Hissen som gick ner i helvete

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Novellrecension

I denna novell får vi följa två personer, Kamrer Jönsson och ”frun”, som gör en resa tillsammans i en hiss ner i avgrunden. Frun blir mer eller mindre förförd på vägen ner. Väl nere möts de av Djävulen som visar de till ett hus i vars fönster alla draperier är fördragna. De tar sig in och får en nyckel till ett rum där de ska spendera sin natt. De blir betjänade av en man som är prydligt klädd, är likblek i ansiktet och har ett skottsår i tinningen. Till en början lägger frun inte märket till vem det är men efter ett tag känner hon igen honom. Mannen vars namn avslöjas, Arvid, får frun att inse vad hon håller på med. Hon ändrar sig snabbt och vill kvickast möjligt bort därifrån. De stöter på Djävulen som för de tillbaka till hissen som tar dem upp till ytan igen.

Miljön som novellen utspelas i är nere i helvetet dit ”frun”, med huvudrollen i denna historia, för med sin älskare, kamrer Jönsson. I helvetet stöter de på Arvid som är en viktig biperson och har en effekt på historien. Det finns inga direkta tidsangivelser vilket gör det svårt att definiera hur länge berättelsen pågår. I början av novellen får vi dock veta att de suttit och beskådat stjärnorna från ett hotells terrass vilket betyder att det tar plats på kvällen.
Berättartekniken är varierande där författaren blandar jag-form och berättande i tredje person. Vi får följa paret från ett utomstående perspektiv under tiden berättelsen fortlöper. Dialogerna framställs emellertid i jag-form där Lagerkvist utgår från frun. Till mesta del är karaktärerna i dialog med varandra men det finns även inslag av tankar och framställningar av händelseförloppet, allt sker i kronologisk ordning. Det finns inga tidshopp.
Lagerkvist väljer att göra sina personskildringar på ett sätt där personligheterna växer fram genom deras handlingar och tankar. Vi får aldrig reda på varken fruns eller Jönssons utseende, däremot får vi en flyktig beskrivning av Djävulen och Arvid. Lagerkvist verkar sympatisera med Arvid eftersom han gör honom till offret.
Till en början inbäddar författaren en romantisk och realistisk känsla hos läsaren men som sedan övergår i surrealism, mörker och ångest. Det är en bisarr och djup saga om oss människor där författaren konfronterar det gamla mot det nya. Det uppvisar han när han i detta stycke skriver:

”Nu är ju helvetet inget att klaga på. Vi gör ju allt för att man inte ska märka någonting, tvärtom tycka man har det riktigt trevligt. (…) - Å, sade djävulen, här har moderniserats, lagts om helt och hållet, som naturligt är.”…

Författaren uttrycker meningarna utförligt och med ett omfångsrikt språkbruk. Han låter karaktärerna använda ett hövligt och vårdat språk men inte för stelt.
Baserat på surrealismen i novellen är min tolkning att det hela är en dröm. Många av situationerna som förekommer i texten kan omöjligt ske i verkligheten. Allt är en förtryckt känsla hos frun som tar sin plats i en dröm. Hon har förmodligen inget bra äktenskap med Arvid eftersom hon vill bedra honom med Jönsson. Anledningen till att jag tror att de är gifta är p.g.a. hon hamnar i helvetet när hon bestämmer sig för att begå äktenskapsbrottet. Hon blir berusad av kärleken hon känner från Jönsson och kan inte tänka klart men när hon ser Arvid kommer hon i kontakt med sitt förstånd igen. Arvid som uppenbarligen har begått själmord efter att det kommit till hans kännedom att frun funnit en ny man får henne att inse att han faktiskt älskar henne. Det är kanske detta som är hennes egentliga önskan i drömmen. Konsekvenserna av att lämna mannen blir att hamna i helvetet. Klimaxet och vändpunkten i novellen sker i mötet mellan frun och Arvid.
Novellen slutar med att frun och Jönsson tar hissen upp till ytan. Förutsatt att detta är en dröm så är slutet öppet för vad som händer efter att hon vaknat upp får läsaren själv lista ut. Ett öppet slut för mig är där man klippt av historien och viktig information utelämnas som gör att berättelsen kan fullföljas. I detta fall klipps inga trådar och slutet har ett fast slut.
Jag tror syftet med berättelsen är att upplysa läsaren om att vi är på väg mot en förändring i världen där ”mörka handlingar” inte anses vara lika allvarliga. Det kan tolkas som att fler och fler tar avstånd från kristendomens grogrund.
Budskap som att människan är på väg att lämna det oskuldsfulla som varit tidigare, och att människan är lättmanipulativ i de stunder vi är som svagast kan uppfattas. Då vi är svaga kan vi lätt motiveras till att begå gärningar vi sedan ångrar.
Jag finner det fascinerande att författaren beskriver helvetet som ett mörkt och lömskt ställe men samtidigt tycker paret att det är romantiskt där. Jag tycker novellen är skriven på ett lätt sätt samtidigt som den frambringa...