Glödlampan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund
Innan glödlampan fanns, var det ju inte helt mörkt. Man använde fotogenlampor, oljelampor och stearinljus. Men det blev ganska dyrt till slut, för man blev ju tvungen att köpa nya hela tiden. Gatlyktorna som fanns i storstäderna fick man gå runt och tända för hand. Men de elektriska lampor som användes i gatlyktorna var alldeles för starka för att kunna användas inomhus.
Där rika folk bodde, som t ex i slott, hade man mycket guld och speglar lite här och var. Det var för att ljuset skulle spegla sig i de blanka föremålen. På så sätt blev det ljusare i huset.
Man var ganska beroende av dagsljus. Man jobbade från soluppgång till solnedgång. När det var mörkt, kunde de flesta inte arbeta. De som hade jordbruk, gjorde sådant som de kunde utan ljus. Men de flesta sov, eftersom de jobbade mycket och länge varje dag, så de var trötta.

För att en glödlampa ska fungera så behövs många olika uppfinningar. En glödtråd i platina uppfanns 1801. Där skulle man leda elektrisk ström igenom, men tråden förångades för snabbt för att kunna användas som ljuskälla. År 1820 uppfanns en spiral av platina i ett vakuumrör. Den var till för att när man ledde in ström genom utrymmet, skulle inga gasmolekyler kunna starta en reaktion med platinan. Detta ledde till att tråden höll längre. Men den var för dyr för att kunna användas av privatpersoner. Det uppfanns också en glödlampa som utnyttjade pulvertäckt kol som upphettades mellan två platinatrådar. Detta skedde år 1841. En uppfinnare använde sig av en karboniserad bambuglödtråd i en vakuumkula för att det inte skulle ske en oxidation.
År 1850 började Joseph Swan att göra försök med karboniserade pappersglödtrådar i en glasbubbla utan luft. Men den lampan hade för kort livstid. När effektivare vakuumpumpar uppfunnits 1870, fortsatte Swan att experimentera. Han använde sig av kolfiberglödtråd först, men övergick sedan till tunna kolstavar. Det fanns nästan inget syre kvar i hans lampa, så tråden kunde glöda nästan helt vitt utan att börja brinna.

Hur uppfinningen kom till
Samtidigt i Kanada som Swan hade uppfunnit en lampa som lös mycket starkt, sökte två män vid namn Woodward och Evans, patent på sin glödlampa. Lamporna var byggda av olika stora kolglödtrådar i glasglober med kväve i. Men de misslyckades. Thomas Edison tyckte däremot att deras försök var bra, och köpte kanadensisk och amerikansk patent på glödlampor. Efter många experiment med olika metallglödtrådar, började han använde glödtrådar av kol igen. Han lyckades med en lampa som lös i 13,5 timmar. Han förbättrade sin lampa med karboniserad bambuglödtråd och 1880 hade han lyckats med en lampa som höll i 1200 timmar. Efter sex månader kunde Edison och hans medarbetare skapa glödtrådar som alla kunde använda. Bambutråden byttes senare ut till en cellulosahinna.
Men problemet var inte helt löst. Thomas använde en generator till varje lampa. En generator är en maskin som omvandlar rörelseenergi till elektrisk energi. Men man skulle ju inte behöva använde en generator till varje lampa. Elektricitetsverket blev lösningen. Arbetare jobbade i två år med att gräva ner 22,5 km elkabel i marken. Och så kunde alla använda en lampa!

Uppfinnaren
Jag väljer att bara berätta om Thomas Edison, eftersom det var han som utvecklade lampan så att den kunde lysa mycket länge. De andra, som Joseph Swan och Woodward och Evans, lyckades också att bygga glödlampor, men de lös inte lika länge.

Thomas Alva Edison föddes den 11 februari 1847 och dog den 18 oktober 1931. När han var sju år flyttade hans familj till Port Huron, Michigan. Thomas lärare tröttnade på honom för att han frågade så mycket om allt. Istället fick hans mor Nancy ta över undervisningen. När han var tolv år gammal började han jobba på ett tåg. Där började han sälja sin egen tidning som innehöll bland annat nyheter och tågtider. När han var femton år blev han chef för ett litet telegrafkontor.

Vid 21 års ålder gjorde Thomas en av sina första riktiga uppfinningar. Det var en börstelegraf. Han sålde patenträtten för 40 000 dollar (ungefär 270 000 kr idag, men det var mer värt då). För pengarna köpte han en lokal som fungerade som både laboratorium och shop för saker han tillverkade.
När Thomas var ungefär 30 år, hade han inte så mycket pengar. Hans far frågade honom om han vill hjälpa honom att bygga en uppfinningsfabrik. Labbet byggdes i Menlo Park i New Jersey. Han hade två medhjälpare från början, men skaffade snart 60 medarbetare. Det var i detta labbet som han uppfann glödlampan.

Uppfinningen
Glödtråden i en glödlampa har stort motstånd, stor resistans. Det är resistansen som gör så att lampan lyser. Det är för att det blir varmast på de ställen där det är stort hinder för strömmen att komma igenom. Den blir så varm så att den lyser. Det beror på att alla föremål sänder ut värmestrålning. Vissa sänder ut infraröd strålning, som inte syns, men de föremål som är varmare än 600C sänder ut strålning som innehåller så mycket värmeenergi att vi kan se den. Då är den vit. Alltså är glödlampans glödtråd varmare än 600 grader, eftersom den lyser vitt.
Glödtråden sitter fast på en glasstång med en ställning av metalltråd. Denna anordning omges av en glaskolv. Innan glaskolven sätts på så sugs all luft ur och ersätts med en särskild gas, oftast ädelgas som argon. Om det hade vart luft inuti lampan, hade glödtråden brunnit ut mycket snabbt.
Glaskolven sitter fast i en metallsockel, och där ut leds elektriskt ledande trådar från glödtråden.
När elektricitet leds in i lampan genom de elektriskt ledande trådarna i metallsockeln, så följer elektriciteten ena sidan av metalltrådsställningen fram till glödtråden. Sedan går den genom glödtråden, och den börjar lysa. Elektriciteten följer sedan den andra sidan av ställningen och går ut genom lampan genom de elektriskt ledande trådarna i metallsockeln. Och sedan går den tillbaka till strömkällan.

Hur uppfinningen används idag
Uppfinningen har utvecklats så att den cellulosahinna som Thomas Edison använde som glödtråd byttes ut mot en glödtråd gjord av volfram. Det är ett metalliskt grundämne som tål mycket höga temperaturer. Thomas Edisons första glödlampa såg ut så här:

Man ser att även glaskolven har förändrats. Nu är den mer ovalformad. Den har också en metallsockel som Edisons lampa inte hade, som man kan se på bilden.

Glödlampan används som belysning nästan överallt; i flygplan, som gatubelysning, inomhus, som prydnad och särskilt mycket vid jul. Då har man ljusslingor i granar, man har adventsljusstakar och julstjärnor i fönstren och man pyntar hus och träd utomhus med olikfärgade ljusslingor. På Liseberg på vintern har man något som kallas ”Jul på Liseberg”. Där har man ljusslingor slingrande i nästan alla träd och man har pyntat många hus. Totalt finns det 4 778 220 juleljus på hela Liseberg! De sitter uppe året runt, men är bara tända på vintern.

Slutsats
Glödlampan är en mycket viktig uppfinning. Vi får ljus från den. Lampan ger även ifrån sig lite värme. Men det viktigaste är ju ändå dess ljus. Utan glödlampor skulle vi inte kunna arbete på kvällen. På vintern, när det blir mörkt mycket snabbt, skulle man knappt kunna arbeta. Kanske bara i några timmar. För att få allt gjort skulle man vara tvungen att arbeta från soluppgång till solnedgång året runt. Man skulle behöva använda fotogenlampor, oljelampor och stearinljus. Det skulle bli mycket dyrt eftersom man skulle vara tvungen att köpa nya hela tiden.
Vi skulle inte kunna åka någonstans på natten om det inte fanns glödlampor. Det skulle inte finnas några billyktor på våra bilar och inte heller någon vägbelysning.
Man skulle vara tvungen att planera en båttransport väldigt länge. För på natten skulle man ju inte kunna åka någonstans utan belysning, så då skulle man vara tvungen att hitta en hamn snabbt innan mörkret kom. Då skulle transporten ta väldigt lång tid. Och vanliga båtar måste ju också ha lampor, så kallade lanternor, för att synas. Annars skulle det ske många båtolyckor. Man brukar ha en röd på ena sidan och en grön på den andra.

Källor:
http://www.mimersbrunn.se/arbeten/...