Kvinnligt och manligt språk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kvinnligt och manligt språk


Alla är mer eller mindre medvetna om att kvinnor och män pratar olika. Vi uttrycker oss på olika sätt, vi har olika kroppspråk, vi pratar om olika saker, använder olika ord osv
Vi ska nu beskriva de skillnaderna som faktiskt finns, ur några olika synvinklar, samt försöka förklara hur olikheterna uppstår.

Enligt författaren och språksociologen Deborah Cameron, finns det tre sätt att se på skillnader i språket beroende på kön: bristhypotesen, dominanshypotesen och skillnadshypotesen.
Bristhypotesen utgår från det manliga perspektivet, att det är det manliga språket som är normen och att det kvinnliga språket är det avvikande. Idag är det väldigt få forskare som använder sig av denna hypotes men fördomen att kvinnan är en ofullständig man lever till en viss del kvar i samhället.
Dominanshypotresen grundar sig på påståendet att mäns makt över kvinnor genom tiderna har påverkat språket som vi talar idag. Kvinnor finns bara i förhållande till en man, medan män blir sedda efter sitt förhållande till samhället. Många ord har manlig grundform (tex man=människa, talman, nämndeman osv) och kvinnliga motsvarigheter till vissa ord har inte samma innebörd som de manliga (tex professorska, doktorinna=kvinna som är gift med en professor, doktor). Även att kvinnorna pratar på ett annat sätt i ett mansdominerat samhälle för att få sin vilja fram, visar att det manliga språket är det dominerande, åtminstonde i det offentliga livet.
Skillnadshypotesen utgår från teorin att kvinnor har en kvinnokultur och ett kvinnospråk som inte kan jämföras eller dömas efter det manliga språket. På grund av att män har genom tiderna haft majoriteten i det offentliga livet, är det där det manliga språket nyttjas mest, medan kvinnospråket dominerar i hemmet.Att det manliga språket värderas högre beror på att det offentliga livet har högre status än det privata.

Nu ska vi beskriva några av de skillnader som finns i språket beroende på kön.

En viktig skillnad är hur mycket en man respektive kvinna faktiskt pratar, i vilka sammanhang och om vad.
Det har gjorts undersökningar där man satte upp mikrofoner hemma hos vanliga familjer och spelade in deras röster. Resultaten visar att det var kvinnorna som stod för 2/3 av pratandet och att det var de som höll igång konversationen genom att komma på nya samtalsämnen och ställa frågor. Männen lät ofta bli att svara på frågorna eller svara med ett kort ”mm”. Det är uppenbart att det är kvinnorna som står för pratandet hemma och försöker att få igång ett samtal vilket ofta misslyckas.
I arbetslivet däremot pratar kvinnor och män lika mycket, enligt de gjorda undersökningar. Skillnaden är att man uppfattar det som att kvinnorna pratar mer än männen trots att de pratar lika mycket. Alltså utgår man ofta ifrån mytan om kvinnornas pratsamhet och därför uppfattar man det som så.
I klassrummet å andra sidan är det männen som har ordet, de står för 2/3 av pratandet. Det är pojkarna som får uppmärksamheten av klassen och läraren, och får flest frågor enligt alla undersökningar. När en flicka har ordet får hon ofta signaler att hon inte skulle ha sagt nåt. Det leder senare till sämre resultat i skolan osv. När lärarna försöker dela taluttrymmet jämt mellan könen, stöter de på hinder, både tjejerna och killarna protesterar. Alltså samhället är så mansdominerat att alla ser det som en obalans när båda könen får samma villkor.

Det är även fastställt att kvinnor och män använder olika ord och uttryck, betonar ord olika och har i allmänhet ett annat syfte med språket.
För kvinnor är språket ett socialt hjälpmedel, de vill skapa relationer och vara en del i gemenskapet. Män vill i högre grad förmedla sin vilja och sina åsikter. Just i sådana sammanhang kan man se varför det manliga språket har bättre effekt i det offentliga livet än det kvinnliga.
Kvinnor avslutar sina meningar oftare med ett ”eller hur”, ”inte sant” och liknande. Vissa tolkar det som ett tecken på att kvinnor är mer osäkra på det de säger än män. När män är osäkra däremot argumenterar de ännu mer självsäkert så att ingen märker att de inte vet vad de talar om. Då kan det framstå som att män är mer pålästa i ämnet än kvinnor, även om det inte är på det sättet.
Vidare är det oftast män som svär, använder slang och struntar i språkreglerna. Detta är väldigt viktigt, för även om alla dessa saker ses som dåliga vanor är de avgörande för en blivande man. Att bryta mot reglerna ger ett intryck av styrka och självsäkerhet och det ger hög status.
Att kvinnor och män använder vissa ord olika mycket har också fastställts. Forskare har gjort ett datorprogram som kan gissa rätt, upp till 80% av fallen, om en text är skriven av en kvinna eller man. Programmet baseras inte på användning av några speciella uttryck utan helt vanliga ord som ”och”, ”i”, ”om”, ”den”. Det har visat sig att kvinnor använder många pronomen medan män använder många demonstrativa uttryck som ”den där” eller ”en”. Myten visar sig vara sann, kvinnor pratar om människor medan män pratar om saker.

Till sist vill jag ta upp de problem som kan uppstå i relationerna mellan män och kvinnor pga kommunikationsvårigheter. Efter ett långt förhållande kan en kvinna känna att hon inte behöver tala om allt hon vill, att mannen borde förstå ändå. Mannen känner däremot att hon efter ett långt förhållande borde kunna säga rent ut vad hon vill ha. Detta skapar ett problem i kommunikationen. Man brukar säga att kvinnor använder sig av metabudskap i sin kommunikation. Hon lyssnar mycket på det som står mellan raderna och koncentrerar sig på hur saker och ting sägs. Han lyssnar däremot på just det som sägs, det ...