Bokrecension: Liftarens Guide Till Galaxen av Douglas Adams

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Liftarens Guide till galaxen

Av Douglas Adams
Översättning del 1 Thomas Tidholm

Arthur Dent vaknar en morgon, bakfull efter gårdagens händelser. Han tittar
sakta ut genom fönstret och får syn på ett rivningsteam som vill förstöra
hans hus för att bygga en ny motorled. Efter en stunds argumentation kommer
hans kära men mycket udda vän Ford Prefect springandes och säger att han
har något extremt viktigt att berätta.
Arthur blir dragen till en pub, där han får veta dels att Ford egentligen
inte är en människa utan en varelse från i närheten av planeten Betelguese,
och dels att jorden kommer att gå under och att han är där för att hämta
Arthur för att lifta ut till galaxen
Mycket riktigt blir planeten kraschad i minimala små partiklar av ett Vogonskepp.
Med hjälp av Mr. Prefect lyckades Arthur och Ford lifta med det stora
skeppet ut till galaxen bara några sekunder innan jorden totalförstördes.

På sin väg genom galaxen möter de två vännerna på Fords tvehuvade halvkusin
Zaphod Bebelbrox och den vackra jordkvinnan Trillian som Arthur en gång
träffat på ett party i Islington.
På Bebelbrox skepp finns även en av de första modellerna av en RMP-special
robot, skapad hos Sirius Cymbernetics Coropartion. RMP betyder alltså
"Riktiga människo-Personligheter", vilket märks ganska snabbt hos den
alltid deprimerade lilla roboten Marvin.

Djupa tanken, en av galaxens näst största dator gav en gång svaret
fyrtiotvå när 2 forntida vetenskapsmän bad om svaret på livet, universum
och allting. Vad frågan är till nummer fyrtiotvå är precis vad Arthur Dent
och hans kompanjon Ford Prefect reser från galax till galax, från tid och
rum för att hitta.

"Dimman hängde över träsken, förvandlade träden till grå stoder, skapade oskärpa bland vassrören. Den hängde där orörlig, som någon höll andan.
Inte en rörelse.
Inte ett ljud.
Solen flämtade frenetiskt med dimman, försökte sprida lite värme här, lite ljus där, men det var uppenbart att också idag skulle det mest handla om att släpa sig över himlen.
Inte en rörelse.
Återigen tystnad."


En lyckad bok är när man lyckas fängsla läsaren så den inte klarar av att lägga ifrån sig boken utan måste läsa vidare.
Det är någonting som Adams verkligen har lyckats med.
Detta är en berättelse som verkligen suger in en i sorgsna, roliga, hemska, spännande och framförallt förvånande och konstiga resor med otroliga upplevelser.
Han har helt unika aspekter som bara en som Douglas Adams skulle kunna komma på och skriva ner. Han har ett fascinerande sätt att beskriva både karaktärer och miljöer, så man känner att man verkligen är där på samma
plats, och känner samma känslor och ser samma saker.
Liftarens guide till galaxen är en bok med mycket humor med många unika filosofiska samt astrologiska aspekter. Jag själv som är en väldigt djupt tänkande person, som gärna låter fantasin flöda och resa bort över öppna galaktiska vyer, finner det otroligt intressant att läsa en sån här typ av
bok som inte sätter några gränser för vad fantasin kan göra. Och som inte sätter några gränser för vad som kan vara moraliskt rätt.
Det mest fascinerande med denna bok är att när man väl tror att det omöjligt kan bli mer besynnerligt så händer något ännu mer absurt som gör att hakan tappas ända ner till fötterna.
Ju längre in i boken man kommer desto mer roligt, komplicerat och egendomligt blir det, och man slutar aldrig förvånas av Adams otroliga mästerverk.
Jag hör ofta många säga "Den där boken är bara FÖR mycket".
Men för att vara helt ärlig så tycker inte jag det ett minsta.
När det gäller universum finns det inga konkreta linjer för vad som är rätt eller fel, så egentligen så bör man kunna säga/tycka/skriva precis vad som
helst utan att det är varken rätt eller fel.
Den är helt enastående just för att Adams inte låter några gränser finnas kvar utan tänjer dom så långt som bara möjligt går. Vilket jag tycker är otroligt bra att kunna göra.
Han låter fantasin flöda, men ändå på ett sådant sätt som skulle kunna vara en möjlighet.
Det som man ännu inte upptäckt än kan man heller inte sätta några gränser på, så vet man då egentligen vad som är möjligt eller omöjligt? Just detta bevisar Douglas Adams i sin otroliga version hur universum, livet och
allting är uppbyggt.


"hoppsan . vad är det som händer, tänkte den.
Äh, ursäkta, vem är jag?
Hallå?
Varför har jag kommit hit? Vad är det för mening med mitt liv?
Vad menar jag med "vem är jag"?
Nu får jag lugna mig, nu måste jag skärpa mig."

"vad är det där som plötsligt kommer emot mig så fort? Så väldigt, väldigt ...