Att jämföra två konstverk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ginevra de Benci (1474)

Under renässansen började man att vilja utforska världen. Medeltidens livs-ideal hade varit ett stilla världsfrånvänt liv innanför slutna klostermurar, ett liv där man bara förberedde sig på det nästkommande livet. Nu blev det istället viktigt med den individuella prestationen och en genidyrkan utbredde sig.

Leonardo da Vinci var vad man skulle kunna kalla en riktig renässansmänni-ska. Han var ett geni inom många områden: förutom sina konstnärstalanger var han en djärv vetenskapsman och en stor matematisk begåvning. Detta hade han hjälp av när han målade eftersom det var under renässansen som naturvetenskapen trädde in i konsten. Ofta ansträngde sig konstnärerna till det yttersta för att få exakt rätt perspektiv och komposition i sina bilder. Da Vinci tog annars ganska lätt på sitt konstnärskap: han avslutade sällan en tav-la och experimenterade vilt. Ginevra Benci (som vi har valt) var ett av de största konstverken han färdigställde.

Tavlan föreställer en flicka som står framför en enbuske. Hennes ögon skelar och hon ser väldigt frånvarande ut, nästan uttråkad. Håret är vattenkammat och draget bakåt. Några perfekt krusade gyllene lockar inramar ansiktet. Hu-den är fin och blek och proportionerna är så perfekta att hon nästan ser över-naturlig ut. Under renässansen återgick man till antikens formideal och börja-de måla kroppar på ett mer realistiskt sätt vilket syns här.

När man ser närmare in i tavlan kan man se hur Ginevras personlighet är framhävd. Hon är inte hemlighetsfull som Mona Lisa, hon verkar snarare reser-verad och återhållsam. Det är ögats lätta skelning som skapar hela ansiktsut-trycket. Hon är överjordiskt vacker men samtidigt taggig. Enbusken i bak-grunden förstärker det intrycket, dessutom betyder hennes efternamn, Benci, enbuske. Kontrasten mellan de mörka taggarna och den ljusa hyn är slående.

Bakgrunden är inte särskilt naturtrogen. Träden är bara som smala stjälkar och lövkronorna är fläckar i olika färger ovanpå varandra. Landskapet består av dallrande blå siluetter och är målat i såkallad sfumatoteknik. Det är när man målar övergångar mellan olika färgytor utan att använda skarpa konturer, övergångarna ska knappt märkas. Att kunna måla så ansågs inom porträtt-måleriet som ett tecken på en ytterst skicklig konstnär.

Ginevra var bara sjutton när bilden gjordes. Det var en bröllopsbild.

Saskia som Flora (1634)

Saskia som Flora är ett upprepat tema i Rembrandts målningar. Hans inspira-tion var en målning av Tizian (målad 1516) och de gamla grekernas fruktbar-hetsgudinnor. Rembrandt försökte skildra kärleken till sin fru genom bilderna, men det var en komplicerad sak att göra. Floratemat var ganska vågat efter-som naturkrafter ansågs hedniska inom kristendomen. Samtidigt kan hon ses som en ståtlig prästinna i ett bibliskt landskap. På detta sätt är målningen me-taforisk och visar hur kärleken och äktenskapet har flera sidor. Den första Flo-ramålningen målades samma år som de gifte sig, och det är den vi har valt.

Det är en mörk tavla med övervägande bruna nyanser, som i de flesta av Rembrandts målningar. Ljuset faller på Saskia från en osynlig ljuskälla till väns-ter. Hyn är målad i en gul ton och hon har ett tveksamt uttryck. Ansiktet är runt, barnsligt och frånvarande. Hon ser oskyldig ut och verkar ledsen. Hon vänder sig blygt till oss från sidan. Hennes hår är fullt av blommor och i högra handen håller hon en stav omvirad med en blomranka. Hon har på sig en praktfull, grönbeige, orientalisk klänning som förmodligen är av siden. Den är mycket vid och hon håller upp den med vänster hand. Klänningen var i verk-ligheten en av sakerna i Rembrandts ateljé som han ofta använde i sina mål-ningar. Hon är rätt mullig, men mycket vacker och attraktiv enligt barockens skönhetsideal. Hon har ett stort och lockigt hår som faller ner på ryggen. Blommornas rödrosa färger framhäver mjukheten i hennes läppar och kinder. Man kunde nog inte tänka sig en mer förtjusande vårens gudinna.

Det var typiskt för barocken att man målade på det här sättet, med stora svulstiga former. Man försökte få in mer rörelse i bilderna, till skillnad från renäs-sansens stela porträtt. I Rembrandts tavla syns rörelsetemat tydligt. Saskia har precis stannat upp på sin promenad, som om hon plötsligt kom att tänka på något. Kanske fick hon just syn på betraktaren? Hon har en tankfull blick.

Jämförelse

Båda målningarna är bröllopsbilder. Ginevra var sjutton år på sin bild och Sa-skia tjugotvå. Det var stor skillnad mellan deras äktenskap. Saskia och Remb-randt var kusiner och träffades första gången när Saskia var omkring tio år gammal. Den första målningen av Saskia gjorde Rembrandt redan 1632, ett år före deras förlovning. De blev mycket kära i varandra. Ginevra var en av sin tids smartaste tjejer. Hon ansågs vara mycket intelligent. Femtonde januari 1474 giftes hon bort med den dubbelt så gamle Luigi Niccolini. Hon verkar inte ha känt honom särskilt väl, och hade säkert inga varma känslor för honom. Jag tycker man kan se hur hon kände inför bröllopet på hennes ansiktsuttryck. Under renässansen målades bilder på kvinnor nästan bara i samband med bröllop. Under barocken blev det vanligare att måla kvinnor även i andra sammanhang.

Relationen till konstnären påverkar tavlan. Leonardo känner inte Ginevra lika väl som Rembrandt känner Saskia. Rembrandt är alltså mer kapabel till ett personligt porträtt. Leonardos bild visar inte så mycket av Ginevra, den fram-ställer henne istället mer så som hon uppfattas i stora drag. Tavlan är vinklad till fördel för Ginevras make. Hon ska se oskuldsfull och intressant ut. Remb-randts bild av Saskia är mycket mer kärleksfull.

Ginevra är målad i det typiska renässanssnittet med exakta proportioner, kon-troll över ljuset och bleka strama ansikten. Saskia däremot är målad i fylliga barockformer, uppklädd och utsmyckad i en sagomiljö. Rembrandt snålar med ljuset för att skapa effekter, men låter det falla fritt och naturligt. Man skulle kunna se dem som två fotografier där Ginevra är den retuscherade modellen, och Saskia ä...