Massakern på Himmelska Fridens Torg 1989

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den finansiella planen var på en kritisk nivå i Kina under åttiotalet. Landets ekonomi var baserad på ofullständiga ekonomisk reformer efter bland annat Mao, och detta skapade ett stort gap mellan rika och fattiga. Rika hade möjligheten att muta korrupterade statlig anställda, och kunde då påverka olika politiska situationer, genom att till exempel ändra valresultat. Regeringen hade också en så kallad Guldkust-politik, vilket innebar att de gynnade kusten för att förbättra dens ekonomi, medans de negligerade andra rurala regioner.

Den kinesiska regeringen hade också militära styrkor utomlands, ibland annat Tibet, vilket Kina ansåg tillhöra dem. Om någon i Tibet skulle på något sätt visa sitt missnöje mot ockupationen, så skulle de helt enkelt skjuta dem.

Det här är bakgrunden för demonstrationen, men vad var den utlösande faktorn? Det var en man, Hu Yaobang, och hans död. Under sin livstid hade han varit en framgångsrik politiker, och hade även varit generalsekreterare för det Kinesiska Kommunist Partiet (Communist Party of China CPC) mellan åren 1980-87. Han blev dock tvingad att avgå 1987 då resten av partiet ansåg honom som för ”kapitalistisk”. Detta skapade många känslor i Kina, och några studenter arrangerade en demonstration, då de var emot Yaobang’s avgång. Demonstrationen ägde rum på världens största torg, Himmelska Fridens Torg. Den 15 april 1989, två år senare, dog Yaobang, och 100,000 personer samlades på dagen av begravningen för att hedra deras avgångne ledare. Demonstranterna var mestadels studenter och arbetare bosatta i Beijing, och de märkte att de genom människoantalet fått makt. De kände sig ignorerade av regeringen, som leddes av Li Peng, och ville ha förändringar i den nuvarande politiken. De började ställa krav då de bland annat ville ha en riktig demokrati (då kineserna för tillfället endast får rösta på ett parti, nämligen CPC), mer makt åt folket, mindre korruption och neopotism (politiker gynnar släktingar genom t.ex. skattelättnader för enbart dem). Fem dagar senare var demonstranterna 500,000 och en månad senare hade de 1 million deltagare. Regeringen insåg snart makten som studenterna hade och hur de kunde påverka resten av befolkningen. De försökte om och om igen att övertala dem att lämna torget, de försökte till och med att muta arbetarna, men misslyckades ständigt. Folket i Beijing hade fått nog, de vill ha förändringar, och de skulle inte lämna torget förens de fick dem.

Det hade tidigare skett många protester på Himmelska Fridens Torg det året, men den här var med stor marginal den absolut största. Det här var det maktlösa folkets sätt att visa deras bristande uppskattning – mest i politiska frågor. Eftersom regeringen inte hade stoppat de tidigare demonstrationerna, så förväntade sig ingen att regeringen skulle gripa in nu. Men där hade de fel. Veckorna gick och demonstrationen växte, regeringen var medvetna om att de var tvungna att stoppa den, men hur? Den 20:e maj fick regeringen ett militärt undantagstillstånd, vilket innebar att regeringen kunde använda militärt våld mot de fredliga demonstranterna. Militären hade redan placerat soldater vi torget och stridstankar hade kretsat runt torget ända sedan demonstrationen påbörjades. Vid flera tillfällen hade studenterna varit tvungna att inbryta för att hindra andra, mer våldsamma demonstranterna från att skada och mörda soldaterna. En klarlinje hade dragits; det var studenterna och befolkningen i Beijing, som representerade kapitalism, liberalism och demokrati, och på vissa sätt även U.S.A. då de tänkte på Amerika som den absoluta demokratin och som deras mål. Konststudenter hade även gjort en kopia av Frihetsgudinnan som de hade satt upp bredvid Mao på Himmelska Fridens Torg. Regeringen representerade däremot kommunsim, diktatur och konservatism, och de hade militären på sin sida.

Sent den 3:e juni 1989 avlossade militären skott mot demonstranterna, efter orders från regeringen skotten fortsatte genom natten och morgonen, och offren rusades till sjukhus. Men studenterna vägrade ändå att använda våld mot militären, de ville visa att en blodig revolution inte var det ända sättet att göra en förändring. Många av dessa betalade med deras liv. De lokala sjukhusen räknade antalet dödsfall till över 1000 döda civila och minst 3000 skadade. Amerikanska CIA fick endast siffran 400 till 800 döda civila, men det kinesiska Röda Korset fick antalet döda civila till 2600. regeringen å andra sidan sa att dödssiffran endast var 300, varav flera dussin döda soldater.

Eftersom så många journalister hade varit på plats vid beskjutningen, så hade det varit livesändningar från Himmelska Fridens Torg och det skulle ha varit svårt för regeringen att dölja händelsen, om de så önskat. Utomstående länder visste lite om Kina på den tiden, då det varit så isolerat och den information som kom ut var noggrant censurerad av regeringen. Detta berodde på att pressfriheten var och är mycket begränsad. Detta problem existerar fortfarande, och de verkar nästintill som om de försöker isolera sig från resten av världen. Efter denna händelse så kritiserades den kinesiska regeringen hårt av andra länder och humanitära organisationer. Men ingenting gjorde åt det. Regeringen ansåg deras aktion som nödvändig och trots att inga politiker skickades till domstol, så blev många demonstranter det. Även så minskade antalet studenter i Beijinguniversitetet till 1/3 och alla nya manliga elever var tvungna att spendera ett år på ett militärläger, innan de tilläts börja studera.

Regeringen har efter kritiken blivit väldigt försiktiga när det gäller våld mot befolkningen, och man kan tydligt se detta i deras sätt att hantera den ”farliga kulten” (som regeringen kallar dem) Falun Gong, trots att de själva säger sig vara en fredlig och själslig rörelse. De har arrangerat många demonstrationer där de kritiserar regeringen, oftast sitter de och mediterar på Himmelska Fridens Torg. Under året 2000 hade regeringen förbjudit rörelsen, men de fortsatte ändå att hålla demonstrationer. Falun Gong påstod samma år att 35,000 kinesiska medlemmar av totalt 35 millioner har blivit gripna sedan juli det föregående året. Den kinesiska polisen verkar ha hittat ett nytt mantra när det gäller hur de ska hantera Falun Gong – om de är inlåsta så kan de inte göra någon skada.

Konflikten mellan folket och regeringen existerar ännu, men de har nu insett att folkets stöd är avgörande, annars kommer de inte kunna behålla makten, då folket tillslut kommer att göra en kupp emot dem. Regeringen är där för att tjäna folket, och det kinesiska folket vill ha två saker för tillfället; en riktig demokrati och nya ekonomiska reformer. Därför håller Kina för tillfället att transformeras på den ekonomiska nivån. Men reformerna har lett till att statliga företag har gått i konkurs och det har i sin tur lett till arbetslöshet, och då kom den största demonstrationen sedan 1989. Regering har också insett problemet med det växande gapet mellan befolkningen och håller därför på att experimentera med ett socialförsäkringssystem. Och eftersom många demonstrationer som hölls, skapades på grund av orättvisa mellan klasserna, så kommer nog de demonstrationerna minska. Men med systemet kommer också medelklassen att växa medans den fattiga delen av befolkningen minskar, och detta ökar tillgången till utbildning. Och då utbildningsnivån ökar, ökar också den politiska medvetenheten. Kritiken mot regeringen och det odemokratiska sättet kommer att öka, och det är det som de blivande demonstrationerna kommer att handla om.

Men Kinas framtid är oviss, men det som är uppenbart är att en förändring kommer att ske inom en snar framtid. Om förändringen kommer leda till e...