Främling på tåget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nydumpad och helt knäckt bestämde jag mig för att fly fältet. Jag ville bara bort, jag ville komma till en plats där jag kunde få vad jag ville ha – närhet, bekräftelse och... ja, sex! Inte kunde jag ana att det skulle gå så lätt – och snabbt!

Fälten, träden och sjöarna som smälte ihop till färgglada band utanför fönstret. Rälsens dunkande under mig. Sövande. Jag hade inte sovit på flera nätter. Inte sedan de där utmattande timmarna på perrongen i Köpenhamn då jag hade somnat i vänthallen. Jag hade nästan missat tåget. Oförmögen att samla tankarna hade jag i panik rusat från perrong till perrong med min tunga ryggsäck. Det så viktiga tåget som skulle ta mig bort, fort – rädda mig. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag missade det tåget. Till slut hade en vänlig konduktör tagit hand om mig, visat mig vagnen och hjälpt mig på med väskan. Lett vänligt och önskat mig en trevlig resa. Till och med vinkat tills han blev till en osynlig prick och jag började gråta. Jag önskade att jag kunde ha klamrat mig fast vid honom, att han hade tagit hand om mig.
Rödgråten och likt en skadad fågel kröp jag ihop i den ensamma kúpen. Det öppna fönstret hjälpte inte mot luften som kändes tung att andas. Sätet kändes stickigt mot kroppen, jag skulle ha tagit långbyxor. Somnade till slut. Dåsiga drömmar om mig och Liam. Mardrömmar. Han och den nya. De två i vår gamla lägenhet, hand i hand på stan, i hans bil, i vår dubbelsäng. Hon var söt, snäll, smart – allt han ville ha som han saknade hos mig – ja, det var så han hade sagt när han berättade. Hennes smala nakna kropp och hans över henne, i henne...
Jag vaknade genomsvettig i den heta kúpen och kastade mig fram till det vidöppna fönstret. Vart var vi nu? Berlin? Köln? Vad spelade det för roll? Jag visste knappt var jag var på väg. Jag hade tänkt tanken att försvinna iväg för alltid. Ta tåget till en främmande destination och stanna där. Börja om på nytt. Ett nytt liv utan Liam. Jag skulle inte skriva något uppslitande avskedsbrev eller samla mina vänner för en avskedsfest. Jag brydde mig inte ens om mina saker och min lägenhet, de var ändå förpestade av honom. Nej, jag skulle bara försvinna och börja om. De där hemma skulle kanske undra om jag var död och han skulle få tro att det var hans fel. Han kanske till och med skulle gråta när insett vad han gjort och ångra sig. Med det vore så klart inte rättvist mot Filip, jag hade ju lovat att komma.
Filip och jag hade känt varandra långt innan jag träffade Liam, till och med haft några snedslag innan vi gifte oss. Jag kunde aldrig glömma hur bra han var i sängen. När han som nyskild flyttade till Barcelona tummade vi på att vi skulle ha sex den dagen jag mot förmodan var en fri kvinna igen. När jag ringde med darrig röst visste han direkt. Han sa att han hade väntat på mig och bjöd mig ner att stanna så länge jag ville. Ta det som det kommer, ingen press hade han lovat. Jag ville inte ha Filip, men jag visste att jag skulle få det jag ville ha och behövde just nu. Bekräftelse och bra sex. En trygg famn. Jag måste glömma Liam. Jag måste.

I tidningarna jag kom över skrev de om värmerekorden, skogsbränder och om en förödande värmebölja. På perrongerna sålde de frysta vattenflaskor och meloner till oss stackars tågresenärer i tredje klass. Vi som saknade air condition. Jag förhandlade genom fönstret och bunkrade upp ett rikt förråd innan jag tog upp boken för ett nytt försök. ”Att finna lyckan i sig själv.” Jag hade ryckt den patetiska titeln i pocketaffären på centralen, antar att det var ett slags desperat försök att finna något som skulle kunna hjälpa mig läka såren. Tåget stånkade igång och jag drog för den solblekta gardinen för att slippa den stickande solen. Det svalkande vattnet och fruktens sötma fick mig på lite bättre humör. Jag såg fram emot en skön lässtund med mina godsaker. Jag läste snabbt, kanske skulle boken hjälpa mig att känna mig lite starkare inför mötet med Filip. Jag ville inte framstå som ett vrak när jag kom fram. Ingen kille vill ha ett vrak. Jag lutade mig bakåt i sätet och slog förväntansfullt upp det första kapitlet.
Ka-dunk! Dörren till kúpen for upp med en våldsam smäll och jag fullkomligt flög upp ur sätet.
– Sorry, sorry! Mumlade främlingen och krängde av sig sin skitiga ryggsäck. Bekymrat tittade han på sin biljett och jämförde den med stolsnumren på sätena.
- I think this is my place, fortsatte han och pekade på sätet mitt emot mig där jag hade placerat allt mitt bagage.
Det var inte möjligt! Hela jäkla tåget var ju tomt, tänkte jag irriterat, men min svenska uppfostran fick mig att tiga och snällt ta bort mina saker. Demonstrativt tog jag upp min bok igen och undvek att titta på honom. Jag hade inte den minsta lust att prata med den där idioten. Var det han som luktade svett förresten? Irriterat sneglade jag åt sidan och mötte hans nyfikna blick. Vad glodde han på?!
– André, sa han och log brett.
– Anna, mumlade jag och fiskade upp min Amelia istället. Kanske skulle det gå bättre att koncentrera sig på lite lättare läsning. Till min förtret kunde jag ändå inte låta bli att tycka att han var lite söt. De där mörka lockarna var i vilket fall ursexiga och ögonen var det första jag lagt märke till när han kom in i kúpen. Klarblå – trots hans djupt brunbrända olivhy. Han var nog från Spanien gissade jag. Kanske skulle han också till Barcelona.
– Where are you going? Sa han som om han läst mina tankar.
- Gerona.
- Wow, that’s a beautiful place! Helt otrolig att du känner till det, jag menar det är så litet och hemligt. Jag trodde inte ens att det fanns utmärkt på kartan.
Hade inte killen hört talats om ”The Lonely Planet”?
- And you?
- Barcelona! Det är helt galet där så här års! Du borde åka dit innan du åker tillbaka till Sverige!
jag märkte att han var pratsugen men avböjde hans konversationer med att svara så kort jag kunde och när det varit tyst ett tag drog jag på mig mina hörlurar. Lika bra att inte ge några onödiga inviter. Jag samlade mitt bruna självlockiga hår i en tofs och rättade till urringningen. Så han inte får några dumma idéer om jag somnar, tänkte jag och efter bara några minuter sov jag obekymrat till Håkan Hellströms senaste.

Jag vaknade av att det doftade ljuvligt i kúpen. Min mage svarade med ett högt kurrande, jag måste ha sovit i flera timmar. På det lilla utfällda bordet hade han dukat upp med vin, lufttorkad skinka, bröd, meloner och andra läckerheter. Han sken upp när han såg att jag hade vaknat.
- Jag trodde att du kanske i alla fall ville äta lite med mig? Du behöver inte prata, jag lovar, flinade han.
Jag skämdes över hur jag hade betett mig tidigare och kostade på mig ett varmt leende.
- Jag äter gärna med dig, jag är urhungrig! Men när köpte du allt det här? Det ser helt fantastiskt gott ut.
- När du sov, vi stod stilla i Le Lavandou en timme.
Åh nej! Säg inte att jag missade det, tänkte jag irriterat och mindes guidebokens utropstecken för denna lilla pärla vid kusten.
- Ingen fara, jag har dig dit någon annan dag, blinkade han och jag kände hur jag rodnade.
Med stadig hand hällde han upp det röda vinet i plastmuggarna jag kände igen från toaletten och jag stod emot impulsen att sträcka mig efter hans arm. Jag kom på att jag hade lite god rökelse med mig som jag tände på bordet och han hade till och med färska jordgubbar som jag älskar. Det blev riktigt mysigt och det var nästan så det kändes lite pirrigt. Vi tog djupa klunkar av rödvinet.
- So tell me about yourself!
Han var mycket riktigt spanjor, men pratade bra engelska. Det visade sig att han hade bott i London i ett år och läst på Oxford. Han var frilansande konstnär, berättade han stolt och tittade forskande på mig.
- Men vem är du, mysterious girl?
Jag sa att jag tyvärr inte var så mystisk och berättade om mitt småborgerliga liv med fast jobb på GE Capital Bank, bostadsrätten med min balkong, min tråkiga fritid och mina ännu tråkigare vänner. Jag berättade att jag var 29 år och nydumpad för en 20-åring. Jag berättade också att Liam var mitt livs största kärlek och att jag förmodligen aldrig skulle kunna bli lycklig igen. Och så började jag gråta hejdlöst så stora tunga tårar rullade ner i tapenaden. Snyftande började jag be om ursäkt, han förtjänade inte att höra min miserabla historia och nu hade jag förstört allt det mysiga...
– No worries baby, come here! Poor little Anna. Så ställde han ifrån sig tallriken och hoppade över till sätet bredvid mig. Han lade sin starka arm om mig och drog mig intill sitt trygga bröst. Han luktade gott. Salt och manligt och en obestämd doft av mysk och mint.
Vinet for runt i blodet och jag kände mig varm och rusig. Hans varma famn, hans sätt att kalla mig baby, hans doft, lockarna i nacken, hans fingrar i mitt hår. Min hungriga kropp vaknade och skrek efter hans bekräftelse. Jag kastade mig upp i hans famn, satte mig gränsle över honom och letade upp hans stora läppar medan min hand sökte sig in under hans lösa byxor.
Han flämtade till men ifrågasatte inte min framfusighet. Under tystnad skalade vi av varandra kläderna. Med full av erektion gick han fram till den låsfria kúpedörren och reglade den med plastbestick och drog för gardinen. Den lilla springan mellan gardinen och skjutdörren tätade han med t-shirten. Han hade gjort det här förr hann jag tänka innan han tungt la sig över mig och gled in mellan mina fuktiga lår. Efteråt blev vi länge liggande nakna på den slitna sammetsklädseln. Det svalkade skönt från det öppna fönstret. Det hade börjat skymma utanför. Tåget rusade vidare mot sitt nästa mål utan att jag hade en aning om var vi befann oss. Han sa åt mig att gå och göra mig i ordning för natten och jag vacklade iväg mot tågtoaletten med ett fånigt leende på läppen. När jag kom tillbaka hade han bäddat ut sätena så de blev som en riktig dubbelsäng och när konduktören hade gått sin sista vända kröp vi nakna ner bredvid varandra mellan de tunna reselakanen. Vi vände på oss så vi kunde se ut genom fönstret från vår plats på rygg och beundra stjärnorna som tycktes vara fastnåladem där på den svarta himlen. Jag fylldes av en obeskrivbar, rörande känsla av fullkomlig frihet och lycka. Vad skulle en skiten bok kunna lära mig om lycka tänkte jag och slängde ut pocketboken genom fönstret. Han gapskrattade och rullade över och lade sig på min mage.
- You crazy gril! Flinade han och nöp mig i sidan. Snart var han hård igen.

Jag vaknade nästa morgon med en lätt panik över den nakna främlingen som låg bredvid mig. En diffus baksmälla dunkade i huvudet. Jag saknade Liam. Ville inte alls vara nära någon okänd famn. Jag kände mig äcklad. Hur kunde jag vara så billig att hoppa i säng med bokstavligen den första kille jag pratar med efter att det tog slut? Försiktigt, utan att väcka honom kröp jag ihop i min del av bädden och stirrade ut genom fönstret och de okända landskapen. Resultatlöst. En tur till restaurangvagnen kanske skulle kunna skingra mina tankar?
Det luktade härligt nybakat i den lilla serveringen och jag kunde inte motstå två frasiga crossianter till den stora muggen rykande kaffe. Det var lika bra att ta tjuren vid hornen och prata med honom, bestämde jag.
Han satt naken invirad i lakanet när jag kom tillbaka. Han var nyvaket rufsig och vansinnigt sexig. De stora blå ögonen lös upp i morgondunklet. Han sken upp.
- Coffee for me?
Jag skämdes att jag inte hade köpt något till honom och räckte honom min kopp. Jag tog sats:
- Alltså du, jag vill inte ha något förhållande. Inte alls. Jag är på väg för att glömma han jag pratade om igår. Jag måste vara mig själv ett tag. Inte vara kasta mig in i något nytt. Förresten är jag inte alls en sådan där tjej som hoppar i säng första kvällen bara för att jag är svensk., bara så du vet. Dessutom skulle det inte passa sig att jag kom hem med dig. Jag menar, vad skulle du göra i Sverige? Och jag kan bara inte lämna allt för att flytta till Spanien, jag kan ju inte ens språket... och...
Han tittade frågande på mig och ruskade på huvudet.
- Come here little crazy girl, mumlade han och drog ner mig i sitt knä.
Jag protesterade inte utan besvarade hans mjuka kyssar. Jag hade inte behövt oroa mig. Han berättade att han var på väg till Barcelona för att träffa sin tjej. Ja, eller vad det nu var, de hade tydligen inte setts på ett halvår.
- Boring, she wants to get married and stuff. I just want to be free!
Det stack till i bröstet på mig. Jag hade inte haft en tanke på att han hade kunde ha tjej. Jag menar, då hade han ju varit otrogen. Jag kände ett lätt sting av svartsjuka och undrade hur hon såg ut. Hur hon var. Vad de gjorde i sängen. Jag försökte slå ifrån mig mina sjuka tankar genom att tänka på Filip. Det skulle säkert bli kul bara jag kom dit, och det slog mig att jag inte ens hade ringt honom och berättat när jag skulle vara framme. I sam...