Utbrändhet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Utbrändhet – en ny folksjukdom?

• Inledning:

Utbrändhet har blivit ett ord som förekommer allt oftare i vår tid. Vad begreppet står för har forskare försökt reda ut och de kommer fram till olika slutsatser, en del ifrågasätter t.o.m. att fenomenet existerar. Att meningarna och uppfattningar går isär är inget ovanligt inom forskning, framförallt inte när nya begrepp skall introduceras (SKOLliv 93/93). Innebörden i begreppet är mindre tydlig än i t.ex. stress (om man skall jämföra ett närbesläktat begrepp) som är ett etablerat begrepp som det har forskats mycket om och som nämndes i ett svenskt uppslagsverk redan 1954.
Enligt Schaufeil & Enzmann kan utbrändhet ses som; ”en process snarare än ett tillstånd. Processen har sin grund i långvariga, besvärliga arbetssituationer och i inledande hög motivation hos individen i kombination med svåra möjligheter till anpassning” (SKOLliv 93/93). Vad står utbrändhet för och hur beskrivs tillståndet? Urladdning, arbetsrelaterad utmattning, kronisk trötthet, gå in i väggen, orsak till plötslig vuxendöd, ja kärt barn har många namn.

Andra definitioner som lanserats under åren är exempelvis sjukdomstillstånd, konsekvenser av sjukdomstillstånd, varianter av stress, kris, hjälplöshet, depression, typA-beteende och utmattning (Ohlsson, 1998).
Vi har tänkt försöka reda ut begreppet utbrändhet och se om det är en ny folksjukdom och även vad de utlösande faktorerna kan vara.

• Bakgrund

Vad som orsakar utbrändhet, hur det yttrar sig och vilka konsekvenser det medför för individen, går uppfattningarna isär om inom forskningen enligt en artikel i SKOLliv (93/93). Den traditionella synen av utbrändhet betraktas som en stress- eller krissituation som yttrar sig i trötthet, negativa attityder och låg självkänsla. Forskningen har kommit fram till att påfrestande arbetsförhållanden är en bidragande orsak till utbrändhet. Vilka individuella hälsorisker utbrändhet kan medföra, har bara i undantagsfall berörts inom den traditionella forskningen (SKOLliv 93/93).

Senare tids forskning är inte heller den helt överens, men man ser nu mer till hur samhället kan påverka individen och tvärtom. Vissa forskare menar att utbrändhetssymtom som total utmattning och initiativlöshet alltid kan ses som ett mönster, medan andra menar att utbrändhet är en process som pågått en tid och där symtomen ändras hela tiden (SKOLliv 93/93). Orsaksbakgrunden till utbrändhet har också delade meningar, vissa tror att endast arbetet är en orsak medan andra tror att det är en kombination av individens privatliv, familj, arbete/arbetslöshet. Dvs. att individens livsstil, samhällsstrukturen, mål i livet och det sociala nätverket också skulle vara en av orsakerna (SKOLliv, 93/93).

Synen på utbrändhet som ett samhällsorsakat tillstånd medför att det går att söka orsakerna ur ett sociologiskt perspektiv. Då riktar forskare uppmärksamheten mot utbrändhetens sociala innebörd. Det finns en ömsesidig påverkan mellan Samhället-Människan och de måste ses i relation till varandra. Människors upplevelser av hälsa och ohälsa, känslan att ”må bra”, utvecklas i ett socialt samspel med andra människor i samhället. Dvs. det psykologiska tillståndet måste alltså i grund och botten vara socialpsykologiskt (Svensson, 1993).
Stark stress eller utbrändhet, vad är skillnaden? Vissa kan ha en kronisk trötthet, som de inte tror att de kan bli av med. Men trötthet är inte detsamma som utbrändhet, den kan bero på tillfällig kraftansträngning eller att man befinner sig i ett kristillstånd då man ofta har en känsla av att tröttheten aldrig skall ta slut t.ex. sjukdom, skilsmässa etc. Den kan även bero på ett bristtillstånd ex. B12- eller järnbrist. Uttrycket att gå in i väggen kommer från idrotten och är det tillstånd då man får mjölksyra och det känns som om all ork försvinner. Uttrycket plötslig vuxendöd kommer ifrån Japan och används då personer som har arbetat för mycket under för lång tid och under hög press plötsligt faller ihop - en fullständig, total urladdning av energier eller nedslitning av kroppen (Bronsberg, 2004).

• Syfte

Syftet med denna studie är att försöka reda ut begreppet Utbrändhet och få fram dess egentliga betydelse, olika definitioner, ordets uppkomst och om det är en ny folksjukdom. Även hur det påverkar individen, dess symtom, förlopp och vilken eventuell behandling som kan erbjudas. Vi studerar begreppet ur ett sociologiskt perspektiv och försöker få fram teorier och andra begrepp som är sammankopplade med utbrändhet. Vi vill se om dagens samhällsstruktur har någon bidragande orsak till att allt fler i det nya moderna samhället drabbas av utbrändhet.
Vidare skall vi också studera begreppet ur ett genusperspektiv. Vi vill se om det finns någon skillnad mellan hur, man respektive kvinna, drabbas av utbrändhet i det nya samhället som utgår från att vara mer jämställt.

• Metod

Vi har på ett induktivt sätt försökt utreda vad begreppet utbrändhet står för och hur det kan kopplas ihop med dagens samhälle. Vi har studerat olika sociologiska litteraturer och böcker om utbrändhet. Vidare har vi även sökt på Internet och läst i olika tidningar och tidskrifter. Utifrån dessa har vi sedan tagit ut de fakta som vi anser de olika författarna vill förtydliga om innebörden i begreppet och vad dess troliga orsak kan vara.
Vår studie utgår ifrån en mikronivå i första hand, men berör även både makro- och mesonivå. .

• Resultat

Enligt Jurisoo (2001) är utbrändhet ett tillstånd som uppstår under vissa förutsättningar i mötet mellan människa och organisation/situation och när människa och organisation/situation inte samspelar med eller till och med kolliderar med varandra. Det finns många olika definitioner av utbrändhet men de flesta är överens om att det är ett psykologiskt tillstånd som utvecklats över tid och att det kan ta tid innan individen själv blir medveten om detta. Tillståndet uppstår i en situation av bristande överstämmelse mellan ambitioner och verklighet. Jurisoo (2001) anser vidare att det är centralt för en människa att ha ett arbete eller en uppgift. Vi måste få känna oss behövda. Vi behöver inte minst socialt stöd och bekräftelse. Detta tillgodoses ofta när vi fungerar i ett socialt sammanhang. Där kan vi få känna meningsfullhet, odla vår självkänsla och förstå hur saker och ting hänger ihop. Vi behöver resurser för att kunna hantera olika situationer som uppstår (både inre resurser som t.ex. problemlösningsstrategier och yttre sådana som t.ex. ekonomiska).
Vidare menar Jurisoo (2001) att centrala behov för människan sammanfaller i stort med de krav man kan ställa på den för människan ”goda” organisationen. När dessa grundläggande basbehov inte blir tillgodosedda, eller när vi inte kontrollerar eller förutser vår situation - så reagerar vi med stress. Stressen visar sig både genom fysiska, kroppsliga reaktioner och på mental och själslig nivå (Jurisoo, 2001).

Jalakas (2003) skriver att antalet långtidssjukskrivningar började öka 1997 och fortfarande ökar. Hon kallar utbrändhet en folksjukdom och skriver att statsbudgeten hotar att spräckas av kostnaderna av alla sjukskrivningar och förtidspensioneringar (Jalakas, 2003).

Enligt Bronsberg (2004) så är utbrändhet ett allvarligt fysiskt, emotionellt och mentalt tillstånd som kan leda till att man förbränner all energi på de olika nivåerna och helt tar slut - utbrändheten kan orsaka hjärtinfarkter och förstörda magar m.m. pga. att det är en process med en hög stressnivå som dessa människor har utsatts för under lång tid. Ordet utbränd kommer från USA ”the burn- out- syndrome” där det användes för att beskriva artisters tillstånd då de var totalt utmattade efter långa turnéer i början av 70- talet (Bronsberg, 2004).
På senare tid har man mer börjat intressera sig för de” psykosomatiska symtomen” och de ”känslomässiga reaktionerna”. Dessa påvisades hos yrkeskategorier som arbetade med människor som levde under svåra sociala förhållanden.

Jalakas (2003) spekulerar i att stora förändringar i samhället – i familjelivet och på arbetsplatsen – under kort tid kan vara anledningen till att så många drabbas av utbrändhet nu.

Doctare (2000) väljer att kalla utbrändhet för ”hjärnstress” eftersom hon anser att det är ett mindre dramatiskt och mer neutralt ord. I sin bok skriver hon om hjärnstressen i vårt land och hur den tar sig samma uttryck som hos människor som drabbats av krig. Gemensamma nämnare uppges vara oförutsägbarhet, utsatthet och förluster (Doctare, 2000).

Ohlsson (1998) skriver om de många krav som ställs på oss och ger som exempel krav från personer och grupper t.ex. från chefen, kunden, patienten, politiker, familjen och massmedia. Han beskriver även de mer implicita kraven – t.ex. de att man ska ha städat innan man får främmande, att inte bryta mot gruppmönster och att klä sig rätt (Ohlsson, 1998).

Den definition av begreppet utbrändhet som enligt Iwarson (2002) många anser att man ska hålla sig till är utformad av Christina Maslach:
Utmattning – fysiskt och psykiskt uttömd.
Personlighetsförändring – likgiltig och cynisk attityd mot omgivningen.
Minskad prestationsförmåga – förmår inte ens att klara av lågt ställda krav.

Som vi tidigare gått in på är utbrändhet resultatet av en process, som pågått under en längre tid. I slutstadiet av denna process kollapsar vi dvs. ingen blir utbränd över en natt. Pga. att det är just en process betyder det också att vi kan påverka den enligt Bronsberg (2004). Att se tidiga tecken på ohälsa, söka efter utlösande faktorer och försöka stoppa denna process i tid är viktigt. Vi har ett eget ansvar för våra liv och det gäller att man lyssnar på sin kropp och de signaler den sänder ut när något håller på att gå fel. De människor som blivit utbrända kan faktiskt, genom en omstrukturering av sitt liv, anse att de nu efteråt har ett mycket bättre och värdefullare liv (Bronsberg, 2004).

Ohlsson (1998) beskriver i sin bok ”skräckarbetsplatsen” och hänvisar till forskning som funnit gemensamma drag hos de arbetsplatser som har hög frekvens av utbrända medarbetare. I grova drag är det när arbetsmiljön t.ex. präglas av oklara mål, ingen uppföljning, ingen solidaritet mot företaget, ingen påverkansmöjlighet, ingen uppmuntran och för mycket att göra med för få resurser (Ohlsson, 1998). Vidare beskriver Ohlsson (1998) gemensamma personlighetsdrag som personer som drabbats av utbrändhet uppvisat. De är bl.a. eftergivna, oroliga, gränslösa, otåliga, har oklara mål, är hinderskapande, har stort kontrollbehov, är oroliga för framtiden, unnar sig inget gott och tycker ej om sin egen kropp (Ohlsson, 1998).

Riskfaktorer för utbrändhet enligt Jalakas (2003) är tungt ansvar i kombination med överväldigande arbetsuppgifter och insikten att man inte räcker till hur man än kämpar – brist på kontroll.

Iwarson (2002) menar att en arbetssituation med höga krav och små möjligheter att påverka utgör betydande hälsorisker. Det utgör även upplevelsen av att det man gör är tråkigt kombinerat med liten påverkansmöjlighet (Iwarson, 2002).

Jalakas (2003) tycker att somligas benämning på 2000-talet som informationssamhälle är fel och vill hellre kalla det stressamhälle, eftersom tid är en sådan bristvara. Ta bara dessa mobiltelefoner som vi trodde enbart skulle underlätta vår vardag – det kan vara väldigt stressande att alltid behöva vara nåbar och beredd att avbryta vad man än gör för att kunna svara när det ringer (Jalakas, 2003).

I boken Burnout av Jurisoo (2001) försöker man förena ett individperspektiv med ett organisatoriskt då problemen ofta bottnar i ett bristande samspel mellan mänskliga behov och organisatoriska krav. Att vara människa i en tid som uppmuntrar ”att leva fort” är inte lätt. Det krävs att vi ska vara kunniga, flexibla, effektiva, tillgängliga och socialt kompetenta.
Listan på krav syns oändligt lång. Inom denna tillvaro finns det inte längre något utrymme för förberedelse och reflektion, då arbetsorganisationer av idag ofta är oerhört slimmade och effektiviserade. De ofta kortsiktiga vinstintressena och utbytbarhet av arbetskraft skapar otrygghet hos den enskilda människan. Några av oss stressas sönder i en ”sjuk organisation” och några av oss stressas genom att stå utanför arbetslivet i stort. Många, framförallt kvinnor, upplever en minskande känsla av sammanhang, vilket i förlängningen leder till ökad ohälsa.

Genusperspektiv: I takt med att segregeringsprocessen håller på att avstanna och att det blivit en jämnare könsfördelning ute i samhället och på arbetsplatserna har man kunnat se skillnader på orsaken till utbrändhet mellan män och kvinnor. Mannen är ofta utbränd pga. psykiska orsaker när han arbetat för hårt under för stor press en lång tid ex. egen företagare. Kvinnans orsaker till utbrändhet har ofta både fysiska och psykiska orsaker (Lindgren, 1999). Hon har i den mer jämställda arbetsmarknaden helt plötsligt fått två arbeten, det vanliga arbetet och det i hemmet. Enligt Frankenhaueser (1993) lade kvinnorna i en undersökning ner mer än dubbelt så mycket tid som män på hemarbetet.
Detta medför att kvinnan nu måste försöka ändra sitt beteende och börja ställa högre krav på medarbetarna/arbetskollegorna, familjen och vännerna. Det är inte alla kvinnor som klarar det och vissa vill inte heller släppa den kontroll de haft över hemmet i alla tider. Det tar tid och det behövs stöd och vetskap om hur man ska fråga om hjälp och kunna distansera sig till samhällets krav.
Frankenhaueser (1993) framhåller att oförmågan att koppla av och släppa bollarna är baksidan till kvinnors förmåga att ha flera bollar i luften samtidigt!
Nuförtiden är ensamstående mammor inget ovanligt. Iwarson (2002) hänvisar till en undersökning där 33 % av de tillfrågade ensamstående mammorna uppgav att de kände sig allmänt stressade och i hela 19 % uppvisades utmattningssymtom.
Man kan även enligt Lindgren (1999) urskilja en skillnad mellan klasserna rörande utbrändhet. Utbrändhet bland kvinnor är högre i den offentliga sektorn än i den privata. Tunga, krävande (kvinnodominerande) arbeten med låg lön kan vara en anledning. I den manliga världen är det ofta de högavlönade cheferna som blir utbrända (Lindgren 1999).


Symtomen på utbrändhet är enligt Bronsberg (2004):
De vanliga stressymtomen, att ständigt ha ett adrenalinpåslag, medför att man bränner ut organ och det påvisas genom att man får svårt att koppla av. Sömnen blir dålig vilket medför kognitiva störningar som minnesrubbningar, man blir även lättirriterad och humorn och glädjen försvinner. Man får otillräcklighetskänslor som medför att man påbörjar lite saker överallt och till slut har man inte fått något gjort. Man koncentrerar sig så mycket på arbetet att man inte ser människorna omkring sig längre och detta är kanske något man själv inte märker, men det gör andra i ens närhet som familj och vänner. Man är tyst, anser sig inte ha tid med vänner och intressen, pratar ogärna om andra saker än arbetet. Kroppens energier börjar ta slut och man känner en fysisk och psykisk trötthet och en kraftlöshet inträder som aldrig verkar vilja ge med sig, vila hjälper dåligt och minsta småsak blir till berg. Man gråter mycket och framförallt kvinnor har en tendens till att ”explodera” och låta de egna problemen gå ut över oskyldiga. Kroppsliga reaktioner som spänningshuvudvärk, magbesvär, sömnproblem och mer eller mindre grava psykosomatiska sjukdomar kan leda till att man nu sjukskriver sig. Det finns även de människor som arbetar på trots tecken på sjukdom, eftersom de känner ansvar för jobbet eller inte har råd att vara hemma.
Ofta uppkommer en känsla av värdelöshet och självförtroendet sviktar. Att man inte orkar stå emot alla de negativa känslorna gör att man bara ser enbart sina egna svagheter och misslyckanden och inte det positiva som man uträttat. För att skydda sig mot misslyckanden och besvikelser, drar man sig inom sitt skal och berörs inte längre av hur andra har det. Man orkar inte med känslor och närhet och här finns en varningslampa eftersom det är lätt att ta till alkohol eller andra dämpande medel för att glömma av vardagen. Man börjar se livet nattsvart och uppfattar endast det som är dåligt hos sig själv och hos kollegorna, familjen etc. Detta kan leda till en uppgivenhetskänsla och att livet har tappat all mening och man har nu övergått i en tung nattsvart depression.
Det finns även de som i slutet av utbrändhetsprocessen blir mycket uppskruvade, rastlösa och tar på sig alldeles för mycket, pratar för snabbt, är inte kontaktbara och säger ja till allt. Tills de en dag bara faller ihop. Det är också ganska vanligt att människor får panikångest någonstans på vägen.



Utbrändhetsprocessens fyra faser:
Nedan följer den process som leder fram till utbrändhet. Denna process kan ta olika lång tid för olika personer. Faserna är heller inte lika långa (Bronsberg 2004).


Entusiastiska fasen. Man anser framförallt att arbetet är roligt fast lite krävande, men man tycker att man får tillräckligt tillbaka i form av uppskattning etc. Man identifierar sig med dem man arbetar med, arbetslaget och hela organisationen. Att arbeta anses inte som något problem och mål klarar man genom att själv sätta upp högre mål än arbetsgivaren förväntar sig.


Stagnationsfasen. Man börjar nu känna förlust och tvivel, men vet inte själv riktigt varför. Ser inte de resultat man hoppades på och börjar känna sig otillräcklig. Förväntningarna börjar bli en tyngd och man pendlar mellan att vara effektiv och ineffektiv. Man börjar isolera sig för att skydda sig mot besvikelser och hälsan börjar svikta lite och man kan få magbesvär, huvudvärk ibland.


Frustrationsfasen. Den fas där arbetet känns meningslöst. Tankar rörande maktlöshet, okunnighet och framtidsskräck utvecklas. Inga individuella arbetsinsatser tycks resultera på ett positivt sätt. Man börjar bli allt mer negativ och ser mer och mer hinder framför sig och hos arbetskollegorna. Det uppstår lätt irritation och konflikter i organisationen. De psykosomatiska symtomen är nu kroniska. Tillbakadragenhet är ett faktum.

Sista fasen kan upplevas på två sätt:
Överaktiva fasen. Den fas då man tappar kontakten med sig själv, tar på sig för mycket arbete och arbetar ständigt, dock utan resultat. Man lyssnar dåligt och är forcerad. Sedan ”går individen in i väggen”.
Apatiska reaktionen. Den fas då hoppet lämnar en. Distansen blir stor till så väl patienterna, kollegorna som familjen. Det redan dåliga självförtroendet går i botten, allt känns meningslöst. Arbetsuppgifterna skjuts åt sidan, istället smiter man och väntar istället på katastrofen eller blir apatisk (Bronsberg et al, 2004).

Behandling enligt Bronsberg (2004):
Den allmänna uppfattningen angående utbrändhet är ofta att det är stress som är farligt, men det finns inga vetenskapliga belägg för att stress skulle vara farligt. Den så kallade utbrändheten är inte ett resultat av stress utan en oförmåga att vila från stressen. Kan en person inte koppla av ifrån sitt arbete när hon/han är ledig är det stor risk för att må dåligt.
Att lära sig återhämtning och effektiv vila är nog så svårt men detta kan tränas. Ansvaret är ens eget såväl som arbetsplatsens. Arbetsplatsen har ett ansvar för individens välbefinnande och utgör därmed en faktor till att motverka utbrändhet. Välbefinnande upplevs vid gott arbetsklimat, individens medbestämmanderätt, gott om personal, positiv stämning kollegor emellan m.m. Ett ökat välbefinnande på arbetsplatsen är en aspekt som motverkar risken för att bli emotionellt utarbetad.

Den som känner sig utbränd behöver hjälp och stöd i att inte känna skuld/skam över sin situation och med respekt för sig själv få en uppfattning att det går att åstadkomma en positiv förändring. Denna förändringsprocess kan komma till stånd genom att träna och lära sig hantera sin omgivning och sitt eget sätt att tänka. Lära nya sätt att bemästra sina symtom, sätta gränser och återta kontroll. Det måste finnas en vilja att må bra, en vilja att övervinna problem, att fortsätta utvecklas som människa både i arbetet och i det egna ansvaret för en god hälsa. Det är viktigt för oss som blivande sjuksköterskor att tidigt lära oss ta ansvar för oss själva och vår hälsa. Träna oss i att se den nytta vi kan göra i varje enskilt fall och situation, att bygga upp en trygg och god känsla inom oss själva, lära oss vad utbrändhet är, vilka riskfaktorer som finns, hur vi skall upptäcka dem och lära oss hantera dem.

Enligt Läkarboken i Fass (2006) är det viktigt att individen får tillbaka sin sömn. Samtalskontakt för strukturering av tillvaron, stöttning och planering av situationen framöver inklusive arbetsförhållandena. En psykologisk behandling enligt kognitiv modell är bra för att individen skall kunna påverka sin vardag genom att ändra sitt självdestruktiva tankesätt. Ofta behövs avlastning från arbetet, till att börja med genom hel sjukskrivning, så småningom successiv återgång. Viktigt att individen under sjukskrivningstiden gör roliga saker och har regelbundenhet gällande mat och motion liksom sömn (Läkarboken i Fass http://www.fass.se 2006-03-13).

För yrkesverksam individ behöver företagshälsovården bli inkopplad snarast för att göra en rehabiliteringsutredning. En planering av arbetssituationen framöver bör göras tillsammans med arbetsgivaren och eventuellt försäkringskassan om den är inkopplad (beror på hur lång tid man varit sjukskriven). Konvalescenstiden är ofta lång - ibland flera år. Ofta avvaktar man med mediciner för att se vad avlastning och vila i sig kan göra. Om förloppet blir långdraget blir ofta ett s.k. SSRI-preparat i låg dos aktuellt. Finns möjlighet till gruppmöten för drabbade patienter kan följande teman användas: Tröttheten man känner. Tidiga signaler och varför man ej reagerar. Att kunna säga NEJ. Vad kan chefen/arbetsplatsen/anhöriga göra? Hur kan jag själv förändra mitt levnadsmönster? Hur kan man förhindra ett återfall? Föreläsningsförslag: Sömn. Hjärnstress. Kost/Motion.

Som förebyggande åtgärd är professionell handledning viktigt, särskilt i vårdyrken. Det är likaså viktigt att individer är informerade om vad som kan hända och lär sig känna igen de tidiga symtomen (Läkarboken i Fass (http://www.fass.se 2006-03-13).





Virpis diskussion
Första steget att motverka skadlig stress och utbrändhet är framförallt att bli medveten om vad som händer, andra steget är handling. Att kunna koppla av, prioritera, sänka kraven, sätta gränser och känna balans med eller utan stress är viktiga saker att tänka på.

Att förebygga detta hälsoproblem, som idag är vårt största folkhälsohot borde vara självklart och lättare, än att laga det som redan gått sönder. Det handlar om vilken attityd vi har till oss själva och andra, det handlar om livskvalitet, det handlar om att skapa balans och harmoni i livet. Vad är viktigt i livet egentligen? Hälsan eller att vara pressad och jagad av tiden?

Alla borde ta sitt ansvar, men framförallt samhället. Att alla människor får känna sig meningsfulla med eller utan jobb, anser jag skulle vara en självklarhet. Ingen tänker på följderna av alla neddragningar, effektiviseringar, prestations – och kravfyllda, sönder –och omorganiserade samhälle. Jag anser att människan glöms bort. Vi är inga robotar, som man
kan behandla hur som helst. Vi har en kropp och en själ som inte klarar vilka påfrestningar
som helst.

Man måste inse att ingen människa är fullkomlig (även om samhället önskade det) och att de som stressar sig igenom livet tror att de är det, måste vi avstyra. Att få folk att förstå att det varken är sunt, statusfyllt, ingen merit, inget behag i att vara jagad av tiden.

Jag anser att det är genom sunt förnuft, en smula medmänsklighet, social kompetens och erfarenhet av livet (allt detta en bristvara i vårt samhälle), som vi kan komma åt de här problemen. Att börja prata om det på arbetsplatserna, hemma, med vännerna vore en bra början. Göra samhället (ledarna) uppmärksamma på följderna, förbättra arbetssituationen genom lagar, kurser i stresshantering och allmänna hälsokontroller, är andra förslag på åtgärder.

Hoppet finns och fram för en annan människo – och samhällssyn, där allas människovärde tas tillvara på ett humanare sätt och då är jag övertygad om att vi kommer att bli friskare och må bättre fysiskt och psykiskt.

Dessa är de mest fundamentala sakerna som avgör ifall man blir utbränd eller inte. Dock så ska det påpekas att det finns så enormt många faktorer som kan spela in, och dessa är bara en liten del i det stora pussel som kan avgöra din framtida hälsa. Stress varierar mycket från person till person, och det som jag finner rogivande kan för en annan vara en katastrof.

Människor drar i henne på jobbet innan hon hunnit få av sig ytterkläderna. Hon äter dagens lunch i bilen på väg till ett ställe hon hade kunnat gå till -- om hon haft tid. Hon förhör läxor medan hon lagar mat till barnen och samtidigt pratar i telefon. Blir det rött ljus när hon skjutsar till fotbollsträningen får hon panik. Hon har ju inte tid att stanna... Hesslefors Persson (2001)

Hesslefors Persson (2001) skriver i sin bok om att det är många som känner sig otillräckliga i dag. Vi vill så mycket och vi tänjer på gränserna tills vi upptäck...