Koppar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Koppar är en metall som människan har använt sedan forntiden och tillhör med guld och silver till myntmetallerna. Dess kemiska tecken är Cu och tillhör grupp 11 i det periodiska systemet.

Omkring 80% av världens koppar framställs ur sulfidhaltiga malmer som t.ex. kopparkis(CuFeS2), som innehåller 0,5% koppar.

Chile, USA, Sovjetunionen, Canada och Zambia stod för 60% av gruvbrytningen under perioden 1987-91. För tydligare information, se kartan nedanför.

Koppar och kopparlegeringar används inom områden där hög ledningsförmåga, god korrosionshärdighet, färg, formbarhet, hållfasthet samt lätthet att foga genom lödning är av betydelse. Nästan all tråd för elinstallationer i hus är av koppar liksom elledare i elgeneratorer och motorer. Förut var det även dominerande i telekommunikation, men nu kommer fiberoptik allt mer med sin snabba överförningshastighet. Dock har inte användandet på detta område minskat tack vare nya teletjänster.

Koppar används också i rör för värme- och vattendistribution. Även om metallen har konkurrens från plast och rostfritt stål har kopparen en stor fördel; vissa bakterier och andra organismer växer inte på kopparytan och kan då inte försämra vattenkvaliteten.

Byggindustrin använder fosfordesoxiderad koppar till stuprännor eftersom materialet är lätt att forma och har så hög korrosionshärdighet. Dessutom använder man inom byggindustrin mässing och mässingsplåt som utgångsmaterial för inredningsdetaljer, prydnadsföremål och ammunitionshylsor eftersom dessa områden kräver bra formbarhet.

Även mynt är ett gammalt användningsområde som man fortfarande använder koppar till. Dagens tiokronor är en guldfärgad nickelfri legering. Koppar är den enda metallen förutom guld som kan tillverkas med stor variation i färg genom att man tillsätter olika legeringsämnen.

Dessutom råder man att använda koppar till förvaring av utbränt kärnbränsle p.g.a. dess korrosionsegenskaper.

Ur miljösynpunkt är koppar ett bra ämne, dels för att det har så lång korrosionstid, dels för att det är en viktig del i livet och dels för att det är så lätt att återanvända; 80% av all bruten koppar används fortfarande. Förut var det dåligt, eftersom framställningen släppte ut stora mängder svaveldioxid(SO2)

I växternas fotosyntes är kopparen med i ett protein. Om kärlväxter får kopparbrist minskar kärnskörden, men det kan minskas genom gödsling med kopparsulfat. Detta kan även hjälpa mot kopparbrist hos andra växter också.

Däremot så kan det gå dåligt om växterna får för MYCKET koppar. T.ex. så kan kärlväxter få klorofyllbrist och nedbrytningen av förnan i skogsjord kan nästan helt avstanna. Dock kan vissa svampar och växter utveckla hög tolerans mot koppar.

Även hos djur har kopparen sina bra och dåliga sidor. Hos många ryggradslösa djur sker syretransporten med ett kopparhaltigt protein. Om idisslare drabbas av kopparbrist så leder det till t.ex. diarré. Hos får försämras ullens kvalitet rejält.

Om idisslarna får i sig för mycket koppar förgiftas dom och förgiftningen visar...