Hur vårt kön väljs

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kvinna eller man

I artikeln ”kvinna eller man” som publicerades i tidningen ”Forskning & Framsteg” 1/02 beskriver Katarina Nordqvist och Annika Eriksson hur utvecklingen av våra könsidentiteter framstår och hur det har uppdagats med åren.
Det var under 1968 som s.k. könstester inom sport startade, för att förvissa sig om att de kvinnliga tävlande var biologiska kvinnor, och på detta sätt uppmärksammades vår könsutveckling för resten av allmänheten. Dessa test gick ut på att man analyserade könskromosomer, först i mikroskop och senare med molekylärbiologiska metoder. Dessa tester ifrågasattes mycket, både moraliskt och vetenskapligt då Nordqvist och Eriksson poängterar det finns kvinnor som genetiskt kan avvika starkt från den kvinnliga normen och fortfarande vara kvinna, precis som en man kan avvika genetiskt sett men fortfarande vara man. Inte ens idag kan vi bestämma en persons genetiska kön med hundraprocentig säkerhet.
Under början av 1950-talet studerade man bananflugan eftersom den fortplantar sig snabbt och var på så sett användbar i studier rörande genetik. Trots att vi skiljer oss mycket från bananflugan finns det många likheter. Teorin för bananflugans könsidentitet, samt människans, förklarades genom att en X-kromosom ger oss en hane och två ger oss en hona. I slutet av 1950-talet kasserades den teorin då man fann att det inte är antalet X-kromosomer som avgör könet utan förekomsten eller avsaknaden av en Y-kromosom. Teorin grundade sig på studier på två olika patientgrupper; Kvinnor med Turners och män med Kleinfelters syndrom. Det visade sig att Turner-kvinnorna endast hade en X-kromosom (XO) medan Kleinfelter-männen hade minst två X-kromosomer och en Y-kromosom (XXY).
Man fortsatte forskningen kring våra könsidentiteter och tog hjälp av forskaren Alfred Josts upptäckt. Han visade att vi lever könslösa de första sex veckorna som foster och först den sjunde till åttonde veckan utvecklas våra organ. Under 1940-talet kom Jost fram till att utvecklingen till pojke eller flicka styrs av gonad-anlagen. Det är två organ som ligger nära njurarna hos ett forster och utvecklas till äggstockar eller testiklar (gonader) som bildas från samma vävnad i fostret. Han bevisade sin teori genom att ta bort gonad-anlagen, innan de hunnit utvecklas till verken testikel eller äggstock, hos kaninfoster då dem föddes till honor men lät han gonad-anlagen utvecklas till testiklar föddes hanar.
Eftersom man visste att Y-kromosomen spelar en nyckelroll i den manliga könsutvecklingen bildades teorin om att det måste vara en gen på Y-kromosomen som gör att gonad-anlaget blir en testikel. I början av 1960-talet började jakten på ”den manliga genen”. Man fann att vissa män hade två X-kromosomer och bara en liten del av en Y-kromosom fastsatt på en av X-kromosomerna. Alltså fanns den manliga genen på den lilla biten av Y-kromosom och de kvinnor som bar på en Y-kromosom istället måste ha mutationer i den manliga genen. När man nu funnit den bit av Y-kromosomen som hade betydelse för den manliga utvecklingen började forskning runt om i världen och 1987 identifierade en amerikans forskningsgrupp en gen vid namn ZFY (zink-finger-Y-genen). Nu trodde man sig ha hittat den manliga genen, men brittiska forskare motbevisade detta då man fann en XX-patient med en liten Y-kromosom fastsatt men som saknade ZFY-genen. Det bevisades också på kängurur som hade ZFY-genen fastsatt på en icke-könsrelaterad kromosom. Man hittade istället en gen på en mycket liten bit av en Y-kromosom som man döpte till SRY (könsbestämmandeområdes-Y-genen) som även visade att XY-kvinnor har en mutation i denna gen och teorin k...