När man har hitttat rätt, och vägen dit.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Känslan av att man saknar något är en stark känsla.
Man vet att man borde göra något i sitt liv som man av olika anledningar valt att inte göra, eller inte anser sig "värdig" att göra.
Men känslan av den saknaden ligger alltid kvar. Den ligger kvar som et svart täcke över en, och man kan för var dag inte förstå varför man inte börjat med denna grej tidigare.

Det kan vara en ensamståeende mamma som för sitt liv inte förstår varför hon inte rest jorden runt innan hon blev mamma.
En pappa vars högsta önskan är att bli rally förare, men rädslan, eller något annat för den delen, hindrade honom från att leva ut sin dröm till fullo. Kanske blev han den trognaste av alla supportrar på rally banan, eller blev han kanske den som satt och spydde galla över alla raly förare, avundsjukan som talade så klart.

Kanske finns det också en tjej i den övre tonåren som för sitt liv inte förstår varför hon inte tagit modet till sig och börjat dansa tidigare, eftersom hon vet att dansen flyter i hennes blod och det är högpunkten i hennes liv, dansen är orsaken till hennes existens.
Varför började hon inte dansa då? Jo hon, liksom vår ensamstående mamma, och pappan som älskade rally, rädd för att ta steget. "varför skulle jag vara värd att dansa, jag skulle aldrig klara av det" tankarna fanns i hennes huvud och rädslan för att misslyckas (men kanske även rädslan för att lyckas) hindrade henne från att börja.

Tankar borde aldrig hindra oss från att göra vad vi verkligen älskar, och önskar att vi gjorde. Det finns ingen orsak till att inte följa våra drömmar. Vi kan klara allt, bara vi försöker.

Och självklart menar jag inte att pappan som älskade rally kunde vinna mästerskapet i rally första gången han satte sig i en bil, och den ensamstående mamma kanske inte kan hoppa på första bästa planet runt jorden, och tjejen i tonåren borde kanske inte söka till Floor filler det första hon gör.
Men pappan har kommit bra mycket längre på vägen att faktiskt vinna mästerskapen genom att faktiskt sätta sig i en bil och börja öva, mamman kommer bra mycket längre på vägen genom att faktiskt bokar biljetten, och flickan har större chans att komma med i floor filler om hon bara hoppar på en nybörjarkurs.

Satsa på era drömmar, mod är rädsla som lämnar kroppen.
Våga drömma, men lär er också att följa era drömmar.
Man mår så mycket bättre av att göra det man älskar än att bara drömma om det.

Hur gick det då för våra personer? Jag vet faktiskt inte om mamman kom iväg på sin resa, jag vet inte heller om pappan någonsin hamnade i en bil. Kanske sitter dom fortfarande och önskar, önskar att dom valt att göra något åt sina drömmar. Tagit något enstaka steg i rätt riktning.
Men flickan, hennes dansönskan tog över mer och mer, så nu...