns många förklaringar till detta men det kan sammanfattas med fyra punkter:

• Dopingen förstör ärligheten och det rena spelet inom idrotten. Det blir inte roligt och inte meningsfullt att tävla, om det inte är på lika villkor. Och inte alla följer de regler som redan är uppsatta.
• Kroppen tar skada av alla preparat som doparna stoppar i sig.
• Dopingen blir ett hot framförallt mot ungdomsidrotten. Det skadar trovärdigheten inom idrotten.
• Enligt svensk lag så är det olagligt att hantera eller förbruka förbjudna preparat, detta kan ge upp till fyra års fängelse.

Bestraffningar

Det är inte många av alla dopingproven som leder till bestraffning. Bara omkring en halv procent blir bestraffade. De vanligaste dopingbrotten är anabola steroider (ca 64 procent), vägran att vara med på en kontroll (ca 20 procent), stimulantia (ca 8 procent), narkotiska analgetika (ca 6 procent), och övrigt (ca 2 procent).
En idrottare som hjälper en annan att dopa sig kan också straffas enligt RF:s stadgar.
Vid det första tillfället som man dopar sig så kan man dömas till som mest två års fängelse. Om sedan dopingen skulle upprepas så kan man bli dömd till livstidsfängelse. Man kan också bli avstängd en viss tid, då får man varken tävla, delta i idrottsuppvisning eller utöva ledaruppdrag.


OS i Aten 2004

Under årets sommar-OS så gick det inte att undgå alla idrottare som dopade sig. Totalt 38 st blev avslöjade för doping under Olympiska spelen i Aten. De länder som låg i topp på ”dopinglistan” var Ungern och Grekland som hade fem idrottare vardera som blev avslöjade med otillåtna medel i kroppen.
Tyngdlyftning var den sporten där flest dopade sig. Det var hela 10 st som dopade sig inom den sporten under detta OS. IOK (Internationella olympiska kommittén) ser väldigt allvarligt på detta. Tyngdlyftningen kan också riskera att bli sparkade från OS om man inte rensar upp bland idrottarna.
Trestegshopparen, Francoise Mbango Etone var också en av idrottarna som testades positivt vid ett dopingtest under OS i Aten. Hon tävlade för Kamerun och hoppade 15, 30 som gav en guldmedalj men den fick hon genast efter att provsvaren hade kommit lämna ifrån sig. Guldet gick istället till grekiskan Hrysopiyi Devetzi som först fick ett silver efter hoppet 15, 25.
Ryskan Irina Korzhanenko fick inte heller behålla sitt guld. Hon vann kulstötningsfinalen och direkt efter den så lämnade hon ett dopingprov. I provet så fanns det spår av det förbjudna preparatet stanozolol som är en anabol steroid.
Ryskan har tidigare också blivit dömd för doping (VM-1999) så därför blev hon nu avstängd på livstid. Istället så fick nu Yumileidi Cumba Jay från Kuba guldet.


Doping genom tiderna

I urminnes tider så har idrottare använt dopingpreparat. Det sägs att inkaindianerna sprang 1750 km i fem dygn samtidigt som de åt kokablad för att orka. De sprang då mellan Inkas huvudstad Cuzco och staden Quito i Ecuador. De antika grekerna åt svampgifter för att nå bättre framgångar under de olympiska spelen. Redan för 5000 år sedan så drack idrottsmännen i Kina stimulerande tedrycker, detta rekommenderade läkarna. I modern tid så finns det också exempel på dopingfall. 1865 så tog en simmare stimulantia när han skulle simma över engelska kanalen. I början av 1900-talet så var det vanligt med ”Mirakeldrycker”. Inom boxningssporten dopade man sig genom att blanda ihop drycker av konjak, socker och växtgiftet stryknin.
Anabola steroider kom under 1950-talet. Det var meningen att det skulle användas till patienter som var på väg att magra och för att de skulle återhämta sig efter operationer och sjukdomar. Man upptäckte att anabola steroider kunde öka idrottares prestationsförmågor 1954. På 60-talet spreds sig sedan detta och här började användandet av steroiderna. De anabola steroiderna betraktades som kosttillskott ända till början av 80-talet. I flera år så kunde man alltså använda preparaten utan att var olaglig, 1968 så förbjöds de första preparaten som idag är doping. 1981 så togs de allra första svenska nationella dopingproverna.
Dopingen är idag ett väldigt stort problem som är uppmärksammat och erkänt i hela världen.


Den eviga kampen

Det verkar så gott som omöjligt att stoppa dopingen bland elitidrottarna. Det blir som en del av elitidrotten tillsammans med berömmelser och pengar.
Nuförtiden så är det inte svårt att förändra en drog så att den inte upptäcks i kontrollerna. Ofta är det lättare att ändra en drog kemiskt än att se effekterna av dem. Då underlättas doping och idrottarna lockas till att prova när det är så enkelt.
På ”svarta listan” så finns det idag ca 150 olika droger. Men antagligen så finns det en massa andra specialdesignade droger som myndigheterna inte vet om eller känner till. Steroider har under de senaste åren varit väldigt omtalade och vanliga. Detta beror på att några toppsprintrar för ett par år sedan testades
positivt för den specialdesignade steroiden tetrahydrogestrinon (THG).
Det finns andra problem som gör att dopingen inte minskar. Det är bl. a. att upptäckten av vissa droger är svår. Nandrolon är en steroid som gör att musklerna byggs upp. Detta ämne finns normalt i kroppen av en viss mängd, alltså så måste myndigheterna avgöra om det finns mer än normalt av nandrolon i ett prov när man kontrollerar denna steroid. Det som gör det svårt att avgöra om man har för mycket av en viss drog är att alla människor ser så olika ut kemiskt i sina kroppar. Dessutom så ligger elitidrottarna så nära gränsen till vad som är för mycket när dem har pressat sina kroppar så mycket som behövs vid en träning eller framför allt tävling. Dessa svårigheter har lett till att många protesterar och tycker att dopingmyndigheterna är för stränga vid kontrollerna. Man menar att det kan finnas nandrolon i det kosttillskott som idrottarna tar. Och då kan det finnas tillräckligt med den steroiden i urinen men inte för att kunna förbättra idrottarens resultat. För att kunna se om en idrottare är dopad så är det bästa sättet att ta prover flera gånger under en viss tid eftersom att steroiderna inte ger effekt förrän efter ett par månader.
Andra anabola ämnen som inte är steroider t. ex. bicalutamidsom som används vid prostatacancer och tillväxthormon kan i framtiden vara svåra att upptäcka vid dopingkontrollerna. Andra kommande problem som myndigheterna fasar för är att idrottarna ska börja manipulera sina gener eftersom att det inte går att se, om man inte har undersökt generna tidigare.

Problemet för dagens kontrollanter, är att de alltid ligger steget efter dopingutvecklingen. Vissa forskare menar att detta kommer vara en evig kamp.


Analys

Jag har ställt mig väldigt många frågor under tiden som jag har gjort detta arbete om doping. Jag tycker att det verkar fullständigt idiotiskt, ursäkta uttrycket, att dopa sig. Och det finns så många argument som talar emot dopingen, i jämförelse med de som talar för det. Jag menar vad finns det som är bra med dopingen? Jo, man blir väldigt bra och duktig men alla idrottare som tar guld i ett mästerskap blir ju testade, tänker man inte på det? Chansen att man måste genomföra en kontroll på ett mästerskap är ju relativt stor, och varför utmana
ödet på det sättet? Nej, det förstår jag inte. Det finns ju t. o. m. de som har dött av att ha tagit anabola steroider. Är det det man vill? Att tävla på liv och död?
I enstaka fall så har ju idrottaren hamnat i en allvarlig psykisk kollaps, och inte dött av steroiderna men tagit sitt eget liv. Så viktigt kan det väl inte vara att vinna?
Nej, min åsikt är att vi ska spela ett ärligt spel och jag hoppas att vi någon gång i framtiden kommer att kunna var alldeles fria från dopingen, även om detta i nuläget verkar alldeles omöjligt…


Avslutning

Jag tycker att det har varit väldigt roligt och intressant att arbeta med doping. Och jag är glad att jag valde just det. Nu vet jag mycket mer om dopingen och dess följder än vad jag visste innan jag gjorde detta ...