Allmänintresse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

"Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning."

Allmänintresse eller bara nyfikenhet? Ja, det kan vara svårt att skilja dessa två åt. När det kommer till skvallerpressens och även dagstidningarnas sätt att hänga ut offentliga personer är det inte mycket som talar för att allmänheten har någon nytta av den information som ges. Ändå ses rattfyllor, äktenskapskriser och annat i den stilen som något allmänheten har ett stort intresse av att få ta del av, och kan därför publiceras med all rätt. Är detta ett humant sätt att bedriva journalistik på? Ja, detta är något som verkligen bör utredas.

Påverkar det oss?

Hela skvallerpressen bygger på den pressetiska lagen som säger att en nyhet som faktiskt kan kränka personen den handlar om, i godan ro kan publiceras då det anses finnas ett visst allmänintresse för denna information. Nog låter det bra, för visst har vi all rätt att få reda på om de personer som styr vårt land handlar orätt – slösar statens pengar, begår brott eller beter sig på något annat oacceptabelt sätt. Vi har goda skäl till att när vi slår upp dagstidningen få se bilder på förrymda fångar samt även få veta deras namn.
Dessa är dock, anser jag, giltiga argument till varför allmänintresset behövs i pressetisk lagstiftning. Alla de uppräknade punkterna kan direkt påverka oss själva och våra liv, och om stadsministern själv besöker en bordell i Tallinn kanske detta säger något om hur kvalificerad som minister han verkligen är…
Kändisar är dock en kategori helt för sig själv. Inte kommer vi att fara illa av att personerna i Tv-rutan är indragna i en rad skandaler eller härvor. Men allmänintresset här är endast en fråga om ren och skär nyfikenhet, girighet och vårt ohämmade behov av att läsa om andra människors tragiska livsöden för att kunna prata om detta i flera veckor framöver. Ja, allt detta får skvallerpressen att sälja som smör, men nog händer det att fall där en offentlig person kränkts helt utan grunder hamnar i Pressombudsmannens hög med anmälningar. Tyvärr är det sällan som anmälaren får rätt i dessa frågor, då man nästan alltid bedömer det som att ett ”uppenbart allmänintresse” funnits.

Slutligen…

Nåväl, vem älskar inte att läsa Se & Hör? Fast trots detta tycker jag att dessa pressetiska regler bör ses över och möjligen skrivas om. Att Pressombudsnämnden tar ”kändisar” på större allvar tror jag också är viktigt, även om dessa kanske på något sätt har valt själva att bli uthängda i pressen på det sättet som förekommer alltför ofta idag.
Att censurera ansikten samt att inte publicera namn tycker åtminstone jag låter som en god idé. Att istället skriva ”Svensk manlig skådespelare körde rattfull” skulle nog göra Mikael Persbrandt otroligt glad, men nöjessidorna skulle helt klart bli en aning tomma...