Vägen till frihet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Min uppfostran har hela mitt liv kretsat kring att alla är lika värda och att alla borde ha samma rättigheter. Trots detta har ändå min uppfostran gett mig uppfattningen att nazister och rasister inte borde finnas i samhället.
Denna dubbelmoral har fostrat mig till ett hat, ett hat mot de som hatar. Men jag hatar ju också. Jag hatar det nazister och rasister gör, jag hatar deras avsky mot de, som enligt dem inte har något värde, jag hatar att de slåss, jag hatar att de dödar, men jag hatar inte mig själv för mina tankar och min dubbelmoral… är det samhället eller mina föräldrar som uppfostrat mig till detta hat?

I ett modernt, jämställt och starkt samhälle borde inte dessa olikheter mellan folkgrupper ha utrotats? Eller ska man kanske kalla olikheterna okunskap? För är det inte okunniga vi är när vi säger att nazister bara är onda?

De föddes ju som vi i okunnighet. De trodde säkert som små barn, att de skulle växa upp i ett lyckligt samhälle där kärlek förintade allt hat och där vänskap var mer värt en pengar. Men ändå gick något snett eftersom de nu lyssnar på vit makt musik och lyfter den vänstra handen och säger ”Heil Hitler” när de träffar en likasinnad.
Men vad, vad var det som gick fel? Jag kan inte ge något definitivt svar på det eftersom det är olika från person till person men jag kan spekulera och berätta vad jag tror.

Många av de som blir nazister/rasister har från början inga rasistiska åsikter utan söker sig till gemenskapen för att de har ett dåligt självförtroende. Kanske har de blivit mobbade eller kanske saknar de, som Danny och Derek i filmen ”American History X”, någon utav föräldrarna. Den dåliga självkänslan kan bero på mycket. Hur som helst så vill ju alla känna sig älskade, respekterade och välkomna, vilket leder till att man söker sig till människor eller sammanhang som ger det.
Organisationerna, de nazistiska och rasistiska, ger de svaga och osäkra människorna trygghet. Vissa känner sig nog också älskade av nazisterna/rasisterna, men i många fall är nog kärleken falsk. Kärleken de känner beror nog egentligen på att de har liknande intressen och känslor för Hitler, för olika raser och för kamp. De kämpar för samma sak, vilket för dem ihop till en sammansatt grupp.
I filmen (American History X) blir Dereks flickvän, Tracy, nazist för att Derek är det och för att hon i och med det får högre status. Även om man inte garanterat vet att Tracy inte kan så mycket om nazismens historia och bakgrund kan man ändå gissa det. I början har hon inte några egna nazistiska åsikter utan instämmer bara i det hennes pojkvän säger. Det är först efter Dereks tre år i fängelse som hon har skaffat sig en egen uppfattning om de nazistiska åsikterna.
Detta är inte ett ovanligt sätt att bli nazist på. De tuffa killarna lockar ofta. Flickorna blir förälskade och tror att de inte kan klara sig utan pojkvännen. På fritiden följer de med honom på olika möten och träffar på så vis också de nazister och rasister. De påverkas mer och mer av vad pojkvännen och hans vänner står för.

Även om jag kan förstå att gemenskapen lockar tycker jag att det är svårt att sätta mig in i en nazists/rasists position, det vill säga tänka mig hur det är att tycka att bara vissa har rätt att leva. För mig är det självklart med demokrati eftersom jag är uppväxt i ett land där alla har rätt till samma saker.

Borde man då inte satsa lite pengar på att bilda ungdomsgrupper där flera svaga och osäkra personer kan samlas, prata och ha trevligt. Genom att förebygga rashatet kommer kanske det på lång sikt att försvinna. Borde det inte då vara värt att spendera pengar på ungdomar och förebygga att de blir nazister istället för att spendera dem på deras fängelsemat?
Att arbeta i förebyggande syfte är det bästa om man vill förhindra hatet, men man måste också göra andra saker om man vill ha bort det. Även om vissa tycker att vi skulle utrota nazisterna och rasisterna på samma sätt som de utrotade judarna så tror jag att man med hjälp av kärlek och tålamod kommer att lyckas. Om vi mördar alla rasister och nazister kommer hatet att växa sig större och större. Om vi kämpar med att undervisa ungdomar om jämställdhet och historia, protesterar mot hatet, försöker förbättra de internationella relationerna och ser till att folk får reda på vad nazism och rasism verkligen står för och betyder tror jag att det kan lyckas. Det kommer att ta tid och vi kommer garanterat att misslyckas mer än en gång men om vi inte ger upp och fortsätter kämpa kommer det att lyckas förr eller senare. Förhoppningsvis har vi snart ett helt demokratiskt samhälle.

Sverige är ett demokratiskt land och ett utav världens mest jämställda länder sägs det, men är det verkligen så? När man granskar samhället idag ser man dock att det finns mycket kvar att göra. Två tydliga exempel är olikheterna i lönesättningen för kvinnor/män och hur de handikappade missgynnas ibland. Jag förstår att ett alldeles jämställt samhälle är en ouppnåelig dröm. Det finns dock många saker man skulle kunna göra för att förbättra samhället vi lever i. Det behövs pengar, pengar som vi inte har. Vi kan inte höja skatterna för då flyttar företagen och människorna utomlands och vi kan inte sänka skatterna för då får samhället inga pengar kvar och måste då istället ta betalt för skolgång och för sjukvård. Att lösa problemen är svårt.
Pengar är ett annat bevis på att landet inte är jämställt. Familjen Wallenberg äger en stor förmögenhet medan till exempel olika invandrarfamiljer lever på existensminimum. Hur kunde världen få så stora samhällsskillnader?
Borde det verkligen vara ens bakgrund och språk som påverkar om man ska ha det ”bra” eller ”dåligt”? Det tycker i alla fall inte jag. Då är vi tillbaka där vi började, hur ska vi lösa problemet? Med pengar?
Vi är fast i samma banor och går bara runt, runt utan att veta hur vi ska lösa problemet. Ändå ska jag vara en utav dem som är lyckligt lottade eftersom jag bor i ett så pass jämställt land som Sverige. Jag kan bara föreställa mig hur det kan vara att bo i Irak, Indien eller Bosnien. Förtryckta folk, olika rättigheter för män och kvinnor, för fattiga och rika. År 2000 har precis passerat, världen borde vara längre fram i utvecklingen men det är den inte. Varför?

Allt kan man se från den ljusa sidan, även detta. Även om jag tycker att vi borde kommit längre i utvecklingen av vår värld så står vi ju i alla...