Hinduism och Buddism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inom hinduismen och buddhismen skiljer sig skapelseberättelserna ganska mycket ifrån varandra.
I den hinduistiska läran om skapelsen tror man att Purusa#1 och Virat#2 födde varandra. Purusa sägs vara tusenhövdad med tusen fötter och tusen ögon och inte nog med det hade han även tio fingrar utanför världen. Purusa är allting, han är dåtid, nutid och framtid. Han offrades som offer från Gudarna och från hans kropp skapades allt, ur hans mun skapades Brahmanen#3, ur hans armar kom rajanyakasten och från hans huvud uppstod himlens valv. Det står även skrivet att genom Brahman föddes kasten fram där de visa prästerna trädde ut ur hans huvud, krigarna steg fram från armarna medan de hårt arbetande bönderna kom till genom hans lår, genom fötterna kom sedan tjänare och slavar.
I buddhismen tror man på det såkallade samsarakretsloppet. Den innebär att man åter och åter ska föras till återfödelsens kretslopp och endast vetandes människor kan bryta sig fria och uppnå Nirvana#4. vad som skiljer vetande människor från icke-vetande människor är att den icke-vetandes människan ser sig själv som jaget och blir därmed inte fri från det kroppsliga och kan i och med det inte lämna samsarakretsloppet.
Den största likheten är att i båda religionerna tror man på reinkarnation men i Buddhismen ser man ett sätt att ta sig ur det och uppnå någonting större. Reinkarnationen är också det som skiljer dessa två religionerna åt från kristendomen, islam och judendomen där man tror på en början och ett slut.
Hinduismen har inte någon direkt ond makt men den har Shiva. Shiva är en mycket populär Gud och dyrkas av många. Shiva framställs ibland som mycket sträng, det säga att han dansar i en cirkel av eld och trampar på en dvärg som ska symbolisera människors okunnighet. Shiva symboliserar både det goda och det onda i varje människa och han är herre över både liv och död. Han kan ta ifrån något lika enkelt som han skapat det.
Buddhismen har en nästan likadan syn på ondska, de ser inte heller någon speciell ond makt utan tror bara på onda handlingar mot andra medmänniskor. I de linjära religionerna är det inte riktigt samma sak, där riktas ondskan mot en viss person eller ting som till exempel djävulen, iblis eller syndafallet.
Döden i dessa cirkulära religioner kan bli lite krångligt och det är här det börjar skilja sig ordentligt. Buddister tror inte att människan har något själ men att hennes önskningar och handlingar gör att hon föds på nytt hela tiden. För att slippa återfödelse och kunna uppnå Nirvana krävs det att man släpper alla begär och världsliga ting och frestelser för det är bara när man släppt taget om det jordiska livet man kan leva vidare i Nirvana. Enligt hinduerna har människan däremot en själ som ständigt strävar mot att kunna återförenas med Brahman och för att nå dit krävs att man lever ett gott liv innehållande mycket kärlek, ärlighet och generositet men för detta behöver man fler än ett liv utan därför krävs det reinkarnation.
Hinduismen har ett myller av gudar och gudinnor. För den vanlige bybon är det en självklarhet att gudabilden i templet är en riktig gud med makt medan mänga hinduer tror att gudarna bara är en symbol av den enda gudomliga makten och att alla legender och myter måste tolkas på ett djupare stadium. Men man brukar tala om tre huvudgudar. Den första är Brahman, det står skrivet att en gång i tidens gryning gav han liv åt alla jordens växter och genom sin vilja skapade han människor och djur. Numera är det dock nästan ingen som tillber honom längre men han är väl igenkänd på bilder och affischer. Han är ganska lätt att skilja från övriga gudar då bilden av honom har fyra huvuden och i hans händer håller han de heliga vedaböckerna. En annan gud är Vishnu som har miljoner hängivna tillbedjare. Vishnu står för kärlek och allt gott i världen och vill människor bara väl, ibland ses han också som den största, den enda riktiga guden. Den tredje guden man brukar tala om är Shiva som jag tidigare gått in en del på. Han skapar världar genom dans och kan lika lätt förgöra den igen.
Buddhister tror och lever i Buddhas#5 lära. Han trodde inte att det fanns några gudar som skapt och styr världen ännu mindre bryr sig om människan, han tror att det finns gudomliga makter och andar i tillvaron men att de är för svaga för att kunna hjälpa någon. Han ansåg att det var onödigt att be för där fanns ingen som lyssnade och han tyckte att man skulle möte livet öppen och rakryggad, att man skulle lita på sig själv och meditera. Han menade på att man skulle befria sig själv, ingen annan tänkte göra det åt en. Kristendomen är den linjära religion som är mest lik hinduismen, enligt min mening. Kristna tillber en gud medan judar och muslimer mer påminner om Buddhismen för de tillber profeter och tror inte på en massa gudar.
Buddha formulerade läran om den rätta vägen i åtta olika punkter, även kallad den åttafaldiga vägen. För en buddhist är det den enda vägen till nirvana. Hinduismen har dock en annan syn på det hela. Hindun strävar efter att bli fri rån själavandringens kretslopp för att sen kunna bli ett med Brahman. Människans mål är alltså att slippa födas igen och kunna sammansmälta med världssjälen. Det kallas att uppleva moksha#6, man befrias då och blir ett med gud. Men det finns många olika vägar dit. Yoga är en urgammal metod som är en träningsteknik där man övar sin kropp till maximal förmåga till koncentration och till djupa andliga upplevelser. En annan väg man kan välja är att man bara gör goda gärningar och att man behandlar sina medmänniskor på ett kärleksfullt sätt och respekt. Det finns även många fler som till exempel vishetens väg, Jainismen och Bhaktis väg.


Kvinnosyn
Jag tycker att man har väldigt nedsättande syn på kvinnor i hinduismen så som jag uppfattade den. Det står bland annat att Purusa och Virat födde varandra och som jag har uppfattat texten så är Purusa människan och Virat kvinnor. Varför är då inte kvinnorna en delaktighet bland människorna? Efter detta la jag även märke till att i den buddhistiska texten där dom skriver om samsarakretsloppet så står det “ hon betraktar sensationen, föreställning, gestaltering, medvetande som jaget … hon löper alltså omkring i det kroppsliga [..] hon blir ej löst från födelse, ålder eller död.” och en bit längre ner står det “Han löper inte omkring [..] och eftersom han inte gör detta, blir han löst från det kroppsliga [..], blir han löst från födelse”. jag får intrycket att så fort det handlar om någonting som är negativt så skriver dom ut hon och när det handlar om något bra och gudomligt skriver dom han. även alla gudar jag kan ta mig till minnes att jag har läst om är av den manliga gestalten. Jag får även intrycket av att kvinnan mest finns till för att kunna föda fram söner till männen så dem kan få mer karisma och så småningom bli fri från födelsen.
Ett väldigt känt problem mestadels i Indien är de så kallade hemgiftsmorden. Om en kvinna tar med sig lite hemgift till bostaden riskerar hon att mördas av sin man och hans släktingar. 1991 mördades ungefär 5000 kvinnor på grund av detta och siffrorna stiger. Morden sker oftast genom att mannen häller bensin över kvinnan och tänder fyr på henne för att det ska se ut som en olycka, ibland hjälper även mannens mamma och systrar til...