Diktanalys - Marionetterna.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dikten marionetterna är skriven av Bo Bergman, 1869 – 1967, som levde under tidsepoken modernism. Denna epok står för skapandet av ny konst, bryta mot gamla regler och traditioner och exprimetera, skriva om det sanna och vardagliga. Syftet med denna analys är att få fram undertexten och förmedla vad Bergman vill förmedla genom denna dikt.

Dikten handlar om oss människor. I alla tider har människan ifrågasatt sin existens men då ofta blivit förtryckta av religon. Han tar upp frågan om ödet redan är bestämt och vad vi människor gör med våra liv? Han ifrågasätter de högre makterna genom att beskriva människornas vardag som marionetter och han vågar exprimentera och ifrågasätta religon. Man får läsa dikten ur en marionetts synvnkel. En marionett som ifrågasätter livet.

Genom den första strofen anar man att det ej enbart handlar om en man med marionetter utan oss människor och en högre makt.
”Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.”
Ordet människoliv får en at reagera och förstå att marionetter bara är en liknelse för oss människor. Denna känsla förstärks genom hela dikten. Den högre makten ”herren” är ett ord som jag direkt associerar till kyrkan och Gud så ditken handlar om oss mänsikor/marionetter mot Gud/herren. Något som förstärken min tro att herren är Gud är att denna herren har en väldig makt över ”marionetterna”; ”...Så niga och bocka vi som han vill...” Poeten Bergman är svensk och här i Sverige har kyrkan i många tider haft en väldig makt över männskornas liv. Versraden ” vi stackars marionetter ger läsaren ett nytt intryck, att ”marionetten” känner sig uppgiven, kanske övergiven, över sitt och andras liv. Ordet vi föder tanken vi mot dom och i hdet här fallet vi människor mot honom, Gud. Kanske marionetten känner sig uppgien över sitt liv och övergien av herren.
Nästa stof anspeglar på människans vardag och vi tror att vi är så mycket mer än vad vi egentligen är men när allt kommer omkring är vi som marionetter, någon kanske har makten att göra vad de vill med oss och vem kan säga om det stämmer? Vem kan avgöra om Gud finns eller inte?
”Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.”
Beskrivningen av livet är väldigt enkel och om man ser bakom alla problem som vi människor finner i kärlek, krig och vardagslivet så är det mycket så som människans liv ser ut. Ett enkelt språk men rakt på sak som en forskare som studerat människolivet ovanifrån och detta är resultatet. Vi tror att vi har makt över våra egna liv, vår egen lycka och olycka, vi jagar efter makt, pengar och respekt och tror att vi är viktigast, allt kretsar kring oss. ”...Vi äro så stora i orden...” Men genom de sista raderna i strofen förstår man att vi inte har mycket att säga till om enligt Bergman.

” I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.”

Sanning, lögn, stolthet, skam spelar ingen roll för någon har makten att styra oss genom att dra lite i en tråd. Kan orsaka oss total olycka men också lycka. Vad är det för nöje att styra människor på detta sätt och varför lever vi när ödet redan är bestämt? Vad för uppgift i livet har en marionett? Den mellersta delen visar på människans stora egoism om sig själva.

Hela den sista strofen förstärker känslan av att det är vi människor mot någon högre makt. Marionetterna undrar om sitt öde.
” Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människosläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.”
Hela den sista strofen handlar om marionettens rädsla för döden och ifrågasättandet av makten som styr honom.
” Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människosläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.”
Marionetten ställer många stora frågor om livet och döden som är svåra att besvara om än omöjliga vilket får honom att känna sig liten och hjälplös. Kanske tillber denna ”marionett” Gud, herren, men nu tvivlar, ”när ska du omsider tröttna”, på herren för att hans liv är svårt och den tanken förder i sin tur frågan vad händer med oss när du tröttnar? Är leksakslåda en metafor för himelriket eller helvettet? Allt kan förändras så fort, ett ryck på tråden så står vi där med en dödlig sjukdom, krämpor. Vad spelar det då för roll med makt, pengar och respekt? Allt kan förändras så fort så det gäller att försöka njuta av här och nu. Även om dikten är tung och full a...