Bokrecension: Dismember - Like an Ever-Flowing Stream... av Svenska Nihilistsällskapet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Brusande melodiströmmar introducerar simpla tonväxlingar, som tillåts intern cirkulation tills det att de spelat ut sin bärande roll. En motivation relaterad till grundmelodin utvecklar sedan musiken divergent och påbörjar en nedbrytning, där ledmotivet successivt vittrar och faller sönder till utspridda tankemönster, som genom intensivt fokus på enskilda rytmiska perioder, lyckas fånga ett övergripande episkt tema. Ackorden slår fram en vibrerande harmoni i kontrapunktisk melodiproduktion, med en ledande rytmisk rundgång som resultat, ständigt uppbackad av trummorna som bär på en övergripande bild av det musikaliska händelseförloppet.

En ständig självreducering och återuppbyggnad utgör den kompositionella grunden, manipulerad i mönsterbild för att betona undergång och motivisk dekonstruktion. Den inre nihilismen blir verktyg för en aktiv filtreringsprocess, där större tematiska uttalanden bryts ner och betonas genom sammanhängande kontextuella uttryck. Den rent rytmiska och harmoniska påföljden av detta blir strukturella hållplatser, där delmotiv utvecklas fram tills att de kan etablera en brygga, över till en idérelaterande vidareutveckling av styckets grundmotivation.

Nygotiska inslag i musiken reflekterar en viss romantisk medvetenhet, i att bearbeta den tematiska grunden genom individuell känslovilja och livskraft. De gormande vrålen assisterar dissonant den övergripande harmonin, fastkedjad till sin egen existentiella kris i upplösningstillstånd. Dödsacceptansen blir föremål för apokalyptiska visioner av en värld i förödelse och krig, glorifierande sitt eget meningslösa upphov till lidande och misär. Väl genomtänkt och kraftfullt utförd, återskapar musiken hos Dismember en rovdjursdriven verklighet, där det ur tomhet och misstro föds en våldsam men vacker idealism, med sikte mot själslig odödlighet. <...