Bokrecension: Trilogin om trälen Holme

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Trilogin om trälen Holme
–
En recension skriven av Maria Thornberg

Presentation/bakgrund
Jag har läst böckerna "Trägudars land", ”Gryningsfolket” och ”Offerrök” skrivna av Jan Fridegård under 40-talet.
Jan Fridegård, som är en pseudonym för Johan Fridolf Johansson, föddes den 14 juni 1897 i Enköpings-Näs i Uppland. Båda hans föräldrar var statare, dvs. jordbrukare på annans mark, en bit utanför Enköping. Detta var dock en bana som Johan inte valde att ta.
När han fyllde 18 blev han soldat precis som hans morfar och farfar hade varit före honom. Efter tre svåra år som livdragon i Stockholm blev han efter ett bråk dömd till straffarbete vilket troligen inte förvånade hans föräldrar för under hela sin uppväxt hade Johan varit känd som en upprorisk ung man som inte ville lyssna på sin fars goda råd.
Det var i fängelset han började intressera sig för litteratur men första verket skulle komma först 1931 i form av en diktsamling som dock beskrivs som ”tunn”.
Under hela 20-talet levde han på svältgränsen; det var svårt för en ung man med en fängelsevistelse i bagaget att få arbete och det antikvariat han öppnade fick han snart stänga igen. 1933 får han sin första roman publicerad, ”En natt i juli”, och efter det blev han publicerad regelbundet fram till sin död 1968. Hans sista roman, Hallonflickan” utgavs efter hans död och var en hyllning till hans fru Gudrun.

Den första av böckerna i trilogin, ”Trägudars land”, utkom 1940 och var Fridegårds första icke självbiografiska bok. Boken beskriver istället Sverige under Vikingatiden, främst ur en träls synvinkel. Fridegårds syn på övermakten lyser stark igenom berättelsen som på många sätt påminner om hans tidigare verk. ”Trägudars land” följdes av ”Gryningsfolket” år 1944 och ”Offerrök” 1949.


Redogörelse
Böckerna handlar om trälen Holme och hans liv. Man får följa Holme från det att han arbetar som smed hos en hövding till hans kamp för trälarnas frihet.
Holme är en stor och stark man med ett skrämmande intryck. Han talar inte mycket och de flesta låter honom vara ifred, mest för att de är rädda för honom. En av trälkvinnorna på gården, Ausi, blir med barn och Holme är pappan men hövdingen bestämmer att barnet ska sättas ut i skogen då han anser att det är ett trollbarn. Holme räddar barnet och flyr tillsammans med Ausi från gården. Första tiden bor de i en grotta men inser snart att de är för nära gården för att det ska fungera i längden. De bestämmer sig därför för att fly vidare till närmsta stora stad vilket är det vi kallar för Birka idag.
I alla tre böcker finns Holmes kamp för trälarnas frihet som en röd tråd och hans tankar runt vad det egentligen är för skillnad mellan den frie mannen och han själv. Skulle de inte kunna leva sida vid sida på lika villkor?
I dem möter man även kristnandet av Sverige vilken inte var en helt smärtfri företeelse. Många var de präster som kom och misslyckades innan det slutligen med en hel del utpressning slog igenom helt.



Omdöme
Jag blev förälskad i böckerna. Jan Fridegårds sätt att ”flytta in i” någons tankar och låta den personen berätta vad som händer tilltalar mig enormt. Det är en avskalad men ändå detaljerad berättelse som ger en mycket bra bild av det gamla Birka och hur samhället var uppbyggt under den här tiden. Parallellerna till Fridegårds personliga kamp mot överheten är enkel att följa då mycket trots det icke självbiografiska temat följer hans egna liv; Fridegårds inställning till statarsamhället var inte kärleksfullt om man säger så utan han tyckte att skillnaderna mellan träl och statare var små.
Att han sedan ger en så kall beskrivning av religionens påverkan av människorna och hur kristendomen på de flesta ställen i världen gjorde för att ”frälsa” tycker jag som agnostiker är oerhört tilltalande. Mitt betyg på böckerna blir en stark fyra och det är nästan så att jag önskar att jag hade läst dem redan i mellanstadiet då vi lärde oss om Vikingatiden ...