Bokrecension: Ett ufo gör entré av Jonas Gardell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ett ufo gör entré är en roman, skriven av Jonas Gardell, som beskriver barnen i Sävbyholms uppväxt, i synnerhet Juha och Jennys. Den är fortsättningen
på En komikers uppväxt och tar vid där den tog slut.
Men nu går dom i högstadiet och allt är annorlunda fast ändå inte.

Juha och Jenny har varit vänner enda sen dom var små och Jenny och hennes familj flyttade in i ett hus mittemot Juha, vars föräldrar bestämde sig för att
välkomna den nyinflyttade familjen.
Nu i högstadiet är Jenny fortfarande samma gamla äckliga tjej och Juha har tröttnat på att vara utstött. Han har hittat sätt att bli en av dom andra, dom som betyder något. Även om han vet att han egentligen aldrig kan bli en av dom populära, så är det inget han eller dom andra låtsas om.
Han får en viss summa pengar av sin mamma varje månad, för att inte röka. För dom pengarna köper han ciggaretter och ställer sig bakom gympasalen med dom andra och röker om rasterna. Att stå där bakom gympasalen betyder genast en slags gemenskap mellan dom som är, och Juha går ett steg längre och närmre in i gemenskapen genom att alltid ge dom två populäraste tjejerna i klassen slumpen. Dom har aldrig egna ciggaretter, och förlitar sig alltid på att Juha ska ge efter och räcka över sin ciggarett till dom. Dom står och tjatar hela tiden, fräser fram "Ska du röka enda in till filtret eller vad håller du på med?", ibland rycker dom till och med ciggaretten ur hans mun. Det stör Juha, men han vet att han inte har något val. Det finns vissa regler att spela efter, och följer du inte dom blir du genast en "ingen" igen. Det är förödmjukande men han låtsas inte om det.
För att inte dricka får han också en viss summa pengar av sina mamma, och för dessa pengar fixar han sprit till festerna där han aldrig egentligen blivit full. Han bara låtsas, han har lärt att dricka väldigt långsamt och spela väldigt bra. Ingen märker något, kanske dels för att ingen annan är nykter nog. Egentligen är Juha livrädd för att bli för full och spy. Efter varje måltid räknar han till ett visst antal timmar, och när den tiden gått, kan han pusta ut - då kommer han förhoppningsvis inte spy upp det han åt senast.
Att ha haft sex är en annan viktig sak. Han berättar historier hämtade ur fantasin, och ingen märker av det. Varför Juha väljer att agera såhär, förstår man när man läst 9 regler han skrivit. Han kallar dom Juhas Lag och dom går såhär:
"1. Att tala sanning är arr ljuga så att folk tror en.
2. Att vara ärlig är att bluffa så att folk går på det.
3. Om något inte syns finns det inte.
4. Om något inte märks har det inte hänt.
5. Att föreställa sig och vara sig själv är en och samma sak.
6. Skillnaden mellan en upplevd händelse och en uppfunnen är bara en fråga om inlevelseförmåga.
7. Det viktiga är inte hur en människa egentligen är, utan hur andra uppfattar henne.
8. Det viktiga är inte vad en människa egentligen gör eller har gjort, utan vad andra tror att hon gör eller har gjort.
9. En människa blir först till i en annan människas medvetenhet."
Och han har inte dåligt samvete över att han spelar efter dessa regler, för han vet att precis alla andra också gör det.

En dag när han kommer hem från en fest, så släpper allt och han inser att han måste göra något radikalt. Att han måste vända sig från sig själv, från den Juha har är bekväm med och van att vara. Han måste hitta sig själv, hur jobbigt det än kommer vara och hur än alla andra kommer uppfatta hans förändring.
Han inser att Sävbyholms vägar inte leder ut i ett stycke:
"Han kan de här vägarna nu. Han har gått dem och cyklat dem fram och tillbaka en hel uppväxt.
Och en uppväxt är en evighet, och varje evighet är ett straff.
Han känner vägarnas alla kurvor, uppförsbackar, nedåtlut. Sävbyholms vägar är ett grenverk som bildar mönster på hans hud.
Likt hans blodomlopp utgör de ett slutet system. Liksom hans blod rusar runt, går Sävbyholms vägar runt och leder bara till sig själva, når bara fram till varandra, fattar varandras ändar och sluter sig inåt sig själva.
Sävbyholms vägar leder ingenstans.
...
Han har gått färdigt de här vägarna nu."

Boken som i stort sätt är skriven i jagform beskriver till störst del Juhas upplevelser och tankebanor. Men även Jenny får en plats i boken, även om den inte är lika framgående som Juhas.
En del av boken är också skriven i en slags fiktiv framtid (beror ju iofs på hur man ser på saken, det kan lika väl vara nutid och att beskrivningen av t.ex Juhas tonår bara är tillbakablickar), då Juha ser tillbaka på sin barndom.
I slutet av boken får Juha ett brev från sin gamla högstadielärare. Det är ett brev alla i Juhas klass skrev på avslutningen i 9an, ett brev till sina framtida jag.
20 år senare får han det, och slås av sina tankar.
Han skriver ett brev tillbaka, till sig själv för 20 år sedan. Det är som en tröst till sig själv.

Språket är enkelt och lättläst. Jonas Gardell skriver på ett sätt som är rakt och ärligt, och han får med många känslor i sina meningar utan att ha med onödiga ord eller formuleringar. Det mesta är kortfattat och sparsamt beskrivet fast ändå mer detaljer...