Gästen , Novell recension

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gästen

Jag har läst Albert Camus novell ”Gästen”. Jag läste novellen ur novellsamlingen ”Svarta Madonnan”, skriven 1990. Temat är den fria viljan. Gästen handlar om hur läraren Daru blir tvingad att leverera en utländsk fånge till ett fängelse mot sin vilja.

Novellen handlar om en lärare, Daru, som blir tvingad av en människa av högre rang än honom själv att leverera en arab till rättsväsendet i en annan stad. Daru motsäger sig först detta, han vill inte bli inblandad i någon konflikt. Mannen som överlämnade fången försöker övertala honom men lyckas inte. Daru blir tillsist tvingad att leverera fången med hänvisning till franska lagar. Daru är en god människa och ger araben valet att fly eller att själv gå till polisen.

Novellen berör främst tre personer, Daru, Balducci och araben. Daru är en kraftig person som arbetar som lärare. Han jobbar som lärare åt fattiga barn i en koloni. Daru är mycket godsint och vill från början inte ha med den tillfångatagne att göra. Han försöker med alla medel vägra att lägga sig i den pågående konflikten, men blir tillsist indragen i den. Han beter sig inte som Balducci vill, han ger den tillfångatagne araben fria händer att göra i princip vad han vill. Han skulle kunna fly om han hade önskat det. Man kan alltså se Daru som en konflikträdd person, men det tror jag inte. Jag tror att Daru har valt sida, han vill inte stödja fransmännens ockupation av landet utan vill istället hjälpa lokalbefolkningen. Därför arbetar hon som lärare åt fattiga och vägrar att delta i krigsaktiviteter.

Balducci är en högt rankad man inom militären, han har valt den franska sidan och stödjer den med alla medel. Det är inte krigstider men Balducci beter sig som om ett uppror ligger och lurar bakom hörnet och han är alltid på sin vakt. Balducci försöker bland annat att ge vapen till Daru och förklara för honom att man måste hålla fångarna bundna. Darus godsinthet lyser dock igenom och han släpper fången fri och ger honom mat. Balducci är mer som en slavdrivare, han behandlar fången som en slav och håller honom bunden och ger honom knappt någon mat. Balducci är en mycket kall krigsherre som inte viker sig för någon.

Araben, den tillfångatagne är en mycket förtegen man. Han talar knappt, och det är förståeligt efter hans tid med Balducci. Han har blivit behandlad som ett djur och är mycket rädd samt förtegen. När Araben får vara ensam med den godsinte Daru släpper dock några spärrar och han börjar tala. Araben får chansen att smita men väljer att inte göra det, två gånger! Detta visar att Araben tror på rättvisan och att alla människor borde behandlas med lika respekt. Araben verkar vara lika godsinnad som Daru även om han har problem med språket och är mycket förtegen om sina känslor. Det som är motsägelsefullt med denna karaktär är att han enligt Balducci och honom själv är en mördare. Hur kan en godsint människa mörda någon, och hur kan man frivilligt välja stigen mot fängelse eller dödsstraff istället för frihet? Kanske blev han ditsatt, kanske offrade han sig själv för något större, man kan bara gissa.

Den geografiska miljön är vintertid i Algeriet, för länge sen. Den är snön som finns på marken har börjat smälta bort och våren närmar sig. Berättelsen börjar med Balducci i en hästvagn, sen fortsätter den in i skolan, för att avslutas på öppen mark på väg mot fängelset. Det verkar vara en hård psykosocial miljö där krig och konflikter ständigt finns i åtanke. Karaktärerna är hela tiden på spänn och är rädda för vad som kanske kommer att ske, ett uppror eller ett krig! Det är en väldigt hierarkisk ordning bland karaktärerna och man märker hur författaren har delat in dem efter samhällsklass och militärgrad.

Den hierarkiska stämningen kan man bäst belysa genom ett citat ur novellen ”-Nej, jag ska tillbaka till El Ameur. Och du, du ska lämna av den här killen i Tinguit. Dom väntar på honom i den blandade kommissionen.
Balducci tittade på Daru med ett vänskapligt grin.
-Vad pratar du om va, sa läraren –skojar du med mig
-Nej du, lilla gosse, det är en order!”
Detta är en liten bit ur en konversation tagen i början när Balducci precis har träffar Daru. Han tvingar honom att göra som han säger, bara på grund av att han ligger högre i hierarkin. Det viktigaste är dock Darus uppror mot övermakten. Han försöker säga emot så långt det går och utför inte sina uppgifter väl. Han lät araben fly om denne hade önskat. Stämningen mellan Daru och Balducci är alltså grundad på hierarkisk ställning inom militären, och mellan Balducci och fången är det ännu värre. Det är som en relation mellan ett djur och en människa. Fången är inte värd något i Balduccis ögon.

Stämningen mellan Daru och fånen är en helt annan. Daru behandlar fången som en medmänniska och bjuder honom på mat som om han hade varit en gäst. Daru får nästan omedelbart respons från araben som väljer att inte fly samt att han pratar vänligt med Daru. Tillskillnad från Balducci som han inte sade ett ord till.

Det första som jag tänkte på när jag läste novellen var att det kändes som att läsa en hel bok. Allt var mycket välbeskrivet och författaren kopplar genast ett strakt grepp om läsaren som gör att man snabbt läser klart novellen. Syftet med novellen var nog att få läsaren att tänka efter. Hur skulle du bete dig under en krigstid som denna och som vem skulle du agera? Skulle du vara en medmänniska till de kolonaliserade eller skulle du välja att behandla dem som slavar och ständigt vara rädd för att bli överfallen av motståndare? Daru som medmänniska slipper vara rädd för lokalbefolkningen då han behandlar dem väl. Något som även väcker starka tankar efter att man läst klart novellen är slutet. Varför väljer araben, den tillfångatagne att gå mot fängelset, antagligen döden, istället för frihet? Var han oskyldigt anklagad eller offrade han sig för något som var större än honom själv? Tjänade han ett högre syfte? Eller var han bara en dum rebell som kunde tänka att offra sitt liv istället för att fly? Det är ingen som vet, men jag tror och hoppas att hans liv har tjänat ett större syfte än att bara dö, han var trots allt en god människa.

Dispositionen i texten följer kronologisk ordning, något som ofta kan få texten att bli tråkig och ointressant. Denna text följer dock inte exempel utan är mycket spännande och intressant, man sitter som klistrad framför boken sida efter sida tills man har läst hela. Jag tycker även att den är lagom lång. Den lilla texten får en att ställa så många frågor till en själv vilket jag tycker är bra, man ska inte ”slösa på sidorna”.

Språket i novellen känns som om det ligger på en bra nivå. Inte för svårt, men med lagom många av...