Renässansen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Renässansen
Av
Sandra Dzwill och Gustaf Hansen
9e i Parkskolan




INLEDNING
RENÄSSANSENS BEGREPP
RENÄSSANSENS VETENSKAPER
DRAMA OCH TEATER
EKONOMI OCH POLITIK
MÄNNISKANS VÄRLDSSYN
LITTERATUR
Cervantes
SAMMANFATTNING
KÄLLFÖRTECKNING

INLEDNING
Ordet renässans kommer ifrån franskans la Renaissance, som betyder pånytt-födelse. Men man kallade inte tiden man levde i renässansen under själva epoken. Den benämningen kom först senare när man började forska om den vid 1800-talet.
Under renässansen så skrevs många stora verk, både inom teater och litteratur. Världssynen ändrades, och ekonomin blomstrade. Lärda kunde föra vidare mer information än vad som tidigare varit möjligt på grund av den nya boktryckarkonsten.
Men det hände mer saker. För att få reda på vad så kan du fortsätta läsa.

RENÄSSANSENS BEGREPP
Renässansepoken är beskriven som den ljusstrimma som svepte över den sena medeltiden. Denna nya epok gav människor mer frihet och individuellt tänkande.
Renässansen som epok varade från 1300–talet till 1500–talet. Men det var inte förrän på 1800–talet som man började utforska epoken och ta renässansen på allvar, det var också först då man började kalla epoken renässansen. Man började då försöka förstå vad som pågick under renässansen och hur människorna hade och hur det var att leva under de 200 åren.
Många forskare konstaterade att det var kända personer som Leonardo da Vinci och William Shakespeare som hade fört vidare renässansens idéer.
De enorma furstarna under renässansen var bland andra, italienske Cesare Borgia, franska Frans I och den svenske Erik XVI, som då dominerade folket med hänsynslösa maktpolitiker.

Det positiva under epoken var inte idéströmningarna utan helt enkelt att människor hade samlat in mer resurser under den tidiga medeltiden för att nu kunna skapa bättre levnads standarder. Det blev mycket sociala, ekonomiska och teknologiska förändringar, man fick en stor folkökning, upptäckter av nya och främmande världsdelar, boktryckarkonsten och uppkomsten av tidigmoderna stater.
Även fast all levnads standard hade blivit bättre så skildes inte renässansen så mycket från den tidiga medeltiden. Även om människor hade större individuellt tänkande och mer frihet för att kunna uttrycka sig på så uttryckte de flesta i de samma ramer som i tidiga medeltiden, deras tänkande hade inte förändras allt för mycket. Under epoken gjorde man många översättningar på grekiska filosofiska skrifter från antiken.

Kyrkans grepp över folkets tänkande hade under renässansen bara förstärkts och fick mer kontroll över de.

RENÄSSANSENS VETENSKAPER
Under de övriga naturvetenskapen började allt fler vetenskapare med Alkemi. Intresset för mer exakta siffror och undersökningar behövdes med praktiska instrument.
Inom Alkemin behövdes väldigt praktiska redskap så man ersatte de gamla medeltida redskapen med konstruktioner av metall som gav mer precisa svar och uträkningar. Människor som höll på i övriga vetenskapliga områden tyckte att det var en suverän idé och som gav väldigt bra resultat så man ersatte trä instrument helt med redskap av metall.

Under renässansen märktes framsteg inom astronomi och anatomi. Inom anatomin gav en bok ut av läkaren Andreas Vesalius som hette ”De humani corporis fabrica” (Om människokroppens byggnad).
Men Leonardo da Vinci hade också påbörjat ett liknande arbete som Vesalius men fullbordade det aldrig.
Inom astronomin kom förändringen och förbättringen att kallas för ”den kopernikanska revolutionen”, efter den polske astronomen Nikolaus Kopernikus. Kopernikus gav ut boken: ”De revolutionibus orbium coelestium” (Om himlakropparnas kretslopp).
I den boken var det Kopernikus bild av världsaltet uppbyggd av estetiska och filosofiska överväganden.

Hans teori i boken var att alla himlakroppar och jorden åkte i ett kretslopp runt solen och att solen var centrum och inte jorden.
Gamla antika kunskaper utgavs i encyklopedier. Det gjorde att människor kunde förbättra på de uppfinningar som fanns.

DRAMA OCH TEATER
De främst kända dramaförfattarna var de spanska, Lope de Vega, Tirso de Mdina och Calderou, och de engelska, William Shakespeare, Thomas Kyd, Christopher Marlowe och Ben Jonson.
Renässansens teatern var en blandning av komik och tragik. I England, Italien och Frankrike skapades en stor utveckling i dramatiken. Det var populärt i Italien att spela upp de gammalgrekiska komediförfattarnas manus. Det var greker som Platus, Senecas och Terentius. Vid skolor, akademier och hov spelades grekiska och romerska dramer och i Aristoteles ”Poetik” fann man regler för hur dramer skulle skrivas och spelas upp. Men de antika föreställningar vara bara uppspelade för de bildade och människor i de högre samhällsklasserna.
En annan sak som var mycket populärt i Italien var ”Commedia dell´arte”. Med andra ord en folklig maskkomedi. Skådespelare spelade upp pjäser med masker på ansiktet som skulle representera olika typer människor som fanns i livet. Pjäserna var ett enda stort persongalleri. Pjäserna i commedia dell´arte hade ingen fastlagd dialog, utan skådespelarna improviserade kring en huvudhandling. Det var mycket skickligt mimik och ett markerat kroppspråk än utförliga dialoger som tog fram känslor och händelser i pjäserna.
Commedia dell´arte spelades ofta på torg och värdhus gårdar eftersom den var en folklig utställning.
Namnet ”arte” betyder gille eller skrå och det beskrev att skådespelarna var professionella.

EKONOMI OCH POLITIK
Under slutet av 1400-talet och under hela 1500-talet så ökade befolkning mycket efter att befolkningen hade rasat under 1300-talet. Detta utnyttjade vissa samhällsgrupper till sin fördel, både inom den ekonomiska och den politiska sektorn. I vissa delar av Östeuropa, framförallt i Polen, så gjorde befolkningens ökning att storgodsadeln kunde få stora ekonomiska vinningar. I Västeuropa så växte furste-makterna istället och de tidigmoderna staternas samhällen utvecklades. I Västeuropa så blev både den protestantiska och katolska kyrkans makt mindre och statsmakten styrde över dem, detta på grund av den lutherska kyrkan i norr och den spanska inkvisitionen. Man blev också allt bättre på att utrusta arméerna, kontrollera befolkningen och ta ut skatter, diktaturen blev helt enkelt bättre skött, som i sin tur gynnade staten.
När allting gick så bra så började de styrande alliera sig med dem stora borgarna, framförallt dem rika bankirerna. Allianserna gav det västra Europas styrande en mer ekonomisk syn på tillvaron, samtidigt som handelskapitalisterna blev mer politiska. Både borgarna och furstarna ville utforska världen och kolonisera den. Man anser också att detta medförde en kulturell uppsving, eftersom mycket av vinsterna som man gjorde investerades i monument och liknande.

MÄNNISKANS VÄRLDSSYN
Förut så sa man att renässansen kom med en ny människosyn som var mer individ-centrerad och efter det så globaliserades den. Den modernare forskningen har tagit avstånd från det men säger forfarande att stora förändringar skedde under den tiden. Lärdomsidealet förändrades på grund av att furstarna krävde nya ämbetsmän och tjänare, gamla filosofier, t ex humanismen, blev populärare vilket resulterade i att man studerade mer av dem antika texterna. Men mest påverkade troligen boktryckar-konsten som gjorde det möjligt för kunskaperna och åsikterna att spridas mycket snabbare än förr.
Världsbilden under renässansen var ganska konservativ av sig och man tittade ganska mycket bakåt. Dem största influenserna för världsbilden var dem antika tänkarna Aristoteles, Platon, Galenos, Ptolemaios och kyrkans teologi. Tänkarna under renässansen försökte ofta ändra på världsbilden men fick då stort motstånd i kyrkan, som det hände för Kopernikus. Men det fanns de som ändrade världsbilden praktiskt genom att de utforskade kontinenterna och kartlade dem. Det var upptäcksresande som Columbus som ändrade kunskaperna om jordklotets utseende. Upptäckterna som dem gjorde följdes av handel och kolonisering av de upptäckta länderna av européerna.

LITTERATUR
Den litterära renässansen har några rötter i norra delarna av italien. Därifrån spreds den ut till vissa andra italienska småstaterna. Efter ett tag så dök varianter upp i Nederländerna, England och vissa franska furstendömen. Men det var mest humanismen, Platons lära, som lade vägen för den stora renässansvågen under 1400- och 1500-talet.
Renässansens litteratur var huvudsakligen imitation av antikens litteratur. Man skrev dikter i epos, kärleks- och lärodikter. Detta gjorde man oftast på latin, men sedermera så började man övergå till sitt nationella språk. Men då var det oftast så att man skrev på både latin och sitt inhemska språk. Typiska exempel på detta är t ex Petrarca, Francesco (1304-1374) som skrev ungdomslyrik på italienska samtidigt som han skrev brev på latin.
Några av de viktiga sakerna i renässansens litteratur är ungdomen och skönheten. När man skrev om det så skrev man också om hur lätt skönheten försvinner och hur fort ungdomen går förbi. Filosoferna försökte genom sina skrifter hitta själens själva substans och dess förhållande jämfört med kroppen. Samtidigt så avslöjade nya anatomistudier saker som tidigare varit hemliga och detta styrkte bara diktarnas tro på att det de skrev var rätt. Människan, som var bräcklig, var ett eget litet mikrokosmos (från grekiskans mikros, liten och kosmos, ordning och universum, en liten värld eller ett miniatyruniversum) och det var en unik skapelse med lika stor dignitet som världen, makrokosmos (från grekiskans makros, stor och kosmos, motsatts till mikrokosmos).
Norr om Alperna kom fick man många intryck av reformationen, inte minst i Sverige där Gustav Wasa ledde reformationen. Luthers psalmer och bibelöversättningen hjälpte till att utveckla det tyska språket.
Renässansen i england hade till en början bara ett större namn, Geoffrey Chaucer, men under den andra hälften av 1500-talet så började nya namn poppa upp, som Christopher Marlowe och William Shakespeare bland andra. Spanien hade också sina namn, men där hade den katolska kyrkan en mycket större makt som gjorde det svårare att ge ut böcker dära. Detta märks inte så mycket hos Cervantes som hos Lope de Vega och Calderón.
Antikidealen från renässansen kom hit till norden först under 1600-talet och betydde inte så mycket för litteraturen. Reformationen tog upp mycket mer plats och endast ett fåtal skrifter gavs ut här.


Cervantes

Miguel de Cervantes Saavedra, 1547-1616, spansk författare.
När Cervantes var ung så deltog han i kriget mot Turkiet, som han betraktade som ett korståg. Han sårades i slaget vid Lepanto 1570 och blev tillfångatagen. Han satt fem år i fängelse i staden Alger. Han blev då friköpt, 33 år gammal. På segelturen hem så blev båten anfallen av pirater men man kom hem ändå. När han väl kommit tillbaka till Spanien så fick han inget jobb och skrev då en bok, ”Galatea” som släpptes 1585. Efter ett tag fick hantjänst som statstjänsteman som skatteindrivare. I sitt yrke så reste han över Spanien och fick alla möjliga intryck. Av de intrycken så skrev han en bok som han kallade ”El egenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha, Compuesto por Miguel de Ceruantes Saauedra” (spanska som betyder ”Den snillrike riddaren Don Quijote av la Mancha”, la Mancha är ett ställe men skulle kunna översättas som Manchan, ”Påhittad av Miguel de Cervantes Saavedra”). Det är en bok som är en av de mest lättilgängliga böckerna från renässansen, den läses fortfarande flitigt av många läsare.
Don Quijote, som den heter numera, handlar om en adelsman som, efter att han har läst en aning för många riddarböcker från medeltiden, börjar tro att han själv är en riddare. Han ger sig då ut och letar efter sin käraste, Dulcinea, som han tror finns där ute. Han skaffar sig en väpnare vid namnet Sancho Panza som han hittat på en bondgård. På deras resor så stöter de på flera olika personer och Don Quijote börjar slåss med väderkvarnar, som han tror är jättar, och får, som han tror är en avancerande arme. Don Quijote är en tragisk hjälte, en man med svår illusioner och höga ideal. Cervantes ville till en början visa hur mycket lögn det var i medeltidens riddarromaner, men det är oftast inte så boken uppfattats.
Efter att han gett ut den boken så gavs många olika uppföljare ut av diverse andra författare. Detta gjorde att Cervantes var tvungen att skriva klart uppföljaren ganska fort och gav ut den 1615. Efter den var färdig så började han på en ny roman som var lite mera åt det romantiska hållet. Han hann aldrig skriva färdigt den eftersom han dog ett tag efter han börjat med den.


SAMMANFATTNING
Renässansepoken är beskriven som den ljusstrimma som svepte över den sena medeltiden. Men det var inte förrän på 1800–talet som man började utforska epoken och ta renässansen på allvar, det var också först då man började kalla epoken renässansen. Man började då försöka förstå vad som pågick under renässansen och hur människorna hade och hur det var att leva under de seklerna.
Det blev mycket sociala, ekonomiska och teknologiska förändringar, man fick en stor folkökning, upptäckter av nya och främmande världsdelar, boktryckarkonsten och uppkomsten av tidigmoderna stater.
Kopernikus gav ut en bok om en av hans teorier. I den boken var det Kopernikus bild av världsaltet uppbyggd av estetiska och filosofiska överväganden. Hans teori i boken var att alla himlakroppar och jorden åkte i ett kretslopp runt solen och att solen var centrum och inte jorden.
Gamla grekiska lexikon gavs ut på nytt. Det gjorde att människor kunde förbättra på de uppfinningar som fanns.
De främst kända...