Nyklassicism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nyklassicismen var en rörelse som började vid 1700-talets mitt och varade till en bit in på 1800-talet. Den var en pånyttfödelse av antikens klassiska motiv: idealiserade gestalter med värdighet och elegans, ofta med förlängda eller förvrängda former för att passa in i sofistikerade kompositioner. Nyklassicismen var en reaktion mot tidigare tiders lättsinniga konst. Ända sedan i mitten av 1600-talet hade konstnärer längtat tillbaka till antikens idéer och värderingar, men den blev en enhetlig rörelse först vid tiden för franska revolutionen och hade då sitt centrum i Rom, där den förste riktige nyklassicisten Anton Mengs verkade.

Anton Mengs (1728-1779) var tysk målare och konstteoretiker. Hans far var dansk miniatyrmålare. Största delen av sitt liv tillbringade Mengs i Rom och vid spanska hovet. Han blev en erkänd och eftertraktad målare av religiösa och historiska motiv samt porträtt. Han tyckte om att blanda och influerades av antik grekisk stil, Rafaels uttryck och Tizians färgskalor. Vatikanen utsåg honom 1754 till ledare för deras konstskola.

Den förste verklige skulptören kom från Italien. Han hette Antonio Carova (1757-1822) och startade sin konstnärliga bana i Venedig. Hans mest berömda verk är De tre gracerna, vilket ju är ett antikt motiv. Han hade en stor ateljé där han utförde bland annat beställningsarbeten från Napoleon och Wellington.

En viktig konstnär i början av Nyklassicismen var Jacques-Louis David (1748-1826). Han hade en ganska högdragen och teatralisk stil med väl sammanhållen komposition och koncentrerade innebörder. Hans målning Marats död (1793) är en medveten propaganda-målning och visar tidens revolutionära anda. Marat var i verkligheten en politiker som på grund av en obehaglig hudsjukdom tvingades vistas större delen av sin dag i badkaret, där han skrev sina politiska texter. På bilden är han framställd som ett helgon, liggandes i en vacker ställning, en martyr som ryckts bort i sin kamp för rättvisan. Marat blev mördad i badet av en kvinna som hette Charlotte Corday, och han ligger mycket riktigt i badet på denna bild. Den mörka bakgrunden lyses upp till höger och liknar mycket en kristen bild.

Sin höjdpunkt uppnådde nyklassicismen i Frankrike med den store målaren Jean-August Ingres (1780-1867). Han var starkt influerad av David och liksom Mengs en stor beundrare av Rafael. Han blev berömd för sina vackra kvinnoryggar, som han förvrängde som han ville för att få den perfekta känslan. Han var förvrängningarnas mästare, och trots att dem han gjorde ofta var ganska stora syntes nästan inga vid första synintrycket. Hans målning Badande kvinna (1808) är en underbart vacker och sensuell bild, ett fantastiskt exempel på hans skicklighet. De mjuka böljande formerna och den utstuderade posen är två genomgående drag i alla hans bilder. Ingres var till en början mycket beroende av det franska hovet, och genomgick en svår kris under revolutionen. Han blev tvungen att försörja sig på att teckna porträtt. Han utvecklade sin egen speciella teckningsstil, och ansåg att teckningen var det viktigaste inom konsten. Med sin eleganta penselföring övervann han de flesta hinder, men trots att han hade många elev...