Ungas ohälsa - en folksjukdom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund

Jag har valt att skriva mitt fördjupningsarbete om ungdomar som mår psykiskt dåligt.
Ett intressant område tycker jag, eftersom jag själv är ung, och detta är och blir ett större problem ju mer samhällets krav på individen växer.
Runt omkring en mår kompisar, klasskamrater och andra bekanta dåligt.
Samhällsproblem är intressanta att diskutera och jag fastnade för en del artiklar om detta specifika problem.

Syfte

Vanliga orsaker till psykisk ohälsa bland unga människor?
Hur ser dagens skola ut för unga som far illa psykiskt?
Vad händer med en person som lider av suicidtankar och vad ska omgivningen göra?
Vilken hjälp finns att få vid psykisk ohälsa?
Statistik; hur många ungdomar i Sverige lider av en psykisk sjukdom etc. ?

Metod

Jag kommer att använda mig av artiklar jag hittat samt ren fakta jag hittat på Internet.

Resultat

Vanliga orsaker till psykisk ohälsa bland unga människor?

Det finns en rad olika orsaker till att man blir deprimerad eller drabbas av någon annan psykisk sjukdom, vanligast är dock att man haft en jobbig uppväxt, där är det även svårt att få hjälp, som barn är man ganska för att inte säga helt utelämnad till sina föräldrar inom deras fyra väggar.
Under sin uppväxt kan också traumatiska händelser inträffa, som att en närstående gå bort.
Som ungdom lever man mycket för sina vänner och när det trasslar till sig med dom, kan mycket i själen också rasa.
Unga kvinnor kan få psykiska besvär efter att de gjort en abort, det är då inte de kvinnor som före aborten varit säker på att en abort var det bästa valet.
Dom får psykiska besvär efter en abort har ofta benägenheten till psykiska besvär redan innan ingreppet. När symtomen stannar vid vanlig nedstämdhet är det bara en vanlig sorgereaktion.
Man tror att ju mer abort blir accepterat i samhället , ju mindre kvinnor mår dåligt efteråt.
Droganvändning är också en vanlig orsak till psykiska besvär, många preparat ger symtom som oro, ångest, overklighetskänslor och depression.

Hur ser dagens skola ut för unga som far illa psykiskt?

Skolan ska vara en trygg plats att vara på för unga, tyvärr så känner inte alla så.
Trots att skolans policy är att ingen mobbing ska förekomma, växer mobbingen allt mer.
Ungdomar som är mobbade har ofta svårt att klara av sin skolgång, en utebliven examen, fysiska eller psykiska problem är ofta resultatet av mobbing.
Mobbingen sker även i tysthet väldigt länge, ofta flera år utan att någon tar tag i det.
Undersökningar (som gjorts av vårdförbundet) har visat att knappt en av fem tror att skolan har tillräckligt med kunskap och resurser för att bemöta psykiska besvär, däremot är skolan duktig på att bygga bra fysiska miljöer, som en skolgård säker mot olyckor.

Aldrig förr har den psykiska ohälsan hos elever varit så omfattande, allt fler tar sina liv; fler pojkar begår självmord och allt fler flickor har självmordstankar. I dagens skola är det svårt för eleverna att få möta en läkare, psykolog eller kurator.
Skolsköterskor har många skolor att vara på och hon har oftast bara tid att göra vanliga hälsoundersökningar som vikt, syn längd och vaccinationer.
Ibland verkar det svårt för vuxna att förstår hur samhället ser olikt ut, och att andra krav ställs på det unga. Skolan måste återuppta en god elevvård! Skolans bristande möjligheter och tillgång till att få prata med någon professionell kan vara orsaken till självmordstankar för eleverna.

Att allmänheten inte tror på skolans förmågor att möta psykisk ohälsa som ex. fetma eller depression måste börjas ta på allvar.
Skolan verkar alltså inte veta hur man ska förhålla sig till vården och lägger då ingen vikt i att ta reda på det heller.
I skolan tillbringar eleverna flera timmar per dag, om vi tror att skolan är en bra plats för unga att vistas i, så visar alla slags undersökningar och rapporter tyvärr motsatsen.

Vad händer med en person som lider av suicidtankar och vad ska omgivningen göra?

Många har ofta haft känslan att man inte vill leva längre, men det är ofta en tanke man har när man står inför något fruktansvärt jobbigt, nästa dag kan tanken vara som bortblåst.
För andra etsas denna tanke kvar, dag efter dag, månad efter månad.

Tankar på självmord kan uppstå av många olika orsaker, vid en separation, dödsfall, problem i skolan, mobbing eller stark känsla av ensamhet.
För personen som går omkring med suicidtankar känns allt hopplöst, ett enda långt mörker där det inte finns någon annan utväg än att ta sitt eget liv.

Att prata med någon man litar på under denna tid kan vara mycket skönt, att bara få sätta ord på sina känslor kan göra att man ser problemet tydligare, kanske till och med vad som ligger till orsak för dessa tankar.

Man ska aldrig tveka att söka hjälp om man går omkring med dessa tankar, har man en kamrat eller ett barn som man märker är ovanligt nedstämt ska man också alltid söka professionell hjälp. Ibland kan det hjälpa med att bara få prata med någon, då kan man ringa ;


• Nationella hjälplinjen
• Jourhavande präst
• Jourhavande medmänniska
• Jourhavande kurator
• BRIS
• Jourhavande kompis
• Jourhavande adoptionskompis
• Linje 59 för bi- och homosexuella ungdomar
• Föreningen för suicid prevention och efterlevandestöd - SPES.

Alla ovanstående har tystnadsplikt, det innebär att det man säger till varandra under ett samtal förs aldrig vidare utan den sjukes persons tillstånd.

Vilken hjälp finns att få vid psykisk ohälsa?

Man kan söka hjälp genom att ta kontakt med den psykiatriska mottagningen eller jourverksamheten som finns i det område man bor och även BUP (barn och ungdomspsykiatrin). Är besvären akuta vänder man sig till den psykiska öppenvården.

Man ska alltid söka hjälp om man känner att man behöver professionell hjälp, dock är det inte många som ”vill belasta vården” Det är viktigt att förstå att sin psykiska hälsa är precis lika viktig som den fysiska.

Det som händer först efter att man vänt sig till den mottagning man är skriven på är att en bedömning görs av den enskildes behov av psykiatrisk vård. Olika behandlingar kan kombineras med varandra, allt för att personen i fråga ska få den vård som är bäst för just den.
Man diskuteras alltid tillsammans om vilken terapiform som är bäst.

De tre vanligaste terapiformerna är;

Psykodynamisk psykoterapi;

Där försöker du i nära samarbete med din terapeut att förstå de yttre inre sammanhangen i ditt liv, ex: att förstår hur symtomen hänger samman med din livssituation både i nuläget och dåläget, på så sätt kan man hitta nya vägar att hantera svårigheter samt upptäcka hur man själv påverkar sitt liv.

Kognitiv psykoterapi och kognitiv beteendeterapi;

I denna terapiforn görs en beteendeanalys för att förstå sina känslor och tankar kring svåra situationer, i denna analys görs också mål upp för behandlingen. Arbetssättet är mycket målinriktat och strukturerat, behandlingen innebär också förändringar i ditt färhållningssätt, tankar och beteenden.

Gruppterapi, familjeterapi och läkemedel är andra former som kan vara aktuella.

Läkemedelsbehandling används nästan jämt i samband med psykoterapi, men kan även stå som enda behandlingsform.

Statistik; hur många ungdomar i Sverige lider av en psykisk sjukdom etc. ?

• En undersökning som gjorts bland ungdomar i Uppsala visar att fem procent av tonåringarna mellan 16 och 18 år lider av depression.

• Ungefär 8000 svenska barn och ungdomar har det senaste året lidit av ångest, tvångstankar eller tvångshandlingar. 30 000 kommer att drabbas av denna sjukdom som kallas OCD (Obsessive Compulsive Disorder) innan de blivit myndiga.

• 14 000 elever i gymnasiet lider av en allvarlig depression.

• 8000 barn och ungdomar har tvångssyndrom.

• 4 av 10 ungdomar som tillfälligt använt droger har upplevt psykiska besvär i samband med användandet.

• I en undersökning som gjorts bland gymnasielever visade det sig att 25 % har någon gång använt droger och av dessa 25 % har 40 % upplevt psykisk ohälsa.

• Bland 16-18 åringarna är det 28 procent av flickorna och elva procent av pojkarna som håller med om påståendet ”Jag känner mig ofta ledsen och nere”.

• Försäljningen av antidepressiva medel till 15-19 åringar fördubblades mellan 199 och 2003.

• Under 2003 såldes så mycket att det skulle räcka till daglig behandling av 0,7 procent av alla män och 1,7 procent av alla kvinnor i åldern 15-19 år.


Diskussion

Att välja psykisk ohälsa hos unga tycker jag var ett väldigt intressant område att arbete om, det känns väldigt aktuellt, och sen tänkte att jag att många av sjukdomarna vi läst om kommer jag få fördjupa mig i och lära mig mer om under praktiken.

Rubrikerna på en av artiklarna jag läst löd; ”Unga med depression lider i tysthet” man blir inte förvånad direkt, att vara sjuk i själen är inte som en förkylning, inte ens en isittande förkylning. Om man inte blir behandlad i tid, kan detta orsaka ett livslångt lidande.
Det är inte heller så konstigt att unga mår allt mer sämre, kraven på varje individ har stigit mycket och man förväntas att både prestera sitt bästa i skola och hem.
Många unga får säkert både laga mat och städa när det kommer hem från en lång skoldag, så när ska läxor hinnas med? Vid midnatt.

Att uppfostra ett barn kanske inte heller är så lätt varje gång, även fast man som förälder till varje pris vill, en vuxen har också sina krav att uppnå, och när arbete tar för stor plats kan det gå snett för en lång tid framåt, barnet får ingen uppmärksamhet i hemmet, känner sig van med ensamheten, då tror jag att även i skolan bli den ensamt, eftersom barnet inte fått något självförtroende, då är det svårt att ta för sig; vilken man ofta måste göra i skolan.

Utebliven beröring kan också orsaka framtida problem, som barn känner man sig nog inte lika uppskattad och omtyckt om man inte får klappar på kinden när man varit duktig, eller få sitta i knä och kramas i soffan, närhet är nog alltid viktigt! – för varje person i alla åldrar.

Vad det gäller droganvändning, mår man nog psykiskt dåligt eller saknar självförtroende och faller för grupptrycket, sedan har det visat sig att många får psykiska problem efteråt, kanske det är en biverkning eller en ren ångest över sin handling. Vad gör man egentligen för att minska droganvändandet bland unga? Jag tror användandet är ett stort mörkertal vi inte har en susning om.

Det är inte heller konstigt att unga mår allt mer sämre i skolan, på 90-talet var skolan tvungen att spara in miljoner kronor, jag minns själv hur min mellanstadiefröken förklarade det här för oss.
Sedan dess har nedskärningarna successivt dragit ner kvalitéerna inom skolans väggar, att det inte finns en skolsköterska tillgänglig varje dag för eleverna tycker jag är allvarligt, för det är inte bara på tisdagar och torsdagar elever mår dåligt, blir mobbade och behöver prata med en vuxen och professionell person. Jag vet själv inte ens namnet på vår skolpsykolog eller kurator, finns en sån varje dag om behoven skulle finnas?

Skolgårdar görs säkra, för om ett barn skulle trilla i en klätterställning och bli förlamad skulle detta förmodligen bli en fet saftig löpsedel för aftonbladet.
Men när ska skolan anpassa miljön för att motverka mobbing? Blir det stora rubriker när en 12 åring tar livet av sig? Ja kanske, men däremot framgår det kanske inte att hon/han blivit mobbad hela sin skolgång och det var orsaken till varför hon/han tog sitt liv.
Jag kommer i alla fall inte ihåg själv att jag läst så många såna artiklar.

Föreläsningar och information om kost och motion finns det mycket av, man kan till och med välja kurser och lära sig mer kring detta. Men när ska vi få lära oss i skolan om psykiska sjukdomar? Hur man gör när man märker att en kamrat inte mår bra, och hur förebygger man sådant?

Vem bär föresten ansvaret för en god social skolmiljö?
Konsekvenserna som följer av att vuxna inte alla gånger kan bemöta elever som mår psykiskt dåligt över de höga krav som ställs, över fetma eller andra problem blir mycket stora i slutändan.
Vuxna måste också förstå att de problem unga stöter på idag, är andra än de själva var med om. Vuxna måste sluta vara rädd för psykisk ohälsa och ta tag i det.

Jag tycker att resurser borde finnas så att lärarna har tid till flera utvecklingssamtal, där den en stor vikt ska läggas på hur eleven mår psykiskt. Berättar inte eleven första gången, kanske han eller hon gör det andra gången eller så kanske den vuxna kan se att eleven inte talar sanning när han eller hon säger att ”allt är bra”.
Ett utvecklingssamtal borde kunna infinna sig en gång i månaden och inte en gång i halvåret för att man ska få veta hur man ligger till betygsmässigt.
Iofs får man ofta frågan ”Hur trivs du”? Men detta känns ofta som en inledande fråga för att vara trevlig, läraren verkar inte heller (i vissa fall) beredd på ett annat svar än just ”allt är bra”.

Skolans miljö är egentligen ganska dumt strukturerad tycker jag, stora klassrum med läraren längst fram, hur kan läraren ens ha en möjlighet att se vad som händer längs bänkraderna? Och när det är dags för rast, går läraren in till sitt lärarrum och alla elever går ut till sina korridorer eller andra uppehållsrum som cafeteria eller pingis/biljard områden, såhär ser de allra flesta skolmiljöer ut. Men för att förebygga mobbing så att lärare ska få möjlighet att kunna uppmärksamma det som händer inom klassrummens fyra väggar borde hela byygnadsideen tänkas om, en drömskola skulle inte ha dessa klassrum, korridorer och lärarnas rum, på ett smart sätt borde det vara öppna lokaler, där lektioner, lärarrum och ...