Kritisk granskning kristendom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hemtenta i Kristendom

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”.
Jesus föds utav Maria i ett stall i Betlehem, bredvid dem står Josef som inte kan förstå hur Maria har blivit med barn eftersom det inte var han som hade gjort henne med barn och Maria var ju jungfru. Men Maria visste hur det hade gått till för hon hade fått besök . Det var nämligen så att Gud hade valt ut Maria till att bli den som skulle bära hans son. Gud skickade ängeln Gabriel med bud. Gabriel sa till Maria: ”Var inte rädd, Gud älskar dig. Han ska ge dig en liten pojke som ska heta Jesus och han är Guds son.” Maria ser sig som Herrens tjänarinna och säger: ”Må det ske med mig som du har sagt”. Hon föder alltså Guds son.
Guds mening med Jesus var att han skulle uppfylla de gudomliga uppenbarelserna (profetiorna) i gamla testamentet, han ville att Jesus skulle föra samman människan med Guds rike, genom att göra under som bevisade att Guds rike finns överallt runt omkring oss. Gamla testamentet är en väsentlig grund för kristendomen. Det var ju då Moses lade fram de tio budorden och som alla kristna värderingar och regler har byggts upp kring. Men kristendomen som religion startade inte förens Jesu Kristi födelse år 0 ( räknat med den kristna kalendern). Kristendomen skildras i Nya testamentet ( det nya förbundet mellan Gud och människan), medan Gamla testamentet ( det gamla förbundet mellan Gud och människan), riktar sig till judendomen. Kristendomen är en slags utveckling utav Judendomen där man har ett lite annorlunda synsätt när det gäller förhållandet mellan Gud och människan. Gud är ju andlig och kan inte framstå som köttslig och materiell. Men för att visa sig hos människan träder han ner på jorden i form av sin son Jesus. När han gjorde det så var det möjligt för människan att komma till Gud och inte bara tvärtom. Jesus dog och uppstod, han vann över döden.
Man skulle kunna beskriva Jesus och därmed också kristendomens synsätt och budskap med orden ”Det är tanken som räknas”. Jesus tyckte nämligen att avsikten var mer betydelsefull än självaste handlingen, att kärleken till Gud var viktigare än laglydnaden, han bytte därför ut regeletiken mot sinnelagsetiken.
Nya testamentet består av fem ”glada budskap”/evangelier (evangelium betyder glatt budskap). Evangelisterna heter Matteus, Markus, Lukas och Johannes, alla har skrivit ned sin version av Jesus liv och vad han gjorde och sa. De tre första kallas för de synoptiska evangelierna eftersom de är väldigt lika varann, synopsis betyder samsyn på grekiska.


Jesus säger ju att man ska älska sina fiender, och vända andra kinden till. Jag tolkar detta som att man inte ska slåss utan att man ska lösa konflikter på ett fredligt sätt, så varför alla dessa heliga krig som har pågått under historiens förlopp och som fortfarande märks runt om i världen. För ca 800 år sedan var det mycket vanligt med korståg, tusentals kristna begav sig ner till orienten för är vinna tillbaka Jerusalem och för att göra det enklare att utöva sin kristna tro där nere eftersom den stördes och begränsades utav andra religioner. De skulle slåss och kämpa i Guds namn hade det sagts., Gud ville att de skulle kriga för hans skull. Är det inte lite motsägelsefullt att Gud vill att munkar ska kriga och delta i blodiga slag som egentligen inte är annat än djävulens verk. En anledning till att man ville kämpa i krigen var rädslan för att hamna i helvetet, om man slogs för Gud så skulle han rädda en.
Det kan vara svårt att tänka sig att något som hände för mer än 800 år har en betydande roll för hur vi uppfattar världen idag. Men faktiskt så är det så, det har en betydande roll på många sätt. De kristna fick mycket kunskap från araberna som de kunde föra med sig hem. Araberna var ju avsevärt mer utvecklade inom alla områden. Till exempel fick vi en mer avancerad litteratur, med bättre skrivtekniker. Vi lärde oss det arabiska siffersystemet och vårat språk färgades av arabernas, vi tog hem många låneord. Allt detta och säkert mycket mer ledde indirekt till att kristna i västerlandet fick mycket makt. Det blev större ruljangs på handeln i och med korstågen, länder och städer blev därmed rikare och mer självständiga. Korstågen påverkar oss inte bara fysiskt i form av alla efterlämningar utan även mentalt. Ett rykande färskt exempel är USA:s invadering på Irak, Al Qauida-medlemmar kallar Bush för ”vår tids korsfarare” och de anser sig slåss i ett heligt krig , de vill hämnas korstågen. Har det inte gått lite för långt när människor begår självmordsdåd med tron om ett löfte att komma till något slags paradis.
Många tänker sig att det var korstågen som grundade och som födde de protestantiska tankarna. Eftersom huvudsaken med korstågen misslyckades, att vinna Jerusalem, så förlorade påven inflytande och folks förtroende till honom minskade.
Det vore ljug att säga att kristendomen inte har påverkat samhället, för det har det med all säkerhet gjort. Om man ser lång bak i tiden då vi fortfarande betedde oss som barbarer och härjade runt bäst vi ville kan man se att vi inte följde några speciella värderingar. Vi var väl mer som överlevnadsdjur där var och en med sitt stora ego försökte ta sig framåt i livet. Människorna (jag tänker främst i Sverige /Norden)som levde under den här tiden var biologiskt sett likvärdiga med dagens människor, vad jag menar är att det var ju inte någon skillnad på hjärnkapaciteten, människan har ju sett likadan ut i flera tusen år. Så det kan ju inte ha och göra med att de var mindre smarta som de inte hade mer medmänskliga och ödmjuka relationer. Men för att anknyta till kristendomen så var det precis det här som den bidrog med. När den kristna läran spreds blev människor alltmer mån om sin broder och syster. Man skulle älska sin medmänniska som sig själv, och den gyllene regeln blev allt mer anförtrodd, ”Allt vad ni vill att människan ska göra för er, det skall ni också göra för dem, det är vad lagen och profeterna säger”. Fast detta förutsätter ju att man vill sig själv väl och att man tycker om sig själv, annars är det ju lät att bete sig illa mot människor med ursäkten ”jag är kristen och följer bara vad som står i bibeln, läs Mat 7:16”. Gyllene regeln formuleras på olika sätt inom väldigt många religioner, alla med samma grundtanke.
Hinduismen: ”Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig”.
Islam: ”Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv”.
Buddismen: ” Plåga inte andra med det som pinar dig själv”.
Jainismen: ”I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva”.
Det är häftigt hur många religioner kan ha så lika grundvärderingar när det skiljer sig så oerhört mycket i själva utförandet och tolkningen av dem. Etiken och moralen är ju på många håll i stort sett likadan men religionerna är påtagligt olika.

Man har ju läst och sett böcker och filmer som på olika sätt speglar och skildrar kristendomen och dess historia och jag måste säga att det verkar som om mycket som gjorts rent ut sagt är onda gärningar. Speciellt under medeltiden då kyrkan hade ett kontrollbegär över människan, jag får känslan av att religionen användes som ett maktmedel för att få bukt med människan och samhället. Det är detta jag främst tänker på när det gäller svaga sidor i den kristna läran, eller den svaga sidan är snarare människans oförmåga att ta till sig den kristna läran och leva den sanningsenligt. Att rena sig från synderna löste människan med att man kunde bikta sig och på så vis kunde man göra alla tänkbara missgärningar.

När människan tog steget i utvecklingen från att ha varit en primitiv varelse till att bli den komplicerade människan som vi är idag blev hon mer medvetande hon skilde dig avsevärt från andra delar av djurriket. Nu blev hon kapabel till att tänka, handla och skapa, precis som självaste Gud kunde (antar jag). Är det nu som Eva och Adam sätts i Edens lustgård? Där dom skulle börja odla mark och njuta av allt det vackra och goda med hjälp av sina sinnen. Händelsen där Eva äter frukten av livets och kunskapens träd, är kanske bildligt talat och sensmoralen kanske är att bara för att människan nu är kapabel till att uträtta storverk så ska hon inte missbruka kunskapen och gå för långt, eftersom den dag hon gör det kommer hon gå under. Metaforen för syndafallet är kunskapens frukt, det är spännande att tolka denna mening i nutiden, för om vi ser till våra kunskaper idag så är vi ju faktiskt ganska nära denna undergång. Frågan är om vi har missbrukat våran kunskap och gått för långt. Det jag tänker på är främst viljan och att vi faktiskt har framställt kärnvapen som har varit nära att ödelägga en hel värld, men också våran drivkraft att göra tillvaron mer behaglig och effektiv, att vi åker bil och pumpar upp olja som förorenar, vi hugger ned skog, konsumerar som om det fanns oändliga mängder av allt. Vi fullständigt kramar ur jorden på dess tillgångar. Har inte människan ätit den förbjudna frukten på kunsk...