Doping -rätt eller fel?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Min ståndpunkt före arbetet

Jag tycker att dopning är absolut fel. Ska man tävla ska man göra det på ett ärligt sätt, eftersom tävling går ut på att på olika sätt visa sina egna färdigheter inom ett visst område. Skulle man då börja dopa sig är det ju fortfarande ens egna färdigheter, men de är förbättrade på konstgjord väg, och går därför inte att jämföra med någon annan som man tävlar mot. Man skulle visserligen kunna ha speciella dopingtillåtna tävlingsklasser, men då skulle poängen försvinna, man skulle visa upp vad ett preparat kan prestera, inte den egna kroppen. Men jag tycker ändå att det är lite löjligt att vissa preparat är klassade som dopningsmedel, dock ej straffbara, så som nässpray, för att det vidgar luftrören, och kaffe, eftersom koffeinet piggar upp. Det tycker jag är löjligt och har själv flera gånger tagit nässpray precis innan tävling, dock på grund av förkylning.



Sverige i dag

I dag är dopning förbjudet i Sverige, d.v.s. att man inte får tävla med de preparat som är dopingklassade i kroppen. Dessa preparat betecknas i den svenska lagboken som:
• Syntetiska anabola steroider
• Testosteron och dess derivat
• Tillväxthormon
• Kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.
Men det är också förbjudet, enligt svensk lag, att ”för annat än medicinskt och vetenskapligt ändamål,
• införa i preparaten till landet
• överlåta dem
• framställa dem
• förvärva dem i överlåtelsesyfte
• bjuda ut dem till försäljning eller
• inneha dem.”
Den dopinglag som finns i Sverige i dag togs i bruk den första januari 1992. Det jag har skrivit ovan är utdrag ur den.
Något som i alla fall gäller för orienteringen är att man, från femton års ålder, måste ha läkarintyg för att få använda sig av astmamediciner när man tävlar. Detta är ett beslut som svenska orienteringsförbundet har tagit, så jag vet inte riktigt vad som gäller för andra idrotter.
De straff man kan få om man bryter mot lagen är böter eller upp till två års fängelse. Om det, under en idrottstävling, upptäcks att man är dopad kan man bli avstängd från allt tävlande i upp till två år.



Sverige ”igår”

Jag kan inte hitta så mycket fakta om detta område. Lite är dock att någon gång på 80-talet, när preparatet EPO var nytt och ännu inte allmänt känt eller dopingklassat, gav svenska skidförbundet det till sina åkare för att förbättra resultatet av deras träning. Det gavs visserligen inte till a-åkarna, men b-åkarna fick preparatet, vilket givetvis är ett lika alvarligt brott det.
Jag vet faktiskt inte hur de gamla dopinglagarna såg ut i Sverige och vad som har funnits innan den nuvarande lagen trädde i kraft 1994, men det har helt klart funnits både dopinglagar och framförallt doping tidigare.



Internationellt idag

Regeringsrepresentanter från hela världen har enats om att föra en kamp emot dopningen. De har tillsammans med idrotten skapat en organisation för styrandet och utvecklandet av ett internationellt antidopingarbete, denna organisation heter World Anti-Doping Agency (WADA).
Det finns inte så mycket att läsa om de internationella dopningsreglerna idag, men jag tror att de flesta länder arbetar emot dopning, i alla fall inom idrotten. Samma regler gäller ju vad gäller dopning för alla internationella, och nationella, större tävlingar. Alltså att det är totalt förbjudet att tävla om man, på något sätt, har intagit dopningspreparat.
En sak som är ganska tydlig är att doping är mer accepterat i t.ex. de forna öststaterna. Därför är det också mer förekommande där och lättare att få tag på.
Vad gäller import av dopingpreparat till olika länder kommer det främst ifrån Frankrike, Italien, Nederländerna och Öststaterna. Man kan fråga sig varför? Är det kanske mer accepterat i dessa områden eller lättare att få tag på? Eller är det så att preparaten tillverkas där? Det kanske till och med är så att det inte finns så bra gränskontroller? Det är inget jag vet, men jag tror att är en kombination av det faktorer jag nämnt ovan som spelar in.



Internationellt ”igår”

På denhär frågan väljer jag att inte inrikta mig på något speciellt land, utan skriver lite mera allmänt.
Redan för 5000 år sedan framställde kineserna de första dopningsmedlen. De bestod av ett extrakt tillverkat på speciella växter och var till för att stärka hjärtat vid kraftig fysisk ansträngning. Ett preparat kallat ”Ma Huang” som man har hittat i nästan 5000 år gamla läkemedels förteckningar är närbesläktat med många hostmediciner som vi har i dag. Likheten ligger i att preparaten är baserade på en substans som man utvinner ur växten efedra, denna substans har namnet Efedrin. Man använde det redan i Kina till att lindra bland annat hosta och stimulera cirkulationen. Efedrin har länge varit dopingklassat och därför får man inte delta i idrottstävlingar efter att ha tagit en del hostmediciner.
År 300 f.Kr dopade man sig under de antika olympiska spelen genom att dricka extrakt från olika former av svampar.
De Mexikanska Aztekerna utvann ett extrakt ur kaktusar som dom sedan drack för att orka springa sitt 72 timmars lopp och Inkafolket använde sig av kokablad för att motverka trötthet.
Under Djingis Khans tid som regent använde soldaterna sig av olika former av droger och alkohol för att orka med när de marscherade mot Peking i början av tolvhundratalet.
Första gången*1 doping användes i tävlingssammanhang någorlunda moderna

*1 Givetvis har det förekommit tidigare, men detta är det tidigaste uppgifterna från modern tid som jag kan hitta.

idrottssammanhang var faktiskt under häst- och hundtävlingar i England under 1800-talet.
Då var det inte sådan doping som förbättrade de egna resultaten, utan man gav motståndarens djur en morfinlösning så att de blev trötta och slöa och inte kunde utnyttja sin fulla kapacitet. Då hade ju de odopade djuren en mycket större chans att vinna.
Cyklister som i slutet av 1800-talet cyklade ett sex dagar långt cykellopp fick dricka så kallade mirkeldrycker vilket i själva verket var en lösning baserad på koffein och socker.
Det första dokumenterade dopingtestet gjordes i Österrike 1918 efter att otroligt bra resultat uppnåtts i ett hästlopp. Man testade 218 stycken hästar och det visade sig att flera av dem var dopade.



Framtiden

Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända med det här i framtiden. Säg att man släpper dopingen lös, så att alla får tillgång till den och den blir en naturlig del av träning och tävling. Då kommer den som har det bästa doping- och tränigsupplägget att vinna, istället för som i dag, den som har talang för ämnet och har ett bra och hårt träningsupplägg. Jag tror att idrotten då skulle förlora lite av sin tjusning, alla skulle ha lika stor chans hela tiden, och det skulle inte finnas några ”ouppnåeliga” resultat som det är helt fantastiskt när någon uppnår. Dessutom så skulle då idrottseliten bli så stor så att det inte skulle fungera längre. Det skulle bli flera miljoner anmälningar till de stora tävlingarna och det skulle inte alls ge samma spänning. Man kanske skulle behöva lotta in människor i tävlingarna, och skulle det vara så bra då? Det skulle inte heller bli lika intressant för åskådarna, eftersom det som eliten gör är något som alla skulle kunna göra med rätt kombination av preparat och träning. Sen är det ju faktiskt så att doping innebär en stor hälsorisk också, om doping var tillgängligt och tillåtet skulle det också bli många överdoser och dödsfall. Människokroppen skulle kanske förändras helt, kanske till det bättre men risken är stor att det på något vis blir till det sämre.
Om jag istället antar att dopingen inte släpps lös tror jag att det hela tiden kommer att komma nya preparat som är svåra att spåra. Samtidigt kommer man på bättre metoder för att upptäcka doping. Men jag tror att preparaten hela tiden kommer att vara steget före, så det kommer nog att se ut ungefär som nu, fast med andra preparat och upptäcktsmetoder.



Argument för och emot doping:

Micke har bestämt sig för att börja ta anabolasteroider, hans kompis Stina tycker att det är en dålig idé och försöker få honom att släppa tanken.
~Micke
– Stina


~ Jag har bestämt mig nu, jag ska börja ta dom nästa vecka.

– Är du alvarligt dum eller? Vet du hur farligt det är?

~ Nej, det är inte så farligt, men man får jäkligt snygga muskler!

– Okej, men lyssna på mig först. Det finns jättemånga farliga biverkningar, du kommer antagligen att få abstinensbesvär mellan perioderna då du tar preparaten, t.ex. depressioner och svårt att sova! Du som är så fåfäng behöver väll ha din skönhetssömn? Du kan också få jätte mycket akne, och det vill du väll inte?

~ Nja… Jag tror inte att det där avskräcker mig, lite finnar ska väl en välbyggd och uthållig kropp vara värd?

– Men det är mycket vanligt att man får ett aggressivt beteende och då kommer ingen våga vara i närheten av dig, hur snygg kropp du än har, och du har väl inte vuxit klart ännu heller? Om du börjar ta steroider kan det hända att du slutar växa! Och om inte det ska räcka så får du också höjda blodfettsvärden och kalkavlagringar i blodkärlen och av det så kan du få hjärtinfarkt, försämrad blodcirkulation och åderförkalkning!

~ Men du vet, det finns mediciner mot allt det där, och jag har en så frisk och stark kropp, så det kommer inte att vara några problem. Tänk dig, jättestark och uthållig, låter det inte fantastiskt?!?

– Jo, visst låter det bra, om man kunde få bara det. Men du kan få prostataförstoring, och det ökar risken för inflammationer och du kan få svårt att kissa. Och i början av missbruket kan könsdriften öka men….

~ Haha, är inte det bra då?

– Men lyssna då! Den kan faktiskt avta helt sen, och dina testiklar kommer att tillbakabildas, och det finns risk att du inte får tillbaka normal spermieproduktion igen, då kan du inte få några barn om du skulle vilja det heller!

~ Okej, okej jag fattar, det finns mycket som inte är bra med det.

– Så du tänker inte börja?

~ Jo, jag har bestämt mig. Du kanske också vill ha?

– Aldrig i livet! Vet du vad som händer med kvinnor som tar steroider?

~ Nej? Men det kan väll inte vara annorlunda än för männen? Förutom det där med spermierna då.

– Jo du! En kvinna som går på steroider får basröst, skäggväxt och menstruationsstörningar.

~ Okej, du kanske inte ska vara med då, du skulle nog inte passa i skägg. Men det där kommer ju inte drabba mig så hårt, och förresten är det ju fullt naturligt med basröst och skägg för mig.

– Okej, jag ger dig en anledning till att inte börja, sen hoppas jag att du ändrar dig. Du kan faktiskt få cancer i levern och dö!

~ Va! Cancer? Dö? Okej, jag trodde inte att det var så alvarligt… borde kanske fundera på hur jag ska göra en gång till, för vad ska jag med en fantastisk kropp till om jag dör?

– Just det! Förresten är du faktiskt redan snygg, och vill du ha mera muskler är det bara att gå till gymmet och pumpa, som en vanlig människa.



Jag lade ut en diskussionsfråga på ett forum för orienterare för att få några andras åsikter om doping, och här är några av dem:

”Den enda anledningen till att dopa sig är väl att göra bättre resultat (vilket i sin tur genererar mer pengar). Denna anledning väger dock ganska tungt ;) Det finns så otroligt många sätt att dopa sig och många av de innebär risker, visst är det så. Men det är mycket annat här i livet som också innebär risker...”

”Om man nu skulle dopa sig, så idrottar man antagligen inte längre för att det är roligt, då borde väl enda målet vara att prestera så bra som möjligt (även om detta kanske oftast är ett av de målen som de flesta har), och om man alltid har den pressen på sig att vinna, eller vara bra, så skulle iallafall inte jag tycka att det var roligt att fortsätta med idrott, eller?”

” Om man bara idrottar för att ha kul och testa sina egna gränser kan det ju tänkas vara intressant att testa hur det är bortom gränsen.
Nackdelen är ju hälsoriskerna.”

”EPO e fint, som att ha apelsinjuice till frukost.=)”

” Jag idrottar för att det är roligt å inte för att vinna. Men jag tror det är en intressant och trevlig känsla att vara dopad som man inte bör bortse ifrån. Så länge man inte förstör för någon annan så ser jag inte ner på det.
Givetvis tycker jag inte att det ska släppas fritt eller så.
Jag använder inte heller doping, är ju ansträngande å få tag på.”

”Jag är helt mot dopning.”

”Att dopa sig är fruktansvärt osportslig och dumt oavsett om man dopar sig för att vina eller för att inte komma sist!”

”Det beste med doping er selvsagt at man springer snabbere!”

”Vill man vara extra extrem kan man ju köra höghöjdsträning kombinerat med klassisk bloddoping, modell jänkarna os 84. Numera åker man ju som sagt dit för hematokrit värden dock.”



Min ståndpunkt efter arbetet
Jag är fortfarande lika fast besluten om att dopig är fel som jag var från början, kanske till och med mer. Men nu har jag lärt mig så mycket mera om ämnet och vad det finns för för- och nackdelar med det, så nu är mitt motstånd mera faktagrundat, innan bestod det mera av hat emot fusk och ojust tävlande. Om jag tittar på för- och nackdelarna som jag har hittat är nackdelarna ungefär fyra gånger fler än fördelarna, och dessutom mycket alvarliga, medan fördelarna egentligen är ganska ytliga; starkare, snyggare, uthålligare och på alla möjliga fysiska sätt bättre. Vad ska jag t.ex. med en mycket muskulös eller uthållig kropp till om jag ändå skall dö i cancer? I så fall skulle jag mycket hellre slita mig till en ...