Carl Michael Bellman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Muntlig redovisning
Asif, NV05

Carl Michael Bellman, en av den svenska litteraturens främsta diktare.
Han föddes den 4 februari år 1740 i Maria församling i Stockholm.
Bellman fick en religiös uppfostran i gammalluthersk anda. Det lär ha hållits religiösa sammankomster i hemmet där bekanta till familjen deltog. Så han kom från en väldigt religiös familj.

Carl Michael var det förstfödda barnet. Hans mor födde honom fjorton syskon, men sju av dem dog redan som barn.
Som sexåring började han som privatelev i Maria skola.

När han var 14 år hände det att han började tala allting på vers. Han svarade med verser ur bibeln o så. Föräldrarna förstod då att han hade en litterär begåvning.
och redan som sjuttonåring ger han ut två böcker i egen översättning från tyska och franska. Så han behärskade språk väldigt bra.

Samma år 1757 får han en provanställning vid Riksbanken och året därpå skriver han in sig vid Uppsala Universitet; hans korta vistelse där tycks ha använts mest till nöjen och uteliv.
Det var i denna ålder som han började ägna sig åt att festa på kredit och låna pengar. Det höll ju naturligtvis inte hur länge som helst och i slutet på augusti år 1763 är han så tvungen att fly undan från sina fodringsägare. Så han flyr till Norge. Han är inte borta länge för
Redan i slutet på september får han ett kungligt lejdebrev som ger honom möjlighet att återvända hem och ordna upp sina skulder.


Efter Carl Michaels återkomst tvingas familjen av ekonomiska skäl flytta ut till Årsta. Pga av sjukdom var Bellmans far tvungen att söka avsked från sin tjänst som sekreterare i Kungliga slottskansliet.

Februari 1764 lämnar Bellman in sin konkursansökan och får den beviljad. Så han blev ju fri från sina fordringsägare och kunde nu starta om från början.
Bellman tyckte att Årsta var rena landet och alltför långt ut från nöjeslivet i staden så han flyttade tillbaks till Stockholm.
Med hjälp av sin vän kommissarien Anders Lissander lyckades han få en tjänst på Manufakturkontoret. Det kan också ha varit så att den strängt religiösa fadern blev väldigt besviken på sin äldsta son för allt han hade ställt till med. Så det kan också ha varit en anledning till att Bellman flyttade ut.

1765 dör Bellmans båda föräldrar, modern i mars och fadern följde efter i december.
Bellman umgås nu mycket med Lissander och i deras hem var Bellman en stadig gäst. Det var i denna tid efter föräldrarnas död, som han fick en lust att driva med den religiösa uppfostran. Han kom flitigt igång med sina dryckesvisor. Det var även nu som hans bibelparodier började växa fram. Ni känner säkert till den kända visan Gubben Noach.

Bellman smälter samman dryckesvisan och bibelparodin. I dem här visorna framställs gamla testamentets heliga män som obotliga fyllbultar.
Hans parodier blev mycket populära och spreds över hela landet. Kyrkan blev givetvis Kränkt och år 1768 gick dem ut med ett formulär till alla präster med syfte att försöka samla in alla tryck och avskrifter.


I slutet av 1766 dras manufakturkontoret in och Bellman blir arbetslös. I augusti nästa år får han dock ett nytt arbete som ”extraordinarie i generaltulldirektionens kansli” i Lissanders hem . Man ser redan här att han var väldigt beroende av sina vänner och kontakter. Vad är det för jobb? ”Extraordinarie i generaltulldirektionens kansli”.
Det är ju ungefär som en gratis inkomst?
Lissanders hem fungerade delvis som en öppen konsertlokal för Bellman. Det var där som han framförde många av sina skapelser.

Framförandena utvecklades till föreställningar som fick sin form i verket ”Bacchi Orden”. Jag orkar inte gå in på Bacchi orden. Det är inget som jag tycker är intressant. Men Det var ungefär som en klubb som han hade hittat på. För att bli invald i orden var man tvungen att uppfylla vissa krav på kristlighet osv. Några verkliga möten skedde ju aldrig. Det var en ren fantasiprodukt av Bellman, men medlemmarna togs ur verkligheten. Det var ökända a-lagare i Stockholm och personer som fråntagits sina ämbeten pga drickanet.

Många kom för att se och höra Bellmans framföranden och Bellmans rykte som underhållare och vispoet spreds vitt omkring.


De flesta konstnärer dyrkade kungen Gustaf III (som regerade i denna tid) för att han älskade och beskyddade konsten. Kungen älskade teater, i synnerhet opera. Och det motiverar Bellman i att göra ett par försök i opera.
1773 blev Bellman kallad till kungen att recitera sin opera "Fiskarena". Kungen blev ganska road och Bellman blev tillsagd att närvara på Slottet alla onsdagkvällar.

1775 beviljar Gustav III honom ett årligt underhåll på 100 speciedaler och året därpå får han på kungens rekommendation en tjänst som sekreterare i det nyinrättade Nummerlotteriet och han utnämns även till hovsekreterare, en titel som han gärna svängde sig med.
Tjänsten inbringade 1000 daler om året. För att slippa gå dit och göra sitt jobb lär han ha överlåtit arbetet på en underhuggare, en dräng.


Sommaren 1777 träffar Bellman den femton år yngre Lovisa Fredrika Grönlund och i december gifter de sig.
Dem får fyra söner.


Jag tänkte berätta om ”Fredmans Epistlar” som är Bellmans Centrala verk. Verket består av 82 sånger skapade under en period av 20 år. Huvudgestalten i Fredmans Epistlar är Jean Fredman.
En nedsupen F.D urmakare.
Allmänt kan jag säga om epistlarnas personer att de flesta var verkliga människor som levde under Bellmans tid.
De flesta män var allmänt kända personer som Bellman själv inte umgicks med, men han betraktade dem på avstånd. Kvinnorna var för mestadels glädjeflickor.

Melodierna som Bellman använder sig av till sina texter är i regel lånade från operor, dansmusik, folkvisor osv. Ofta bearbetade han musiken så att den delvis kan sägas vara nykomponerad. Till flera av de vackraste melodierna har man inte kunnat finna någon förlaga. Han kan väl ha komponerat dessa melodier själv.



Bellman skildrar ju Stockholm väldigt bra på 1700-talet. Han skriver om suget efter nöjen, supandet, prostitutionen osv.

I Stockholm rådde smuts, sjukdomar och trängsel.
Smuts och avföring slängdes ofta bara direkt ut på gatan och bildade gyttja som slammade igen rännstenarna. Stockholm stank helt enkelt!
Luften var förorenad av ångor från den förgiftade och igenslammade Klara sjön. Vattnet i Stockholms brunnar var ofta orent och odugligt till matlagning, och när det ändå användes spred det en mängd sjukdomar.
Sjukdomarna, överbefolkade bostäder och undernäring gjorde att Stockholm tävlade med Paris om att vara Europas dödligaste stad, med en dödlighet som periodvis var tio gånger större än idag.
Det var inte enkelt o bo i Stockholm på den tiden!

Alkoholkonsumtionen var enorm, kanske fyrtio gånger så hög som idag.
Krogarna var många, speciellt på söder; 1740 var de ungefär 700 stycken - det betyder en krog på var hundrade medborgare.
Den 16 mars 1792 skjuts Gustav III på operan, och avlider den 29 mars. Kungens död innebär ett hårt slag för Bellman som förlorar sin beskyddare.

Bellmans ekonomi blev allt sämre genom åren och lagsökningarna allt fler. Familjen tvingas flytta flera gånger för att få billigare hyra.

När så en viss krigsfiskal Nobelius, som redan 1785 lagsökt Bellman, tröttnar på att inte få tillbaka sitt lån är flyktvägarna slut.
Bellman blir bysatt och är tvungen att spendera perioden april till mitten på juni 1794 i högvaktsflygelns arrestlokal.

I arresten påbörjar Bellman sin levernesbeskrivning där han berättar om sitt liv, men den blir dock aldrig avslutad.

I arresten är det kyligt och när Bellman med hjälp av sina vänner blir frisläppt är han sjuk.

Efter frisläppandet blir han och hans hustru, på egen begäran, satta under förmyndare. 1795, den elfte februari klockan halv ett på natten avlider Bellman i lungsot. Han begravs den 17:e samma månad på Klara kyrkogård, utan sten. Han lämnar en utfattig familj efter sig.



Om ni vill veta mer om Bellma...