Det biologiska synsättet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det biologiska perspektivet handlar om vad som händer i människans hjärna när vi tänker eller känner.
För att förstå det måste man känna till lite om nervcellernas funktion och nervsystemets uppbyggnad.

Nervernas uppgift är att framföra signaler och för att kunna göra det består de inte bara av cellkärna utan även av dendriter. Dendriter fungerar som mottagare och ser ut som korta utskott.
Med hjälp av axonet kan nervcellerna även skicka vidare signaler. Axonet delar i slutändan upp sig i så kallade ändknoppar.
Signalerna inom en cell är som en svag elektrisk ström. Den elektriska strömmen byter form när den når ut till ändknopparna. Där finns nämligen en klyfta, mellan ändknopparna och nästa cells dendriter, som kallas synapsklyftan.
I ändknopparna finns synapsblåsan som innehåller bland annat signalsubstanser. De frigörs av de elektriska strömmarna och kan ta sig över synapsklyftan och fram till nästa cells dendriter. Där ökar signalsubstansen genomsläppligheten så att den elektriska signalen kan fortsätta. Signalsubstansen kan även blockera genomsläppligheten så att signalen inte går vidare.
Cellen kan ju få flera signaler på en gång och då är det summan av dessa som avgör om en signal ska skickas vidare eller inte.

Nervsystemet är uppdelat i två stora delar, centrala- och perifera nervsystemet.
Det centrala nervsystemet består av nerverna i hjärnan och ryggmärgen. I hjärnan finns all information från kroppens olika delar, det är även där de flest besluten sak fattas.
Beslut som måste fattas snabbt tas redan i ryggmärgen. Sådana beslut är inte medvetna och kallas reflexer. Först när informationen om vad som hänt når hjärnan känner den skadade smärtan.
Det perifera nervsystemet som sitter utanför hjärnan är uppdelat i två delar. Det somato-sensoriska systemet och det autonoma systemet.
Det somato-sensoriska systemet är vilje styrt, registrerar sinnesintryck och styr skelettmuskulaturen.
Det autonoma nervsystemet har hand om mage, tarmar njurar o.s.v. och är alltså inte viljestyrt.
Det autonoma nervsystemet är uppdelat i två delar det också. Den ena delen är det sympatiska nervsystemet och kopplas det på förbereder sig kroppen på flykt eller kamp. Då slår hjärtat fortare, musklernas prestations förmåga ökar, andnings förmågan ökar och salivavsöndringen minskar.
Kampsystemet kopplas på av signalsubstansen noradrenalin och flyktsystemet av adrenalin, som är släkting med noradrenalin.
Om noradrenalin har släppts från synapsblåsan och satt igång andra efterföljande nerver måste noradrenalinet dras tillbaka annars överstimuleras det sympatiska systemet.
Man blir då hyperaktiv och upphetsad.

Slås istället det parasympatiska systemet på vilar kroppen. För att slå på det parasympatiska systemet behövs signalsubstansen acetylkolin. Under vilan ökar saliven, hjärtat lugnar ner sig, och tarmrörelsen och magsaftsproduktion sätts igång.

I hjärnan finns signalsubstanserna dopamin serotonin. Dopaminet tror forskarna har betydelse för att sätta igång såväl mental som fysisk aktivitet. Forskarna tror även att dopaminet har betydelse för hjärnans belöningssystem. Serotonin tycks motverka ångest, smärta och förhindrar aggression.
Det finns ett samhang mellan depression och hjärnans tillgång på serotonin visar modern forskning.
Läkemedel som höjer hjärnans mäng av serotonin lindrar depressions symptom. Flera ämnen är troligtvis inblandade och det är inte alltid av depression man lider av utan kanske ett besläktat tillstånd som nedstämdhet.
Om depression uppstår av serotoninbrist kan det botas genom påfyllning av ämnet. Serotoninbristen i sig kan ha många orsaker, anhängare till det biologiska synsättet skulle nog förklara det med t.ex. störningar i kroppens kemi, något genetiskt fel, felaktig kost eller en blandning. En annan orsak kan vara att patienten hamnar i problem (skilsmässa) och då sänks serotoninhalten. Det upplevs på den psykiska nivån som en depression. Medicinering är inte uteslutet men troligast är samtalsterapi och hjälp med sorgearbetet så att patienten stärks psykiskt.
Endorfiner är ett ämne som kroppen producerar självt och det motverkar smärtupplevelser och ger lustfyllda effekter istället. Endorfiner kan vid stress göra människan stridsberedd och dämpa smärt signalerna.
Både för lustupplevelser och aggression finns det speciella centra i hjärnan.
En människas personlighet kan förbytas om signalerna från eller till dessa centra störs. En mycket aggressiv person som flera gånger utfört våldsbrott kan ha ärvt en för hög aggressivitet eller skadats vid födseln.

Den mesta statistiken menar däremot att aggressiviteten kommer från att personen blivit mycket slagen som ung. Även tillförsel av testosteron bidrar till större aggressivitet.
Amygdala är ett område i hjärnan som är centrum för rädsla och vrede, där finns även substansen GABA som blockerar aggressiviteten. Skador i Amygdala kan leda till obehärskad aggressivitet. Och minskar GABA ökar det aggressiva beteendet.
Dopamin har tillsammans med serotonin och olika endorfiner en viktig roll vid aktiveringen av hjärnans lustcentra. Människor måste troligtvis stimuleras olika mycket för att känna lust.
Så kallade spänningssökare kräver mycket för att känna lust. Därför har spänningssökare ofta bergsklättring eller andra äventyrliga sysselsättningar som hobby. Tyvärr börjar vissa spänningssökare med droger.
Det drogerna har gemensamt är att de manipulerar hjärnans belöningssystem. När en person är påverkad frigörs hjärnans serotonin, vilket gör att personen mår bra. Men efter några gånger skadas kroppens potens att tillverka serotonin.
Utan drogen börjar personen må dåligt. I slutändan kan inte personen må bra utan drogen och då har personen blivit beroende.

Jag förstår hur de biologiska forskarna tänker men tror inte att psykologi är enbart på det kemiska planet.
Det stod i boken (sid. 62 rad 13) att medicinen lindrar ...