Kvinnlig könsstympning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund
Man vet inte riktigt varifrån seden att omskära kvinnor kommer ifrån, inte heller när den uppstod, men man vet att det användes i det gamla Egypten och i arabiska länder i förislamisk tid. I egyptiska gravar från 16: e århundradet fr. Kristus har man hittat kvinnliga mumier som hade blivit omskurna. Det finns även väggmålningar i Egypten som visar hur en omskärning går till. Man omskar kvinnorna för att skydda dem mot att bli våldtagna när de vallade familjens djur eller när de skulle offras till gudarna.
Det finns ingen religiös bakgrund till varför man omskär kvinnor i vissa islamska länder. I Koranen står inget alls om att man ska omskära kvinnor och det finns många muslimska länder där kvinnor inte omskärs alls.
I en av det islamska haditherna står det dock om kvinnlig könsstympning, men det väger inte så mycket ut islamsk synpunkt. Det står att kvinnlig omskärelse faller inom ramen för det som är tillåtet för en muslim att göra och det är det som gör att många lärda människor motsätter sig ett allmänt förbud mot denna sed.

Könsstympningen
Det finns tre olika sorters omskärelse på kvinnor. Dessa tre olika sätt kallas klitoridektomi, sunnaomskärelse och faraonisk omskärelse/infibulation. Klitoridektomi är när hela klitoris och angränsade delar av de inre blygläpparna skärs bort. Sunnaomskärelse är när klitorisförhuden och klitoris översta topp tas bort. När en infibulation utförs så avlägsnas förutom klitoris och de inre blygläpparna tas även större delen av de yttre blygläpparna bort. Vulvan sluts sedan samman och sys ihop. Ett hål av ett pennskafts storlek lämnas för urin och menstruationsblod. En träpinne eller liknade föremål sticks in för att förhindra total sammanväxt. Vilken av dessa former som används, i vilken ålder könsstympningen utförs är olika och hur den utförs är olika beroende på vart man är bosatt. Omskärelsen sker oftast när flickan är runt fyra till åtta år, men det sker även i andra åldrar, alltifrån att man är nyfödd till vid sin första graviditet.
Inför ett ingrepp förs flickan ofta till en avsides plats antingen bara med sin mor eller med flera kvinnliga släktingar. Inga män får i allmänhet närvara vid ingreppet. Sedan placeras flickan på en sten, pall eller liknade och hennes ben förs isär och en eller flera kvinnor håller benen så de inte kan röra sig under operationen. Ofta sker omskärelsen utan bedövning, men om det är en barnmorska eller om det sker på ett sjukhus finns det möjligheter att få någon form av bedövning. I vissa kulturer ombes flickorna sitta i kallt vatten innan ingreppet, men det hjälper knappt.
Det är alltid en kvinna som utför operationen. Det kan antingen vara en omkring resande lärd kvinna, en traditionell barnmorska, en ”healer”, en barberare eller en läkare. Ingreppet utförs med ett vasst instrument som oftast inte är rengjort, framför allt om ingreppet utförs ute på landsbygden. Det kan vara allt ifrån en kökskniv, rakblad till en glasskärva, krossad flaskhals eller en vass sten. Det finns även en speciell kniv som är gjord just för omskärelse, fast den används inte så ofta pga. av den är dyrare än de andra föremålen.
Flickan får också en tygbit eller en träbit mellan tänderna så hon inte ska bita av sig tungan under de spasmer som uppkommer vid omskärelsen. Om det är en infibulation som utförs så sys kanterna ihop antingen med tråd eller så fäst kanterna samman med hjälp av taggar från buskar som då funkar ungefär som säkerhetsnålar. Efter det så läggs örter som anses ha läkande kraft på såret. Det täcks sedan med löv eller något liknade som ska skydda såret. Oftast så binds flickans ben ihop efteråt för att såret ska läka snabbare. Ett bandage viras från fötterna upp till midjan och sedan får flickan ligga så i stillhet i mellan 14 och 40 dagar.
Det sker ofta på ovanstående sätt, men det har blivit allt vanligare att människor har råd att låta omskära sina barn på sjukhus.
De länder som utför kvinnlig könsstympning ligger norr om ekvatorn, från Egypten och Tanzania i öst till Nigeria och Mauretanien i väst, men även utanför detta område sker det att flickor omskär.

Varför utförs kvinnlig könsstympning?
Att utsätta en kvinna för könsstympning leder många gånger till svåra infektioner eller tom kanske till döden. Ändå låter tusentals föräldrar omskära sina döttrar. Varför?
Traditionella, sociala, moraliska, etiska eller hygieniska orsaker är de vanligaste förklaringarna till varför man utför könsstympning. Sedan finns det även många mer anledningar. De delar man tar bort från kvinnas könsorgan betraktas ofta som manliga och i och med att man tar bort dessa delar tar man även bort kvinnas manliga ”drag” och gör henne till fullständig kvinna. Andra orsaker är att männen vill kunna tygla kvinnornas sexualitet och när en infibulation utförs så vill man även värna om hennes oskuld fram till hon är gift. Om flickan inte garanterat oskuld så får hon inte heller något brudpris och kan då inte bli gift.


Ingreppets följder
De första följderna efter en omskärelse är chock, blödningar, tillbakahåller urin och skador på t.ex. urinrör och ändtarm. Efter ett tag kan cystor och tumörer uppstå om körtelkanaler har skurits av eller skadats. Många får även kallbrand eller stelkramp. Eftersom man oftast inte steriliriserar instrumenten man använder ökar risken för att HIV ska spridas mellan flickorna. Kvinnorna kan även bli sterila och detta råkar ca 25 % ut för.
Andra följder är det som sker vid första samlaget och vid kvinnas förlossningar. Innan det första samlaget måste det lilla hålet som finns utvidgas, men det räcker inte alltid för att mannen ska komma in i henne så ibland måste kvinnan skäras upp. Det är sällan som män tillåter att det göra via ett kirurgiskt ingrepp, utan de vill göra det själv. Det är oerhört smärtsamt för kvinnan att bli utsatt för detta och kan ge mycket allvarliga problem eftersom männen oftast är helt okunniga när det gäller detta. Även vid förlossningen kan kvinnan behöva skäras upp. Efter förlossningen sys hon ihop igen. Om hon föder många barn kan det bli en besvärlig ärrbildning eftersom hon skärs upp och sys ihop upprepade gånger.
Det är svårt att veta hur många som har dött till följd av omskärelsen. Det beror på att få människor vill utge vilka som utför omskärelsen och det gör det svårt att samla information om komplikationer efter en omskärelse. Om ett problem uppkommer efter ett ingrepp skyller man ofta på flickan eller hennes föräldrar för att de inte sett till att operationen har gått rätt till. Informationen samlas istället längre fram då kvinnorna berättar om vad som hände med dem och då får man förlita sig på deras minne och på hennes egen uppfattning om hennes problem är följder av operationen. Viss information kan samlas från sjukhus och det har visat sig vara väldigt värdefullt, men inte ens den informationen är helt tillförlitlig. Motståndarna för könsstympning har helt olika åsikter och lämnar ut olika ...