Bijilo Beach Hotel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gamen Gustaf vecklade ut sina vingar, och lyfte från trädet ovanför frukostserveringen som dinglade av brödfrukt i stora klasar. Kvar på grenen satt gamarnas äldste, Gandalf, ilsket hopkurad med vingarna draperade runt sig. Gandalf hade lett sin gamflock i flera år, även innan de hade bosatt sig på det stora fina hotellet, men det var tre år sedan nu och gamen Gustaf hade tagit över som flockens ledare. På sina majestätiska vingar gledflög gamen Gustaf över frukostresturangen där människorna satt och mumsade på pannkakor, bacon och äggröra. Mellan borden kilade myran Martin fram med några av sina myror efter sig. De plockade ivrigt brödsmulor och sockerbitar, och några av Martins alla myror försökte dela på en död skalbagge för att orka bära den till stacken.
Inte långt från myrstråket hoppade grodan Gladys. Hon var hotellets enda invandrare, som hade kommit dit till Afrika från England för snart ett år sedan. Hon tålde inte rusket och regnet i England, utan ville njuta av Afrikas varma sol.
Gamen Gustaf såg två små figurer komma rusande från hotellets reception och ner för stengången mot poolområdet med parasoller och solstolar. Katten Klas och råttan Rudolf var i farten igen. Deras jakt ägde alltid rum kvart i nio på fredagsmorgnarna. Katten Klas skulle aldrig kröka ett morrhår på råttan Rudolf. Det här var bara deras sätt att hålla sig i form.
Nere vid poolen låg ödlan Örjan och slöade under ett flätat parasoll. Ödlan Örjan tillbringade alltid timmarna mellan åtta och tio på morgonen här, innan han gav sig i väg för att jaga flugor. Och där på gräsmattan, vid gungorna, där gick ankan Anna och letade mask. Plötsligt böjde hon på huvudet och slet upp en brun mask ur gräsmattan. Sedan skrockade hon lyckligt över sin fångst.
Gamen Gustaf svepte vidare över anläggningen, passerade poolen och gled ner i riktning mot stranden. Han höjde blicken och fick se två hundar skutta omkring på stranden. Hundbröderna Hans och Harald sprang omkring med viftande svansar och rotade i de omkullvälta soptunnorna samtidigt som de gläfste ivrigt.
I vattenbrynet travade hotellets kärlekspar förbi, hästarna Henrik och Henrietta. De gick sida vid sida, med sina manar fladdrande i vinden. De snuddade ömt vid varandra med mularna.
Kossan Kajsa stod vid den öppna vattenkranen och såg sig rådvillt omkring. Hon var törstig, men hur skulle hon skruva på kranen så att hon kunde dricka? Otåligt började hon buffa på kranen med huvudet, varpå vattnet började strömma, ur kranen och rakt ner på marken. Kossan Kajsa backade överraskat undan, men började sedan själaglatt att dricka.
Gamen Gustaf såg roat på, och vände sedan i luften för att flyga tillbaka till trädet där de andra gamarna satt och kurade. Men när han kom så långt som till byggområdet fick han till sin förvåning se råttan Rudolf springa förbi bygget ensam. Uppenbarligen hade han och katten Klas sprungit vidare från receptionen, ner mot poolen, sprungit i en halvcirkel runt bassängen och vidare in på byggområdet. De kunde inte ha sprungit in på restaurangen, för en gång hade råttan Rudolf fått svansen nedtrampad där av en servitör, och inte kunnat fly förrän servitören gick sin väg. I sin brådska att smita hade han sprungit in i väggen med nosen före. Sedan dess hade råttan Rudolf aldrig satt sin tass på restaurangen.
Gamen Gustaf såg sig oroligt omkring efter katten Klas, men han syntes inte till. Gamen Gustaf skriade högt och kallade på så sätt till strandråd. Därefter flög han ner och tog ödlan Örjan i nackskinnet, och råttan Rudolf i den fortfarande platta svansen och flög ner mot stranden, där alla djuren redan hade börjat samlas till strandrådet.


- Försvunnen?! ekade alla djuren förfärat. Klas?!
Gamen Gustaf nickade bedrövat.
- Jag såg honom senast då jag flög förbi receptionen, och då jagade han Rudolf. Rudolf sa att de sprang ner mot poolen, förbi den och upp mot byggområdet. Rudolf märkte inte att Klas var borta förrän jag kallade till strandråd.
- Finns det några misstänkta? råmade kossan Kajsa och slet sig från vattenkranen.
- Ja, det finns en misstänkt, sa gamen Gustaf. Jag vill prata med er alla, men Rudolf är huvudmisstänkt.
Alla djuren vände sig mot råttan Rudolf och stirrade förfärat på honom. Till och med ödlan Örjan som var så godmodig tog ett steg bort från råttan Rudolf.
- VA?! pep råttan Rudolf förorättat.
- Du var tillsammans med Klas minuterna innan han försvann, sa gamen Gustaf allvarligt.
- Det stämmer, påpekad ödlan Örjan. Jag såg Klas jaga dig, och plötsligt var han borta. Kidnappade du Klas?
- Jag skulle aldrig kidnappa Klas, rättfärdigade sig råttan Rudolf. Han jagar ju alltid mig för att hålla sig i form, inget annat. Dessutom skulle jag inte rimligen kunna kidnappa Klas. Han är ju katt!
- Men vart tog han vägen då? undrade myran Martin. Du borde veta, du var ju där.
- Jag har ingen aning, säger jag ju! ropade råttan Rudolf.
- Hörni, jag tror Rudolf har rätt. Det verkar ganska underligt att en råtta skulle kidnappa en katt, sa hästen Henrik förnuftigt. Råttan Rudolf andades ut.
- Men var är Klas i så fall? frågade ankan Anna, och viftade upprört på sig så att fjädrarna rök om henne.
- Fast … började råttan Rudolf tveksamt. Alla djuren vände sig hastigt mot honom. Gamen Gustaf ville fortfarande inte fria råttan Rudolf från misstankar.
- Vad då?
Råttan Rudolf såg ängsligt på de andra djuren innan han tog till orda.
- Jo … det var bara det att när jag och Klas sprang förbi poolen så tyckte jag att jag såg en stor fisk där. Jag är inte säker, för det gick så fort. Det kanske var då Klas försvann. Jag märkte ju inte att han var borta.
- En stor fisk? sa de andra djuren i korus och tittade först på råttan Rudolf och sedan på varandra.
- Hubert! sa de alla samtidigt efter en kuslig tystnad.
Hajen Hubert var fruktad av alla på hotellet. Alla aktade sig noga för att gå i närheten av strandkanten när hajen Hubert var där. Människorna var också rädda för hajen Hubert. Varje morgon satte man ut vit flagg om hajen Hubert var på krigsstigen. Hajen Hubert hade tagit katten Klas och kanske ätit upp honom!
- Åh nej! pep råttan Rudolf som blev väldigt skuldmedveten. Hajen Hubert var farlig, och det visste alla på hotellet. Vad kunde ha hänt hans kompis?
Alla djuren började upprört tjattra fram och tillbaka. Oväsendet var nästan öronbedövande, men så röt gamen Gustaf för att få dem att lyssna.
- Tysta nu! röt han. Det blev knäpptyst; djuren hukade sig respektfullt inför sin självklare ledare.
- Låt oss inte dra några förhastade slutsatser innan vi vet vad som har hänt. Om det var Hubert Rudolf såg i bassängen så borde han vara kvar där, eller hur?
Alla djuren nickade.
- Då går vi helt enkelt upp till poolen och pratar med hajen Hubert. Här ska ingen skenrättegång äga rum.
Just som gamen Gustaf sagt det såg de alla en hajfena slå längre ut i vattnet. En mörk skugga gled precis under vattenytan, och piskade då och då upp småfisk ur djupet. Plötsligt var det inte en människa i vattnet.
Gamen Gustaf flaxade ut över vattnet och skriade högt några gånger. Det dröjde inte länge förrän hajen Hubert stack upp nosen ur vattnet och blängde på gamen Gustaf och de andra djuren, som nu stod samlade på stranden.
- Vad vill ni? Jag silar småfisk, muttrade han.
- Var är Klas? krävde hästen Henrietta att få veta. Vad har du gjort med honom?
- Henrietta, jag sköter det här, sa gamen Gustaf bestämt. Hubert, Klas är försvunnen. Han och Rudolf sprang förbi bassängen och Rudolf sa att han såg dig där. Vet du var Klas är?
- Jag sa att jag såg någonting som liknade en stor fisk, skyndade sig råttan Rudolf att förklara. Han ville verkligen inte göra sig till ovän med hajen Hubert.
- Löjligt! fnös hajen Hubert. Jag äter inte katter. Jag får jämt hårbollar i halsen. Hur skull jag förresten kunna ta mig upp till poolen? Den ligger alldeles för långt bort.
Gamen Gustaf såg helt förvirrad ut. De andra djuren blev förfärade, gamen Gustaf blev sällan osäker eller ängslig, och blev han det så skyltade han inte med det som han gjorde nu. Hajen Hubert hade en poäng; han skulle knappast kunna hoppa sin väg från vattnet och hela vägen upp till poolen. Om han var riktigt träffsäker skulle han kanske kunna parera sitt hopp så att han landade i barnbassängen, men det skulle vara svårt. Dessutom var den så grund att han skulle göra sig riktigt illa. Kom han väl till barnbassängen skulle han kunna klättra upp för staketet till den stora bassängen, men det var inte troligt att hajen Hubert skulle kunna ta sig så långt.
- Rudolf, du sa ju att du såg Hubert i poolen!
Råttan Rudolf hoppade högt av frustration. Gamen Gustaf hade missförstått honom igen – eller så var han väldigt angelägen om att kasta råttan Rudolf till vargarna.
- Jag sa att jag såg en stor fisk i bassängen, förklarade han ängsligt med en blick på Hubert. Det var ni som trodde att det var Hubert.
Hajen Hubert piskade till med stjärtfenan. Råttan Rudolf hoppade högt i förskräckelsen. Hade han retat upp hajen Hubert i alla fall?
- Jag vet inte vem som har tagit Klas, men det var inte jag, sa han otåligt. Kan ni lämna mig i fred nu? Ni skrämde bort mitt fiskstim.
- Förlåt att vi störde då, sa gamen Gustaf lågt, men hajen Hubert hörde inte vad han sa. Han hade redan dykt ner i vattnet på nytt, och pilade efter ett stim med fisk.
Hästen Henrik vände sig förvirrat till råttan Rudolf.
- Men om det inte var Hubert i poolen, vem var det då du såg?
- Jag vet inte, sa råttan Rudolf. Visserligen var han lugnad av faktumet att hajen Hubert inte var skyldig, men det innebar också att de var tillbaka på ruta ett. De hade inga ledtrådar att följa upp. Vart hade katten Klas tagit vägen?
- Borde vi inte gå upp till den stora poolen och se efter vad det egentligen var som Rudolf såg där? föreslog ankan Anna.
- Jo, det är rätt, instämde gamen Gustaf och nickade sakta.


På Bijilo Beach Hotel utgjordes poolområdet av en rektangulär pool med blått kakel på sidorna. Poolen låg placerad några hundra meter från hotellets reception, och omkring poolen stod höga parasoll utplacerade med vita solstolar och blåa dynor. Området kring poolen var dekorerat med rött kakel, och vid den här tiden på dagen hade kaklet hunnit värmas upp och bli riktigt hett.
Kring den poolen stod djuren tätt tillsammans och stirrade ner på botten av poolen, oförmögna att förstå vad det var de såg.
Det som fanns på botten av bassängen var inget annat än en bild av mosaik som föreställde en stor späckhuggare. Dekorationen hade lagts in på botten av poolen när hotellet öppnade för tre år sedan, och hittills hade ingen av djuren lagt märke till figuren. Den enda som över huvud taget närmade sig poolen var ankan Anna, och det var bara för att dricka emellanåt. Plötsligt förstod de hur missförståndet kunde ha ägt rum.
Råttan Rudolf stirrade ner på späckhuggaren. Han hade tagit miste, och det grundligt. Dessutom hade de slösat bort värdefull tid på att förhöra hajen Hubert, och vem visste vad som hade hänt katten Klas vid det här laget?


Katten Klas stack fram sin skära nos ur bråten på byggområdet och sträckte på sig efter sin långa tupplur. Han gäspade stort och sträckte ut sig så att lederna knäckte i den lilla kroppen. Sedan ruskade han på sig, som om han behövde vakna till ordentligt, och började sedan trippa mot utgången av den nästan färdigbyggda lägenheten. Den nya längan av små lägenheter på hotellområdet var målade och klara, allt de saknade var inredning, fönster och ytterdörrar. Lägenheterna var målade i en varm gul färg, och golvet var lagt med vitt svalt kakel. I Afrika, precis som i övriga delar av tropikerna, blev det så varmt på dagarna att mattor inte var att tänka på. Här i Gambia var det för närvarande 33 grader varmt varje dag. Regnperioden var över sedan några veckor tillbaka.
Så fort katten Klas traskade ut ur lägenheten fick han se alla sina vänner stå vid poolen och stirra; gamen Gustaf, grodan Gladys, myran Martin, kossan Kajsa, ankan Anna, hästarna Henrik och Henrietta, hundarna Hans och Harald, råttan Rudolf och ödlan Örjan. Katten Klas höjde på ögonbrynen.
- Hallå där! ropade katten Klas till de andra djuren. Vad gör ni för något?
- Klas! utbrast de allihop och rusade fram till honom. Mår du bra? hojtade de i mun på varandra.
- Jodå, gäspade katten Klas och sträckte på sig lite till. Jag har bara tagit en lur.
...