Vikingarna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ordet viking kommer från det fornnordiska ordet vikingr, och är ett namn på de sjöfarande skandinaviska sjörövare, plundrare och handelsmän som under sen järnåldern gjorde vikingatåg över stora delar av den europeiska kontinenten. Ordet viking har försökt tolkas på många olika sätt, men kan ha sitt ursprung i ordet avvika. Att gå i viking syftade alltså på att försvinna bort under en längre period.
Vikingarna fanns under vikingatiden som varade 792-1066. Vikingarna var i grunden sjöfarande bönder.
Den vanligaste myten om vikingarna är troligtvis myten om att de hade hjälmar med horn. Vikingarna hade troligtvis inte hjälmar med horn.. Föreställningen om hornbeprydda vikingar uppstod under den nationalromantiska epoken i slutet av 1800-talet Man har funnit ett flertal hjälmar med horn i Skandinavien, men samtliga dessa härstammar från bronsåldern. Hade hornhjälmar funnits kvar i bruk under järnålder-vikingatid c:a 500 år senare, skulle man sannolikt funnit åtminstone ett antal av dessa, men detta har man alltså inte gjort.


Vikingarna hade tillgång till samtidens kanske bästa europeiska skeppsbyggnadsteknik och seglade i vikingaskepp av några olika typer, danskar och norrmän främst i så kallade långskepp medans svenskarna däremot använde mindre båtar, så kallade knarrar.
Deras navigationskunskaper var också välutvecklade. De gjorde bl.a. upp avståndstabeller för sjöfart som var så noggranna att det bara skiljer 2-4% från dagens satellitmätningar.


Vikingarnas erövringar
Vikingarna har styrt bland annat England, Irland, delar av Holland, Estland och delar av Ryssland. Många stora städer som Paris, London, Hamburg, Köln med flera har plundrats och bränts av vikingar.
Vikingarna grundade också ett antal större städer, bland annat Dublin, York , Kiev och Reykjavik. Island, Färöarna och Grönland upptäcktes av vikingarna. Vikingar var även de första européerna på den amerikanska kontinenten.
I öster färdades man via de ryska floderna till Svarta Havet, Konstantinopel och Grekland samt nuvarande Turkiet. Även Kaspiska havet och nuvarande Iran och Armenien , samt Jerusalem fick troligtvis besök av vikingar.

Vikingatågen i österled är mindre kända än de i västerled. Anledningen är att vikingatågen i västra Europa lämnat efter sig ett stort antal skriftliga vittnesmål och berättelser, vilket tågen i öster inte har gjort. Vikingarnas aktiviteter i Konstantinopel är dock relativt kända.

Det förekom troligtvis också vikingatåg mot Skandinavien. På en runsten i Sverige finns t.ex. en man nämnd som vakt mot vikingar; ett annat exempel är det i Norden väl utbyggda vårdkasesystemet, ett kommunikationssystem som varnade för sjöanfall med hjälp utav röksignaler. Men vikingatågen var nästan alltid inriktades på det materiellt rikare kontinentaleuropa, där man kunde få ett mycket större förtjänst genom handel och plundring.

En stor del av deras framgång kan förklaras av de mycket grundgående skeppen som gjorde det möjligt att färdas långt i...