Henning Mankell, Mördare utan ansikte
21149 visningar
uppladdat: 2001-05-17
uppladdat: 2001-05-17
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Ganska snart är både motiven och de misstänkta många, men de hittar ingen röd tråd att följa. De får hjälp av både sotare och bankkassörskor, men mördarna är svåråtkomliga. Man får veta att mannen levde ett dubbelliv och att han har en utomäktenskaplig son. De letar länge efter barnet, men det visar sig i slutet av boken, inget med brottet att göra. Man får känslan att ”den andra” familjen bara är till för att förlänga sidor i boken.
Arbetsdagarna blir längre och längre. Kurt Wallanders privatliv och kropp får lida. Man får en tyddlig bild av en stressad, medelålders man som saknar sin fru och sin dotter. ”Jag måste tala med Mona, tänkte han. Jag måste tala med henne om allt som hänt. Och jag måste tala med min dotter. Jag måste besöka min far och se vad jag kan göra för honom. Mitt i allt detta ska jag helst också fånga en mördare…”
Efter en månad av en svår spaning dör ledtrådarna ut, utan att några misstänkta är hittade. Trots allt detta jobbar Kurt Wallander heltid med fallet. Det är nog som i verkligheten, men det är mycket tråkigt att läsa. ”I mars händer ingenting. Inte heller i april.” Inte förrän i juli börjar det hända saker igen och då väldigt snabbt. Lite för snabbt. På några sommardagar fångas två tjeckiska asylsökande in. De erkänner snabbt brottet som de gjorde för ett halvår sedan. Det är ren tur som gör att polisen hittar förövarna som inte har något gemensamt med bondparet i södra Skåne. De valde ut mannen när han tog ut en stor summa pengar på ett bankkontor.
Boken är suverön, men slutet försämrars. Jag hade väntat mig lite mer av författaren. Henning Mankell är en erfaren författare som har förmågan att få mig att tänka, trots att klockan är alldeles för mycket: Bara ett kapitel till…
Allt detta polisarbetet är stor, man får bl.a. veta hur man förhör folk, hur man gör med media och hur man jobbar som spaningsledare. Yrket visas som mycket varierande och i växlande tempo. Kurt Wallander trivs bra med sitt jobb och han har aldrig ångrat sitt val. Jag tror att Kurt Wallander är en typisk polisman, men jag vet inte varifrån jag har fått den bilden. Polisyrket bygger mycket på team work. Det är inte så mycket miljöbeskrivning, men det är bara bra. Man får ändå en bra bild av Ystad med liten stad. Man får känsla för nästa...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2001-05-17] Henning Mankell, Mördare utan ansikteMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=628 [2024-03-28]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera