Operation ökenstorm

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Gulfkriget

Martin Björkvall, David Sturesson, Andreas Tellmo,
Johan Hammarlund, Kim Isaksson

Innehållsförteckning

Inledning 3
Operation Ökensköld 4
Flygoffensiven 5
Operation Ökenstorm 7
De allierade 8
Krigets slut 9
Analys 10
Källförteckning 11

Inledning

Gulfkriget inleddes den 2 augusti 1990, när Irak, med Saddam Hussein i ledningen, ockuperade Kuwait. En ockupation som endast tog fyra timmar att utföra från det att de första styrkorna anlänt till Kuwait.

Samma dag som kriget inleddes, antog FN:s säkerhetsråd ett beslut som fördömde Irak för att landet invaderat Kuwait. FN krävde en omedelbar och helt villkorslös reträtt av Irak, och stämplade invasionen som ett brott mot internationell fred och säkerhet. Därefter kunde FN officiellt utföra de tvångsåtgärder mot Irak som de ansåg nödvändiga.
Under hösten 1990 antog FN:s säkerhetsråd totalt 12 enhälliga resolutioner i sina försök att få ut Irak ur Kuwait.

Irakierna anklagade Kuwait för en ekonomisk krigsföring, genom överproduktion av olja och därmed sänkta oljepriser. Iraks upprustning och dess krig mot Iran hade gett Irak enorma skulder. Skulle Irak lyckas med att ta över Kuwait så vore deras problem lösta och Irak skulle därmed även få en rad andra fördelar ”på köpet”.

Trots att Irak, långt innan kriget, hotat Kuwait genom olika uttalanden och genom att ta till vapen mot dem, kom Irakiernas invasion helt som en överraskning för de flesta. Inte ens när Saddam Hussein strax innan invasionen framförde varningar till USA:s ambassadör i Bagdad, togs de på allvar.

Den 6 augusti, fyra dagar efter krigets utbrott, införde FN:s säkerhetsråd ett vapenembargo och ekonomiska sanktioner mot Irak. Irak svarade genom att ta Kuwait i besittning och senare utropa landet som sin nittonde provins.
FN slog genast fast att Iraks annektering av Kuwait var olaglig, och för att göra sina sanktionerna mot Irak mer kraftfulla, gav Säkerhetsrådet tillstånd för den internationella flottstyrkan i Persiska viken att använda våld för att genomdriva blockaden mot Irak. Blockaden skulle dock inte genomföras med FN som ledare, utan av de enskilda medlemsstaterna.

Totalt deltog 29 länder med trupp, vapen, stridsflyg och fartyg, även om många bara deltog helt symboliskt. USA svarade för den största truppstyrkan, sammanlagt ca. 500 000 man. Sveriges bidrag var ett fältsjukhus och 525 sjukvårdare.
Operation Ökensköld

Det var med den stora truppförflyttningen Operation Ökensköld som kriget började. Under de första minuterna hände det mycket. Fallskärmstrupper var på väg över havet och hangarfartygen fick order om att åka till Persiska viken. Vid Langley Airforce Base alarmerades den första Tactical Fighter Wing och skickades till Saudiarabien.

Truppsamlingen fick stöd av marinenheter över hela världen. En av de mest häpnadsväckande transporter av militärenheter hade börjat, den enorma omfattningen på Operation Ökensköld blev synlig.

USA skickade 225 000 soldater, en stor flygtrupp bestående av bland annat F-15, F-16, F-111 och F-117 sändes också till regionen. Som mest landade ett plan var tionde minut i Saudiarabien.

Den 16 augusti hade USA tillräckligt med sjöstyrkor för att kunna tvinga FN till att besluta om ett handelsembargo mot Irak. Redan dagen efter bordade ett amerikanskt krigsfartyg ett irakiskt lastfartyg. Besättningen förhördes om lasten och vart den skulle. Efter detta blev många irakiska fartyg kontrollerade, och många fick återvända till sin hamn.

De människor som ifrågasatte USAs politik i Mellanöstern tyckte att beredskapen var överdriven, men USA visste att man skulle göra allt för att vara säker. Det var först nu som Irak började göra motstånd. De använde sig av ”mänskliga sköldar”, dvs. amerikanska medborgare togs till fånga och placerades i olika militärbaser för att förhindra att de skulle bombas. Det dröjde ända till den sjätte december innan Saddam Hussein gav första ordern om att släppa en del av gisslan.
Flygoffensiven

För att minimera förlusterna inledde de allierade med fem veckor av intensiva bombningar. De allierades första målsättning var att vinna luftherravälde, att förstöra Iraks strategiska vapen (ev. kärnvapen, biologiska eller kemiska vapen samt SCUD-robotar), samt att störa de irakiska order och övervakningsmöjligheterna.

Dom allierade hade planerat att det skulle ta 7-10 dagar, och det målet lyckades de bli klara med på sju dagar. De mötte inget synligt motstånd från det Irakiska flygvapnet, vilket gjorde att de allierade fick ett totalt luftherravälde från början.

Saddam Hussein lät till och med sätta mer än 100 stridsflygplan i säkerhet i Iran för att dom inte skulle bli nedskjutna, men det kom han senare att djupt ångra. Han fick nämligen inte tillbaka dem efter krigsslutet. Å andra sidan beordrade Saddam att man skulle avfyra SCUD-missiler (missiler bestyckad med kemiska krigsmedel) mot Israel och de allierades baser i Saudiarabien. Irak ville nämligen få in Israel i kriget. Någon som USA absolut inte ville.

De allierades andra målsättning gick ut på att pressa till luftförsvaret över Kuwait. Även denna operation gick mer eller mindre smärtfritt och tog inte särskilt lång tid, men man hade svårigheter med att lokalisera de irakiska SCUD-missilerna, som var gömda och utplacerade runt om i området. Detta ledde till att man satte in fler spaningsplan i sökandet efter dem.
Samtidigt gick man även över till att börja bekämpa de irakiska arméerna i och omkring Kuwait.

Den slutgiltiga fasen i luftkriget inleddes i och med att markoffensiven började. Här hade man som uppgift att ge understöd till markoperationerna inne i Kuwait och Irak. Med tanke på det tekniska och numerära överläge som de allierade hade så var det inte heller så underligt att man fick ett sådant övertag i luften.


Man ska ha klart för sig att de vapensystem och den taktik som användes från de allierades sida hade arbetats fram i över 30 år, under det kalla kriget. Dom allierade använde exempelvis Tomahawkmissiler som kunde avfyras från hangarfartyg med en träffsäkerhet på 20 meter och stealthplan som är byggda på ett speciellt sätt med speciella former och material som gör att dom näst intill blir omöjliga för radarn att upptäcka. Detta var bara några av de extremt avancerade vapensystem som kom att användas i luftkriget. Dessutom sattes s.k. patriotrobotar in för att förstöra de irakiska SCUD-missilerna. Dessa robotar var ett av Amerikas mest avancerade vapen under Gulfkriget.

Patriotmissilen sköts upp mot SCUD-missilerna och oskadliggjorde dem genom att detonera i luften. Patrioterna visade sig fungera mycket bra och oskadliggjorde upp emot ett trettiotal SCUD-missiler, som annars hade träffat någon av de allierades baser eller Israel.

Under flygoffensiven deltog över 2 250 stycken flygplan från dom allierade, varav USA bidrog med merparten, dvs ca 1 800 stycken. De övriga flygplanen kom främst från Frankrike, Storbritannien och Saudiarabien. De allierades flygplan startade från baser runt om i hela Mellanösternområdet, från hangarfartyg i Röda havet och Persiska viken, baser i Spanien och Turkiet samt även från baser i Saudiarabien.

En sak som visar vilket totalt övertag dom allierade hade är att dom allierade gjorde 109 876 starter och av dessa starter var det bara 51 flygplan som blev nedskjutna eller inte kom tillbaka. Detta är mindre än vad som brukar ske i fredstid. Och det kan jämföras med Iraks statistik, där Irak gjorde cirka 900 starter och där de fick 234 flygplan nedskjutna. Det innebär att över 1/3 av alla Iraks starter resulterade i
att de inte kom tillbaks.
Operation Ökenstorm

Fas 1 (lufträderna).
Operation Ökenstorm inleddes den 17 januari 1991 med en flygoffensiv mot Irak. Under första dagen släpptes inte mindre än 18 000 ton bomber över Irak med syfte att slå ut det Irakiska radarsystemet. För att effektivt slå ut radarsystemet användes så kallade Stealth flygplan som var osynliga för radar.

Bombräderna var lyckade och försvagade Iraks armé. Flygoffensiven, som även gällde Kuwait, var mycket effektiv men drabbade det civila Irak hårt. Dagen efter svarade Irak med att skjuta iväg Scud-missiler mot civila mål i det icke-krigsförande Israel. Trots att detta pågick i elva dagar uppmanade USA Israel att vara passiv.

Fas 2 (markanfallen).
Den 24 februari inleddes mark-kriget med att allierade trupper anföll Kuwait och Irak. Taktiken var att omringa de Irakiska trupperna och sedan ta dem till fånga. Med stöd av flyg, artilleri och robotbeskjutning från krigsfartyg i Persiska viken klarade man också detta på ett snabbt sätt. Under offensivens första tolv timmar tog man över 10 000 Irakiska soldater till fånga. Bara två dagar efter offensivens början så meddelade president Saddam Hussein att de Irakiska styrkorna i Kuwait skulle dras bort och att man inte längre skulle göra anspråk på Kuwait som en del av Irak. När så de Irakiska trupperna drog sig tillbaka så brände man allt man kom över, främst oljekällor. Dessa brann sen under lång tid och orsakade miljöproblem i området i många år.

På bara några dagar hade man neutraliserat Iraks trupper så till den grad att Irakierna ansåg det som smartast att kapitulera och så gjorde man den 28 februari 1991. Nu hade man uppnått målet med att befria Kuwait, men man hade inte lyckats med att störta Saddam Hussein, för att göra detta försökte FN med handelsblockader mot Irak. Detta lyckades dock inte heller.
De allierade
Länder som var inblandade i Gulf-kriget

Afghanistan - 300 soldater.
Australien - okänt.
Bahrain - 400 trupptransportfordon, 36 flygplan.
Bangladesh - 6000 soldater.
Belgien - 1 fregatt, 2 minröjare, landning skepp, 6 c-130 flygplan.
Egypten - 40 000 soldater(5000 fallskärms jägare).
Frankrike - 18 000 soldater, 60 strids flygplan, 120 helikopter, 40 pansarvagnar, 1 missil kryssare, 3 slagskepp, 4 fregatter.
Förenade Araberemiten - 40 000 soldater, 80 flygplan och 200 pansarvagnar.
Kanada - 2 slagskepp, 12 c-130 flygplan, 24 CF-18 bombare, 4500 soldater, 1 fältsjukhus.
Kuwait - 11 000 soldater och 2 missil-robotar.
Oman - 25 500 soldater, 63 flygplan, 4 skepp.
Honduras - 150 soldater.
Nigeria - 500 soldater.
Nya Zeland - 50 sjukvårds soldater och 2 c-130.
Polen - 1 sjukvårds skepp.
Rumänien - 180 soldater med biologisk krigsmedel bekämpning.
Saudi-Arabien - 118 000 soldater, 550 pansarvagnar, 180 flygplan.
Storbritannien - 43 000 soldater, 6 slagskepp, 4 fregatter, 3 minröjare, 168 pansarvagnar, 300 beväpnade fordon, 70 flygplan
Sverige - ett fältsjukhus och 525 sjukvårdare.
Syd Korea - 5 C-130 transport plan, 1 sjukvårds enhet.
Syrien - 17 000 soldater, 300 T-62 pansarvagnar.
Tjeckoslovakien - 200 soldater med biologisk krigs bekämmpning.
Tyskland - 18 flygplan och 212 soldater stationerade i Turkiet.
Ungern - En medicinsk enhet.
USA - 540 000 soldater, 6 hangarfartyg, ubåtar, 4000 pansarvagnar, 1700 helikoptrar och 1800 flygplan.
Qutar - En grupp med Mirage F-1E stridsflygplan.
Krigets slut

Det finns inte så mycket fakta om krigets slut, däremot en hel del om de operationer som pågick under kriget.

Efter detta går det inte att fortsätta ett krig med ett land som är raserat till större delen av alla viktiga byggnader så som, kraftverk, kraftledningar, radio- och tv-stationer. Även de flesta militära anläggningar som inte kapitulerade, blev sönderbombade.

Under kriget sägs det att dom allierade förlorade runt 100 soldater medan Irak förlorade närmare 100 000 soldater. Irak anklagades för att handha stora mängder biologiska vapen, men efter kriget när man ”rensade” upp där striderna hade varit, så hittade man förvånansvärt få spår av biologiska vapen. Irak vägrar dock fortfarande kemikalie-inspektionen access till de fabriker och lokaler som Irak misstänks gömma biologiska vapen i.

Gulfkriget var även ett ekonomiskt krig. Oljepriset höll på att pressas nedåt och detta gillade inte Irak som var en av de största oljeproducenterna. Skälet till att oljepriserna sjönk var, enligt Irak, Kuwait. Kuwait som var världens tredje största oljeproducent, sänkte sitt oljepris, och tvingade därmed de andra oljeproducenterna att sänka sina priser för att kunna få sin olja såld. Kuwait tog även olja från en källa som Irak ansåg ligga på båda sidorna om gränsen. Till detta hör även att Irak och Saudiarabien hade en skuld på 50 miljarder, därav 15 miljarder till Kuwait. Detta var ett av dom större skälen till Gulfkriget.

Dock, om man ser tillbaka på det hela så blev Irak inte direkt rikare pga Gulfkriget, tvärtom, Irak slutade som ett sönderbombat utfattigt land, med ännu större skulder än de hade innan kriget. På det hela taget med dessa skulder så är det inte gratis att rusta upp ett helt land igen, och de pengar som kom in under kriget gick till största delen till kriget. Idag har Irak inte ens råd att införskaffa de vanligaste medicinerna, så de flesta dödsorsakerna i landet är helt ”vanliga” sjukdomar.
Analys

En sammanfattning under den här rubriken anser vi lite onödig, eftersom förra sidan innehåller en bra sammanfattning.

Vi tyckte att det var väldigt roligt och framför allt intressant att arbeta med Gulfkriget. Det var relativt lätt att hitta information i uppslagsverk och på Internet. Vi hade dessutom tur, genom att det gick en dokumentär på TV4 om just Gulfkriget, precis när vi hade började med vårt arbete. De flesta i gruppen såg den och därigenom fick vi ytterligare en del information.

Dessutom har det visats mycket om Gulfkriget på TV innan också, och på vissa kanaler, som t. ex. Discovery, där de visat väldigt mycket från just Gulfkriget. I de dokumentärerna har det visats hur de allierade använde sina vapen och hur de planerade för att slå ut Irak så effektivt som möjligt. Det har även visats program som visat upp hur Irak planerade...