Hissen som gick ner i helvetet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Novellen är skriven av Per Lagerkvist, han föddes den 23 maj 1891 i Växsjö. Novellen gavs ut för första gången 1924 i novellsamlingen Onda sagor.
Novellen handlar om en kvinna som är otrogen mot sin man, när hon och hennes älskare ska gå ut en kväll, så när dom sitter i hissen stannar den inte utan fortsätter ner i helvetet.
När de kommer ut ur hissen tar djävulen artigt emot dem, han visar dem till ett hotell där en ny djävul tar emot dem. Som i sin tur visade dem till ett rum. När de kommer in på rummet började de kyssas. En betjänt kom in han var likblek och hade ett skottsår i tinningen.
När kvinnan får syn på honom ser hon att det är hennes man. Först blir hon förskräckt, när de har sprungit ut till hissen igen, så lugnar hon ner sig. Och allt blir som "vanligt" igen.

I den här novellen får man inte veta så mycket om personernas utseende eller deras inre egenskaper, endast små detaljer. Till exempel hur dom är klädda och hur djävulen på hotellet ser ut.
Novellen berättas genom en betraktares ögon, det är som att man ser en film. Man får veta lite om personerna, hur dom är som personer, man får veta mer hur dom är klädda och vad dom gör. Bipersonernas inre egenskaper beskrivs inte så mycket. Det enda som egentligen nämns är att ”Tuttans” man är brutal. Genom novellens gång förändras ”Tuttan” lite grann. Hon inser vad hennes otrohet har gjort med hennes man, men ganska snart glömmer hon det och blir som ”vanlig” igen. Jag tycker att hon verkar vara väldigt hård och kall mot sin man, som att hon blev tvingad till att gifta sig med honom eller att hon gifte sig rikt. Jag tycker att personbeskrivningen är realistisk. Därför att alla människor är olika, det kan finnas människor som är precis som personerna i novellen. Kanske beskrev författaren någon i sin närhet?

Novellen utspelar sig i en hiss och på ett hotell i helvetet, under en natt. Den skulle kunna utspela sig någon annanstans, för ett helvete kan se olika ut för varje person. Samtidigt finns det ingenting som kan bytas ut med att dom åker i en hiss som inte stannar. Platsen kan bytas ut men inte resan dit. Miljön beskrivs ganska bra, det räcker för att man ska få en bild hur det ser ut. När de just klivit ur hissen; ”de stod på ett torg omkring vilket hus med glödande entréer reste sig upp ur mörkret, fönstren var förtäckta men man såg genom springorna att det brann där innanför.” Jag tycker att man får en klar bild av hur det ser ut på det där torget. Novellen har inte parallellhandling och den är kronologiskt uppbyggd.

Novellen utspelar sig nog någon gång under 1920 – 1930 talet med tanke på språket, kläderna och tron på helvetet. Eftersom att många fler var troende på den tiden så hade fler en klar bild av hur helvetet skulle se ut och vara.
Nuförtiden är det inte lika många som är troende, dom flesta tror nog att det finns något som styr men kanske inte att det är en eller flera Gudar. Jag tror att novellen skulle kunna utspela sig nu men kanske inte lika ”helvetisk”.

Jag tror att författaren valde att skriva om otrohet för att han själv eller hans fru kanske varit otrogen. Jag får känslan av att det är ett samvete som berättar historien i ett försök att lindra sina skuldkänslor.
Novellen väcker blandade känslor. Jag tror att den här novellen skulle vara som en mardröm...