Folkväsen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Folktro
Förr i tiden fanns en mängd myter och berättelser som handlade om olika väsen. Dessa spreds vidare från mun till mun, och det var oftast bara de olika inblandade människorna som varierade. Det övermänskliga visade sig särskilt vid viktiga brytpunkter i livet till exempel vid födsel, förlovning, bröllop, döden och begravning. Förutom detta var betydelsefulla högtider som jul, påsk, midsommar, Lucia eller Tomasdagen välbesökta. Torsdagen ansågs som "farligast". Förr i tiden var allt som de äldre berättade, samma sak som sant. Och att de yngre trodde på dessa berättelser var alldeles säkert, så man ifrågasatte aldrig sådant och det var troligen också därför som sägnerna kunde leva kvar så länge. Av den orsaken att alla, både barn och vuxna, hade hört fablerna hela livet, behövdes det inte mycket inbillning innan man själv på allvar tyckte sig se ett troll eller skogsrå. Tron på de här väsendena var alltså i hög grad mycket starka, men avtog i och med upplysningen på 1700-talet. De gamla sederna minskade ändå inte helt förrän på 50-talet, då urbaniseringen tog fart ordentligt.
De tre väsen som jag främst tänker fokusera på är skogsrået, sjörået och Näcken. Och mitt syfte med detta arbete är att få svar på dessa frågor;
1. Vilka likheter och skillnader finns mellan dessa väsen? ,
Vilken funktion fyllde berättelserna om väsen i människors liv? Här återger jag även min uppfattning.
2. Tror vi på något slags väsen idag? Även här har jag även utvecklat frågan genom att lägga in mina egna tolkningar.

1. Vad var Skogsrået, Sjörået och Näcken, och dessas skillnader/likheter mellan olika väsen.
De flesta väsen påminde om människan på något sätt, men hade ett påfallande utmärkande drag som t.ex. svans, ihålig rygg, päls, huggtänder, jätte- eller dvärgväxt osv. De flesta myterna är förlagda i människans närmiljö för att bli mer övertygande. Historierna är oftast knutna till en speciell plats. Det sägs då att det var just där, och ingen annanstans som händelserna ägde rum.
Skogsrået och sjörået framställs på många olika sätt och med skiftande namn. Skogsrået finns i skogarna och sjörået i sjöar och hav. Den påtagligaste olikheten tycks vara var någonstans de befinner sig.
De är båda sensuella väsen som lockar till sig män. Hon kunde förvilla dem genom illusioner eller att omvandla sig till en vacker kvinna.
De båda råna satte förutsättningarna för jakten respektive fisket inom sitt område. Bröt man mot reglerna fick man klen jaktlycka. Liksom skogsrået kunde sjörået göra folk tjänster. För att få hennes tjänst kunde man uppoffra en slant eller göra henne någon tjänst. Gjorde man hennes en tjänst fick man alltid någon gentjänst eller gengåva i utbyte. Sjörået kunde till exempel hjälpa till med fisket, eller se till att vädret blev bra när man var ute på sjön. Hon kunde styra över väder och vind, och liksom skogsrået rådde över djuren inom sitt område. Såg man sjörået kunde det vara ett tecken om vädret. Visade hon framsidan blev det bra väder, men visade hon baksidan blev det oväder.

Näcken kunde visa sig i åtskilliga gestalter. Endera som människa eller djur, men han kunde också visa sig som ett föremål. Man trodde att han drog ner folk i vattnet för att dränka dem, så det gällde att akta sig när man var vid ett vattendrag där han höll till för annars lockade han ner en med sin musik eller drog ner en när man badade. Näcken var en förträfflig fiolist, och många män tog kontakt med honom för att få lära sig spela fiol. Men det var riskfylld, för om man inte på sin vakt slutade det med att Näcken drog ner dem i vattnet.
I de södra delarna av landet var Näcken ett sensuellt väsen som lockade kvinnorna till sig, ungefär som råna gjorde med männen. Gemensamt för de flesta väsendena är att de är illvilliga varelser. Men gör man dem någon tjänst så kan de dock vara hjälpsamma.
Vilken funktion fyllde dess för människorna?
Min uppfattning:
Det hade en stor uppfostrande betydelse, då man kunde använda sig av dessa väsen på diverse sätt, så som; Att barnen kunde hotades med näcken och trollen, och då visste man att de kanske höll sig långt ifrån det djupa vattnet och skogen. Förutom detta lärde sig barnen att vara ödmjuka inför sådant som de inte hade så stora kunskaper i, samt att vara rädda om sin bygdemiljö. Berättelserna hade många gånger en avsikt, de var inte bara uppfostrande de användes även som förklaring till saker som man inte annars kunde förklara, eller som syndabockar om något gick fel. Folktrons väsen kunde te sig skrämmande men de skapade också en slags trygghet då människorna kände dessa som förklaringar och tyckte sig inte omedvetna om hur saker kunde ske.
Man valde också att tro på spöken för att hålla kvar en slags samhörighet med avlidna släktingar. Eftersom man inte visste något om hur sjukdomar uppstod, var det nära till hands att säga att man retat upp gårdens tomte eller annat väsen som hämnades, om minsta barnet fick lunginflammation och dog.
Det kändes lättare för folk att acceptera sådan som de kunde tro på.
När folktron visade sig trodde många att det var en varning av något slag. Det gällde alltså väsentliga delar av människans liv, den speglade och förklarade tillvaron och dess villkor, den användes vid uppfostran och moralisk förkunnelse. Den hjälpte till att skydda människan mot kaos, hjälpte till att ge livet en mening. De fungerade som länken mellan människornas värld och det okända. Jag tror att folksagorna om väsendena i själva verket var en slags symbol för människans sökande efter framgång, mening och lycka. De återger även de risker och farliga lockelser hon möter.
Väsen var den kristna kyrkans främsta syndabock. Kyrkan kopplade ihop folktron med Djävulen.

2. Tror vi på väsen idag? Min uppfattning:
Att tro på väsen för i tiden skapade en förklaring och mening till saker som vi idag kan förklara på mer logiska sätt. Så självklart har vi väsen idag också, väsen till andra saker som vi inte kan förklara. Som exempelvis UFON, de tycker jag i allra högsta grad är ett slags väsen idag. Det finns massor av människor som påstått sig ha sett dem, folk som är rädda för dem. Och vi har ju tillexempel Lock Ness ...