Auktoritärt Ledarskap

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Frågeställningen med vårt fördjupningsarbete är ”vad är en auktoritär ledare idag”? För att besvara denna fråga har vi valt att titta på Webers definitioner av tre olika auktoritetstyper; rationell, traditionell och karismatisk. Vi har sedan utifrån detta försökt förstå i vilka organisationsformer man kan hitta de olika typerna.

Makt och Auktoritet
Weber definierar makt som ”sannolikheten för att få igenom sin egen vilja i en social relation trots motstånd, oavsett varpå denna sannolikhet beror”.
Han definierar auktoritet som ”sannolikheten för att en order med ett bestämt innehåll åtlyds av vissa bestämda personer”.
Den disciplin som alltid återfinns inom ett auktoritetsförhållande kan grundas på olika motiv.
Den kan grundas på ren vana, känslomässiga band, materiella intressen eller osjälviska motiv.
Motivens art är i stor utsträckning avgörande för auktoritetstypen.

Hierarki och Auktoritet
Weber ser fördelning av makten som den hierarkiska ordningen som finns inom en organisation. Hierarkin definierar de formella relationerna och kommunikationskanalerna inom organisationen. Med den hierarkiska ordningen så följer positioner som ger innehavaren av dessa vissa rättigheter, detta brukar kallas positionsauktoritet.
Dock kan auktoritet erhållas genom ett flertal olika sätt. Auktoritet behöver inte tillföras personen som ett resultat av positionen, utan kan även grundas på traditionella etablerade föreställningar eller följas som ett resultat av personliga karaktärsdrag.
Varje typ av auktoritet är tvungen att bygga på någon form av legitimitet. Karaktären på auktoritetsutövningen ser olika ut beroende på vilken slags legitimhet som utgör grunden för den. Därför väljer Weber att klassificera de olika auktoritetstyperna utifrån den legitimitet de grundar sig på.

Rationell auktoritet
Den rationella auktoriteten, även benämnd legal auktoritet, kallas ofta den rena typen av auktoritet. Denna omfattar vissa ömsesidigt relaterade föreställningar. Exempelvis kan vilka regler som helst fastställas, dock genom överenskommelse, vilka i sin tur skall följas av åtminstone organisationens medlemmar. Dessa regler bildar sedan ett sammanhängande rättssystem. Ytterligare en föreställning är att den typiska legala auktoritetspersonen är överordnad de andra. I den positionen fattar denne beslut och utdelar anvisningar till medlemmarna i organisationen, som i sin tur rättar sig efter detta. De får följa organisationens regler och rättar sig egentligen inte efter auktoriteten som person, utan snarare den hierarki som finns.

Det rationella auktoritetssystemet innebär att auktoriteten får ett konkret avgränsat område för vilket han ansvar för arbetsfördelningen inom. Han tilldelas även den nödvändiga befallningsmakten och får även definierat vilka tvångsmedel som är tillåtna att användas.

Weber tar upp ett antal huvudkategorier inom det rationella auktoritetssystemet. Dessa handlar om hur organisationen är uppbyggd. Alla medlemmar har ett konkret avgränsat kompetensområde och man arbetar efter de givna reglerna som reglerar handlandet, vilka kan vara antingen tekniska regler eller normer. Befattningarna är ordnade efter en hierarkisk princip. De som arbetar med administration och produktion har hand om den egendom som tillhör verksamheten, men denna är helt skild från de anställdas privata ekonomi. Alla avtal och åtgärder ska dokumenteras skriftligt.

Den renaste typen av legal auktoritetsövning är den som sker med användande av byråkratisk administration. En organisations ledare har sin auktoritetsställning på grund av att han tillägnat sig den genom t.ex. ett val eller på grund av att han utpekats som efterträdare. Men auktoritetens maktbefogenheter består i legalt bestämda befogenheter och han har individuella tjänstemän under sig som är organiserade i en fast hierarki av tjänstepositioner.

Traditionell auktoritet
En auktoritet som kallas traditionell har erhållit sin legitimitet på grund av att gamla normer och maktförhållanden anses som okränkbara. De blir åtlydda på grund utav sin traditionella status. Auktoritetsförhållandet är ofta baserat på personlig lojalitet som ett resultat av en gemensam bakgrund. De underordnade är inte medlemmar av en organisation utan är antingen auktoritetsutövarens kamrater enligt traditionen, eller hans undersåtar.

Auktoritetsutövarens beslut är legitima på två sätt. Delvis på basis utav att traditionen bestämmer innehållet av besluten, och delvis på basis av auktoritetspersonens personliga avgörande. Detta bygger dock på att det inom traditionen finns ett visst spelrum som tillåter personliga avgöranden. Att dessa personliga beslut efterföljs är alltså en följd utav att auktoritetsutövarens legitimitet delvis bygger på lojalitet till själva utövaren av auktoriteten, inte bara till positionen. Detta leder till att det inom traditionell auktoritet finns två typer av auktoritetsutövning. Den ena är bunden av- och den andra är fri från specifika traditioner.

Inom det spelrum som tillåter personliga avgöranden är auktoritetsutövaren fri att uttrycka sitt personliga gillande respektive ogillande gentemot sina underordnade. De principer han följer är inte formella, utan materiella och baserade på vad som är rätt, rättvist och ändamålsenligt. Begränsningarna för traditionellt auktoritetsutövande är hur långt man som auktoritetsutövare tror sig kan gå utan att möta motstånd från sina underordnade. Då de underordnade inte längre samtycker till utövandet så kommer detta att visa sig genom ett personligt riktat motstånd, detta då man anser att auktoritetsutövaren inte längre respekterar det traditionella gränserna för sitt maktutövande.

I den rena typen av traditionell auktoritet kan man inte skapa nya principer och bestämmelser genom lagstiftning. Faktiska nyskapelser kan endast legitimeras om de varit giltiga sedan gammalt och sedan erkänns på nytt. Man kan endast hänvisa till dokument som visar på vad som är tradition för att finna ut vad som nu är gällande rätt.

Den administrativa staben som auktoritetsutövaren styr över rekryteras vanligen från källor som av tradition har en relation eller lojalitetsband knutna till auktoritetsutövaren. Typexempel på relationsknutna medlemmar är familjemedlemmar och släktingar. Lojalitetsbandsknutna är sådana personer som antingen står i ett trohetsförhållande eller personligt lojalitetsförhållande till auktoritetsutövaren.

Något som karakteriserar en organisation som styrs av en traditionell auktoritet är att det saknas en rationell hierarki och att det därtill inte finns ett definierat kompetensområde. Det finns heller inget fritt anställningssystem med fria tillsättningar och avgångar. Avlöningen för utfört arbete är oftast inte fast, och ännu oftare utgår den heller inte i form av pengar.

Karismatisk auktoritet
Karismatisk auktoritet är den tredje och sista av Max Webers legitima auktoriteter. Denna auktoritet grundläggs av dedikation till en helig, hjältemodig eller exemplarisk ledare. Denna ledare måste ha karisma, en term som Max Weber väljer att definiera som ”en kvalitet hos en individs personlighet vilket urskiljer denna från vanliga människor och leder till att han blir bemött som en person med övernaturliga, övermänskliga eller exceptionella krafter eller kvalitéer”.

Den form av karismatisk auktoritet som främst tas upp är vad som benämns att vara den renaste. Denna grundform åtföljs av ett antal kriterier som måste uppfyllas, dessa är; bekräftelse av ledare är en plikt av undersåtar, misslyckas ledaren under en längre tid med att förverkliga målen försvinner hans karisma, finns inga positioner eller möjlighet att avancera i stegen då alla följer sitt kall, är okänsliga för ekonomiska betingelser och tron på att karisma är den mäktigaste revolutionära kraften.
Inom dessa kriterier återfinns mer specifika regler om hur den renaste typen av karismatisk auktoritet är. Weber behandlar i denna teori om karismatisk auktoritet idéer om att en hierarkisk ordning ej existerar. Auktoriteten ingriper i stället endast i generella eller individuella fall, där han eller hon uppfattar följeslagaren som otillräcklig för de uppgifterna som denne ansvarar för.

Det primära målet för en auktoritet av karismatisk typ är hur denna uppfattas av sina följeslagare. Följeslagarna är grunden till att denna dyrkas och om trovärdighet saknas är det inte möjligt att vidmakthålla sin auktoritet. Ledaren influerar hans följare genom systematisering. Detta har lett till att det inte kan finnas någon gråzon hos det troende, antingen har man rätt eller så har man fel. Uppstår en konflikt mellan olika auktoriteter kan det bara sluta med att en upphör att existera.

Karismatisk auktoritet är ej anpassat för att vara en permanent struktur, något som Weber för fram i citatet ”I dess rena form, kan karismatisk auktoritet ej vara stabil, utan måste rationaliseras eller traditionaliseras”. Därmed förs vardagliga rutinstrukturer in i vad som betraktas som rutiniseringen av karismatisk auktoritet. Motiv för rutiniseringen är enligt Weber att idealiska och materiella intressen förändras i hela samhället eller att samma intressen ökar starkt hos följeslagarna som kräver att deras egen status stabiliseras.
Dessa problem uppstår oftast i samband med att den förre karismatiska ledaren försvunnit och en ny skall tillsättas. För att lösa successionsrätten bör det genomföras på en av dessa sex sätt; den nya ledaren tillsätts för att specifikt eftersökta kvalitéer som sökts återfinns hos denna, baserade på uppenbarelser från inflytelserika, att den tidigare ledaren bestämt den som skall följa efter, ledaren har valt ut ett råd för att bestämma, ledarens avkomma tar över eller att karisman kan överföras genom ritualer.
Genom att lösa successionsrätten har man löst ett problem i syftet att möjliggöra karismatisk auktoritet till en permanent struktur.

Då karismatisk auktoritet transformeras till en permanent rutinstruktur, är det även nödvändigt att dess anti-ekonomiska karaktär förändras. Det måste integreras till att bli en fiskal organisation. Då detta försöks brukar det enligt Weber bli så att ”den karismatiska gruppen tenderar att utvecklas till en av de alldagliga formerna av auktoritet, särskilt den patrimoniella formen i dess decentraliserade eller byråkratiska form.”
Som regel är processen för att skapa rutiner inte problemfri, då övergången ofta blir revolutionerande genom att den för in massan på alternativ samhällsorientering.

Förståelse av Webers auktoritetstyper

Rationell auktoritet
En ledare i dagens samhälle som väljs eller utses som efterträdare genom ett formellt val är vad man kallar en rationell auktoritet. Ledaren basar över en strukturerad organisation som innehar någon form av uttalade och gemensamt överenskomna regler. Ledarens personliga egenskaper har ingenting med legitimiteten att göra. Hans underordnade rättar sig efter hans beslut enbart på grund av att han, i den hierarkiska ordningen, är överordnad dem. Han tilldelas i och med sin position ett avgränsat kompetensområde vilket han ansvar för. Han får även definierat vilka medel han får använda sig av för att genomdriva sina beslut.

Traditionell auktoritet
En ledare i dagens samhälle kallas för en traditionell auktoritet om han har ärvt, eller efterträtt, sin företrädare på basis av äldre normer och traditioner. Den traditionella auktoriteten definierar främst vilka rättigheter ledaren har för att utöva sin auktoritet. Regler och förordningar är främst bestämda genom traditioner, saker och ting ska genomföras på samma sätt som de tidigare gjorts. Om traditionen tillåter så kan ledaren även få ett eget spelrum för att fatta vissa beslut. Dock måste han akta sig för att överskrida gränserna för detta spelrum, gör han det så kommer de underordnade att anse att han inte längre respekterar de traditioner som auktoriteten bygger på. Gruppen är uppbyggd av personer med nära relationer och starka lojalitetsband till ledaren, och/eller av ledarens familj och släktingar.

Karismatisk auktoritet
En karismatisk ledare i dagens samhälle utses genom en form av indirekta informella gemensamma val. I en grupp av människor kommer den person som besitter flest karismatiska karaktärsdrag relativt snabbt att utses som gruppens informella ledare. Personen kommer få en auktoritär roll, inte genom ett direkt val utan genom att det kommer att falla sig naturligt att gruppen låter honom ta denna position. En karismatisk auktoritets legitimitet bygger på ett fullständigt accepterande från de övriga i gruppen, vilket gör att alla hans beslut kommer accepteras utan förbehåll. För att han ska kunna befästa och bibehålla sin position krävs att han lever upp till de förväntningar och krav som ställs på honom. Om den framgång, som de övriga ställer som ett krav för legitimiteten, uteblir kommer personens auktoritet att försvagas för att slutligen upphöra.

Diskussion/Slutsats
Vi anser att alla Webers auktoritetstyper lever kvar i någon form än idag. Även om de idag är svåra att finna i sin renaste form så kan man se drag av en eller flera typer hos många av dagens ledare.
Det kan vara svårt att finna ledare som exempelvis enbart grundar sin auktoritet på karisma, men det är även svårt att förneka att många ledare idag har nått sin position tack vare sina personliga karaktärsdrag. Dock kan en ledare inom exempelvis en byråkratisk organisation aldrig vinna legitimitet baserat enbart på grund av sina personliga karaktärsdrag utan det krävs att han har någon form av formellt utsett ledarskap.
I andra former av organisationer, som exempelvis löst sammansatta subkulturella grupper, så kan man finna exempel på ledare som enbart grundar sin auktoritet på sina personliga karaktärsdrag. Ett exempel på detta är det man ibland kallar för sekter; grupperingar av människor som dyrkar en informellt utsedd ledare enbart baserat på dennes egenskaper. Ibland kan det dock även finnas så kallade ”bevis” i form av övernaturliga händelser som då legitimerar auktoriteten.
I en organisation som grundar sig på traditionella bestämmelser och värderingar kan även karisman få betydelse för möjligheten att styra och leda. Eftersom det kan finnas ett visst utrymme för personligt ledarskap kan personens karismatiska karaktär påverka hur stort utrymme detta kan ges utan att möta motstånd från medlemmarna av organisationen.
Den auktoritetstyp som vi tycker är vanligast förekommande, och lättast att urskilja, är den rationella. De flesta organisationer är uppbyggda utifrån någon form av hierarkisk ordning där ledarskapet tar sig formella uttryck i form av tydlig ansvarsfördelning. Legitimiteten ligger i den position personen besitter, men för att möjliggöra att denna position nås kan de personliga karaktärsdragen ha betydelse. En person som inte rättar sig efter organisationens oskrivna regler kan få svårt att nå en betydelsefull auktoritär position, eller att bibehålla sin erhållna pos...