Bokrecension: Mördande hetta av Nora Roberts

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken handlar om brandutredaren Reena Hale som redan som liten träffade på brandens hetta. Mordbränderna blir allt fler och man misständer en seriemördare som bränner sina offer i deras egen säng. Men morden verkar vara riktade mot Reena när hennes pojkvän dör av sängrökning utan att han rökt en enda cigarett i hela sitt liv. Hon möter istället Bo som hon blir helt förälskad i. Det förekommer brandhetta, men också en romantisk hetta. I början av berättelsen gick det lite trögt framåt, men senare var man som fast i vissa spännande kapitel.
T ex i mot slutet då Bos bil sprängdes eller då Reenas jobbarkompis dör i lågorna, men den mest spännande delen av boken var då man fick följa med i mördarens huvud när han såg hur Reenas förra pojkvän slukades av lågorna. Mördaren riktigt njöt av situationen, men blev besviken när har var tvungen att gå för att inte själv brännas inne. Han gillade att se offrens ögon när de blev brända och när man kände lukten av bränt kött. Offren hade han bara slagit medvetslösa, så lite kände de av elden. Jag tycker om att läsa om hur mördaren tänker, även om det bara var några enstaka gånger man fick veta det i boken. Det var så boken fångade mig. Författaren ”är” Reena i boken. Det är mest Reenas tankar och händelser man kan följa och det märkts att det är en kvinna som skrivit boken. Vissa stunder får man också följa läkaren Xander, kärleken Bo och mördaren. In mot slutet verkar det som alla händelse kommer på en gång då Reena träffar på mördaren och när han har mixtrat med brandsläckaren. Författaren har nog lagt in egna upplevelser i just Reena och det är riktigt bra beskrivet. Lite sämre när hon beskriver killar.

Vissa delar av boken har bara dialoger och andra lite mindre, men det är inte så mycket ”extra tankar” som man kan uppleva i andra böcker. Här går det rakt in som det vore en film. Spännande delar av boken är riktigt bra, medan vanliga händelser blir lite trista. Språket är rätt okej, inte för svårt och inte för lätt. Början av boken fångade mig inte och det tog lång tid tills man lärde känna personerna i boken. Helt förvarnat kunde det komma in en ny person som man bara träffade på en eller möjligen två gånger. Boken var alltså bra, men det kunde ha varit mer tankar som det var med mördaren. Jag brukar läsa dec...