Bokrecension: Främlingen av Albert Camus

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: ”Främlingen”
Författare: Albert Camus
Översättare: Sigfrid Lindström
Genre: Skönlitteratur

Utdrag ur boken:

”På kvällen kom Marie och hämtade mig, och hon frågade om jag ville gifta mig med henne. Jag svarade att mig gjorde det detsamma, och att vi ju kunde göra det om hon ville det. Då ville hon veta om jag älskade henne. Jag svarade, som jag redan hade gjort en gång förut, att det hade ingen betydelse, men att jag var säker på att jag inte älskade henne.”

Fransk författare , föddes i Algeriet av franska föräldrar. Tidigt blev Camus faderlös och uppfostrades ensam av mamman, som var analfabet och försörjde sig och sonen som städhjälp. Trots sina uppväxtförhållanden och sin sjuka hälsa fick den unge Camus möjlighet att studera vidare vid gymnasium och universitet tack vare att hans begåvning som uppmärksammades av några av lärarna. Han studerade filosofi och klassisk litteratur vid Algers universitet men fick inte börja undervisa på grund av sin tuberkulos. I stället ägnade han sig åt journalistik, teaterarbete och politik; tillsammans med en grupp vänsterradikaler grundade han Thetre du travail (Arbetets teater) och under två år, 1937-39, var han medlem i kommunistpartiet. Kort före krigsutbrottet begav han sig till Paris, där han fortsatte att arbeta som journalist. Efter Frankrikes undergång 1940 anslöt han sig till motståndsrörelsen och ägnade en stor del av sin litterära aktivitet åt den underjordiska tidningen Combat, vars redaktör han var 1945-47. Efter hand övergav han journalistiken och politiken för att helt ägna sig åt litteraturen.
Efter att ha inlett sin författarbana med ett par essäsamlingar, fick Camus sitt stora genombrott 1942 med romanen "Främlingen" (L’Étranger), som på en oärligt enkel prosa skildrar en man i en ologisk värld som lever sitt liv som om det tillhörde någon annan. Inget av allt det som händer honom berör honom i hans innersta, vilket leder till hans undergång.
1957 tilldelades Albert Camus nobelpriset i litteratur. Vid sin död i en bilolycka tre år senare efterlämnade han det oavslutade manuskriptet till en självbiografisk roman "Den första människan" (Le Premier homme), som publicerades av dottern Catherine först 1994, alltså mer än trettio år senare.

"Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte."


Handlingen:
Främlingen utspelar sig i Alger i Nordafrika och börjar med att huvudpersonen Mersault får reda på sin mors död, som avlidit vid ett ålderdomshem. Mersault är en vanlig människa med en meningslös syn på livet. Han blir inte särskilt berörd över sin mors död, utan fortsätter leva livet som vanligt. Bland annat gör han ett bad besök vid stranden dagen efter begravningen, samtidigt som han påbörjar ett mycket romantiskt förhållande med en vacker kvinna.
Han är en person som inte visar känslor och ser på tillvaron med en likgiltighet man aldrig tidigare betraktat. Han ser tillvaron som en massa slumpaktiga händelser.
Det verkar som om han lever i en slags drömvärld där han med säkerhet ser och tar in vad som händer men visar inga känslomässiga reaktioner på det. Slumpen gör honom plötsligt till en kallblodig mördare när han dödar en arab. Mersault ställs inför rätta och blir offer för hat och förakt eftersom han betraktas som totalt känslokall. Han döms till döden och får möta fängelseprästen. Äntligen får han en reaktion av något slag, ett känslomässigt genombrott. Efter detta så inser Mersault så småningom att han är en främling både för andra och för sig själv, och det är exakt det vi får reda på genom boken titel.
Boken är bra tycker jag och Camus har skrivit det på ett psykologisk och filosofisk sätt som är ganska lätt att förstå, samt är det mycket intressant det han skriver.
Jag tycke att man ska läsa den för att kunna förstå sig på andra människor som beter sig annorlunda och inte ser på livet och tillvaron som oss.
Det finns människor bland oss som inte kan visa de inre känslorna på samma sätt som vi gör och vi ska inte anklaga dem för det, för vi är olika och jag tycker att det ska vara acceptabelt, ingen ska behöva vara offer för sin olikhet.


en annan utdrag ur boken:

” När åklagaren hade satt sig ner, blev det en ganska lång tystnad. Jag för min del var alldeles vimmelkantig av hettan och av häpnad. Domaren hostade ett litet slag och frågade mig mycket lågmält om jag inte hade något att tillägga. Jag reste mig, och som jag hade lust att tala, sade jag lite på en slump för resten, att jag inte hade ämnat döda araben. Domaren svarade att det var ju bara ett påstående, att han hittills hade haft svårt för att fatta grundtanken i mitt försvar och att han skulle önska att jag, innan han hörde min advokat, ville precisera de motiv som hade föranlett min handling. Jag svarade hastigt och lite osammanhängande, och med klart medvetande om att jag verkade löjligt- att det berodde på solen.”

Camus har skrivit detta verk:
• Främlingen 1942
• Myten om Sisfos 1942
• Pesten 1947
• Caligula; Missföreståndet 1944
• De rättfärdiga 1950
• Människans revolt 1951
• Landsflykten och riket 1957
• Fallet 1956
• Sommar
• En lycklig död 1971
• Anteckningar 1935- 1942
• Anteckningar 1942-...