Hur Irland och Estland blev fritt och Åland sluligen blev finskt.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Irland
Påskupproret var ett uppror som Irland startade för att de ville bli självständiga från England. Efter påskupproret som slutade 1916 hade 450 personer dödats och 2600 skadats. Av upprorsledarna så var det 15 stycken som avrättades. Men det gjorde inte att idéer om ett självständigt Irland försvann helt från Irländarna tankar och drömmar.

Sinn Fein
I december 1918 var det ett parlamentsval i Storbritannien (plus Irland). Då vann det irländska partiet Sinn Fein majoritet bland de irländska mandaten. Deras partiledare hette Éamon de Valera och den 21 januari 1919 blev han utsedd som president i det egna parlamentet Dáil Eireann, som bildades för att de inte ville vara med i det engelska parlamentet. Éamon de Valera var en av de få ledarna som hade turen att inte bli avrättade efter påskupproret. Sinn Fein (betyder vi själva på gaeliska) är och var ett parti som kämpar/ade för ett självständigt Irland. 1920 kämpade de för att Irland skulle förklaras självständigt och än idag så försöker de att göra så att Nordirland ska tillhöra Irland. Men än så länge så är Nordirland ett engelskt landområde. Kanske kommer någon gång Sinn Fein att lyckas med det de kämpar för.

Sinn Fein och Black and Tans
Sinn Fein hade en fördel mot engelskmännen och det var att de fick hjälp från USA. Där samlade amerikanerna in pengar för att Irland skulle lyckas att bli självständiga. Med hjälp av de pengarna startades IRA (Irish Republican Army) av medlemmar i Sinn Fein. Huvudledaren i IRA skulle jag säga var Michel Collins. Eftersom det var han som övertygade alla i IRA att vara med och protestera för ett fritt Irland. När IRA krigade och kämpade mot engelskmännen, svarade de med att ta in 7000 soldater (som tidigare varit med i Första Världskriget) till den irländska polisen. De kallades för Black and Tans. Black and tans betyder Svarta och Brunbrända. Anledningen till namnet Black and Tans var att de bar kakiuniformer och mörkgröna polismössor. Under lång tid var det mycket mord, bränder mm. IRA ville åt den engelska polisen och olika myndighetspersoner i England. Medan Black and Tans ville hindra Irland från att bli ett eget land. Därför var det många människor som dog under ca tre år. Men trots IRA´s och Black and Tans´ försök till att slå ut varandra så att de skulle få som de ville, så lyckades de inte. Nu fanns det bara en lösning och det var genom politikerna.

Oro 1921-1947
Den 6 december 1921 blev Irland självständigt från England. Men helt självständiga blev de inte. Nordirland tillhörde fortfarande England. Den engelska flottan fick fortfarande lägga till vid Irlands hamn när och var de ville. De irländska ledamöterna skulle svära trohetseden till den engelska kungen. Trots detta så var de flesta nöjda för att äntligen så var Irland fritt. Men alla var inte nöjda. Det sägs att när Michael Collins skrev under pappet om självstyret i Irland så sa han att skrev under sin egen dödsdom och han hade rätt. De IRA- anhängare som inte var nöjda med överenskommelserna var orsaken till det inbördeskrig som kort där efter sattes igång. Ännu en gångblev det mycket mord, bakhåll och vägar och broar förstördes. I det tidigare upproret mot Black and Tans så hade IRA haft stöd från Irlands befolkning. Men det hade de inte nu. En av dem som blev mördade var just Michael Collins. Han blev skjuten i ett bakhåll av sina tidigare anhängare och vänner i IRA. Den 23 maj utropade IRA vapenvila och då slutade kriget. Alltså i ca två år höll inbördes kriget på och under de 2 åren så dödades drygt 10 000 människor. Resultatet av inbördeskriget blev att väldigt många människor dödades och att IRA förlorade. Även efter kriget så fortsatte kampen om makten över Nordirland. Men 1947 blev gränsen mellan Irland och Nordirland permanent.

Konflikt mellan katoliker och protestanter
Både långt före och efter självständighetsförklaringen var det en konflikt mellan katolikerna och protestanterna. I Nordirland bodde det mest protestanter. Efter som de flesta i England också var protestanter var det ganska naturligt att Nordirland tyckte att de skulle tillhöra England. Men även för att de gjorde affärer med engelskmännen efter som det fanns väldigt bra jord att odla i Nordirland. Men i Irland (södra) var majoriteten katoliker. Därför tyckte dem att det skulle vara bättre om Nordirland och Irland skulle vara ett eget land. Nordirland och Irland var ju trots allt en egen ö. Men även för att de var trötta på att någon bestämde över dem. Dessutom blev de katoliker som bodde i Nordirland diskriminerade genom att de inte fick lika många platser i parlamentet som protestanterna. Men även för att de fick sämre bostäder och mycket färre jobb än protestanterna. Anledningen till att engelsmännen ville släppa Irland var att de trodde att om katolikerna i Irland skulle få makten skulle katolicismen spridas och det ville dem inte.
Denna diskriminering har fortsatt även senare. I augusti 1969 brände protestanter ner flera katolska bostadsområden i Belfast. Då fanns fortfarande IRA. Fast då fungerade den mest som en försvarsstyrka. Vid denna händelse så märktes det tydligt att de egentligen var för protestanterna. De hjälpte inte katolikerna på något sätt. De hindrade till och med dem som försökte göra motstånd.
Därför har konflikterna på Nordirland uppfattats av många som ett religionskrig.

Fredsavtalet 1998
Först på långfredagen den 10 april 1998 skrevs ett fredsavtal. Sedan var det en folkomröstning i Irland och Nordirland om fredsavtalet. Av folket i Nordirland så röstade 71 % för avtalet. Kort sammanfattat av fredsavtalet står där att Nordirland ska ha begränsat självstyre. Men de har rätt att fatta beslut om ekonomisk utveckling, hälsovård, jordbruk, socialtjänst, utbildning och miljöfrågor. I Nordirland har de ett parlament som består av 108 mandat och mandatperioden är precis som i Sverige fyra år. Av de 108 mandaten så måste både katolska och protestantiska partier representeras. Detta har fungerat bra. Efter fredavtalet skrevs har det varit mycket lugnare i Irland och Nordirland.


Åland
På mitten av 1500-talet tillhörde Åland den svenske Hertigen Johans hertigdöme (senare blev han Johan III Sveriges kung). Under länsreformen 1635 överfördes Åland till Åbo och Björneborgs län som då tillhörde Sverige men idag tillhör Finland.

Ålänningar flyr under stora nordiska kriget
Under Det stora nordiska kriget 1700-1721 blev Åland ockuperad av ryska trupper under ledning av tsaren Peter den store (Peter I). Mellan åren 1714-1721 var Åland ockuperad. Under de åren flydde större delen av Åland befolkning till Sverige. När sedan resultatet av fredsförhandlingarna i Lövö by på Vårdö trädde kraft var det ingen som vill flytta tillbaka till Åland. Först höll Sverige och Ryssland på och tvistade i Lövö by utan några resultat i 2 år (1718-1719) om vilket land Åland skulle tillhöra. Det slutade med att Åland blev en militär bas som ryssarna använde för att göra angrepp mot Sverige. Följande år var där ett mindre sjöslag mellan Sverige och Ryssland utanför Åland. Efter freden i Nystad den 30 augusti 1721 flyttade ålänningarna hem igen till Åland.

Ryssland tar Åland
Vid det finska kriget 1808 var de ryska och nu även svenska trupper på Åland. Där blev det ett bondeuppror och det gjorde att de ryska trupperna lämnade Åland. Men de svenska lämnade Åland innan ryssarna. Vid freden i Fredrikshamn efter det finska kriget bestämdes att Åland och Finland skulle tillhöra Ryssland. På 1830-talet byggde Ryssland en fästning på Åland. Den fästningen förstördes sedan av England och Frankrike under Krimkriget. Krimkriget började 1854 och slutade med en fred i Paris 1856. Där lovade Ryssland att de inte skulle ockupera Åland någon mer gång. Trots sitt löfte kom ryssarna i alla fall tillbaka och det var under Första Världskriget. Då tog Ålänningarna hjälp av Sverige. 1918 kom tyskarna till Åland. I Ryssland var det då revolution och därför tvingades de släppa Åland och Finland.

Åland blir självstyrande
När Åland var fritt gjorde Sverige göra anspråk på Åland. Även den åländska befolkningen ville vara svenskar. Nationernas Förbund (NF) beslutade 1921 att Åland skulle vara finskt men språket skulle vara svenska. Åland skulle också vara mycket men inte helt självstyrande.
Åland har fortsatt vara självstyrande. 1996 blev Åland medlemmar i EU efter en egen folkomröstning.



Estland
Innan 1200-talet var Estland ett fritt land. Men när 1200-talet började tävlade Sverige, Tyskland, Danmark och Ryssland om vem som skulle vara ”ägaren” över Estland och området i söder som idag är Lettland.

Tyskland tar makt
Efter långa strider så var det till slut Tyskland som vann men även Danmark blev ägare. Norra delen av Estland blev danskt. 1343-46 var det ett bondeuppror på den danska delen (norra Estland) som slogs ner. Danskarna sålde Estland-delen till tyskarna. Detta innebar att tyskarna hade väldigt stor makt över större delen av Estland och Lettland som sedan började kallas för Livland.

Livegna
Tyskarna började bestämma väldigt grymt över Livlands befolkning. Ca år 1500 infördes livegenskap dvs de som var livegna var tvingade att arbeta för sina ”ägare”. De fick arbeta väldigt mycket utan betalt. Bönderna fick ofta jobba mellan 3 och 6 gånger i veckan hos sina ”ägare”. 1558 blev det en ny kamp om samma område som innan. Detta var för att det inte gick så bra för den livländska orden. Denna gång fick Sverige Estland. Även nu så var det väldigt tufft för esterna. Mellan 1721 och 1918 var Estland ryskt. Esterna hade det väldigt svårt trots att livegenskapen togs bort efter en lång kamp 1816-19 var de så fattiga att de var tvungna att jobba för ryssarna. Så Estland hade under en lång tid velat vara självständigt. I ca 700 år var de flesta livegna innan de äntligen blev självständigt.

Första Världskriget
Den 24 februari 1918 förklarades Estland självständigt. Estlands nationaldag är den 24 februari av just den anledningen. Detta var i slutet av Första Världskriget. För då ville alla i Ryssland ha fred. Det var fattigt, svält, de hade blivit kris pga förlusten i kriget och tsaren hade nyligen avgått. Då (1917) blev det en revolution som kallas för Oktoberrevolutionen. Det var bolsjeviker (betyder majoritetsmän på ryska) som försökte och lyckades att få bort den tillfälliga regeringen som utsågs efter den ryske tsaren Nikolaj II. Efter Oktoberrevolutionen blev Estland fritt från Ryssland. Men strax efter kom tyskarna och tog över. Tyskarna fick Estland från Ryssarna efter freden i Brest-Litovsk (som sedan ogiltigförklarades). Men efter att Tyskland hade förlorat i kriget lämnade de Estland. Men då kom Ryssland igen och började härja runt i landet under ett år (1919). Men den 2 februari 1920 slöt Ryssland fred med dem och äntligen var Estland fria.

Andra Världskriget
Men de fick inte vara fria så länge.1939 delade Hitler och Stalin in Europa i olika intressesfären och då fick Estland höra till Sovjetunionen.
Den estniska statsledningen blev tvungen att acceptera och skriva på en biståndspakt med sovjetunionen. Nu blev Estland sovjetiskt på riktigt. En ny regering tillträdde som försökte att göra Estlands politik mer sovjetisk. Fastän de gjorde de anklagade Sovjetunionen dem för att vara sovjetfientliga. Därför kom sovjetiska styrkor till Estland 1940. Ett nytt parlament utsågs trots att det var mot Estland lagar. Det nya parlamentet stödde Sovjetunionen därför bestämde de att Estland skulle gå med i Sovjetunionen. Den 21 juli 1940 ombildades Estland till en sovjetiskrepublik som kallades Estniska SSR (står för Estniska socialistiska sovjetrepubliken). Några år senare (1944) blev Estland tyskt men efter några år var de sovjetiska igen. Mellan åren 1944 och 1991 blev 75 000 ester tvingade att flytta till bland annat Sibirien. De som flyttade ersattes av 300 000 ryssar. Den 17 september blev Estland fri från Sovjetunionen och blev ett eget självständigt land.

Estland idag
Idag är Estlands huvudstad Tallinn (tidigare var Moskva huvudstaden i hela Sovjetunionen). 2004 blev Estland medlem i EU och NATO. Esterna är väldigt stolta över sitt land. Det märks väldigt tydligt för att när man kommer ti...