Stilla nattvind [dikt]

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En stilla nattvind sjunger, den har gråt i rösten.
Jag ligger stilla. Jag är så rädd.
Trycker händerna mot brösten.
Det är så varmt och kvalmigt i min säng.
Det bultar häftigt under min vänstra hand.
Det är mitt blod, jag vet att det är rött.
Jag ångarar inget. Jag ångarar ingenting.
Men ändå, vem är jag - den vita konfirmanden?
Är jag musik, atomer eller kött?
Känslorna domnar långstamt bort,
och skriken nerfrån tystnar allt mer.
Jag har inget kvar utom minnet av dig,
Finns jag ändå?
Det svartnar för mina ögon.
Jag lämnar långsamt min kropp,
denna ljuva decembermorgon.
Jag ångarar ingenting.