Jag älskar dig

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

– Undan! Skrek polisen åt de människor som hade samlats i en klunga runt de blåvita plastbanden. Ambulansbilen stod och blinkade blått ljus över torget. Polisen tog foton och nyfikna reportrar försökte desperat få svar på sina frågor.
Lite längre bort satt en man och några tårar rann längs hans kinder. Han stirrade ut i luften såg chockad ut. Torget som nyss varit öde mitt i natten blev snabbt fullt med nyfikna människor. Många hade hört knallen men ingen, inte en enda människa hade sett vad som hände. Ingen, förutom den sorgsna mannen.

Han hade hämtat upp henne hemma. Hon, hans egna lilla prinsessa hade han hämtat. De hade inte träffats på hela sommaren. Han hade varit tvungen att resa bort med jobbet. Hon hade längtat efter att han skulle kittla henne eller hissa upp henne mot taket. Han hade längtat efter hennes klingande skratt som lockade fram ett leende på hans läppar när som helst.
Han hade haft med sig en ros till henne och hon hade gjort hen teckning åt honom med två långa människor på. En prinsessa och hennes hjälte. Hon och han. Han hade skrattat lite åt bilden, lagt den i innerfickan på sin kavaj. Sedan hade han tagit hennes hand i sin och gått nerför gatan mot hennes favoritrestaurang. Hon berättade för honom hur hennes första skoldag hade varit, alla vännerna, fröken. Han lyssnade och skrattade, log och berättade om sina äventyr. Hon var så lycklig för att få träffa sin pappa. Han var lycklig för att äntligen få träffa sin dotter igen, innan hon växte upp och hellre var med sin kille än med honom.
Han hade bokat bord för längesen för att vara säker på att det fanns plats. De blev visade till sitt bord och beställde. Maten var god och han hade aldrig haft så trevligt. När klockan hade blivit mycket och de hade ätit så mycket att de höll på att spricka kände han att de var dags att gå. De gick längs gatan, hon och han i hand, helt själva. Natten var varm och en sval bris fläktade hennes ben och kjolen fladdrade upp. Bara hon och han. Bara han och hon. Hon stannade till.
– Pappa, jag är så glad att du finns, sa hon och tittade upp på honom. Han lyfte upp henne och gav henne en varm kram.
– Jag älskar dig, viskade han i hennes öra.
Bakom henne såg han en man. En man med en pistol riktad mot hennes rygg. Han hann inte säga någonting förrän mannen tryckte av och tog honom de käraste ifrån ho...