Den Fjättrade Kvinnan - En Essä om Kvinnans Frigörelse & Fortsatta Fångenskap

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I INLEDNING
En god vän sade en gång till mig att det bästa sättet att börja ett arbete är att först fastslå vilket ämne man ska inrikta sig på och sedan ställa en fråga. Jag satt då som nu lite brydd över vilken ände jag skulle börja spinna i och hans ord inte bara spann mitt garn vidare utan också påbörjade min väv. För en bra essä är som en väv, vacker och full av nyanser och någonstans långt därinne bland detta virrvarr av ord finns också en mening. Det är löst sammanfogade trådar som bildar en helhet. Så låt mig nu visa er en väv. Den kanske är en smula oansenlig till sitt yttre, liten och skör men ack så viktig för helheten. Vissa skulle kanske kalla denna lilla väv för Historia men jag menar att det är en väv som fortfarande lever och spinns vidare. För trots allt är vi inte bara vårt förflutna utan också vårt nu och vår framtid. Precis som våra kroppar delas genom våra celler med dem som beträtt denna jord före oss, är Historien en symbios av gammalt och nytt som blandas och spinner vidare. Men tillbaka till början, till den där ena änden, den allra första tråden, det där ämnet som min vän talade om. Den lilla bit jag har plockat ut från tidens oändligt stora väv rör sig från den tid vi kallar 1500-talet och fram tills dagens dato och torde vara av intresse för i alla fall hälften av Sveriges befolkning; Kvinnohistoria i Sverige. Ämnet bestämt men frågan då? I början dök massor av frågor upp men i den fanns det en som var mer reell och personlig och sammanfattande än alla de andra. Frågan löd: Vilken är min roll, som kvinna i det här samhället och hur hade den sett ut för 100, 200 eller 300 år sedan?
1.1
♂Ma Femme Noe♀
Det är mitt syfte att täcka de allra viktigaste bitarna inom ämnet kvinnohistoria och under detta besvara min fråga men innan jag börjar vill jag bara berätta om den målning som finns på framsidan. För en person som vet lite om konst är detta en välkänd bild. Målad av Salvador Dalí 1945 och föreställande hans fru, (tavlans namn ”Ma Femme Noe” betyder Min kvinna naken) är den ett praktexemplar på surrealistisk konst. Tavlan, om än bara som ett tryck hänger på mitt sovrum och många gånger har jag försjunkit i dess dolda mening, evigt sökande efter målningens inre sanning. Som alltid är fallet med surrealistisk konst existerar ingen absolut sanning. Allt ligger i betraktarens öga så därför kan jag bara ge min egen sanning. När jag har legat i min säng och tittat på Dalís målning har enbart en sak stått klart för mig, att kvinnan tittar in i sin egen själ. Här finns inget sexuellt med hennes nakenhet, bilden är inte sådan, istället är den en slags hyllning från Dalí till kvinnan han älskar och hennes själ kan vi här se i ett drömlandskap lite som ett tempel. Jag har för mig att jag har läst att Dalís mening är en helt annan men för mig symboliserar den lite av det jag vill åt med min essä. På ett historiskt sätt vill jag titta in i kvinnans själ men också ta tillfället i akt att lära känna min egen. Eller som Kahlil Gibran (1926) uttryckte det: " Say not, "I have found the path of the soul." Say rather, "I have met the soul walking upon my path." For the soul walks upon all paths. The soul walks not upon a line, neither does it grow like a reed. The soul unfolds itself, like a lotus of countless petals. Så låt oss nu vandra på den kvinnliga själens stig och låta den berätta sin egen historia.



П
Sveriges Utveckling från 1500-1800-talet
Att Sverige var sent ut med rösträtt av länderna i Norden är för många av oss ett känt faktum. Inte förrän 1921 kunde Sveriges kvinnor åtnjuta att själva bestämma över sin och sina barns framtid genom att rösta på vilka som skulle styra landet. Men innan dess då? Hur mycket vet vi egentligen om den kamp som föregick resultatet? Varför var vi så sena egentligen och vår process så snabb? Vilka var kvinnorna som tog de första stapplande stegen mot frihet, vilka var männen som stod bi? Vilka var orsakerna till denna uppenbara förändring av kvinnans roll i samhället? Hur har Sverige förändrats på grund av detta? Var står vi nu?


2.1
♂Svensk Kvinnohistoria i Korthet (1500-1800)♀

För att verkligen kunna förstå den svenska kvinnohistorien är det av stor vikt att först förklara den utveckling som föregick 1850-talets stora kvinnoemancipation. Den svenska kvinnofrågan hade nämligen sin upprinnelse långt tidigare än vad den första riktiga kampen gjorde gällande. Därför tänkte jag nu försöka att börja från början, från 1500-talet närmare bestämt.
Sverige under den här tiden var en ganska liten oansenlig stat långt uppe i norra Europa som ingen knappt visste var det låg. Vi hade just blivit enade på riktigt genom Gustav Vasa och stora reformationer ägde rum. Men så efter Vasakungarnas år vid makten och ökad välfärd genom höjda skatter, började en ny dröm om ett svensk imperium, helt i linje med dåtidens tankegång, att ta fart. En ny superstat, Svea Rike, skulle skapas med blod och järn och därmed binda dåtidens mäktigaste handelsimperium Östersjön med alla de viktiga hamnarna inom hansan till sig. Sagt och gjort, Sverige expanderade och blev till en stormakt men som vi vet har allting ett slut. För Sverige del kom den ganska snart. Efter nära 150 år av konstant krigande i riktig svensk storhetsanda, där generationer av svenska män stupat låg mycket av ansvaret kvar hos kvinnorna. Som dåtidens regler sade kunde inte en kvinna bedriva handel eller utöva ett yrke. Hon var inte myndig vare sig som gift eller ogift och hennes rättigheter var få, men som änka då? Jo som änka kunde en kvinna ta över efter sin man och både bedriva handel och vara yrkesarbetande. Samhället måste ju fungera även utan männen. Änkornas tid hade kommit vilket innebar att det i Sverige under 1600-talet började tänkas i andra banor. Det var här, under 1650-talet som kvinnoemancipationen började med t.ex. änkan Maria Sofia De la Gardie som på många sätt påbörjade industrialiseringen av Sverige genom att förverkliga sina merkantilistiska tankar.
1700-talet var för Sveriges del en mycket svår tid av krig, svält, missväxt och böldpest och framförallt för kvinnorna som ensamma bar upp landets jordbruksproduktion. På grund av kriget var sönerna de enda som räknades och döttrarna hamnade oftast i skymundan för sina bröder. När de blivit tillräckligt stora för att gå ut i krig var kvinnorna ensamma kvar som för första gången på riktigt fick chansen att visa vad de gick för. Efter det Stora Nordiska Kriget 1700-1721 och Karl XII:s död tog Sveriges stormaktstid slut och den tid som kom att kallas frihetstiden inleds.
Det verkar som om vi alltid, i enlighet med att tiden går framåt kan tyckas tro att också saker och ting förbättras. Emellertid gäller detta inte kvinnans position under 1600-talets slut och under 1700-talet. Kvinnans enda riktiga värde under 1700-talet var som barnaföderska åt pojkar som enligt den tidens tro skapades av de bra spermierna, flickorna självklart av de dåliga. Allt liv fanns i spermierna och man visste inget om kvinnans ägg och deras funktion men trodde att istället att kvinnans kropp bara var en gynnsam miljö för fostret att utvecklas i för självklart fanns fostret redan i spermien helt utvecklar om än oändligt litet. Många tvivlade på att kvinnan hade en själ och därför hade hon inte heller några rättigheter. Hon var underlägsen mannan i allt och hon ägde inte ens rätten att anmäla om något brott gjorts mot henne. Inte heller ägde hon några saker trots att hemmet oftast var hennes egen domän. Visst kunde kvinnor få jobb om de sökte men de tjänade oftast hälften så mycket vilket gjorde att det nästan var omöjligt att försörja sig som ensam kvinna på ett yrke under den här tiden. Vissa klädde då ut sig till män och tog värvningen, antingen som soldat eller sjöman. De enklare arbeten som stod öppna var visserligen för alla men när det kom till yrken som krävde bildning var kvinnorna helt utestängda. Universiteten runtom i Europa kunde visserligen göra undantag men i Sverige var kvinnans position klar. Hon skulle inte få bildas, för hennes egen skull så klart. I de högre stånden var klasskillnaden enorm och kanske är det just därför som det största motståndet kom just ifrån kvinnor och män från adel och borgarefamiljer. Mannens plats var som kyrkan uttryckte det hela ”att vara kvinnans huvud” och även om kyrkans era som opinionsbildare led mot sitt slut var kvinnans plats redan djupt rotad och innästlad i kulturen. Hennes roll var att föda barn. Hon skulle vara vacker och mild och framför allt inte bildad för vilken man ville ha annat än ett mähä till hustru?
Under 1800-talet i Sverige kom flera folkrörelser igång där många kämpade för rösträtt både bland män och också kvinnor. Samtidigt nådde kvinnoförtrycket sin kulmen och det var här saker och ting verkligen började hända.
I och med att industrialismen sätter igång under 1800-talet genomgår Sverige en makalös förändring. De gamla stånden avskaffas och en ny klass bildas; arbetarklassen och med dem flyttar en hord av kvinnor och barm in i städerna. Sjukdomarna frodas och blir till epidemier men trots detta stiger ändå Sveriges befolkning. Snart börjar dock de medicinska framgångarna sätta sina spår. Man börjar vaccinera mot t.ex. den fruktade sjukdomen lungsot eller TBC som den heter idag och koleran som tidigare fått fäste med sådan lätthet börjar försvinna tack vare bättre hygien och en smula bättre levnadsstandard. I slutet av 1800-talet lever fortfarande Sveriges arbetarklass i misär men nu kommer ytterligare en förändring. Socialismen med dess tankar om arbetarnas rättigheter och folkrörelsernas fortsatta frammars blir till en trigger för förändring. Det är dags att industrin och staten börjar betala tillbaka det dess arbetare så långe offrat med blod och svett. Det är dags att inflytandet över folket ges tillbaka till folket själva. Mitt i denna omvälvande tid står kvinnorna men deras förändring är ännu mer märkbar. 1838 kommer Carl Jonas Love Almqvists bok ”Det går an” ut och orsakar stor debatt då den menar att kvinnan borde få arbeta, välja sin egen partner utan att gifta sig och leva i synd som kyrkan uttryckte det. Förändringens vindar fortsätter emellertid att blåsa allt kraftigare. Folkhögskolans instiftande 1842 är precis i enlighet med tidens anda och snart sker utvecklingen med ilfart för kvinnorna. 1845 sker förbättringar i lagen för kvinnornas del som t.ex. lika arvsrätt. 1846 avskaffas skråväsendet och kvinnan får rätt till att arbeta. 1856 gör kvinnorörelsens bibel under den här tiden entré, Hertha av Fredrika Bremer, galjonsfiguren för ”kvinnosaken” som man kallade den våg av frigörelse som svepte genom landet. År 1858 kan en ogift kvinna förklaras myndig vid 25 års ålder. 1859 kommer tidningen ”Tidskrift för hemmet” ut under ansvar av Sophie Adlersparre som kom att spela mycket stor roll för kvinnans fortsatta frigörelse. Tack vare tidningen som senare byter namn till Hertha efter Bremers roman sätts verkligen ”kvinnosaken” på karta. Samtidigt i t.ex. England stod kvinnoemancipationen på sin höjdpunkt och bl.a. Emmeline Pankhurst och de så kallade ”suffragetterna” drev sin kamp mycket hårt när de kedjade fast sig framför myndigheternas byggnader, hungerstrejkade och demonstrerade för kvinnlig rösträtt. Deras kamp gav så klart avkall även i Sverige och 1900-talets början inleddes med att kvinnoemancipationen och jakten på rösträtt blev en sakfråga.

Т
Kvinnornas Kamp från 1900-talet till våra Dagar

I början av 1900-talet hade Marx och Engels proletäriska tankar satt ordentliga spår i den svenska socialistiska själen. Bland annat yttrades detta genom alla de fackföreningar som uppstod som en direkt följd av den nya tidens tankegång om social säkerhet och statligt ansvar inför befolkningen. En annan viktig faktor var den centrala frågan om försvar och värnplikt som också eldade på rösträttsfrågan. Hur rimligt var det egentligen att gå ut i krig och troligen dö för ett land som inte gav sina invånare grundläggande demokratiska rätigheter? Sedan mitten av 1800-talet fanns visserligen graderad rösträtt både för män och också kvinnor men även detta system var orättvist ansåg man. Ifrån maktens sida var man även rädd för att okunniga medborgare skulle få bestämma över landet. Därför blev den process som föregick den allmänna rösträtten mycket långdragen. 1907 kommer man efter mycket om och men överens om ett förslag; fri rösträtt för män till andra kammaren (kommunalvalet var fortfarande graderat efter inkomst). 1909 godkänns förslaget igen av regeringen och blev därmed lag. Det första valet som genomfördes 1911 var historiskt på många sätt och inte bara för att det var det första valet med allmän manlig rösträtt. Också de första partierna med olika partiprogram gjorde entré. För kvinnornas del stod utvecklingen stilla ända fram tills efter Första Världskriget då Sverige i likhet med många andra länder belönade sina kvinnor för den kamp de fört under kriget. Rösträtten för kvinnor i hela Europa var nära sammanflätat med olika inrikespolitiska kriser som utlöste oliks reformationer av olika slag och också kvinnlig rösträtt.
Även om inte Sverige var med i det första stora kriget levde man långt ifrån lyx. Hungersnöden vintern 17/18 var den värsta sedan mitten av 1800-talet och det svenska folket led svårt både med spanska sjukan (som skördade 20 000 offer) och andra hungersrelaterade sjukdomar. I och med handeln med Tyskland hade man förvärvat sig flera varningar och också handelssanktioner av livsviktiga tillgångar som nu utlöste den stundande krisen. Även här i Sverige var alltså kvinnorna tvungna att stiga in både i industri och som bönder i frånvaro av sina män som stoiskt vaktade de svenska gränserna eller som gått bort. 1 år efter kriget, 1919 kom förslaget om kvinnlig rösträtt och 1921 hölls det första allmänna valet i Sverige. De kvinnliga (de var 5 sammanlagt som valdes in i riksdagen) levde visserligen en ensam position men de lyckades åstadkomma mer än vad kvinnor i politiken idag verkar göra. Frågor om barnomsorg och om utbildningsfrågor, om barns rättigheter och kvinnors fortsatta kamp mot jämlikhet, om att uppnå och bevara fred, alla dessa frågor och många mera arbetade man hårt och med framgång för. 1920 fick gifta kvinnor juridisk myndighet och full bestämmanderätt över sin egen egendom och rätt att företräda sig själva i domstol. 1923 kom en lag som gav kvinnor tillträde till nästan alla högre statliga befattningar. 4 år senare öppnades nya utbildningsmöjligheter för flickor då de fick tillträde till statliga läroverk. Barnpolitiskt sett kom en stor framgång i och med agans avskaffande i skolan samma år. 1931 infördes kvinnoförsäkringen som numera är barnbidrag. Också andan mot barnen i samhället började förändras. Kring sekelskiftet var det sagt att fäder skulle hålla sig borta från barnuppfostran. Kramar och lek och kel skulle bara förklena barnen. De behövde en stark fadersfigur som var distanserad från moderns arbete i familjen. I och med pedagogikens intåg och det nya tänkandet började trenden vända så smått. Det var inte lika förbjudet längre att som man krama sitt barn offentligt och även om den utvecklingen skedde sakta och med stor försiktighet (den har fortsatt ända in i våra dagar) började en omvälvande förändring av kvinnans och mannens roll redan här.
Även om kvinnornas frågor hela tiden gick framåt talades det ändå om att låta förbjuda arbetande mödrar en plats i arbetslivet under mellankrigstiden. Detta skedde dock aldrig och när kriget bröt ut 1939 lades alla sådana tankar på hyllan för gott. Kvinnan fick återigen hoppa in som stöttesten i landet och många kvinnor visade även här vad de gick för då de höll Sverige flytande under åren av krig. Kriget må ha jämställt arbetet mellan män och kvinnor som bägge deltog i krigsindustrin runtom i Europa men lönerna lät och låter fortfarande vänta på sig. Ville man jobba som kvinna var det inte alltid det lönande familjen. De marginaliserande skatter som fanns gynnade ofta en ensam man som jobbade som ensam försörjare. Detta system avskaffades inte förrän 1970 och många av de stora förändringar som kom att äntligen jämställa samhället helt och hållet (i alla fall officiellt) lät vänta på sig ända till dess. Till exempel jämställdhetslagen och lagen om fri abort kom under 70-talet och 1980 instiftades även JämO som en offentlig hjälp för att bidra till att jämställdhetsutvecklingen. Fortfarande idag är vårt land inte helt jämställt även om många med stolthet beskrivet vårt land som världens mest jämställda. Personligen satt jag när jag var i Dominikanska Republiken i samtal med en kanadensiska som deklarerade att hon ville att de kanadensiska männen skulle vara som våra. Att de skulle hjälpa till med barnuppfostran, ha pappaledigt och ”not be a such a low bunch of hunchbacks” som hon uttryckte det. Hon var mycket imponerad av vårt system och menade att man i alla lägen när det kom till jämställdhetsfrågor höll fram Sverige som ett strålande exempel. På henne kunde man tro att det är perfekt men är det verkligen det?
Ґυ
DISKUSSION & SLUTLEDNING

I skuggan av ett stundande val är det alltid vissa frågor som dyker upp på tapeten igen, valår efter valår, lika oföränderligt som solens gång. Först och främst ska det pratas skola, det ska pratas pensionärer, sjukvård, kommunala löner, tillväxt, arbete, arbetslöshet osv. osv. Som ett stort pariserhjul rullas allt upp igen, samma vyer, samma diskussioner och samma undflyende svar från de politiker som vi förväntas rösta på. Men så finns det ju det där andra också. Den där frågan som Sverige som världens mest jämställda land egentligen inte ska behöva prata om. Det där som rör hälften av Sveriges befolkning, en självklarhet egentligen i vårt socialt sett väldigt utvecklade land. Feminismen. Som grädden på moset har vi t.o.m. ett parti att rösta på för alla 2000-talets feminister som anser att de vanliga partierna inte räcker till. F! eller Feministiskt Initiativ. Frågan är, behövs det verkligen?
Och det är där vi kommer tillbaka till frågan. Hur skulle jag, som kvinna ha haft det för 100, 200 eller 300 år sedan? Lever jag bättre nu? Svaret är ganska tvetydigt. Ser vi på kvinnofrigörelsen under slutet av 1600-talet och framåt kan man verkligen säga att det de kämpade för var väldigt basala behov i en människas liv. Det handlade om grundläggande rättigheter som t.ex. gemensam vårdnad om barnen, rätt att utbilda sig och att arbeta, rätten till att kunna rösta, till att kunna ha sin egen åsikt, att kunna begära skilsmässa, att utöva ett yrke och att respekteras för sina åsikter trots att man tillhörde det andra könet. I dagens kamp mellan könen behandlar man andra ämnen. Det kändaste är kanske parollen ”lika lön för lika arbete” och ”mer kvinnor till chefspositionerna”. Också ”stoppa kvinnovåldet” är en paroll som upprepats många gånger under den gångna valrörelsen. Egentligen är det väl inte så svårt att fixa alla de här sakerna och vi kommer ju ändå framåt men det viktiga är att betona att vi inte är helt klara än. Ett stort problem återstår; den dubbelarbetande mamman. Här talar vi inte bara om den ensamstående trebarnsmamman som blivit övergiven av den undflyende fadern utan också om de som lever i tvåsamhet. Fortfarande tas 90% av föräldraledigheten ut av mamman, hon ensam utför merparten av arbetet i hemmet, hon drabbas oftare av förslitningsskador efter hårt arbete i lågbetalda lågstatusarbeten, blir utbränd snabbare osv. osv. När man tänker på dessa aspekter inser man ganska snart att det är någonting som är fel i vårt samhälle. Den dubbelarbetande mamman måste bort för allas våran skull och här kommer kulturen in. Den lilla mamman vi skapar i våra döttrar på dagis, uppassande på pojkarna redan här, 2 eller 3 år gamla måste sluta förekomma. Varför ska inte pojkar få lära sig att en kram är tillåtet även när man är ”stor” som tecken på förlåt? Eller ännu mer talande ”åh vad gulligt! Han kliar sig på lilla snoppen!” jämfört med ”nej lilla gumman, inte pilla där, det är smutsigt!” Varför ska kvinnan vara den förstående, förpassade och i egentlig mening fortfarande förtryckta i vårt samhälle? I samband med att man skiftar roller måste man räkna med en förlust. Kvinnan har aldrig egentligen förlorat sin roll, snarare har hon bara plussat på istället med arbete och större ansvar i ett samhälle som aldrig accepterat henne fullt ut. Tillslut tror jag att vi kommer att få en dag då jämlikheten har uppnåtts, då rollerna etablerats ...