FC Barcelona

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning.
F. C. Barcelona är för tillfället ett av världens bästa fotbollslag. Laget är ett av få som ägs av fansen i form av aktieandelar. De har en hög dragningskraft på storspelare och för att nämna några som har spelat i Barcelona så kan jag direkt säga Joseph Guardiola, Michael Laudrup, Johan Neeskens, Ladislao Kubala och den störste, Diego Maradona. De spelar i den spanska högstadivisionen, på spanska kallad La Liga (ligan på svenska), det korrekta namnet är dock La Primera División.

Historia.
Joan Gamper, eller, Hans Gamper som han egentligen heter, är Barcas kära grundare. Det var han som lade grunden till det som Barcelona är idag, ett moraliskt korrekt och framgångsrikt lag! Han är inte ens katalan från början, utan var en inflyttad schweizisk affärsman, som tyckte att en stad som Barcelona borde ha ett fotbollslag, och det slutade med att han och elva andra fotbollsfantaster bildade klubbens första startelva. Från början så hade de ingenstans att spela på, varken plan eller tränare eller någonting, först efter 10 år skulle klubben få sin första plan att spela på. Trots alla förutsättningar som talade emot Barca så lyckades klubben vinna spanska cupen (Copa del Rey) tre gånger under tidigt 1900-tal utan att ens ha kontrakterat en tränare. I takt med att klubben växte och blev större så blev den också en symbol för folket i Katalonien, något att som Katalan vara stolt över, efter bara 25 år så hade medlemsantalet passerat 12000 medlemmar. Allt eftersom så växte även rivalskapet med Real Madrid, rivaliteten som har sin grund i mer än bara fotboll.
När Barca hade varit verksamma i olika smådivisioner under tidigt 1900-tal så startas La Primera upp, division ett i Spanien, Barca som hade varit framgångsrikt sedan långt innan hade självklart en plats där. Första upplagan vanns av Barcelona och de har aldrig halkat ner till division två (Segunda) någonsin sen dess, allt var frid och fröjd, men så kommer det Spanska inbördeskriget! Franco vann kriget och gjorde livet surt för alla katalaner, han förbjöd deras inhemska språk, och tvingade dem att byta namn till club de futbol Barcelona, istället för futbol club de Barcelona. Katalonien levde i förtryck och enda gången de kunde använda sitt eget språk var på fotbollsarenan, inte för att det var tillåtet, men för att det var omöjligt att förbjudas. Katalonien har alltid strävat efter självständighet, och för att uppnå det, så måste man besegra centralmakten i Madrid, och enda sättet att göra det var att slå deras lag, Real Madrid, även kallade marängerna, pga. deras vita dressar. Även om läget nu är lugnt i Spanien så lever rivaliteten kvar, det märktes inte minst när Figo fick ett grishuvud inte så långt ifrån sig på en match.
Nu skördade laget stora framgångar, vann ligan 4 gången under 40-talet, och deras gamla arena Les Corts räckte helt enkelt inte till, den tog cirka 60 000 åskådare. Men den nye presidenten Fransisc Miró tyckte att en ny arena skulle byggas, resultatet blev Camp Nou, ett magnifikt byggnadsverk som tog in 90 000, och som efter utbyggnad inför OS i Barcelona tog in hela 120 000 (!) åskådare, dock så togs det bort 22 000 platser efter OS, så kvar blev ”bara” 98 000 som det är än idag .
1953 så skulle rivaliteten än en gång blossa upp mellan de två superklubbarna, nu p.g.a. en viss Di Stefano, han ansågs vara bland de mest gudabenådade spelarna som fanns på den tiden. Han spelade i River Plate till vardags men gick till ett lag i Colombia när det vart spelarstrejk i Argentina. Efter många om och men så slutade det med att Real köpte spelaren mitt framför ögonen på Barca. Saken förbättrades inte när lagen sedan möttes och Di Stefano gjorde 4 (!) mål för huvudstaden, Barca såg rött. Efter denna händelse så tog Real Madrid över mer och mer som Spaniens ledande klubb och etablerade sig som Europas obestridda mästarlag. Barcelona slog det senaste transferrekordet för spelare i och med sitt köp av Maradona, som redan då var världens bäste spelare. Maradona gjorde aldrig den succé som alla förväntade sig att han skulle göra, men då och då så glimtade han till. Ser man Maradona spela så är det första man lägger märke till är hans bollbehandling (som osökt för tankarna till Messí?). Det gjorde antagligen motståndarna också eftersom de var tvungen att behandla honom på ett sådant sätt som ingen domare i världen borde ha tillåtit, de insåg att de inte kunde ta bollen från honom med tillåtna tacklingar, så det slutade med att så fort han hade bollen, så var de 3-4 spelare på honom direkt, vi snackar hat-tacklingar nu. Som sagt, han fick aldrig den succé han var värd, pga. motståndarnas hårda spel självklart medförde skador etc.
Maradona spelade i Barca i cirka 2 år, och gick sedan till Napoli för en summa som liknade inköpssumman. I Napoli skulle han senare att bli dyrkad som gud efter att ha fört dem till guld flera gånger om, men det hör tyvärr inte till Barca.
Barcelona hade en tid gott om storspelare och var egentligen först med att införa ”galacticos-trenden” som Real Madrid nu har tagit efter. Trots deras storspelare så hade de svårt att vinna, de vann enbart första säsongen med Cruyff, sen tog Real Madrid hem det mesta. Efter att de till slut van Spanska Cupen så tillträdde Nunes som ny president i Barca, han var den som skulle få dem på fall, men det återkommer vi till. 1988 så tillträder inte mindre än Johann Cruyff som tränare i Barca, detta skulle bli frälsningen för laget som ständigt överskuggas av Real Madrid. Cruyff införde ett holländskt spelsystem och införskaffade bland annat Barcalegenden Michael Laudrup och frisparkskungen Ronald Koeman. Till en början gick den bra, de vann det mesta, senare gick det dåligt och Cruyff var nära att bli kickad, som en sista desperat åtgärd köpte han in Hristo Stoichkov, många blev upprörda av den hissnande övergångssumman på inte mindre än 50 miljoner kronor. Till slut så får holländaren ordning på laget o de tar över som Europas bästa lag, de vinner i stort sett allt, ligan fyra gånger i rad (91-94), cupen, ja till och med Champions League (efter vinst mot Sampdoria med 1-0) vinner de. De spelar en bländande fotboll och så gott som ingen rår på dem under den här eran, inte så konstigt med spelare som Nadal, Guardiola och en Romarío i sina bästa dagar. Året 2000 så började det gå neråt för klubben, de hade bytt tränare, som ibland överdrev sin holländska startelva, det var inte ovanligt att 8 spelare i startelvan var holländare. Dessutom så gjorde han sig av med inhemska spelare för att kunna köpa in dessa holländare, trots att han vann ligan två år i rad så lyckades han inte bli populär. Alltså, år 2000, Figo som hade utvecklats till en världsspelare såldes dyrt till Real Madrid, fansen var tokiga och Katalonien var i uppror. Transfersumman för Figo låg på cirka 530 miljoner, och för att göra saken lite värre så förvaltade styrelsen inte de pengarna särsilt bra, man köpte in inte mindre än fyra spelare för den summan, varav nästan samtliga var helt onödiga som fick nöta bänk. Van Gaal fick sparken till slut, och samtigt annonserade Nunes att han skulle avgå som president, inte mer än rätt eftersom att det var på Nunes order som Van Gaal köpte in de totalt överflödiga spelarna. Krisen fortsätter fram till 2003, då även Nunes efterträdare Gaspart misslyckats med att få klubben på fötter. En liten motståndsrörelse som kallades De Blå Elefanterna kämpade för att få Gaspart avsatt och i spetsen så fanns Joan Laporta, mannen med vallöftet att värva Beckham, efter många om och men så blev han vald, dock så kunde han inte värva Beckham, utan fick nöja sig med Ronaldinho. Joan Laporta är Barcelonas president för närvarande och är mycket omtyckt av fansen. Som sagt, Laporta tog över som president och anställde samtidigt en ny tränare, Frank Rijkaard. Tillsammans så lyckades de få klubben på fötter igen, vilket ansågs vara ett omöjligt uppdrag för vem som helst. Till att börja med så sanerade de ekonomin, upptäckte att Barca hade dragit på sig skulder uppemot 1 miljard under Gaspart-regimen. De tecknade nya avtal med banker och tog nya lån, de kom fram till att antingen så skulle de först betala av lånen de hade, o sen bli en storklubb igen, eller att ta ett nytt lån o köpa nya spelare. De kom fram till att de inte hade tid att vänta eftersom skulderna inte skulle vara betalda förrän 2028 ändå, så de började scouta fram spelare som skulle kunna passa in i klubben. Deco såg de skulle vara ett bra val, men Porto ville ha för mycket pengar för honom så de fick vänta ett år med honom, sen så hade man noterat att en teknisk brasse huserade i PSG, en viss herr Ronaldinho. Ronaldinho köptes in tillsammans med Marquez, Eto’o, Belletti, Sylvinho, Gio och Edmílson för att komplettera Puyol, Xavi, Iniesta och Valdés, även Deco skulle komma att köpas in nästa år. Spelarna kom till allas stora förvåning bra överens och har haft väldigt bra lagmoral från första början. Laget kom bra överens, avbetalningsplaner för skulderna var ordnade, tränare var fixad, allt var fixat, nu saknades bara titlarna.
Barca idag
Barca idag är ett lag med en enorm lagmoral och kämpaglöd, kan vara lite väl bekväma vissa gånger, men när Barca är i storform så är det praktiskt taget bäst i världen. Det såg vi inte minst prov på förra året när de slog ut Chelsea och diverse andra storlag för att sedan få nöjet att slå Arsenal i Champions League finalen. Rijkaard visade prov på enorm fingertoppskänsla när han bytta in Belletti och Larsson, de två skulle skapa första målet helt på egna händer, sen var Larsson även inblandad i andra målet. Barcelona vann med 2-

Barcelona har en trupp bestående av 33 spelare, varav några är B-spelare men används i A-laget i vissa betydelselösa matcher, endast 25 stycken är registrerade för La Liga.
Nyförvärv
Inför den här säsongen så skaffade sig Barca inte mindre än tre nya spelare. Först så gjorde de klart med Gudjohnsen, sen köpte de Zambrotta och Thuram på rea från Juventus dödsbo. Rijkaard måste ha en viss känsla vad det gäller nödvändiga spelarköp, för utan Guddy (Gudjohnsen) så hade vi haft svårt att hänga kvar i toppen med alla dessa långtidsskador. Däremot förstår jag inte hans tänkande när han lämnar Thuram utanför truppen, han spelar hellre Gio på vänsterbacksplatsen, trots att Thuram är en betydligt mer etablerad spelare. Zambrotta spelades in varsamt och fick mycket sparsamt med tid i början men nu är han på gränsen till ordinarie på högerbacksplatsen.
Sponsoravtal
Barcelona har alltid varit väldigt principfasta vad det gäller tröjreklam, NEJ. Men i år var det ändring på det, de vackra tröjorna pryds numera av ett Unicefmärke som ”säger” att Barcelona donerar ungefär 12 miljoner p/å till föreningen Unicef, Unicef är en förening för att fattiga barn ska få det bättre. Mycket ädelt av Barca att ta på sig det ansvaret eftersom de går helt utan egen vinst
Värvningspolicy i Barca
Till skillnad från de flesta andra klubbar, så har Barca en lite speciellt värvningstaktik när de köper nya spelare. Till att börja med, så söker de spelare som är i sina bästa år, möjligen lite yngre spelare som de ser kan utvecklas, undantag sker såklart, men de betalar inga större pengar för en spelare över 30 år. Fortsättningsvis, för att undvika konflikter och att spelarna ska bli olyckliga, så får de alltid provspela o se hur Barcelona är som lag, och stad. Spelarna testas och allt görs för att undvika att spelare som inte ger allt kommer in i klubben, vi vill ju inte ha några dyra superstjärnor som underpresterar, även kallat ”madridsymptomet”.
Spelsystemet
Barca spelar en offensiv 4-3-3 version á la Rijkaard. Den förutsätter perfekta passningar och lämnar inget utrymme för individuella misstag. Som alla kan se så spelar de med fyra backar, varav de två ytterbackarna har god teknik och offensiva kvalitéer dvs. inlägg, bollbehandling mm, eftersom att de lämnas gott om utrymme för offensiva raider. Kapten Puyol och Marquéz bildar mittbackspar som kör ”push up” system, vilket betyder att backlinjen bildar understöd till anfallarna, samtidigt som de försöker att inte lämna för stora ytor till motståndarna. Mittfältet består av en pivote (defensiv mittfältare) och två offensiva kreatörer. Edmílson agerar hårdjobbare och bollvinnare, Xavi och Deco bildar offensivt mittfältspar och är spelfördelare. Nu till anfallslinjen, Dinho – Eto’o – Messí. Ronaldinho och Messi agerar släpande forwards och har precis som Eto’o inga defensiva åtaganden, om de inte känner för det själva dvs. Ronaldinho är mannen med passningarna, han som kan träffa vad som hellst på vilket avstånd som helst. Messi är pojken med tekniken, pojken som kan reta gallfeber på vilken backlinje som helst, det såg vi inte minst i senaste Chelseamötet, då han rundade Ashley Cole flera gånger (som dessutom föll en av gångerna), mycket sevärd spelare! Eto’o är den renodlade strikern, killen med avsluten, och framförallt: killen med de avigaste finterna fotbollsvärlden skådat. Han är den som trycker dit cirka 40 % av alla Barcas mål under en säsong, vilket säger rätt mycket om honom som spelare.
Reservernas roll
Reserverna i Barca har en väldigt viktig roll i alla matcher, och framförallt på lång sikt. Rijkaard gillar att överdriva sitt rotationssystem så Barca har ingen ”spikad” startelva, men figur 1 beskriver den vanligaste i alla fall. Först och främst så har vi Jorquera, målvakten som är något år äldre än Valdés men ändå inte är ordinarie, han används inte så mycket, har han tur får han spela någon oviktig cupmatch. Avbytare på ytterbacksplatserna är Belletti och Sylvinho, snabba, tekniska backar som användes som ordinarie innan Zambrotta och Thuram äntrade klubben. Sen så har vi innerbackarna Oleguer och Thuram, långa resliga backar som mest får nöta bänk till fördel för Puyol – Marquez, Thuram används som alternativ ibland men för Oleguer är det snålt med speltid. Mittfältsreserverna är ruggigt starka, först och främst kraftpaketet Motta, sen trollkarlen Iniesta, Iniesta har utvecklats enormt det senaste året o jag befarar att det bara är en tidsfråga innan han petar Xavi. Han gjorde enormt bra jobb förra året då Xavi var långtidsskadad. Nu har vi kommit fram till anfallarna, då har vi den lille snabbe argentinaren Saviola, var nära att lämna klubben men stannade i alla fall. Vidare så har vi Gudj...