Maffian på Siciliens historia och nutid.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Maffian på Siciliens historia och nutid

Joachim Franzén


Innehållsförteckning



Försättsblad Sid. 1
Innehållsförteckning Sid. 2
Arbetssätt Sid. 3
Kort historik om maffian Sid. 4-5
Hur är maffians organisation uppbyggd? Sid. 6-7
Hur finansierar maffian sin verksamhet? Sid. 8-9
Analys Sid. 10
Källförteckning Sid. 11


Arbetssätt


Metod

Den metod jag valt att använde mig av detta arbete är den deskriptiva metoden där jag beskriver vad jag kommit fram till.

Problemformulering

I mitt arbete vill jag få svar på hur maffian på Sicilien organiserar sig och hur den verkar, och varför den är så mäktig.

Källor

Mitt arbete vilar till största delen på två arbeten som är tongivande inom forskningen om den sicilianska maffian ”Cosa Nostra”. Domare Giovanni Falcones bok ”Cosa Nostra” som är det bästa italienska arbetet om maffian, samt Tomas Lappalainens bok Maffia som jag också tycker är mycket bra. I övrigt har jag i mitt arbete använt mig av boken Världsberömda Gangstrar av Ian Schott samt det i dag stora informationsområdet Internet som man dock inte skall lite hundraprocentigt på.

Avgränsningar

Jag har i studiet av maffian valt att enbart studera dess urmoder ”Cosa Nostra” verksam på Sicilien. Det finns flera andra konkurrerande brottsorganisationer på Italien, Cammoran från Neapel och N,dranghetan från Kalabrien fast jag har valt att enbart studera den Sicilianska maffian. Dels av utrymmes skäl, men framförallt eftersom det är mycket mer skrivet om ”Cosa Nostra” än de andra brottsorganisationerna på Svenska och engelska.


Kort historik om Maffian


Sicilien har endast varit självständigt år 1282 då det blev fullt uppror gentemot fransmännen. Detta årtal är mycket viktigt för maffian eftersom dess detta uppror ses som maffians födelse. I övrigt har Sicilien ändå sedan grekerna grundlade sina kolonier 750 f.kr. stått under diverse erövrarmakter. Statsmakten har därför aldrig utvecklat något förtroende bland sicilianarna utan man har avgjort sina privata uppgörelser i ordnings- och tvistefrågor utan statlig inblandning. Härvid har beskydd av liv och egendom ofta blivit en fråga om affärsuppgörelser mellan jordägare och beväpnade bandiggäng Även sedan Sicilien införlivades med Italien på 1860-talet har staten misslyckats med att etablera våldsmonopol på Sicilien. Privat beskyddarverksamhet kom att spela en allt större roll, framförallt västra Sicilien.

Fascisterna är de som historiskt sett varit mest framgångsrika i sin kamp gentemot maffian. Mussolini hade besökt Sicilien och sett hur lite statsmakten hade att säga till om där och detta ville han sätta stopp för. Hans val av polisprefekt var en mycket brutal, intelligent och modig man vid namn Morri. Han använde metoder som var extremt grymma, t e x tortyr för att pressa fram uppgifter och skändning av maffia familjernas egendom och kvinnor om mafiosona ( benämning på medlem av maffia ) ej gav sig till känna. Dessa metoder skadade maffian oerhört men samtidigt stödde folk på Sicilien maffian eftersom man reagerade mot dessa brutala övergrepp utförda av statsmakten.

När amerikanska trupper landsteg i juli 1943 så samarbetade de med maffian. Maffian såg till amerikanarna inte mötte något motstånd av de fascistiska trupperna på ett flertal ställen, i gengäld fick de amnesti för sina tidigare brott och många maffia ledare blev utnämnda av amerikanarna till borgmästare i sina respektive hemstäder ( Världsberömda Gangstrar, Ian Schott. Sid. 23-24 ).

Brottsligheten ökade återigen efter att ha sjunkit mycket kraftigt under polisprefekt Morris skräckstyre ( Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 188, 191 ).

Maffian har ekonomiskt anpassat sin verksamhet sedan Italien beslutade att staten skulle satsa mer på Sicilien för att denna ekonomiskt efterblivna del skall bli lika rik som resten av Sicilien. Från att ha varit mest inriktad på jordbruksverksamhet har man mer inriktat sig på byggnadsverksamhet och man har tjänat enorma summor på de offentliga byggnadsprojekt som utförts på Sicilien. Stora maffiakrig har också förekommit om marknadsandelar för drogverksamhet.

Maffian utövar också ett mycket stort inflytande politiskt på Sicilien där man genom sina kontakter till stor del kan välja politiker som stödjer maffian ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, s. 161-67, Maffian Tomas Lappalainen, sida. 26-90.

Under senare år har dock maffian mött hårdare motstånd och ”La Torre-lagen” 1982 ökade betänkligt polisens befogenheter i sin kamp mot maffian. Denna lag definierar maffia tillhörighet som ett brott och ger möjligheter att juridiskt angripa de typiska maffia-metoder bakom de brott som faktiskt begås
( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 148 ).


En ny lagstiftning 1989 gjorde det återigen svårare att bekämpa maffian eftersom man behövde mer bevis för att kunna fälla någon för maffia tillhörighet, men ”La Torre-lagen” är ändå mycket effektiv eftersom den gör det möjligt att konfiskera illegalt förvärvad egendom vilket utgör en mycket stor del maffians kapital ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 149 ).

Domaren Giovanni Falcone ledde kampen gentemot Maffian under 1980-talet och mordet på honom 1992 har djupt upprört folket på Sicilien och maffian har förlorat mycket av det stöd man förut hade bland folket på Sicilien ( Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 29 ).

Mordet på Giovanni Falcone som skrivit boken ”Cosa Nostra” som det hänvisas mycket till i denna uppsats har också skärpt myndigheternas kamp gentemot maffian än mer ( Maffian, Tomas Lappalainen sid. 8, Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 171 ).

Maffian är för att citera Marcelle Padovani inne i sin fjärde fas. ”Den föddes på 1800-talet när feodalväldet avskaffades på Sicilien och ”latifundisterna” behövde beväpnade vakter för att kontrollera sina enorma egendomar. Så uppkom den första maffian, ”lantmaffian”. Den andra maffian såg dagens ljus efter 1945, då hundratusentals lämnade landsbygden för att flytta till storstäderna och söka arbete, och storstäderna växte omåttligt. Den tredje maffian började på 1970-talet, då ”French Connection” heroinhandeln, stoppades i Marseille och flyttades till Palermo. Den tredje maffian fick så småningom ge vika för den fjärde, när den sicilianska andelen av världshandeln med droger sjönk från 70% till 30%. De främsta inkomstkällorna var inte längre bundna till produktionen av och handeln med heroin, utan försköts mot offentliga och räntebärande investeringar, entreprenader för statens och regionen Siciliens ”räkning”. Detta citat är en strålande sammanfattning av maffian ur historiskt perspektiv
( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 177 ).


Hur är maffians organisation uppbyggd?


Man blir medlem av maffian genom en ritual som förblivit oförändrar sedan slutet av 1800-talet. Man brukar få genomgå ett prov som bevisar att man är tillräckligt kvalitativ för att man skall kunna tillföra maffian någonting. Det kan innebära att man måste utföra ett attentat t e x.

När tidpunkten för initiationen kommer förs kandidaterna till en avlägsen byggnad där en representant för familjen utför riterna och i vissa fall vanliga ”ärans män” ( en man av ära är mafiosonas vanliga beteckning på sig själva, dock inget som används utanför maffians kretsar). Familjens representant lägger fram det faktum att det som kallas maffian egentligen heter ”Cosa Nostra” och de regler som styr den, att inte kasta blickar på fruar och döttrar till andra män av ära, att aldrig gå till polisen, aldrig anmäla någon, att undvika konflikter med andra män av ära, att inte dra vinning av prostitution, att uppträdda värdigt och undvika uppseendeväckande beteende. Man får heller aldrig röja sitt medlemskap i Cosa Nostra för någon utanför organisationen. Man frågas sedan om man vill bli medlem och noga betänka sig eftersom aldrig kan träda ur organisationen. Därefter väljer kandidaterna en gudfader bland de närvarande ärans män och man sticker sedan en nål i skjuthanden på kandidaten så det droppar blod ner på en helgonbild som läggs brinnande i kandidatens medan denna svär eden. Därefter är man en man av ära. Ett av kraven för medlemskap är att man är av manligt kön och att man inte har någon släkting som är polis eller domare ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 97-98, Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 100-05).

Familjen utgör basenheten i Cosa Nostra. Det är dock inte en familj i traditionell mening utan det rör sig om mer omfattande grupperingar. Antalet kan variera mellan 30 och 40 eller ett par hundra ärans män. En familj är i sig en relativt, komplicerad organisation, speciellt om man tar i beaktning att varje man av ära ( mafioso ) kontrollerar uppemot 40-50 personer. Dessa är inte direkt knutna till maffian, men är genom blodsband eller vänskap i praktiken underställda den man av ära de är knutna till ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 100, Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 95 ).

Längst ner på rangskalan inom maffian står soldaten, den enskilda mannen av ära. Soldaterna utser i demokratiska val sin ledare som bevakar familjens intressen gentemot Cosa Nostra. Ledaren utser sedan gruppchefer som vardera kontrollerar tio soldater. Ledaren utser också en vicerepresentant som styr i hans ställe om han skulle vara borta. Ledaren har också alltid en flera rådgivare, denna skall alltid kunna säga sanningen till ledaren ( Tomas Lappalainen, sid. 95-96, Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 100-01).

Varje familj kontrollerar ett visst område, alltifrån ett kvarter till en hel stad.

Ledarna för de olika familjerna utser en provinsrepresentant, ledaren för hela regionen. Detta gäller i alla provinser utom i Palermo där ledarna för de mäktigaste familjerna väljer olika stadsdelsrepresentanter. Dessa olika utvalda representanter deltar i maffians ledarorganisation ”komissionen” ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 101, Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 105-11 ).

Komissionen utfärdar dekret och är högsta domstol när det gäller konflikter mellan olika maffia familjer. Komissionen har dock aldrig varit ett särskilt effektivt eller mäktigt organ eftersom familjerna i Palermo är så mycket mäktigare än de övriga och det alltid är de som styr och ställer. Komissionen har dock lyckats att minska konflikterna mellan de olika familjerna eftersom man försöker att undvika de krig som ofta uppstår när en maffia ledare dör ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 108-10 ).

Successionen inom organiserad brottslighet är betydligt mindre säker än inom någon annan bransch eftersom maffians främsta tillgång är det ”rykte” som de lyckats skaffa genom åren. När ledaren dör finns det ofta många inom familjen som söker ledarskapet för egen räkning. De konkurrerande familjerna har ett lysande tillfälle att ta över verksamheten. Detta beror på att de konkurrerande familjernas ledare har ett etablerat rykte medan den nye ledaren för problemfamiljen snabbt måste visa sig lika kompetent som sin föregångare annars är risken stor att familjens soldater inte slåss för ledaren ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 108-10).

Komissionen har metoder för att undvika detta scenario. Det ena är att alternativet är att familjen som har successionsproblem helt enkelt slåss samman med näraliggande familjer. Det andra alternativet är att kommissionen utser en ledare som ärver familjens gamla rykte. Kommissionen låter därigenom förstå att den som bråkar med den nya maffia ledaren får problem med de övriga familjerna inom kommissionen ( Maffian, Tomas Lappalainen, sid.111-12 ).

Medleåldern på maffia bossarna på Sicilien är också mycket hög i jämförelse med Cammoran ( Neapels maffia ) och N´dranghetan på Kalabrien ( Kalabriens maffia). På Sicilien blir bossarna 57 år i genomsnitt, medan cammorans bossar blir 35 år och n´dranghetans blir 42
( Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 112 ).


Hur finansierar maffian sin verksamhet?


Den definition som gäller för maffian är : våldsbaserad privat beskyddarverksamhet i strid med det statliga våldsmonopolet ( Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 80 ).

Beskyddarverksamheten är traditionellt en av maffians viktigaste uppgifter. Förr i tiden gav maffian verkligen de som betalade beskydd fred och ro gentemot en viss månatlig summa. Detta har dock ändrats och idag består beskyddarverksamheten oftast bara i att man erkänner den familjs auktoritet som man betalar till. Provisionen tjänar inte längre som en sköld gentemot rån och stölder från vanliga kriminella. Maffian uppmuntrar i dagsläget eftersom det binder upp polisens resurser i kampen mot maffian. Ett tydligt tecken på detta är att trots att endast 9% av Italiens befolkning bor på Sicilien begick 1990 ändå 24% av landets rån och stölder på ön. Man kan också förmoda att dessa brott förblir oanmälda i större utsträckning på Sicilien än i övriga delar av riket ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 125, Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 82 ).

Provisionens syfte är att betala av de enorma grupper av folk som maffian har anställt. Genom alla de små summor man driver in betalar man till sin arme, sin bas, sin arbetskraft, folk som används vid småbrott, som langare eller som livvakter, och som uppbär månadslön ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 126 ).

En sak som oroade Falcone är att maffian idag har minskat sin provisionsverksamhet och istället blivit mer sofistikerad och ökat sin närvaro på den legala marknaden. För mafioson som är rik och förfogar över mycket kapital behöver ej ta lån och kan med hjälp av traditionella maffia metoder som våld och skrämseltaktik skapa sig en monopolställning inom sitt verksamhetsområde. Mafiosona expanderar ofta sina verksamheter över till andra bolag inom samma område, t e x om han är byggmästare, utsträcker han sitt verksamhetsområde till stenbrytning, betongkonstruktion osv. På detta sätt tjänar han så mycket pengar att han kan sluta upp med beskyddarverksamhet efter kapitalet man förvärvar där är betydligt mindre. Maffian dödar på detta sätt också den fria konkurrensen och norditalienska bolag som ändå försöker slå sig in och slåss om de offentliga byggnadskontrakten på Sicilien räknar med extrakostnader på ungefär 10% eftersom maffian saboterar så mycket av deras verksamhet
( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 126-28, Maffian, Tomas Lappalainen, sid. 92 ).

Maffian har genomgått en förvandling. Från att ha börjat enbart som en parasitär organisation, som sände sina män att trakassera och begära avgifter från stora jordägare har man blivit riktiga företagsledare med den extra fördelen att de tillhör maffian. Detta har blivit möjligt genom de enorma förtjänster som de skapat genom i första hand tobakssmuggling, i andra hand narkotika ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 129-30 ).

Anledningen till att mafiosona som är utrustade med skarpa intellekt, enorm arbetskapacitet och organisationsförmåga valt brottets väg till framgång framför den hederliga är att det är det enklaste sättet. Det är betydligt enklare att skapa framgång om man använder våld och kontakter gentemot sina konkurrenter, än enbart konkurrensduglighet som vapen ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 129 ).

Maffian har också tjänat mycket pengar på de offentliga kontrakt som går till Sicilien. Det vanliga är att man delar på marknaden mellan de olika byggbolagen, när en offert utgår till de olika bolagen begär vanligtvis alla utom ett bud högt över det rimliga. Bolaget som begärt minst givetvis uppdraget och detta sker på samma sätt med alla bolag. Inget bolag blir förfördelat. Både byggbolagen och maffian tjänar på detta förfarande. Eftersom konkurrensen är satt ur spel kan byggbolagen dra in stora profiter eftersom man inför sina projekt är ensam på marknaden och maffian som får in sina beskyddsavbetalningar. Maffian kan också investera sina ”svarta pengar” inom denna verksamhet. Förloraren är den italienska staten och i slutändan de italienska skattebetalarna som får betala för byggbolagen och maffians hutlösa vinster ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 138-40, Maffian Tomas Lappalainen, Sid. 90-92).

En inkomstkälla som inbringat Cosa Nostra mycket profiter är droghanteringen. En verksamhet som numera är på nedgående. Men maffian som organisation var inte ens särskilt inblandad under de gode åren på 1970- och 1980-talet utan familjerna har varit inblandade på individuell basis ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, 131-35 ).

Detta är viktigt ur operativ synvinkel. Familjerna har i verksamheten inblandat en stor skara icke-mafiosos, ibland även utlänningar medan man inom Cosa Nostra helst inte blandar in några andra än mafiosos inom sina viktiga verksamhetsområden. Fram tills mitten av 1980-talet var sicilianarna nödvändiga för all heroin distribution eftersom de var de enda som verkligen behärskade avsättningsområdena. Deras organisation var mycket sofistikerad och inte en enda av ärans män skötte ensam både inköp, raffinering och export till USA. Man blandade in flera personer i hanteringen, inköpen sköttes av de som kände till smuggelvägarna för cigaretter till mellanöstern och som hade direktkontakt med producenterna, raffineringen sköttes av de som kände till processerna, ofta med hjälp av utländska specialister. Export till USA sysslade man enbart med under den inledande fasen men numera är man enbart mottagare och distributörer ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 132-35 ).

För bara några år sedan behärskade Cosa Nostra fortfarande 30% av världshandeln med heroin, men enligt amerikanska uppskattningar från 1991 enbart 5% numera. Kvaliteten på heroinet har också sjunkit från krav på 95% renhet till numera enbart 50-60%. Anledningen är att antalet aktörer på marknaden ökat kraftigt. Man har också kombinerat smugglingen med illegal vapenförsäljning ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 133 ).

Narkotika hanteringen medför också ett behov av att ”tvätta” pengarna, man kan inte låta vinsterna från försäljningen av droger gå de officiella vägarna till handlarna. Det finns tre skäl, att affären är olaglig, eventuell restrektion för valutainförsel, samt en naturlig försiktighet hos sändare och mottagare ( Cosa Nostra, Giovanni Falcone, sid. 135 ).

De finansiella manövrarna kring penningtransaktionerna utförs inte till stora delar av maffian själv eftersom de saknar den nödvändiga expertisen, istället utförs denna del av experterna inom det finansiella systemet. De som utför dessa transaktioner kallas ”vita kragar”, manschettbrottslingar som ställer sig till förfogande för den organiserade brottslighen och flyttar maffians illegala pengar till ”skatteparadis” ( IBID. ).


Analys


Jag har alltid varit intresserad av maffian och jag delar deras gamla ideal om respekt och ära. Tyvärr har jag under mina studier i ämnet kommit underfund med att dessa ideal ej efterföljs av en stor del av maffian. Knarket är den stora boven i dramat, innan denna farsot sysslade maffian med ”relativt” oskyldig verksamhet som cigarretsmuggling, beskydd, illegalt spel osv. Dessa brott gav ej så stränga straff och maffian sågs mer av allmänheten som en glädjespridare i ett alltför lagreglerat samhälle. Polisen och politikerna var där p g a detta inte särskilt intresser...