Bokrecension: Den gamle och havet av Ernest Hemingway

26 röster
50212 visningar
uppladdat: 2006-10-02
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1952 gav författaren Ernest Hemingway ut boken ”Den gamle och havet”, vilken blev hans sista novell innan han avled 1961, boken är ett av Hemingways mest kända verk.
”Den gamle och havet” är en roman som handlar om den gamla fiskargubben Santiago. Berättelsen skildrar honom och hans öden på Cubas kust.
Santiago är en skicklig fiskare, och har därför med sig en lärjunge, en ung pojke vid namn Manolin. Manolin är också Santiagos enda vän. Boken utspelar sig under regnperioden i Cuba då man vanligtviss kan fånga de bästa och största fiskarna, men något har hänt med Satiagos fisketur. Santiago har inte fångat någon fisk på fyrtio dagar, vilket leder till att pojkens föräldrar flyttar honom till en annan båt. De anser att Santiago måste drabbats av Salao, den värsta formen av otur man kan tänka sig. Manolin får olyckligt se på när den gamle mannen var dag kommer in utan fångst, och han försöker hjälpa Santiago så gott han kan med både mat och lockbete att fiska med. Santiago är en envis man som aldrig gett upp, inte ens när det verkar hopplöst, han drömmer om att fånga, som vi i Sverige skulle uttrycka det, ”gammal gäddan”.
På dagarna fantiserar Santiago om framtiden, och på nätterna drömmer han om det förflutna.
Den 85:e dagen beger sig Santiago längre ut på havet för att pröva sin lycka.
På förmiddagen börjar det rycka i en av revarna, Santiago har fått napp.
Men det är inget vanligt napp, denna fisk är den vackraste han någonsin skådat. Och istället för att låta sig halas in, drar den Santiago och hans båt längre ut till havs. Santiago börjar ana att det här kommer att bli en lång och hård kamp på liv och död mot den största fisk han
någonsin skådat. Boken har enligt min tolkning en mycket vacker undermening där ett avancerat bildspråk skapar nyanserna i känslor. Santiago beskriver fisken som något vackert och nästan heligt. Och jag har valt att läsa boken på ett symboliskt sätt där fisken står för ”drömmar”, Santiagos händer för ”verkligheten” och pojken Manolin för ”hoppet” och för att visa vilken otroligt vacker berättelse dessa symboler ger vill jag citera en sida 42 ur boken.
” Den gamle hade sett många stora fiskar. Han hade sett många som vägde över femhundra kilo och han hade fångat två av den storleken under sitt liv men aldrig ensam. Ensam och utan land i sikte var han fast vid den största fisk han nånsin hade sett och större än nån hade hört talas om, och hans vänstra hand var fortfarande lika åtknipen som en örns rovlystna klo. Men snart blir den av med krampen, tänkte han. Det är klart den blir av med krampen så den kan hjälpa min högra hand. Det finns tre saker som är bröder: fisken och mina båda händer. Den måste bli av med krampen.”
För mig skildrar denna bok människans liv, dess drömmar och om verkligheten som stupar dessa och om hur hoppet kommer och går, likt pojken i denna bok. Hemingway gestaltar dock en man med en nästintill overklig livsglädje och kämparvilja. Men efter att ha läst denna bok kan man nästan känna hur motivationen och envisheten tränger på. I slutet av boken kommer hajarna och äter upp Santiagos största fångst och dröm, och allt han slutligen lyckas få med sig i land är skelettet av sin fångst. Men Hemingway får inte detta att kännas bistert eller som ett misslyckande för läsaren, utan snarare som en erövrelse, och en känsla av seger. Det magnifika slutet visar också den verklighet vi människor lever i. Boken avslutas med meningen; ”Han låg fortfarande på mage, och pojken satt bredvid honom och vakade. Den gamle drömde om lejonen.”
För att återgå till min symboliktolkning, tycker jag mig finna ett budskap och en önskan om att hoppet är det sista som lämnar människan. Budskapet är att ingenting är omöjligt bara hoppet och drömmarna finns.
Vill man inte läsa boken på ett symboliskt och analysiskt sätt finns det ändå många skäl att läsa den. Hemingway har ett förundransvärt sätt att beskriva och skriva.
På ett stramt, återhållsamt och nästan maskulint sätt målar Hemingway upp bilden om den gamle mannens kamp mot den starka fisken. Samtidigt skildras den kamp Santiago lider av inombords, om hans egna be...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Den gamle och havet av Ernest Hemingway

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-02-27

    Bra skrivet men snälla..STYCKE

Källhänvisning

Inactive member [2006-10-02]   Bokrecension: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6830 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×