Sammanfattning av Rättsvetenskaplig introduktionskurs på Handelshögskolan i Stockholm

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Meta-sammanfattning RIK:en
Jacob Stedman 2003-12-17. Bygger på föreläsningsdokumentation, mina anteckningar, litteratursammanfattningarna, övningsfrågor och, in the end, obviously, Den Stora Blåa. Har försökt undvika att kopiera detaljer som man ändå kan läsa innantill När Det Blir Dags.

Pacta sunt servanda.
Avtalsrätt
Intressanta lagrum: Avtalslagen (AvtL) (1915:218) , AVLK (Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden), AVLN (Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare), Kommissionslagen (KommL) (1914:45), Handelsagenturlagen (HAL) (1991:351).

Portalbestämmelser: avtalsfrihet och avtalsbundenhet (bägge med vissa undantag). Vissa regler är tvingande, andra dispositiva (kan avtalas bort). Den modell som beskrivs i AvtL är anbud-acceptmodellen. Vissa saker, t ex annonsering, är dock inte anbud utan utbud. Enligt löftesprincipen inträder bundenhet ensidigt, under avtalad tid eller en legal acceptfrist, för anbudsgivaren när anbud lämnats. Enligt kontraktsprincipen inträffar dock bundenhet samtidigt för bägge parter, det här gäller numera alltid i konsumentsammanhang. Ett anbud/accept kan återkallas om återkallandet kommer mottagaren till handa (brevet levererat) innan denne tagit del (brevet läst) av det ursprungliga meddelandet. När parterna är överens är man bunden av avtalet (se nedan för avbeställning och se Konsumentköplagen för ångerveckor).

Om motparten accepterar för sent blir det en oren accept. Eventuella ändringar i anbudet (t ex att pruta) blir ett nytt anbud, det kan antingen vara öppen dissens eller dold dissens (giltighetsregeln: då mer intressant att fokusera på ett rimligt avtalsinnehåll än att undersöka bundenheten). Avtal kan också komma till stånd på andra sätt, t ex genom letter-of-intents, ramavtal, avropsavtal etc, genom konkludent handlande (gör ett bankomatuttag). Ofta finns ingen svarsplikt, men passivitet kan i vissa fall leda till bundenhet, om man framkallat ett anbud och inte reagerar på den andres svar, så att denne tror att bundenhet föreligger; eller om motparten skickar en sen accept som denne tror att accepten kommer i tid (4 § 2 st.) Det finns alltså en lojalitetsplikt att informera sin motpart om man tror att denne missat något. Att ta emot en sen/oren accept och ändå påbörja arbetet är också en slags accept. Man talar också om accept genom konsumtion, att börja använda böcker som en bokklubb skickat ut som lockbete är nog att räkna som att man köpt dem (men däremot inte gått med i bokklubben). I vissa fall, t ex vid köp av fast egendom, finns formkrav. Ofullständiga avtal fylls här ut med vad som är skäligt, till skillnad från England då de blir ogiltiga.

Avtal ska normalt sett fullföljas: avtalsenlig fullgörelse. Men om ett avtal inte blir av/saknar rättslig verkan ska den drabbade parten ersättas för det negativa kontraktsintresset, så han hamnar i samma läge som om förhandlingar aldrig påbörjats. På motsvarande sätt finns ett positivt kontraktsintresse, att den som utsätts för kontraktsbrottet ska hamna i samma läge som om avtalet fullföljts. Kan ske genom fullgörande av prestation eller skadestånd.

Rättssubjekt kan vara parter i avtal. För att kunna åta sig rättigheter och skyldigheter krävs en rättslig handlingsförmåga, som inträder vid myndighetsåldern. En omyndig får dock sluta vissa mindre avtal och en förmyndare kan i efterhand ratihabera den omyndiges avtal. En säljare som slutar avtal med en omyndig binder sig ensidigt tills sådant eventuellt godkännande kommer. Det föreligger inget utrymme för god tro när avtal ingås med omyndig. Den omyndiga kan dock bli ersättningsskyldig om hon lämnat falska uppgifter om sin behörighet.

Avtal kan ingås i eget eller annans namn. Om avtalet ingås i eget namn är den som avtalar avtalspart, men om man avtalar i annans namn binder man istället sin huvudman. Avtal som ingås i eget namn kan ingås för antingen egen eller annans räkning. En kommissionär ingår avtal i eget namn för annans räkning och får en redovisningsskyldighet mot huvudmannen, ”kommittenten”. En handelsagent kan agera som en fullmäktig, men då gäller inte bara AvtL utan även handelsagenturlagen.

Befogenhet är vad fullmäktige får förhandla om (enligt överenskommelse med huvudmannen), men behörighet är vad fullmäktige kan förhandla om med förpliktande verkan för huvudmannen (vad tredje part tror är överenskommet). Befogenhet < behörighet, tänk på att ”f” kommer före ”h” (tredje bokstaven i orden…), dvs ”f” < ”h”. Vid muntlig fullmakt är befogenhet = behörighet. Så länge tredje man är i god tro blir huvudmannen bunden om den fullmäktige överskrider sin befogenhet (ex prutar utan tillåtelse), men inte sin behörighet (köper prylen det står om i fullmakten). Huvudmannen kan dock då kräva den fullmäktige. Om behörigheten överskrids blir inte avtalet bindande för huvudmannen men då kan istället en tredje part som är i god tro kräva den fullmäktige på det positiva kontraktsintresset. Detta gäller även i t ex fall där mellanmannen inte har någon behörighet alls att representera huvudmannen (25 §). Om huvudmannen vill ratihabera avtalet/läka den bristande behörigheten kan denne göra det i efterhand, men knappast om motparten har hunnit förklara sig icke bunden.

Utöver en traditionell fullmakt kan man också tänka sig ställningsfullmakter (butiksbiträde representerar av hävd butiken) och toleransfullmakter (fullmäktige har agerat tidigare och det har godtagits av huvudmannen). Som alla fullmakter ska dessa, om de återkallas, återkallas på ett sätt som är lika tydligt för tredje man som sättet som de tillkom på, annars försvinner bara mellanmännens befogenheter och inte deras behörigheter.

Varje part förhandlar på egen risk. Men i vissa fall kan ett avtalsrättsligt ansvar (ex om avtal i steg 1 skrivits om sekretess under förhandlingarna, som sen bryts) uppstå om förhandlingarna inte leder fram till något avtal, alternativt kan ansvar uppkomma på utomobligatorisk grund. Exempel är oacceptabla marknadsföringsmetoder, se också MFL, eller att ett bolag förhandlar med ett annat bolag bara för att pressa ett tredje bolag. Ansvar på utomobligatorisk grund gäller också enligt skadeståndslagen och produktansvarslagen.

Klandervärt förfarande (oschyssta förhandlingar) kan göra ett avtal ogiltigt, t ex hot/utpressning (måste dock reklameras), svek (avsiktligt vilseledande/dolda uppgifter) och ocker (uppenbart missförhållande mellan prestation och motprestation). Här krävs ett orsakssamband, det klandervärda beteendet måste ha påverkat rättshandlingen. Se även förklaringsmisstag nedan, avtalet kan också bli ogiltigt om ett misstag begåtts i förhandlingarna och motparten varit i ond tro.

Bundenheten i ett avtal beror på 1) viljan att binda sig 2) viljeförklaringen, hur denna vilja har kommunicerast utåt 3) hur motparten uppfattat viljeförklaringen. En gemensam partsavsikt är viktigt för avtalsbundenheten. Men om prestationerna helt eller delvis fullgörs finns ett bindande avtal även om en partsavsikt inte kan skönjas.

Oskäliga avtal kan jämkas enligt generalklausulen 36 §, t ex om det finns missförhållanden mellan parternas förmåner, någon part byter praxis, en part drabbas oskyldigt hårt av ändrade omständigheter el dyl. AVLK (Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden) och AVLN (Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare) är också relevanta, liksom MFL.

Standardavtal finns för att minska transaktionskostnaderna och öka precisionen och standardiseringen. Agreed documents, såsom kollektivavtalen, tas fram av enskilda organisationer och väger tyngre. Partsbruk/handelsbruk eller att bifoga standardavtalet är bra, att bara referera kanske inte alltid räcker. Blir det battle of the forms kan man titta på vilka villkor som kom först eller vilka som kom sist eller försöka hitta gemensamma paragrafer och i övrigt falla tillbaka på den dispositiva lagstiftningen.

Avtal kan tolkas utifrån olika principen, där partsavsikterna (hur parterna uppträtt, sagt, skrivit och förhållit sig till avtalet) är viktiga. Det här finns inte nedskrivet i lagen. Några modeller är en språkinriktad metod (otydlighet/tydlighet, restriktivt/extensivt), branschinriktad metod (vad tycker folk i branschen?), systeminriktad metod (vad är logiskt?), norminriktad metod (vad är normen, ex i branschen?), partsinriktad metod (vad trodde parterna, vad borde de tänkt?) och skälighetsinriktad metod (ta hänsyn till skäligheten redan vid tolkningen).

Typiska misstag kan uppstå kring ett avtal: förklaringsmisstag (man sagt en sak men menat en annan, men avtalet blir bara ogiltigt om motparten varit i ond tro; 32 § 1 st.), motivvillfarelse (man har inte förstått avtalets bakgrund eller följder), oriktiga förutsättningar (som gäller förhållandena när avtalet slöts), bristande förutsättningar (misstag kring framtiden) eller befordringsfel (ett förvanskat avtal gäller inte ifall det reklameras, 32 § 2 st.).

För att förändringar av bakomliggande förutsättningar ska påverka giltigheten krävs enligt förutsättningsläran att 1) det förelegat en förutsättning 2) den varit synbar för motparten 3) att den varit så väsentlig att den inverkat bestämmande på ena partens vilja att ingå avtal 4) att det är skäligt att lägga risken för förutsättningsfelet på den andre parten. Med hjälp av det här resonemanget slapp t ex ett rederi på 80-talet köpa plåt enligt avtal eftersom den utlovade statliga stödet aldrig dök upp.

Avtal gäller normalt sett även om förhållanden ändras, värdera parter bär ansvar för att avtalet blir oförmånligt. Väsentliga ändrade oförutsägbara förhållanden eller om det är omöjligt att uppfylla förutsättningarna kan också leda till hävning, med skadestånd. I långsiktiga avtal krävs ännu större väsentlighet på förändringarna. En avbeställning kan ses som ett slags kontraktsbrott, vilket borde leda till att motparten får det positiva kontraktsintresset. Rent allmänt, om det föreligger ett väsentligt kontraktsbrott kan avtalet normalt sett hävas, så motprestationen behöver inte utföras och ska gå återgå om den redan utförts. Ersättning till det drabbade parter (för att uppfylla det positiva kontraktsintresset) kräver dock rättsbevarande åtgärder, t ex en reklamation.

Det finns ett antal vanliga kontraktsklausuler som gäller ändrade förhållanden, t ex friskrivningsklausuler (begränsat ansvar vid felaktig prestation, gäller inte vid uppsåt/grov vårdslöshet), garantier (en utfästelse om vilket ansvar man har för sin prestation), force majeure (befriar en part från prestation/skadeståndsansvar om dröjsmål inträffar av vissa orsaker, bör vara konkreta), prisjusteringsklausuler (hur olika händelser påverkar priset), omförhandlingsklausuler (om man kan begära omförhandling vid vissa händelser) etc.
Kontraktsrätt
Tillämpbara lagrum: Köplagen (KöpL) (1990:931), Internationella köplagen (1987:822) och 1980 års köplagskonvention (CISG), Konsumentköplagen (KköpL)(1990:932), Konsumenttjänstlagen (KTjL) (1985:716), 18 kap. Handelsbalken (1734 års lag), Kommissionslagen (KommL) (1914:45), Handelsagenturlagen (HAL) (1991:351), Produktansvarslagen (1992:18), Skadeståndslagen (1972:207), Lösöreköplagen (1845:50 s. 1)

Man skiljer på obligationsrätt (vad gäller när avtal/löften föreligger, inkl effekter för tredje man) och sakrätt (parter som inte står i avtalsförhållande med varandra) gör anspråk på samma rättigheter/förmögenhetsmassa. Obligationsrätten bygger på tillitsprincipen, att man tolkar avtalet som en förnuftig människa hade tolkat parternas utsagor. Vem som sa vad i förhandlingarna kan också påverka tolkningen av ett visst avtal. Kontraktsrätt är en del av obligationsrätten som fokuserar på avtal mellan två parter.

Köplagen (KöpL) gäller köp av lös egendom (jord med fastigheter etc, 1 kap JB) och framförallt när inte Konsumentköplagen gäller. KöpL är dispositiv, bortsett från säljarens marknadsföringsansvar, bestämmelse om befintligt skick samt skyldigheten att begränsa skadan som sker vid den andres avtalsbrott. Vid köp av fast egendom gäller Jordabalken.

Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker, dvs saker som man kan röra, men däremot inte ex värdepapper. Djur är också uteslutet, men å andra sidan inkluderas arbete på lösa saker och förvaring av lösa saker (ex en garderob). Här förutsätts att säljaren är näringsidkare och köparen konsument. Internationella köplagen (CISG) gäller också köp av lösa saker med vissa undantag, gäller då bägge parter har huvudsakliga affärsställen för transaktionen i stater som ratificerat CISG (ej UK, Japan) eller då internationella privaträttsliga regler pekar på en CISG-stat. Huvudregeln är här säljarens land eller landet där beställning mottages om säljaren har fast driftställe.

Viktiga saker i köplagen:
• § 4, 5. Lagen gäller inte om KKL eller CISG är tillämplig.
• § 6. Hämtningsköp. Normalt sett hämtning hos säljaren (=Incoterms ”ex works”)
• § 7. Transportköp. Delas upp i plats- och distansköp (utanför orten). Om varan lämnas till transportör för leverans vid distansköp övergår risken när transportören får varan/lastningen. Enligt praxis går ansvaret över även om lastningen sker före beställningen. Incoterms påverkar vem som ska betala och var överlämnandet sker. Vanligt är t ex Cost Insurance Freight, att säljaren betalar transport och försäkring, men köparen tar risken från det att varan passerar relingen. Säljaren har enligt 8 § skyldighet att avtala om transport på ett bra sätt.
• § 13. Riskens övergång. Risken går över på köparen när varan avlämnas. Kostnaden som härrör från tiden för avlämnandet bärs av säljaren och vice versa. Om varan inte avlämnas i rätt tid och det är köparens fel så går ansvaret ändå över på denne, men säljaren ska fortfarande vårda dem som om det varit hennes prylar. För att risken ska gå över måste dock varan vara individualiserad för köparen. Det här gäller dock inte vid konsumentköp, då sker avlämnandet när varan kommer i kundens besittning.
• § 17. Överensstämmelse med avtalet mm. Vad ska säljaren prestera?
• § 22-29. Dröjsmål (impossibilum nulla est obligatio eller nåt sånt, man kan inte kräva det omöjliga): fullgörelse, hävning och/eller ersättning. I Sverige ger inte kontraktsbrott alltid rätt till skadestånd, men det är utgångspunkten även här. Om säljaren inte i skälig tid meddelar dröjsmål måste denne ersätta både direkta och indirekta skador. Annars ersätts, såvida försummelse inte föreligger, bara direkta skador. Det krävs också ett adekvat orsakssamband.
• § 30-40. Fel i varan. Köparen måste undersöka varan och reklamera i skälig tid om det är fel på varan. Fel som man borde ha upptäckt faller inom köparen risksfär när hon undersöker varan. Felbedömning utgår från vad en förnuftig köpare hade krävt. Beskrivning av vad varan har stor betydelse. Något man visste om kan inte ses som ett ”fel” på varan. Man kan kräva avhjälpande, omleverans, prisavdrag eller hävning. Skadeståndsansvaret begränsas av att orsaken till skadan måste finnas inom partens kontrollsfär. Produktskador, att produkten orsakar skador på andra prylar, ligger under produktansvarslagen/skadeståndslagen istället (dock annorlunda för KKL).
• § 41. Rättsliga fel. Om säljaren inte förfogar över egendomen han ska sälja.
• § 45-. Köparens skyldigheter. Normalt sett sker betalning hos säljaren när denne så begär. Om inte pris specas så gäller vad som är ”skäligt”. Köparen har bevisbördan för att peka på att fast pris överenskommits i motsats till löpande. Köparen ska betala i rätt tid och på rätt plats och medverka till köpet.

Sätt att skydda sig från konkurs: Detentionsrätt innebär att köparen inte betalar förrän hon får varan/säljaren inte levererar förrän hon får betalt (gäller inte säljaren vid konsumentköp), stoppningsrätt (61 §) att man inte behöver avlämna varan om man är rädd för konkurs förrän varan når mottagaren (även om den befinner sig i transport), hävningsförbehåll att vara inte hamnar i köparens besittning förrän säljaren fått betalt (kräver dock att varan inte är förändrad), mm. Köparen kan också häva köpet efter det att varan hamnat i säljarens besittning, om han utfärdat ett återtagarförbehåll (54 §). Separationsrätt regleras i lösöreköplagen, se nedan under sakrätt.
Sak- och fordringsrätt
Relevanta lagrum: Lösöreköplagen (1845:50 s. 1), Skuldebrevslagen (SkbrL) (1936:81), Konkurslagen (1987:672), Konsumentkreditlagen (1992:830), Förmånsrättslag (FRL) (1970:979)

Sakrätten är tvingande. Tradition (överlämnande) är viktigt. Besittningen måste gå över, men en säljare måste avskiljas från varan för att köparen ska ha rätt till den vid en konkurs (gäller inte konsumenter mot näringsidkare ifall varan är individualiserad), annars blir det bara en oprioriterad fordran. Om tvist mellan olika köpare: den som i god tro först fått prylen i sin besittning vinner. Man kan också tänka sig denuntiation, att prylen fysiskt sett inte går över men man gör officiellt att man inte ska använda den mer. Ett annat alternativ är lösöresköpslagen som är intressant om lösören ska kvarstå i säljarens vård, t ex när SJ säljer lok och hyr tillbaka dem.

Om man tror att man kommer att gå i konkurs, kan man då ge bort prylar till familjemedlemmar? Ja, rent obligations- och sakrättsligt. Men 4 kap konkurslagen berättar om hur allt som sålts för billigt/givits bort kan återvinnas. Om köparen varit i ond tro förlängs återvinnningsfristen. Och att gömma tillgångar medför straffansvar för oredlighet. Apropå konkurser kan förmånsrättslagen vara intressant, den reglerar vilka särskilda förmånsrätter som har prioritet, exempelvis borgenärer med säkerheter i form av pantbrev.

Fordringsrätt behandlas delvis i skuldebrevslagen, som är i stort sett dispositiv. Gäldenär är låntagaren och borgenär långivaren (tänk: sitter i en borg, har massor av pengar att låna ut). Skilj från borgensman, som är en person som går i borgen för en gäldenär. Finns de flera gäldenärer har de solidariskt ansvar och borgenären kan kräva vem som helst av dem, men de har sedan regressrätt mot varandra. Vanliga fordringar preskriberas efter 10 år, men borgenären kan avbryta nedräkningen genom att t ex skriftligen delge gäldenären eller genom att gäldenären erkänner sin skuld.

Det finns två typer av skuldebrev. Enkla skuldebrev är alltid utställda till en person, ”jag betalar till Anders Andersson”. Det här är vanligast för sedvanlig avbetalningskontrakt. Näringsidkare får dessutom endast utfärda den här typen av skuldebrev mot konsumenter (konsumentkreditlagen). Löpande skuldebrev säger ”jag betalar till innehavaren” eller ”jag betalar till A.A. eller order” (riddarorder? någon hemlig kult?) Både enkla och löpande skuldebrev kan överlåtas. Men det är svårare med marknad för enkla skuldebrev, eftersom avbetalningar som gjorts gäller så länge som man visar på ett kvitto och det är svårare för nya borgenärer att veta värdet på skuldebrevet. Aktier, obligationer, konvertibler ska vara löpande skuldebrev, de är mer ”borgenärvänliga”. Om gäldenären betalar av på skulden men skuldebrevet byter ägare så måste gäldenären betala igenom om den nye borgenären var i god tro. Därför ska löpande skuldebrev alltid uppdateras/göras om vid betalningar. Om amorteringsplaner måste den nya borgenären utgå från att de hållits, men betalningar i förtid orsakar samma problem.
Associationsrätt
Viktiga lagrum: Aktiebolagslagen (ABL) (1975:1385), Handelsbolagslagen (HBL) (1980:1102), Stiftelselag (1994:1220), Lag (1987:667) om ekonomiska föreningar

Handelsbolagslagen är dispositiv vad gäller bolagets männens rättigheter sinsemellan bortsett från kontrollrätten (gäller bara HB och inte ex KB) enligt 5 §. Lagen ser ut så här:
• 1 kap. Inledande bestämmelser.
• 2 kap. Handelsbolag. Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man, Bolagets likvidation och upplösning
• 3 kap. Kommanditbolag.
• 4 kap. Enkla bolag. Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man, Bolagets likvidation och upplösning

HB och KB är juridiska personer, till skillnad från enkla bolag. Intressanta paragrafer för HB i 2 kap är 2 § (intagande av ny bolagsman), 3 § (den gemensamma förvaltningen), 8 § (vinstfördelning), 14 § (skadeståndsskyldighet för bolagsman), 17 § (företrädare, alla bolagsmän har full behörighet men förmodligen mycket mer inskränkta befogenheter), 20 § (solidariskt ansvar för bolagets förpliktelser mellan bolaget och bolagsmännen, men även här: regressrätt), 24-37 §§ (likvidation, ex om någon väsentligt åsidosätter sina skyldigheter). Det finns två typer av regler här: 1) förhållanden mellan bolagsmännen som som sagt präglas av avtalsfrihet bortsett från kontrollrätten och 2) förhållandet till tredje man, t ex kreditgivare, där reglerna är tvingande. Ett KB påminner om ett HB, men man har en komplementär som tar den fulla risken och ett antal kommanditdelägare som bara riskerar sin insats.

Aktiebolag regleras i ABL, som är jättelång. Den är strukturerad så här:
• 1 kap. Inledande bestämmelser.
• 2 kap. Aktiebolags bildande.
• 3 kap. Aktier, aktiebrev m.m. och aktiebok (inkl likhetsprincipen, hembudsförfarande)
• 4 kap. Ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission.
• 5 kap. Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
• 6 kap. Nedsättning av aktiekapitalet.
• 7 kap. Förvärv och överlåtelse av egna aktier mm.
• 8 kap. Bolagets ledning (ex styrelsens arbete)
• 9 kap. Bolagsstämma (inkl klandring av dess beslut)
• 10 kap. Revision.
• 11 kap. Allmän och särskild granskning.
• 12 kap. Vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom.
• 13 kap. Likvidation och upplösning.
• 14 kap. Fusion och inlösen av aktier i dotterbolag.
• 15 kap. Skadestånd m.m.
• 16 kap. Aktiebolags firma.
• 17 kap. Byte av bolagskategori.
• 18 kap. Registrering, överklagande m.m.
• 19 kap. Straff och vite.

Precis som för HB är reglerna om förhållandena aktieägarna emellan, t ex minoritetsskyddet, dispositivt, medan skyddet för tredje part, borgenärerna, är tvingande. Andra tvingande regler gäller att bolaget ska tillföras tillgångar (tillskottsplikt) och att tillgångar ej får återgå till ägarna (utbetalningsförbud) utan att alla skulder är betalda.

Dock finns det vissa undantag mot utbetalningsförbudet, t ex 6 kap. om nedsättning av aktiekapitalet (men då måste en domstol OK:a det och de kommer att kolla med borgenärerna), återköp av aktier i noterade bolag) och utdelning av det fria egna kapitalet. Aktieägarna kan behöva betala tillbaka otillåten vinstutdelning (här finns en försiktighetsprincip, det måste finnas reserver om bolaget går dåligt), om inte annat blir styrelsen personligt ansvariga. Även ”dåliga” affärer med sina ägare eller lån/borgen till ett moderbolag som inte kan betala tillbaka kan vara otillåten vinstutdelning. Det finns också ett löneförbud, vid straffansvar, man får inte låna som ägare ens om man lånat in (om man inte kvittar skulderna). Ett annat undantag från utdelningsförbudet är förstås vid likvidation, men då får borgenärerna första tjing.

Ägarna svarar normalt sett inte för bolagets förpliktelser. Dock kan ansvarsgenombrott inträffa vid utomobligatoriska skador, t ex miljöskador. Ägarna möts i bolagsstämman, men om de fattar beslut utanför stämman (ex aktieägaravtal) påverkar det inte bolaget. Stämman kan fatta alla beslut, även vardagsnära, men de kan inte helt avskaffa styrelsen eller göra så att den förlorar sin ställning som ansvarig handhavare av förvaltningen. Men inget kan ändras på en stämmas dagordning om inte alla närvarande är överens. Stämman behörighet är allomfattande, men man kan klandra den om man inte tycker besluten var giltiga.

Styrelsen måste följa bolagsordningen, annars kan de drabbas av skadeståndsansvar. Att ändra bolagsordningen görs av stämman, men det kräver antingen 2/3 av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktier eller (vid brott mot likhetsprincipen eller vid minska aktieägarnas rätt till vinst) att samtliga närvarande aktieägare bifallit ändringen, och att dessa måste representera 9/10 av aktierna.

Styrelsens behörighet gäller förvaltningen, allt utom det som tillhör stämman exklusivt. Dess befogenhet bestämmans av stämman (instruktioner) och bolagsordningen. Men även om styrelsen överträder sina befogenheter blir avtalet alltid giltigt, även om motparten var i ond tro! (så är det som vi har sett inte annars för fullmäktige, och heller inte för en ekonomisk förening, där blir befogenhetsöverskridande avtal bara giltiga om motparten varit i god tro). En firmatecknare har samma behörighet som styrelsen men noll befogenhet om han inte tilldelats någon. Men här gäller, precis som vanligt, att befogenhetsöverskridande avtal bara är giltiga om motparten är i god tro. VD ansvarar för den löpande förvaltningen. Här finns en godtrosmarginal, eftersom det är svårt att veta var VD:s behörighet slutar. För henne gäller samma regler som för styrelsen, befogenhetsöverskridande överenskommelser är alltid giltiga (däremot kan VD bli skadeståndsskyldig). VD:s befogenheter styrs av VD-instruktion m m.

Stiftelser regleras i stiftelselagen. Så här är upplägget:
• 1 kap. Inledande bestämmelser.
• 2 kap. Förvaltning.
• 3 kap. Bokföring och årsredovisning m.m.
• 4 kap. Revision.
• 5 kap. Skadestånd.
• 6 kap. Ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande.
• 7 kap. Likvidation och upplösning.
• 8 kap. Stiftelses firma.
• 9 kap. Tillsyn m.m.
• 10 kap. Registrering.
• 11 kap. Insamlingsstiftelse och kollektivavtalsstiftelser.

Stiftelser skiljer sig från andra associationsformer i och med att de saknar ägare/medlemmar. De har bara en styrelse över sig, med Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Är en donation en fond eller en stiftelse? Ifall det är en stiftelse måste medlen/förvaltningen särskiljas, stiftelsen är en egen juridisk person om den uppfyller rekvisiten (bör också registreras hos PRV, men det är inte nödvändigt för att bli en juridisk person). Men många fonder är stiftelser och vice versa.

Ideella föreningar verkar inte regleras i lagen. Det finns dock två parametrar som man måste titta på för att se vilken typ av förening det gäller: ifall föreningen driver näringsverksamhet och ifall den har ett vinstsyfte. Är bägge uppfyllda är det istället en ekonomisk förening, och de beskrivs i lag om ekonomiska föreningar. Lagen har en likartad struktur som för AB och stiftelser. Av intresse är generalklausulen i 6 kap 13 § om att ställföreträdare för föreningen inte får vida åtgärd som drabbar någon enskild medlem utan sakliga skäl därtill, i linje med den associationsrättsliga likhetsprincipen.
Skatterätt
Skojsiga lagrum: Inkomstskattelag (IL) (1999:1229, 1-2, 8-19, 30, 41-45, 48, 62-63 och 65 kap), Socialavgiftslag (2000:980), Lag om statlig fastighetsskatt (SFL) (1984:1052),
Bokföringslagen (BFL) (1999:1078), Årsredovisningslagen (ÅRL) (1995:1554, 2 och 4 kap), Lagen (1997:577) om statlig förmögenhetsskatt, Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, Lagen (1994:200) om mervärdesskatt

Dessa kapitel finns i inkomstskattelagen:
1. Avd I. Grundläggande bestämmelser om kommunal och statlig inkomstskatt.
2. Definition och förkortningar (schysst register!)
3. Avd II. Skattskyldighet. Fysiska personer.
4. Dödsbon.
5. Svenska handelsbolag.
6. Juridiska personer.
7. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerad trossamfund och andra juridiska personer.
8. Avd III. Skattefria inkomst och inte avdragsgilla utgifter. Inkomster som är skattefria.
9. Utgifter som inte får dras av.
10. Avd IV. Inkomstslaget tjänst. Grundläggande bestämmelse för inkomstslaget tjänst.
11. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst.
12. Vad som skall dras i inkomstslaget tjänst.
13. Avd V. Inkomstslaget näringsverksamhet. Grundläggande bestämmelser för i. nv.
14. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet.
15. Vad som skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.
16. Vad som skall dras i inkomstslaget näringsverksamhet
17. Lager och pågående arbeten.
18. Inventarier.
19. Byggnader.
20. Markanläggningar och substansminskning.
21. Skogsfrågor.
22. Uttag ur näringsverksamhet.
23. Underprisöverlåtelser.
24. Räntor och utdelningar i inkomstslaget näringsverksamhet.
25. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet.
26. Återföring av värdeminskningsavdrag.
27. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomterörelse.
28. Arbetsgivares pensionskostnader.
29. Näringsbidrag.
30. Periodiseringsfonder.
31. Ersättningsfonder.
32. Upphovsmannakonto.
33. Räntefördelning.
34. Expansionsfonder.
35. Koncernbidrag.
36. Kommissionärsförhållanden.
37. Fusioner och fissioner.
38. Verksamhetsavyttringar.
39. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer.
40. Tidigare års underskott.
41. Avd VI. Inkomstslaget kapital. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget kapital.
42. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget kapital.
43. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade företag.
44. Avd VII. Kapitalvinster och kapitalförluster. Grundläggande bestämmelser om kv o kf.
45. Avyttring av fastigheter.
46. Avyttring av bostadsrätter.
47. Uppskovsavdrag.
48. Avyttring av delägarrätter och fordringsrätter.
49. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten.
50. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag (HB).
51. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid avyttring av andelar i svenska HB.
52. Avyttring av andra tillgångar.
53. Överlåtelse av tillgångar till underpris.
54. Betalning av skulder i utländsk valuta.
55. Ersättning på grund av insättningsgaranti och investerarskydd.
56. Avd VIII. Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag. Särskilda bestämmelser för …
57. Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag.
58. Avd IX. Pensionssparande. Pensions-, kapitalförsäkringar och pensionssparkonton.
59. Pensionssparavdrag.
60. Avd X. Vissa gemensamma bestämmelser. Familjebeskattning.
61. Värdering av inkomst i annat än pengar.
62. Avd XI. Allmänna avdrag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Allmänna avdrag.
63. Grundavdrag.
64. Sjöinkomstavdrag.
65. Avd XII. Beräkning av skatten. Skatteberäkningen.
66. Skatt på ackumulerad inkomst.

Puh… Tror det kan vara bra att ha koll på IL:s struktur på ett ungefär, eftersom det känns lite jobbigt att sitta på tentan och läsa igenom det här…

Bra grejer att ha koll på:
• Inkomstskattelagen bygger på principerna om legalitet (lagstöd), likhet (alla skattesubjekt ska behandlas lika), skatteförmåga (skattebetalning efter förmåga?), neutralitet (olika inkomstslag ska ge samma beskattning) och realisation (det är realiserade inkomst som beskattas). Tror också man pratar om reciprocitet (att det som inte beskattas för de anställda ska beskattas av bolaget)
• Det finns tre inkomstslag: tjänst, näring och kapital
• Beskattningsår är när inkomsterna erhålls, taxeringsår när taxeringen meddelas
• Fysiska personer betalar inkomst av tjänst och näring primärt till kommunerna (även till staten över brytvärde) och inkomst av kapital bara till staten
• Juridiska personer betalar bara statlig inkomstskatt och bara som inkomst av näring. Stiftelser, AB och ekonomiska föreningar beskattas alltså så. HB är en juridisk person, men inget skattesubjekt, bolagsmännen betalar själva bolagets skatt. Här finns en dubbelbeskattning, i och med att ett t ex AB betalar bolagsskatt på vinsten och ägarna inkomst av kapital på utdelningen (om inte fåmansregler).
• Inkomst av tjänst avser ersättning för arbetsinsatser, inkl hobbies och pension. Avgränsningen mot näringsverksamhet har bl a att göra med varaktigheten, antal uppdragsgivare/omfattning, självständigheten, huruvida egna verktyg används etc. Inkomst av tjänst är lön, kostnadsersättningar och liknande minus kostnader som krävts för att kunna erhålla dem.
• Inkomst av kapital gäller fysiska personers inkomst av räntor, utdelningar och avyttringar av tillgångar. Här hamnar t ex också privatpersoners reavinst på aktiehandel.
• Den taxerade inkomsten för en privatperson är inkomst av tjänst och näring minus allmänna avdrag. Den beskattningsbara inkomsten är den taxerade inkomsten minus avdrag för pensionsavgift och grundavdrag. På detta räknas kommunal och statlig inkomstskatt ut.
• Principen om bokföringsmässiga grunder gäller vid inkomst av näring, annars används kontantprincipen.
• Utöver inkomstskatt är också indirekta skatter (moms, punktskatter), sociala avgifter, och kapitalbeskattning (förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt) viktiga.
Marknadsföringsrätt
Angelägna lagrum: Marknadsföringslagen (1995:450), Prisinformationslagen, Lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningavtal (2000:274), Radio och TV-lagen, Lagen om skydd för företagshemligheter, Lagen om namn och bild i reklam, Personuppgiftslagen, Alkohollagen, Tobakslagen, Livsmedelslagen, Läkemedelslagen, Lag om leksakers säkerhet, Lag om livsfarliga livsmedelsimitationer, Produktsäkerhetslagen

Marknadsföringslagen är huvudlagen inom marknadsföringsrätten. Lagens inre område utgörs av direktsanktionerade förbudsbestämmelser (det finns en katalog). En näringsidkare som bryter mot dem (eller mot bestämmelser i de relateradee lagarna tobakslagen, alkoholagen och radio- och TV-lagen) kan av KO (nej, inte Pelle, Konsumentombudsmannen) bli dragen inför Stockholms tingsrätt. Om KO inte vill föra talan kan en eller flera näringsidkare som berörs av marknadsföringen istället väcka talan. Fälls företaget får det betala en marknadsstörningsavgift till staten, på upp till 5 MSEK. Här gäller omvänd bevisbörda, den åtalade måste bevisa att marknadsföringen är riktig och det räcker med en risk för vilseledning för att få till ett förbud.

Lagens yttre område utgörs om allmänna generalklausuler (4-6 §§) om ”god marknadsföringssed” och ”tillbehörlig marknadsföring”. Marknadsdomstolen behandlar frågor som rör förbud mot fortsatt mf av visst slag pga otillbörlig mf (lagstridighet, bestickningsliknande mf, misskreditering, renommé-/uppmärksamhets-/goodwillsnyltning), åläggande att lämna information till konsumenterna eller förbud mot mf av otjänliga produkter. Om ett företag överträder både lagens inre och yttre områden ska dock även denna talan väckas vid Stockholms tingsrätt istället. Ett förbud eller åläggande förenas med vite, ett slags ”preventiva böter” för juridiska personer. Vid t ex renommésnyltning gäller dock rättvänd/rak bevisbörda, käranden måste alltså göra troligt att snyltning förekommer.

En näringsidkare/konsument som drabbas av företagets mf kan få skadestånd, om the bad guys antingen trotsar förbudet/åliggande kring lagens yttre område eller om de över huvud taget varit inne och tassat på lagens inre område (och dömts för det).

Det finns också många andra lager som kan vara relevanta, som syns ovan. Man kan säga att de antingen tar sikte på åtgärder (ex prisinformation, avtalsvillkor), produkter (alkohol, livsmedel) eller egenskaper hos varan (produktsäkerhet, geografiskt ursprung). Mf som strider mot goda seder eller är diskriminerande avgörs av Marknadsetiska rådet (MER) och Näringslivets etiska råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK). ICC (Internationella handelskammarens) riktlinjer är frivilliga, men normbildande.
Konkurrensrätt
Sanslöst bra lagrum: Konkurrenslagen (1993:20), Lagen om offentlig upphandling.

”Competition is the basic mechamism of the market economy”, som Europeiska kommissionen säger. Det primära syftet med konkurrensrätt är alltså att upprätta konkurrens för effektivitetens skull. Man vill också skydda konsumenter och andra näringsidkare. Sanktionerna är seriösa: upp till 10 % av årsomsättningen i administrativa böter, att avtal blir ogiltiga, skadestånd. Vår konkurrenslag är baserat på EU-direktiv. Den centrala myndigheten för konkurrensfrågor är Konkurrensverket (KKV), som utreder och driver ärenden i Marknadsdomstolen (MD). KKV och MD kan tillämpa EG:s konkurrensrätt. På samma sätt kan Europeiska kommissionen ingripa mot konkurrensbegränsningar på den svenska marknaden.

För att slå fast konkurrensbegränsningar måste man titta på den relevanta marknaden. Begreppet har två komponenter, dels produktmarknaden (vilka produkter är substitut på efterfråge- och utbudssidan?), dels den geografiska marknaden (efterfrågeparametrar, geografiska köpmönster, handelsflöden etc).

Konkurrensrätt omfattar framförallt tre aspekter:
• Konkurrensbegränsande avtal. Alla avtal som syftar till hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den gemensamma markanden är förbjudna. (6-18 §§) Här finns dock gruppundantag (se diverse referenser till förordningar i lagboken) för t ex horisontella och vertikala samarbeten. (Att sätta kvalitativa begränsningar på ÅF är i sig inga problem, men kvantitativa begränsningar pekar på ett vertikalt samarbete i form av selektiv distribution.) Det finns också bagatellregler (de minimis-regler) där 10 % sammanlagd marknadsandel för horisontella avtal och 15 % för vertikala bedöms vara OK. Det här görs alltså t ex ensamåterförsäljaravtal, gemensamma inköp, gemensam FoU etc acceptabelt under vissa omständigheter. Samarbeten med litet marknadsinflytande och stora effektivitetsvinster är oftast inga problem.
• Missbruk av marknadsdominans (19-33 §§). Det är OK att vara dominant, men man får inte missbruka det (hindra konkurrensen och inte bry sig om sina konkurrenter, kunder och konsumenterna). Även här gäller det att titta på relevant marknad, marknadsandelar och konkurrenter. Missbruk kan t ex yttra sig i överprissättning, lägsta-pris-garantier från dominerande företag (bra sätt att få reda på konkurrenternas prissättning…), lojalitetsprogram, diskriminering av kunder i vissa länder, leveransvägran etc. Att ett företag äger en leverantör/tillgång som är en kritisk resurs/infrastruktur/naturlig monopolist som gör det mycket svårare för dess konkurrenter kan vara missbruk av marknadsdominans. Det beror dock på faktorer som om leverantören/tillgången verkligen är oumbärlig (det kanske finns något lite sämre alternativ?) eller om inte vägran att leverera är motiverad av ex kapacitetsskäl.
• Företagskoncentration (34-44 §§). Kan uppkomma genom fusion eller förvärv. Baseras på omsättningsnivåer. Det viktiga är kontroll, ifall en aktör har kontroll över andras tillgångar och kan påverka, kan räcka med en kvalificerad minoritet. Företagskoncentrationer ska anmälas, men de är i sig inte förbjudna, så länge de inte hämmar eller kommer att hämma konkurrensen. Men koncentrationer med stor dominans utan effektivitetsvinster kan få svårt att gå igenom.

Arbetsrätt
Väldigt fina lagrum i sammanhanget: Medbestämmandelagen (MBL) (1976:580), Lagen om anställningsskydd (LAS) (1982:80), Jämställdhetslagen (1991:433)

Arbetsrätt delas in i individuell arbetsrätt som behandlar kontraktsformer och anställningsavtalets ingående, bestående och upphörande; samt kollektiv arbetsrätt som berör föreningsrätt, förhandling och information. Viktiga lagar här är MBL och LAS.

LAS ser ut så här:
• Inledande bestämmelser.
• Anställningsavtalet.
• Uppsägning från arbetsgivarens sida.
• Uppsägningstid.
• Lön och andra förmåner under uppsägningstiden.
• Besked om tidsbegränsad anställning inte kommer att fortsätta.
• Avskedande.
• Turordning vid uppsägning [kan ersättas av kollektivavtal]
• Företrädesrätt till återans...