Ett kärleksbrev eller en dikt..

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Du vet vem jag är, men inte att jag är kär, kär i dig den som är menad för mig. Du vet inte vad jag döljer i mitt hjärta, den stora smärtan jag länge burit på. Att berätta för dig kommer att vara svårt, svårare än någon någonsin anat. Varje gång jag ser dig så blir jag varm. Varje gång du tagit min hand så har jag vettat att det funnits ett band. Handen som jag menar är handen i våra hjärtan. Jag vet ej om du är kär i mig, men jag hoppas att du kan förstå att jag aldrig kommer att glömma dig, om du så skulle försvinna bort från mig. Varje gång vi sagt hej då, har jag längtat, längtat efter brevet jag en gång skulle få. Där det stod att du alltid fanns hos mig, fanns i fall någon skulle skada mig. Fanns i fall jag skulle sakna dig.
Jag ser dig varje jag sluter mina ögon. Varför, varför skall jag plågas på detta sätt? Att inte få träffa dig varje dag, varje evig sekund. Du är den jag älskar som bäst, och den jag saknar som mest. När jag går ner mot sjön, doppar mina fötter och tänker, tänker på dig. Att få hålla din hand, kyssa dina läppar.
När jag går på ängen och önskar, önskar att är här och håller min hand. Håller om mig, andas mig i nacken. Då kommer jag tillbaka till verkligheten. Där jag står ensam. En tår sakta faller ner på min kind, då jag börjar gråta. Jag sätter mig ner på marken. Då blomman jag ser. Den är gul och röd, som vänskap och kärlek. Jag plockar upp den och börjar springa. Springer till dig. Jag bryr mig inte hur ...