Beroende, disciplin och mening

3743 visningar
uppladdat: 2006-08-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Beroende uppstår när vi lockas till återkommanden till en känsla där vi tillfälligt upplevt lycka och glädje. I stället för att fullfölja en resa vars stig av och till kryddas med tillfällen av bieffekten ”lycka”, så vill man återkomma till dessa avkrokar och återuppleva samma känsla gång på gång, innan man nått resans sant tillfredsställande mål.

Detta urholkar själen. Vi behöver meningsfulla upplevelser och erfarenheter för att kunna bygga på höjden; när en meningsfull strapats hämmas och ersätts med den enklare tillfredsställelsen, tynar själens vitalitet bort av upprepningar. Vid tillfälle erkänner sig den vuxna människan fortfarande omogen, och frågar sig varför hon alltjämt sitter vid bergets fot och fördriver tiden med lek med stenar, när hon vid denna tid borde befinna sig uppe bland topparna och se ned på ett livs fantastiska äventyr.

När beroendet väl gripit makten, spelar det ingen roll huruvida intresse längre finns för själva upplevelsen av den repetitiva sysselsättning man ägnat sig åt, om man längre alls njuter av sitt trygga, harmlösa val av verksamhet. Ty även när man inser dess ohälsosamhet, griper just vanan tag om ens handlingar. Rutinen påverkar människan att ständigt gå runtomkring fjällets fot, snarare än upp för dess rygg.

En ansenlig ihålighet har skapats ur ett urgröpande beteende, och för att dess gravitation (beroende) inte skall kasta omkull oss ideligen, så måste det fyllas. För att uppbära vilja att fylla vår själ med mening och söka nya, bättre alternativ än dem som hittills skapat ett osunt beroende, krävs som regel inspiration och kunskap. Inspirationen kom förr ur samhällets ritualer, som gav människan en fast vetskap om sin roll inom familj, stam, rike och kosmos; den kom ur känslan och vetskapen om ett samhälle med ett gemensamt mål, med en specifik riktning, i vilken man själv var en spjutspets riktad mot en löftesrik framtid. Nu för tiden får var man ensam råda bot på det sinne, som till sin natur är kollektivt anpassat.

Den enda inspiration som återstår för att samla disciplin att bryta ett personligt degenerativt mönster, går genom insikten att när man väl kommit en bit uppför fjällets brant, så är det snart mer lockande att fortsätta uppåt, än att sjunka ned på nytt. Också går det genom kunskapen om vilka erfarenheter som går att komma i besittning av efter prövande strapatser; vid varje val mellan en timme simpel underhållning och en timme utmaning och skapande, bör man ha i åtanke vad som ger det vackraste minnet. Vad vill vi ha kvar som hågkomster och erfarenheter när vi ser tillbaka på våra liv?

Det hela handlar däremot inte om att aldrig se tillbaka, att aldrig titta ned. Att se åter på tidigare handlingar, beteenden och vanor, som varit oss till fördärv, är av godo så länge man låter dem flöda förbi det tränade sinne man nu förfogar över, på samma sätt som man går en gata ned och ser inbjudande och för oss onödiga butiker, men låter dem passera, med ständigt fokus på det mål man eftersträvar. Detta tränar bort vår svindel och gör att vi inte blir yra och faller ned ännu en gång. Ty det motverkar sitt syfte att ombilda detta till en moral, där vissa handlingar är onda och andra goda, d.v.s. aldrig respektive alltid att föredra oavsett situation. Ett sådant skapande av moral är en flykt från disciplinen, som är den enda som kan ta oss upp. Det finns inga genvägar upp för ett berg, men gott om hycklare.

Vad allt detta kan innebära i praktiken kan vara mycket beroende på personens kvalitet och förutsättningar. Men som exempel kan det gå ut på allt mellan att välja att stänga av TV:n (den kallas ”dumburk” av en anledning) och i stället ägna sig åt intellektuellt utmanande litteratur och själv våga skapa, till att välja frukten framför godisbiten.

Det finns många som mer eller mindre hånar delar av vårt moderna leverne för dess uppenbart bekvämliga och antiintelligenta hedonism. Samtidigt har de andra ovanor som hindrar dem att nå full potential och lägga mer tid på vad som är viktigt både för dem själva och för deras medmänniskor. Att låta dessa veta att det är fullt möjligt att nå andra horisonter, så väl andligt som samhällspolitiskt, är av stor vikt för att få Sverige som land att överleva som kultur och ta vara på dess egentliga resurser.

Det finns inga ursäkter. Resultatet är det enda som räknas. Det går att ta s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Beroende, disciplin och mening

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-09-28

    Abo!Mb:s flummigaste arbete

  • Inactive member 2008-05-09

    Intressant text mycket bra skr

Källhänvisning

Inactive member [2006-08-18]   Beroende, disciplin och mening
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6697 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×