Två dikter av Nils Ferlin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lite kort om författaren
Nils Ferlin föddes i Karlstad 1898. Han är främst känd som diktare men var även underhållare och sjöng väldigt bra. Han var en mycket snäll och hjälpsam människa och var omtyckt av de flesta. Nils Ferlin hade en nära relation med sin mor och bodde även i vuxen ålder periodvis hemma hos henne på Rörstrandsgatan i Stockholm. Jag har tyvärr inte lyckats spåra vilket år dessa två dikter är skrivna men jag skulle nästa gissa på att det var runt hans mors död 1936.
Jag hittade dikterna på en hemsida och föll för det enkla men ändå djupa språket.


Tolkning och analys av dikten ”Grubbel”
”Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.”

Den första dikten tolkar jag som en dikt om livets slut eller ålderdomen.
Det finns inte ett ”jag” utan ett ”man” i dikten vilket gör den mer tillgänglig och mindre privat. Det är en dikt om eftertanke och nästan ”efterklokhet”; jag ser en äldre man framför mig som sitter i slutet av sina dagar och undrar varför han inte bara levde utan oroade sig för allt under vägens gång. Dikten har inget öppet landskap utan utspelar sig snarare i det inre, ändå ser jag framför mig en parkbänk där en äldre man sitter och tittar på alla unga människor som går förbi och hur deras glädjeyttringar, funderingar och bråk väcker en massa tankar. Lev! Tänk inte efter! Men samtidigt ett ”varför är jag gammal när de är så unga”?
Ytligt så känns det som att det är just det han vill berätta för oss; Lev vänner! Men under ytan anar jag en ångest över livets förgänglighet.
Dikten ger mig ett sorgset leende på läpparna för den minner om hur snabbt allt går men samtidigt manar den till eftertanke på ett sätt som får mig att stanna upp lite och tänka hur jag själv lever.

Dikten rimmar meningsvis och det finns en naturlig rytm i dikten. Det är nästan så att man hör hur den ska låta om den sjungs bara genom att läsa den, som en folkvisa ungefär. En viss upprepning hittar man till exempel orden grubbel, tänka och fogas. Upprepningarna av just dessa ord ger en mer sorgsen och tung ton.



Tolkning och analys av dikten ”Så ler bara den”
”Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.

Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.”

Även den här dikten handlar om livets slutskede. Till skillnad från den första dikten finns det här ett tydligt ”jag”. Det är nästan som om författaren har kommit ett steg längre och börjat förlika sig vid tanken på livets korthet. Samtidigt finns det fortfarande en enorm sorg i den tanken och man kan även här ana hans ångest över åren som går. I hans beskrivning av blicken han möter känner jag nästan att han avundsjukt betraktar denna människa som tar dagen för vad den är. Jag ser hur mannen kanske har rest sig från bänken i den första dikten och nu promenerar runt i parken. Det är tidig sommar och blommorna doftar ljuvligt. Unga par promenerar runt hand i hand, hundar och barn leker på gräsmattorna medan föräldrar och hussar äter lite picknick. Varför jag ser en park framför mig är nog för att han beskriver jorden som något blommande och för att en park är en ganska naturlig plats att möta okända blickar när det är vackert väder.
Återigen känns det som att författaren beskriver rädslan för döden på ett sätt som gör att jag känner att han vill vinna över mig på sin sida. Tycker inte även jag att den där glada blicken från en som snart ska dö är oerhört provocerande? Ser hon inte hur vackert det är att leva?
Dikten får mig att vilja gå ut till en park och sitta där och bara andas. Precis som den första dikten manar den mig till liv!
Även denna dikt rimmar meningsvis och har samma rytm som den första dikten.
Titeln på dikten är vackrare än den första och tagen direkt ur dikten på ett annat sätt än den första.

Sluttankar
Jag valde Ferlin för att han har skrivit en av de vackraste dikterna jag läst men ville ta två nya. Jag måste säga att jag överraskades av hans bitterhet och sorg över livet och trodde nog att han var en lite gladare poet än så men ack så fel jag hade. Det är nästan surrealistiskt med dikter som går i folkviseton men ändå handlar om hur snabbt allt tar slut. Det känns som om han kanske själv skulle ha behöv läsa sin dikt ”Grubbel” ett par gånger för att förstå att livet är det som händer medan man sitter där och mår dåligt. Livet b...