Ku Klux Klan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Historia - översikt
Ku Klux Klan startades på juldagen 1865 i Pulaski, Tennessee. Sex unga veteraner från sydsidan i amerikanska inbördeskriget, bildade en klubb efter krigets slut. Dom döpte sig till Ku Klux Klan. Kuklos är det grekiska ordet för cirkel, som skulle symbolisera deras gemenskap, och Klan för att de alla var skottar och irländare. Dessutom blev det en bra allitteration. Dom var som var som ett hemligt brödraskap och för att hålla deras riktiga namn hemliga, hittade dom på namn för sig själva som Grand Wizard och hans Grand Dragons, Hydras, Furies och Cyclops.
Dom klädde sig själva och sina hästar i lakan och red runt på natten och skrämde människor, som trodde att dom var spöken. Deras första upptåg var ostrukturerade och handlade inte om våld, utan var mest till för att visa upp sig och skapa lite mystik kring hela deras sällskap. Dom fascinerade människor och spred sig till närliggande samhällen.
Nathan Bedford Forrest, en konfedererad amerikansk general, blev Klanens ledare och organiserade den till en politisk organisation med människor som ville fortsätta att sätta sig uppemot nordstaterna. Våld mot svarta och andra som var emot klanen började då eskalera. I början av 1870-talet utreddes klanen av federala myndigheter och klanen dog mer eller mindre ut. Men myterna kring klanrörelsen levde kvar, vilket bidrog till att den återupplivades senare.

I början av 1900-talet, började rasismen sprida ut sig i Amerika. 1915 startade William Joseph Simmons upp Ku Klux Klan igen, även denna gång mer som en herrklubb. Han hade visioner om att dom kunde bli större än så och skrev en bok, ”Koran”, om KKK från 1860-talet, om dess ritualer och Hierarki. Samma år kom även D. W. Griffiths film, ”The Birth of a Nation”, om återupprättandet av södern efter inbördeskriget och med Ku Klux Klan som hjältar.
Först 1920 fick klanen riktig stor genomslagskraft, genom att anlita en reklamfirma, för att nå ut till folket. Dom var inte bara mot svarta, dom var lika mycket mot judar, katoliker, asiater, mormoner, droger, sprit, m.m.
Deras medlemsantal steg drastiskt till uppåt 5 miljoner. Dom tog lagen i sina egna händer och såg sig själva som moralens väktare och trots att de påstod sig vara en fredlig organisation, utfördes allt fler våldsdåd. I Washington D.C, i slutet av 1925, tågade 200.000 klanmedlemmar i vita huvor genom staden, för att visa sin styrka.

I slutet av 20-talet började folk dra sig ur, och medlemsantalet sjönk till ungefär 1 miljon.
Sen låg klanen i dvala igen under 30- och 40-talen.

På 50-talet var medlemsantalet lägre än någonsin och klanen höll på att dö ut igen.
Men 1954 beslöts det att segregation i skolorna stred mot konstitutionen och när folk insåg att deras vita barn skulle behöva gå med svarta, blommade rasismen ut ordentligt igen.
Under 50- och 60-talet trappades våldet upp något extremt och Ku Klux Klan var närmast en terroristorganisation. Dom bombade, brände kors, lynchade och misshandlade. Det var främst svarta och medborgarrättskämpar som var offer för deras dåd. Federala myndigheter började återigen undersöka klanen och man tror att det var ungefär 6% av klanen som var spioner 1952.
En söndag 1963 sprängdes en baptistkyrka i Birmingham. Fyra svarta flickor, 11-14 år, som hade dröjt kvar efter sin söndagsskola, blev dödade och ytterligare 23 människor skadades i explosionen. Ett vittne såg en vit man lägga en låda under kyrktrappan innan explosionen. Mannen identifierades senare som Robert Chambliss, även känd som ”Dynamite-Bob”, en medlem i Ku Klux Klan. Han fälldes aldrig för bombning och morden på de små flickorna, men fick en bot på 100 dollar för innehav av dynamit.
I Mississippi, 1964, samlade Edgar Ray Killen, en Ku Klux Klan-ledare och baptistpastor, ihop ett gäng lokala klanmedlemmar. En av dessa var byns vicesheriff, som arresterade rättsaktivisterna Michael Schwerner, Andrew Goodman och James Chaney, för fabricerad fortkörning. Senare på kvällen släpptes dom fria för att bli förföljda och mördade. Morden upprörde hela USA och satte fart på medborgarrättsrörelsen. Trots att åtal väcktes, blev knappt någon fälld av den helvita juryn.
I början av 70-talet hade folket börjat vänja sig vid integrationen och medlemsantalet sjönk rejält igen. Nu beräknades medlemsantalet till endast 1500.

I slutet av 70-talet kom David Duke, som totalt förändrade Ku Klux Klans ansikte i media. De flesta trodde att medlemmarna i klanen var outbildade, hatiska rednecks, men David Duke var välutbildad, vältalig och såg bra ut. Han talade ofta och gärna i media, som t.ex. Debatter och intervjuer. Han förstod den rättvisa amerikanska politiken, och blev tvungen att släppa vissa extremare frågor i Ku Klux Klan. “Vi är inte så mycket mot svarta, som vi är för vita”. Han ville visa på att vita diskriminerades i södern i och med de jämställdhetsprogram som genomfördes. Och under 1980-talet ökade klanen i storlek igen.

Idag sprids klanen genom internet och kan lättare kommunicera med andra liknande organisationer. Detta gör det också svårare att beräkna medlemsantal. Klanen själv, påstår sig vara fredlig, och slåss inte annat än i självförsvar. Dock har en hel del våldbrott dokumenterats i samband Ku Klux Klan de senaste 10 åren. Bland annat har ett 30-tal kyrkor bränts.

Själva Ku Klux Klan har egentligen inte funnits sen mitten av förra seklet. Idag är det en massa olika klaner som benämns som KKK, T.ex. The United Klans of America, Knights of the Ku Klux Klan, The Invisible Empire, The Dixie Klans, The National Knights of the Ku Klux Klan. En del påstår sig ha medlemmar över hela USA, medan en del verkar mer på lokalt plan.

Religion
Det var under andra återupplivningen av Ku Klux Klan, som religionen började spela större roll i deras kamp. Det var som bekant då som klanen verkligen gick från lek till blodigt allvar (insert dramatic music) och deras åsikter blev tvungna att organiseras. Det som tidigare varit ett internt skämt, var nu tvunget att propageras för på massmöten. Dom var protestanter och hatade alla andra religioner, främst judendomen och katolicismen, t.o.m. mer än dom hatade svarta. Idag hatar dom inte katoliker och förmodligen är många med. Men judar är fortfarande hatade, speciellt efter andra världskriget. David Duke påstod i slutet av 1970-talet att förintelsen aldrig ägt rum. Han påstod att bilderna var fabricerade och att det bara var påhittat för att vinna mer sympati och makt. Dessutom tror många att de manipulerar både media och politiken.
Ku Klux Klan är kända för att bränna kors. Detta är en symbol för den vita rena tron. Elden används ofta i religiösa sammanhang som en renande symbol, och korset är en symbol för kristendomen.

Analys
Varför startades då Ku Klux Klan? Till en början var det som sagt, en sorts sällskap med gamla sydstatskämpar, som ville fördriva tiden efter kriget. Klart att det fanns åsikter om svarta och en allmän främlingsfientlighet redan då i klanen, men mest av allt var det nog några grabbar som satt och drack sprit och snackade skit. Deras nattliga hyss måste ha varit fruktansvärt roliga. Rida runt och leka spöken och skrämma folk liksom. Förlusten i inbördeskriget, måste ha satt sig som en törn på stoltheten och att kalla varandra för typ “Den Store Draken” och “Den Mäktige Trollkarlen” måste ju kännas rätt fett.
Sen började södern förändras, de forna nordstaterna tog nu över och började lägga sig i, militärt och politiskt. Detta förargade många och folk var fattiga och frustrerade. Och ur en sådan situation föds hat. Därför upplivades klanen igen under början av 1900-talet. Andra bidragande faktorer var att klanen levt kvar i folks minnen, som en spännande myt. Och filmen, The Birth of a Nation, som var den första propagerande filmen i stort sett. Folk var då otroligt fascinerade av filmtekniken (trots att filmen är en tre timmar lång svartvit stumfilm som typ suger). Detta gjorde klanen mer lättillgänglig och trendig. Budskapet kunde spridas till en större publik. Det medförde att klanen ökade något enormt. De flesta medlemmar red inte runt i lakan, utan var mest med för att “alla andra var med”. Det var främst alla dessa som gick ur klanen i slutet av 20-talet.
Att klanen sen blossade upp igen, berodde på de snabba förändringarna i integrationspolitiken. Innan dess hade folket vant sig vid svarta och höll dom sig ur vägen så var det lugnt. Bara dom inte mopsade upp sig. Men 1954, när det bestämdes att färgade och vita barn skulle gå i samma skola. Ville inte folk att deras barn skulle leka med dom där smutsiga aporna! Så folk började organisera sig igen. 1955 stod även Rosa Parks upp för sina mänskliga rättigheter och satte sig där fram på bussen, på de vitas sittplatser. Nu blev folk desperata och rädda. Våldet trappades snabbt upp. Folk övertygades om att man måste slå snabbt och hårt innan de svarta helt tog över. Efter en rad olika uppmärksammade dåd, som t.ex. Birmingham-bombningen, och morden på rättsaktivisterna, fick KKK större och större motstånd. Folk började droppa av klanen igen och folk engagerade sig mindre. Man började vänja sig vid integrationen.
Sen kom David Duke och han var charmerande och vältalig, som en riktig politiker. Han dolde sig inte bakom masker, utan syntes ofta i media. På så sätt fick han trovärdighet, även hos folk som inte var whitetrash och rednecks. Om man ser honom, utan att veta något om hans jobbiga barndom och hat som väcktes i tonåren, så verkar han ganska vettig. Men pga. de...